Moritz av Oranien
(Nederlandska:
Maurits van Oranje
och
Maurits van Nassau
) (
14 november
1567
?
23 april
1625
),
prins av Oranien
(
1618
?
1625
) son till
Vilhelm I av Oranien
och
Anna av Sachsen
, var fodd pa slottet
Dillenburg
. Innan han overtog prinstiten Oranien vid sin aldre brors
Filip Vilhelms
dod 1618 kallades han
Moritz av Nassau
.
Moritz var faltherre och nederlandsk
stathallare
fran 1585. Han blev overbefalhavare 1590 i det
Nederlandska befrielsekriget
mot Spanien, och han visade sig vara en mycket framgangsrik militar ledare, och tillfogade den spanska haren flera svidande nederlag. Vid 1600-talets borjan hade hans styrkor skaffat sig kontroll over sa gott som alla de provinser som i dag utgor dagens
Nederlanderna
.
Men hans forsok att utstracka kontrollen over de sodra provinserna (dagens
Belgien
) misslyckades dock, som kom att forbli under spansk kontroll. Moritz av Oranien har nog mest blivit kand som en nydanare inom krigskonsten, da han lat infora sma och lattrorliga forband, i vilket samverkan dem emellan kom att bli det centrala. Moritz taktik vidareutvecklades senare av
Gustav II Adolf
. Aven inrikespolitisk var Moritz dominant.
Efter konflikten med
Johan van Oldenbarnevelt
var han fram till sin dod Nederlandernas egentliga styresman. Moritz eftertraddes av sin halvbror
Fredrik Henrik
.
Nar hans far 1585 lonnmordades under sin kamp mot Spanien for Nederlandernas frihet anvande sig det fosterlandska partiets man (
Jan van Oldenbarnevelt
m. fl.) av den 17-arige Morits lysande namn och gav honom forsta platsen i ett statsrad, som tills vidare fick hogsta ledningen av kriget till lands och sjoss. Moritz utnamndes ocksa till
generalamiral
. I november 1585 valde provinserna
Zeeland
och
Holland
honom till stathallare och generalkapten, och 1590 blev han stathallare i provinserna Utrecht och Over-Ijssel.
Moritz forsta upptradande i falt, belagringen av fastningen Geertruidenbergs (1589), lyckades ej, men sedan han fatt tid att utbilda och drilla sin visserligen fataliga, men rikligt forsedda har, tog kriget en annan vandning. 1590 fick han provinsernas samtycke att ga till anfall. Han befriade provinsen Gelderland, och blev dess stathallare i augusti 1591. Han lyckades val mot den store harforaren
Alexander Farnese
, som annars vid denna tid var sysselsatt i Frankrike, och erovrade den starka fastningen Hulst i Flandern. 1594 togs Groningen, och vid samma ars slut var de sju forenade provinserna mestadels rensade fran spanjorer. Kriget hade vackt Europas beundran for Moritz och nederlandarnas krigskonst. I synnerhet genom de framgangsrika belagringarna. Av Moritz bedrifter under den foljande tiden ma namnas det lysande kavallerianfallet vid Turnhout (januari 1597) och segern i Flandern pa dynerna vid Nieuwpoort (2 juli 1600) over arkehertig
Albrekt av Osterrike
.
Fast Moritz hade den hogsta verkstallande makten foljde han lange i politiska fragor villigt de hollandska statsmannens ledning, nojd med hogsta befalet over armen. Men efter att vapenstillestand 1609 ingatts med Spanien kande Moritz med sig, att han vid sidan av sadana statsman som Hollands landsadvokat Oldenbarnevelt m. fl. spelade en underordnad roll i den politisk-religiosa strid, som da fordes inom de forenade provinserna. Brytningar uppstod mellan honom och Oldenbarnevelt. Fienderna till Oldenbarnevelt och den av honom ledda maktiga provinsen Hollands overvikt inom unionen samlades kring Moritz. Sarskilt sympatiserade han genom sin uppfostran med de stranga
kalvinisterna
, vilkas fordran pa upphavande av den varldsliga styrelsens overtag over kyrkan och pa inforande av en nationalsynod motte ett bestamt motstand hos de ledande mannen inom provinsen Holland, som tillhorde de mindre skarpt utpraglade kalvinisterna (
remonstranterna
). Moritz iakttog dock lange en tillbakadragen hallning i den allt haftigare flammande religiosa fejden. Slutligen, nar han inom generalstaterna (forbundsforsamlingen) fann en overvaldigande majoritet mot remonstranterna, anvande han sig av den lanktgaende makt, som generalstaterna givit honom, och lat i augusti 1618 fangsla Oldenbarnevelt,
Hugo Grotius
m. fl. Det segrande partiet gav sin forfoljelselust fria tyglar. Oldenbarnevelt halshoggs 1619, och Moritz som trodde pa hans skuld, asag kanslolost ett
justitiemord
pa den, som en gang skapat hans lysande stallning. Moritz var nu sa gott som oinskrankt herre i republiken, men han gjorde inget forsok att bota de inre missforhallanden, som landet led av. Stillestandet med Spanien tog slut och kriget blossade upp igen, men hans militariska verksamhet var i det obetydlig. Han avled ogift 1625 och hans stallning arvdes av brodern
Fredrik Henrik
.
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
Nordisk familjebok
,
Morits
, 1904?1926.
- ^ [
a
b
]
RKDartists
,
las online
, last: 23 augusti 2017.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Aleksandr M. Prochorov
(red.), ”Мориц Оранский”,
Большая советская энциклопедия
:
[в 30 т.]
, tredje utgavan, Stora ryska encyklopedin, 1969, last: 28 september 2015.
[kalla fran Wikidata]
- ^
SNAC
, Maurice, Prince of Orange,
las online
, last: 9 oktober 2017.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Biografisch Portaal
, Maurits, last: 9 oktober 2017.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Tjeckiska nationalbibliotekets databas
, last: 19 december 2022.
[kalla fran Wikidata]
- ^
las online
,
www.europeana.eu
.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Union List of Artist Names
, 25 oktober 2016,
las online
, last: 21 maj 2021.
[kalla fran Wikidata]