Mikojan-Gurevitj MiG-23

	Mikojan-Gurevitj MiG-23 ; Микоян Гуревич МиГ-23 (ryska)
	Ungersk MiG-23MF.
Beskrivning
Typ	Jaktflygplan
Besattning	1 eller 2
Forsta flygning	10 juni 1967
I aktiv tjanst	1970 ?
Versioner	MiG-23S, MiG-23SM, MiG-23M, MiG-23MF, MiG-23U, MiG-23UB, MiG-23MP, MiG-23MS, MiG-23P, MiG-23bis, MiG-23ML, MiG-23MLA, MiG-23MLD, MiG-23B, MiG-23BK och MiG-23BN
Ursprung	Sovjetunionen
Tillverkare	Mikojan-Gurevitj
Antal tillverkade	5 047 (1967-1985)
Data
Langd	16,70 meter
Spannvidd	13,97 meter (framsvepta vingar) ; 7,78 meter (bakatsvepta vingar)
Hojd	4,82 meter
Vingyta	(utvikta) 37,35 m² ; (svepta) 34,16 m²
Tomvikt	9 595 kg
Max. startvikt	18 030 kg
Motor(er)	1 × Chatjaturov R-35-300 turbojet
Dragkraft	83,6 kN ; 125 kN (med EBK )
Prestanda
Max. hastighet	Mach 2,4
Rackvidd med ; max. bransle	1 150 km
Transportrackvidd	2 820 km
Max. flyghojd	18,500 meter
Stigformaga	240 m/s
Dragkraft/vikt:	0,88
Vingbelastning	420 kg/m²
Bevapning & bestyckning
Upphangnings- ; punkter	6
Fast bevapning	1 x GSj-23L 23 mm automatkanon
Bomber	3 000 kg
Robotar	R-3 , R-23 , R-60 , R-27 , R-73 , R-77 , Ch-23
Ritning

Mikojan-Gurevitj MiG-23 , forkortat MiG-23 , ( ryska : Микоян Гуревич МиГ-23, МиГ-23. NATO-rapporteringsnamn : Flogger ) ar ett sovjetiskt overljuds jaktflygplan utvecklat under det kalla kriget .

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Nar USA borjade introducera en ny generations stridsflygplan i borjan av 1960-talet ( F-4 Phantom och F-111 ) flog fortfarande Sovjetunionen relativt enkla jaktplan av typerna MiG-19 och MiG-21 . Ett beslut togs om att ett nytt tyngre jaktplan skulle utvecklas som ett svar pa USA:s nya stridsflyg.

Det nya planet skulle vara storre och kunna bara mer vapenlast for storre slagkraft men aven ha starkare motor for att kunna prestera i narkamper med andra jaktflygplan .

Den sovjetiska flygtillverkaren Mikojan-Gurevitj fick uppdraget att utveckla det nya planet och under 1960-talet visades ett flertal tankta prototyper upp. Ett forslag var ett forstorat MiG-21 med nya motorer, detta gick dock ej hem i Moskva och forslaget rostades ner. Detta forslag kom dock att bli grunden till det kinesiska jaktplanet J-8 .

Den slutgiltiga prototypen blev istallet ett medelstort plan med en stor jetmotor och stallbara vingar. Tack vare dessa vingar fick planet aven en kort startstracka, nagot som hade varit ett problem med de tidigare MiG-planen.

Den forsta provflygningen utfordes i juni 1967 och full serieproduktion startades redan i december samma ar. Produktionen fortlopte till mitten av 1980-talet da mer an 5 000 flygplan hade tillverkats.

Forsta generationen [ redigera | redigera wikitext ]

Flogger-A [ redigera | redigera wikitext ]

Je-231 var ett prototypplan som byggdes for att utvardera stallbara vingar, den kom att utgora grunden for bade MiG-23/- 27 och Suchoj Su-24 . Prototypen saknade sagtandsformen pa vingens framkant som fanns pa alla efterfoljande MiG-23/- 27 .
MiG-23S var den forsta forproduktionsvarianten. 60 stycken exemplar byggdes mellan 1969 och 1970. Eftersom Sapfir-23 -radarn drabbats av forseningar installerades S-21 vapenkontrollsystemet med en RP-22SM-radar som tidigare anvants i MiG-21MF / bis . En dubbelpipig 23 mm GSj-23L automatkanon med ett magasin pa 200 granater installerades under flygkroppen. MiG-23S hade en R-27F2-300 turbojetmotor med en maximal dragkraft pa 98 kN . Denna variant kom endast att anvandas for utprovning och kom aldrig att tjanstgora i reguljara forband.
MiG-23SM var den andra forproduktionsvarianten som skilde sig radikalt pa ett antal punkter fran den forsta serien. Da Sapfir-23L -radarn var klar installerades den tillsammans med S-23 vapenkontrollsystemet vilket mojliggjorde anvandandet av radarjaktroboten Vympel R-23 R. Vingen hade okad vingyta, kraftigare sagtandsform pa framkanten och svepningen pa vingen okades med 2,5°, vilket gav foljande vinglagen pa svepningen: 18,5°, 47,5° och 74,5°. Vidare flyttades fenan langre bak och en extra bransletank lades till i bakkroppen. MiG-23SM hade en R-27F2M-300 turbojetmotor med en maximal dragkraft pa 118 kN. Ungefar 80 exemplar byggdes, men radarn kom att dras med en del barnsjukdomar.

