Missvaxtaren 1867?1869 , som framfor allt drabbade Finland och norra Sverige , var den sista svara missvaxten i Europa . Den daliga skorden fick katastrofala foljder. ^{[ 1 ]} 1867 , det ar da svalten var som varst, blev aven kant som Storsvagaret . I Tornedalen kallades det for Lavaret ? manga fick leva pa barkbrod och grot gjord pa lavar . Hungersnoden var en starkt bidragande orsak till att emigrationen fran Sverige till Nordamerika okade dramatiskt under dessa ar.

Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

Missvaxt [ redigera | redigera wikitext ]

1860-talet var ett artionde da missvaxten drabbade Sverige upprepade ganger. I Vasterbotten slog skorden fel 1864. 1865 drabbades Jamtland och Vasterbotten. 1867 var det Vasternorrland, Jamtland, Vasterbotten och Norrbotten som drabbades. ^{[ 2 ]}

1867 var varen extremt kall och sommaren drojde. Flera vittnesmal finns om hur vintern vagrade slappa greppet:

Av de svenska vaderstationer som var igang 1867 och fortfarande var aktiva ar 2013, uppmatte samtliga , fran Lund till Jokkmokk, sin kallaste majmanad ar 1867, i vissa fall minst 2 grader kallare an den nast kallaste majmanaden. Exempelvis noterade Stockholm +3,3 °C i medeltemperatur for maj 1867. Detta kan jamforas med perioden 1981?2010, med ett genomsnitt for Stockholm pa 11,7 °C for maj och 6,0 °C for april. ^{[ 3 ]}

Forst vid midsommar 1867 kunde man sa i Burtrasktrakten, och liknande forhallanden radde pa manga hall i Norrland. Fran de fattigaste byarna borjade det komma rapporter om nodlidande och svalt. Forraden var slut och priserna pa den mat som fanns steg ? en tunna rag kostade till slut narmare 50 riksdaler , vilket motsvarade mer an en manadslon for en industriarbetare. ^{[ 1 ]}

Forutom att den langa vintern gjorde det omojligt att komma igang med jordbruket ledde den ocksa till att inga lastbatar med livsmedel kunde na de norrlandska kuststaderna. Datidens fartyg var inte tillrackligt kraftigt byggda for att kunna forcera ens lattare ishinder. ^{[ 1 ]}

Den redan svara hungersituationen blev avsevart allvarligare nar det stod klart att sommaren inte bara kommit sent utan ocksa skulle komma att ta slut tidigt. Den 18 juli kom frosten exempelvis till Avatrask i sodra Lappland och den 3 september nadde "halshuggarnatten" Vasternorrlands lan . Sista veckan i september stod det klart att svalten skulle fa grepp om en hel landsanda. Rapporterna om skordar var likartade overallt; hoskorden hade gatt hyggligt och ragen hade vuxit nagorlunda pa hoglanta sandjordar. I ovrigt radde missvaxt i varierande grad. ^{[ 1 ]}

Ar 1868 var betydligt torrare, aven i sodra Sverige, vilket ledde till missvaxt pa manga hall da torkan blev for svar. Folket svalt, djuren likasa. ^{[ kalla behovs ]} Sarskilt Jonkopings , Kronobergs och Alvsborgs lan drabbades av missvaxten 1868. Aven det foljande aret blev uselt i dessa lan. Aven Jamtlands lan drabbades av missvaxt 1869. ^{[ 4 ]}

Pa grund av undernaring och sjukdomar orsakade av denna svalt blev doden ett bekant inslag i manga familjer. Manniskor sokte sig till nya platser inom Nordens granser, men somliga valde att emigrera ? framst till Nordamerika men aven till ovriga Europa. I Jonkopings lan mer an sexdubblades utvandringen med nodaren, i Kronobergs lan niodubblades den. ^{[ 5 ]}

Nodhjalp [ redigera | redigera wikitext ]

