Pierre d'Ailly , Petrus Aliacensis, Petrus de Alliaco , fodd 1350 i Compiegne , dod 9 augusti 1420 i Avignon , var en fransk teolog , filosof och kardinal .

Genom sin Imago mundi , dar han pladerar for mojligheten att na Indien fran vastligt hall, blev han den som fick Christofer Columbus att foreta sin epokgorande resa. Vidare var det pa d'Aillys berakningar och reformforslag, som Gregorius XIII grundade sin kalender .

Nedslagskratern Aliacensis ar uppkallad efter honom. ^{[ 1 ]}

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Pierre d'Ailly studerade vid universitetet i Paris , dar han bidrog till att starka nominalismen . Ar 1380 avlade han doktorsexamen i teologi , och var darefter mycket produktiv som forfattare. Han forfaktade iden att praster fatt sin jurisdiktion fran Kristus och inte fran paven samt bestred ofelbarhetsdogmen . Nar en dominikanermunk fornekade jungfrufodseln , gjorde Pierre d'Ailly en hemstallan till Clemens VII att detta skulle fordomas.

Ar 1389 blev han kansler av universitetet och kungens biktfader , varfor han 1394 kunde introducera den nyinstallerade motpaven Benediktus XIII for det franska hovet. aret darpa, 1395, utsag motpaven honom till biskop av Le Puy och tva ar senare i Cambrai . Motpave Johannes XXIII utsag honom 1411 till kardinalprast med San Crisogono i Trastevere som titelkyrka , varfor han aret darpa fick sin tjanst forlagd i Rom . Mer korrekt kallas han darfor pseudokardinal , eftersom han inte utsags till detta av den rattmatige paven. Han utsags slutligen till legat i Avignon, dar han sedan avled.

d'Aillys verk [ redigera | redigera wikitext ]

Sin berommelse som kyrkoman har d'Ailly fatt genom sin betydelse vid den stora schismen , och den framtradande roll han spelade vid de manga koncilierna under sitt verksamma liv: konciliet i Aix (1409), konciliet i Pisa (1409), konciliet i Rom (1412?1413), samt konciliet i Konstanz (1414?1418). Det var d'Ailly som lat kalla till det sistnamnda konciliet. Han var en foresprakare for konciliarism , det vill saga att konciliet var overstallt pavens auktoritet, varmed komplikationerna med att det fanns tre pavar kunde losas, genom att kardinalerna utsag Martin V till ny pave och formadde de tre ovriga rivalerna att abdikera. Det var nara att d'Ailly sjalv valdes till pave i Konstanz , men de italienska, tyska och engelska narvarande gick inte med pa detta. Som larare hade han flera larjungar, till exempel Johannes Gerson och Nikolaus av Clemanges .

d'Aillys teologiska ideer har forkastats, men under hans samtid var han i den egenskapen som mest inflytelserik. Paverkad av Wilhelm av Ockham och foretradare for nominalismen , menade d'Ailly att Guds existens inte kan bevisas med sinnena, samt att moralen kommer av lagen , varmed han brot med doktrinen om naturratten . Hans ideer anammades dock i viss man av lutheraner .

Det ar framst Christofer Columbus som bevarat d'Aillys namn till eftervarlden, genom att han studerade Imago mundi , en bok i astronomi och geografi , innan han begav sig till Amerika . Columbus exemplar, som finns bevarat i Sevilla , innehaller aven kommentarer i marginalen.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• ”Pierre d'Ailly”, The Catholic Encyclopedia, Volume I , 1907 Robert Appleton Company
• "Ailly, Pierre d'." Encyclopædia Britannica. 2006 . Encyclopædia Britannica Premium Service. 15 september 2006

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Pierre d'Ailly .
  Bilder & media