Flogger-B [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23M . Denna variant flog for forsta gangen i juni 1972. Den var den forsta massproducerade varianten av MiG-23 och det forsta jaktplanet tillhorande VVS utrustat med en radar med look-down/shoot-down-egenskaper. Vingen modifierades annu en gang och forsags med slats pa framkanten. Motorn blev omdopt till R-29-300 och fick en dragkraft pa 122,5 kN. Forst i denna variant fick MiG-23:an sin planerade sensorutrustning med en forbattrad Sapfir-23D-radar (Nato-namn High Lark ), en TP-23 IR-sensor och ett ASP-23D kanonsikte. Radarn kunde upptacka jaktplan pa cirka 45 km pa hog hojd.
MiG-23MF ("Flogger-B"). Detta var en exportvariant av MiG-23M primart avsedd for Warszawapaktslander men kom aven att exporteras till andra allierade lander som kravde lite hogre teknisk standard an den ratt primitiva exportvarianten MiG-23MS. Planen som exporterades till WP-lander var i stort sett lika med MiG-23M men med mindre andringar i IFF - och kommunikations-utrustning. Plan som exporterades utanfor Europa framst till Mellanostern, hade helt egna system for IFF, kommunikation och vanligtvis ingen datalank installerad. Radarn saknade aven en del motmedel mot radarstorning.

Det infraroda systemet kunde upptacka mal av bombplans storlek pa cirka 30 km pa hog hojd, men betydligt kortare for jaktplan. Planet var utrustat med en Lasur-SMA datalank for kommunikation med markkontrollen. Standardbevapningen var tva Vympel R-23 som fanns bade med radar och IR-malsokare samt tva Molnija R-60 korthallsrobotar. Fran 1974 installerades dubbla vapenbalkar for R-60 sa att totalt fyra kunde baras. Senare installerades mojligheten att bara den radiokontrollerade markattack roboten Ch-23 Grom . Plan i sovjetisk tjanst var vanligtvis utrustade for att bara taktiska karnvapen . Cirka 1 300 MiG-23 byggdes for sovjetiska flygvapnet VVS och sovjetiska luftforsvarsstyrkorna Vojska PVO mellan 1972 och 1978.

Flogger-C [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23U . Denna variant var ett tvasitsigt skolplan. Den var baserad pa MiG-23S men med en forlangd cockpit med plats for en andra besattningsman bakom piloten, for att kompensera tyngdpunktsforskjutningen pa grund av cockpiten installerades en extra bransletank i bakkroppen. Varianten hade ett S-21 vapenkontrollsystem men den tillhorande radarn monterades vanligtvis bort. Under produktionsperioden uppgraderades bade vingen och motorn till MiG-23M standard. Produktionen borjade 1971 i Irkutsk och overgick senare till MiG-23UB-varianten.
MiG-23UB . Denna variant var i stort sett lika med MiG-23U forutom att motorn hade bytts fran den gamla Tumanskij R-27 till den kraftigare R-29 . Forsta flygningen gjordes 10 april 1970 och produktionen fortsatte fram till 1985 framst da for exportmarknaden. Totalt byggdes 769 MiG-23UB inkluderat konverteringar fran MiG-23U.

Flogger-E [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23MP . Denna variant var i stort sett lika med MiG-23MS, men producerad i mycket mindre antal och aldrig exporterat. Skillnaden lag i en antenn som vanligtvis fanns pa attackversioner for vilka den kan ha varit en prototyp.
MiG-23MS . Detta var en exportvariant framtagen da MiG-23MF varianten ansags for avancerad for att exportera till mindre utvecklade lander i tredje varlden. Den var i stort sett likvardig med MiG-23M forutom den elektroniska utrustningen, S-23 vapenkontrollsystemet var utbytt mot det enklare S-21 systemet med en RP-22SM radar ( NATO -namn Jay Bird ) och ingen IR-sensor. Pa grund av den begransade radarn kunde denna variant inte bara nagra radarjaktrobotar med lang rackvidd utan var begransad till jaktrobotar med IR-malsokare som R-3S (Nato-namn AA-2a Atoll ) och R-60 ( NATO -namn AA-8 Aphid ) eller den enklare semiaktiva radarjaktroboten R-3R ( NATO -namn AA-2d Atoll ). Den ovriga elektroniska utrustningen var aven den tamligen begransad i sin kapacitet. Varianten producerades mellan 1973 och 1978 och exporterades primart till lander i Mellanostern och Nordafrika .