Regeringen beviljade hosten 1867 lan till Norrland ? Vasternorrlands lan fick exempelvis lana 160 000 kronor ^{[ 1 ]} ? och landshovdingarna i norrlandslanen fick regeringens tillstand att stalla sig i spetsen for var sin nodhjalpskommitte, som skulle samla in pengar pa frivillig vag. Tva centrala Undsattningskommitteer inrattades ocksa, en i Stockholm och en i Goteborg . Tidningar publicerade upprop, valgorenhetskonserter holls runt om i landet och pengarna borjade stromma in. Aven fran utlandet kom det bidrag, faktiskt nastan lika mycket som fran de svenska insamlingarna. Bland de mer kanda givarna fanns sangerskan Jenny Lind , som skankte 500 kronor, och uppfinnaren John Ericsson i New York , som bidrog med hela 20 000 kronor. ^{[ 1 ]}

Tiden var knapp for hjalpen att na fram i och med att den enda mojligheten var att sanda spannmalen sjovagen. Batarnas oformaga att bryta igenom is innebar att Norrland isolerades i samma stund som Bottenviken fros. Totalt kunde raddningstransporterna paga i tva manader under vilka 15 800 tunnor spannmal skeppades fran Stockholm till Norrlandslanen. ^{[ 1 ]} Jarnvagen gick inte langre norrut an till Uppsala vid den har tiden, ^{[ 6 ]} forutom en bana mellan Falun och Gavle , och Stambanan genom ovre Norrland var inte fardigbyggd forran 1894. ^{[ 6 ]}

Undsattningskommitteerna ville undvika att ge hjalp till nodlidande som inte arbetade. Man satte upp regler som foreskrev att maximalt 10 procent av hjalpen fick skankas bort som rena allmosor , och i de fallen skulle det galla personer som var fysiskt oformogna att arbeta. Resten av medlen skulle vara ersattning for utfort arbete, som vagbyggande och olika goromal som skulle gagna jordbruket. I slutanden blev dessa nodhjalpsarbeten mest symbolfragor for att markera att man inte ville se tiggeri och lattja utan att det kravdes arbete for att fa hjalp. ^{[ 1 ]} Vissa uppgifter som vagbyggen kunde inte utforas nar det var vinter, och ibland sattes ersattningarna sa lagt att de inte gick att leva pa. ^{[ kalla behovs ]} Ofta handlade nodhjalpsarbetet om hemslojd , dar mangder av foremal producerades for principens skull utan att nagon gang komma till nytta. ^{[ 1 ]}

Det var datidens kommunstyrelser, kommunalnamnderna , som ansvarade for att dela ut spannmalen fran nodhjalpskommitten i lanet, och vissa kommuner fick hard kritik for sitt agerande. I praktiken blev ibland de fattigaste utan hjalp. Ett exempel var Grundsunda kommun i Angermanland dar ingen fick nagot om vederborande inte kunde presentera fullgod borgen . Haradshovdingen Per Grundstrom som skotte nodhjalpen dar beskrev utdelningen i en insandare :

"En stor hop tiggare och uslingar kunde ej fa nagot. Torpare och lost folk blev sa gott som utan." ^{[ 1 ]}

Myndigheterna rekommenderade att de svaltande, istallet for att forvanta sig stora mangder mjol, at brod bakat med bark och lavar. Nodhjalpskommitten i Harnosand foreskrev att mjolet inte fick skankas bort utan istallet skulle blandas ut med 2/3 granlav och bakas till brod innan de hungrande fick nagot. Dessutom kravde man att den som skulle fa brod maste betala med val rensad granlav motsvarande minst 2/3 av brodets vikt. Men lavbrodet rapporterades orsaka brostsmartor och, hos barn, krakningar. Kommunalnamnden i Ed i Angermanland tvingades skriva till Harnosand och be om tillstand att blanda ut mjolet med nagot annat, eftersom de foreskrivna lavarna inte bara gjorde folk sjuka utan aven var svara att fa tag i. ^{[ 1 ]}

