Norges
forsta utomeuropeiska
koloni
var
Gronland
som efter
Vikingatidens landnam
lades under den norska kronan
1261
. Mellan
1369
och
1409
upphorde kontakten med kolonin.
1262 tog Norge over
Island
som dittills varit sjalvstandigt. Det blev da en norsk koloni, tills 1500-talet da Norge formellt blev en del av Danmark och darmed blev alla norska kolonier danska.
Faroarna
och
Shetlandsoarna
har ocksa varit norska kolonier.
1931
forsokte Norge etablera en ny besittning i
Osterbygden
pa Gronland (av Norge kallat
Eirik Raudes land
efter
vikingen
Erik Rode
, av
Danmark
kallat
Kong Christian X:s land
) och ockuperade omradet.
Internationella domstolen i Haag
domde
1933
till Danmarks forman.
En koloni kan definieras som ett omrade som hor till ett land, men som inte ar en riktig del av det, men som inte heller har inre sjalvstyre. Historiskt brukade kolonier ha sarskilda lagar som bestamdes av kolonimakten och som gav svagt lokalt styre utan snarast direkt styre fran kolonialmaktens sida.
Svalbard
ar ett omrade som ar en del av Norge, men som inte tillhor nagot av
fylkena
, och som styrs direkt av staten via en sarskild statlig guvernor, kallad
sysselman
. Svalbard lyder under norsk lag, men aven ett sarskilt internationellt fordrag, Svalbardfordraget, vilket ger sarskilda regler, bland annat lagre skatt.
Jan Mayen
ar ett omrade som ar en del av Norge, men som inte heller tillhor nagot av
fylkena
. Det styrs enligt normala norska lagar. Det ar inte permanent bebott, endast av personal bland annat for en vaderstation, som bor dar en begransad tid. Det finns darfor inte forutsattningar for att vara en kommun.
Norska Antarktis
ar samlingsnamnet for de norska
bilanderna
pa
Antarktis
och i
Sydatlanten
. Norge gor ansprak pa dessa men de ar inte en del av det egentliga landet och har inte lokal demokrati. De ar obebodda forutom tillfalliga besokare, sa det ar naturligt att det inte finns lokalt sjalvstyre.