Pressen riktade hard kritik mot hur snett hjalpen fordelades. Framfor allt tidningen Faderneslandet var skoningslos i sin kritik mot hur myndigheter och makthavare orsakade att de som verkligen behovde hjalpen ofta blev utan. De krav pa arbetsinsatser som kompromisslost knots till nodhjalpen beskrevs som "kvasifilantropiska funderingar rorande arbetets nytta". ^{[ 1 ]}

Kritiken att svalten i Sverige var en foljd av orattvis fordelning snarare an av missvaxt stods ocksa av det faktum att 1867 var ett rekordar for svensk spannmalsexport. De stora gardarna i landet skeppade spannmal, framst havre , till England ? bland annat for att underhalla de hastdragna sparvagnarna i London. ^{[ 1 ]}

Finland [ redigera | redigera wikitext ]

Norra delarna av Finland drabbades av missvaxtar 1857 , 1862 , 1865 och 1866 ? 1868 , varav den sistnamnda trearsperioden var svarast. Skorden 1866 var dalig och sommaren 1867 blev exceptionellt kall. I juni rapporterades sjoar vara isbelagda i sodra Finland och snofallet fortsatte annu i norra Finland. Nattfroster skadade skorden redan i augusti och tidigt i september. Varst drabbades Kuopio , Vasa och Uleaborgs lan samt de norra delarna av Abo och Bjorneborgs lan . Nodaren innebar en demografisk katastrof: mortaliteten steg under perioden skarpt och var exceptionellt hog 1868, da noden var som storst pa grund av den sammanhangande foljden av missvaxtar. 1866?1868 oversteg de doda antalet fodda. Fodelsetalen sjonk i motsvarande grad. Skorden 1868 daremot blev god och nativiteten steg kraftigt 1869 och 1870 . ^{[ 7 ]}

Hjalpinsatserna under aren 1866?1868 motte svarigheter, trots att t.ex. Finlands nya generalguvernor Adlerberg tog noden i landet allvarligt. Myntreformen 1865 innebar att finska marken bands till silvermyntfoten och losgjordes fran rubeln , vilket innebar en revalvering och en forsamrad tillgang pa kredit . Finlands senat och chefen for finansexpeditionen, Johan Vilhelm Snellman , lyckades 1867 dock lana av Rothschildska bankirhuset ett storre belopp varmed spannmal inkoptes. Vintern kom 1867 emellertid tidigt och forsvarade transporterna da fartygen inte kunde angora hamnar i Osterbotten for isens skull. Nar spannmalen slutligen nadde sina bestamningsorter i norra Finland och skulle forsaljas hade de nodlidande bonderna inte rad att kopa upp det, eftersom de redan var overskuldsatta pa grund av tidigare missvaxtar och hade svarigheter att skaffa sig ytterligare kredit. ^{[ 7 ] [ 8 ]}

Nodhjalpsarbeten, som bland annat finansierades med lanet fran Rothschild, anordnades. Medan Snellman foresprakade handslojd yrkade generalguvernoren Adlerberg pa infrastrukturprojekt . Han drev igenom byggandet av jarnvagen mellan Riihimaki och S:t Petersburg 1866?1867 och banan blev byggd i rask takt 1868?1870. Statsmaktens hjalpatgarder var koncentrerade pa att skaffa de nodlidande antingen arbete eller kredit for att kopa utsade , i stallet for att dela ut direkt nodhjalp. Eftersom statens formaga var begransad kom den privata valgorenheten att spela en stor roll i lindrandet av hungersnoden. Olika hjalpkommitteer som organiserade insamlingar tillsattes i staderna och pa landsbygden uppkom hjalpcentra vid prastgardar . Enskilda kvinnor, som Aurora Karamzin , och fruntimmersforeningar, som grundats sedan 1850-talet och idkade filantropi i staderna, var framstaende hjalporganisatorer. ^{[ 7 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Emigrationen fran Sverige till Nordamerika
• Svalten: hungeraren som formade Sverige

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]