Andra generationen [ redigera | redigera wikitext ]

Flogger-G [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23P . Detta var en speciell luftforsvarsvariant utvecklad for PVO Strany . Den hade samma flygkropp och motor som MiG-23ML, men tvarare anslutning av fenan till flygkroppen an andra varianter av MiG-23. Avioniken var forbattrad for att mota kraven fran PVO och deras typiska uppdragsprofil. Radarn var den forbattrade Sapfir-23P som kunde anvandas tillsammans med kanonsiktet for att oka mojligheten att skjuta ner lagflygande mal som till exempel kryssningsrobotar. Dock installerades ingen IR-sensor. Autopiloten var uppbyggd kring en ny digital dator som var sammankopplad med Lasur-M datalanken, detta mojliggjorde att stridsledningscentraler pa marken kunde fjarrstyra planet mot malet och det enda piloten behovde gora var att kontrollera motorn samt avfyra vapnen. MiG-23P utgjorde huvuddelen av PVO:s numerar under 1980-talet. Omkring 500 flygplan av denna variant tillverkades mellan 1978 och 1981. Denna variant kom aldrig att exporteras och anvandes endast av PVO.
MiG-23bis . Denna variant var i stort sett lika med MiG-23P forutom att IR-sensorn installerades och radarskarmen i cockpiten eliminerades, da all radar information kunde visas pa den nya siktlinjesindikatorn.
MiG-23ML . Da de tidigare varianterna av MiG-23 hade utvecklats hade man avsett att planet huvudsakligen skulle anvandas i anfall i hog fart med primart jaktrobotar som vapen, men i faktisk anvandning sag man att planen ofta kom att anvandas i betydligt mer pafrestande narstrid. Plan av de tidigare varianterna hade borjat uppvisa sprickbildning i flygkroppen. Kritik hade ocksa framforts angaende planets manoveregenskaper. For att komma tillratta med dessa brister omkonstruerades flygkroppen grundligt vilket resulterade i MiG-23ML varianten som hade en 1250 kg lagre tomvikt. Detta uppnaddes bland annat genom att ta bort en bransletank i bakkroppen. Aerodynamiken forbattrades aven den for att minska luftmotstandet. Bukfenan togs bort och landningsstallet konstruerades om. Flygkroppen fick nu en storsta tillatna lastfaktor pa 8,5 G jamfort med de tidigare MiG-23M/MF varianterna. En ny motor R-35F-300 gav en dragkraft pa 83 kN utan och 127,5 kN med efterbrannkammare . Sammantaget sa gav dessa atgarder betydande forbattringar i manoverbarhet och dragkraft till vikt forhallande. Avioniken forbattrades aven den betydligt. S-23 vapenkontrollsystemet inkluderade Sapfir-23ML radarn och TP-23ML IR-sensorn. Den nya radarn hade battre tillforlitlighet och en rackvidd pa cirka 65 km for mal av jaktplansstorlek, 25 km rackvidd mot lagflygande mal. Navigationssystemet fick en ny autopilot, ny radio och datalanksystem installerades aven. Den forsta prototypen flog 1976 och produktionen borjade 1978.
MiG-23MLA . Denna variant var en forbattring av MiG-23ML varianten och var till det yttre helt lika, forbattringen lag framst i en ny radar med battre motstand mot storning inte bara fran fientlig storning utan aven storning mellan plan i den egna flyggruppen. En ny siktlinjesindikator ASP-17ML och mojligheten att bara den forbattrade Vympel R-24 jaktroboten infordes aven. Mellan 1978 och 1982 byggdes omkring 1100 MiG-23ML/MLA for bade VVS och export kunder. Pa samma satt som med MiG-23MF fanns det tva exportvarianter, en for Warszawapakts lander som var likvardig med den sovjetiska varianten. Den andra hade en mindre kapabel radar och saldes till allierade i tredje varlden.

Flogger-K [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23MLD . Denna variant var den slutgiltiga jaktplansvarianten av MiG-23. Den huvudsakliga forbattringen lag i manoverbarheten speciellt vid flyglagen med hoga anfallsvinklar. Pitotbommen i nosen utrustades med virvelbildare och inner delen av framkanten pa vingen fick en sagtandsform som skulle agera virvelbildare. Styrsystemet modifierades for att underlatta handhavandet och oka sakerheten vid flygning med hoga anfallsvinklar. Forbattringar gjordes aven pa avioniken, Sapfir-23MLA-II radarn fick utokad prestanda mot lagflygande mal och vid narstrid. En ny SPO-15L radarvarnare installerades tillsammans med behallare for motmedelsfacklor och remsor. Mojligheten att bara den nya och effektiva Vympel R-73 korthallsjaktroboten med IR-malsokare. Inga nybyggda MiG-23MLD levererades till VVS da den nya och mer avancerade MiG-29 snart skulle borja produceras, istallet byggdes MiG-23ML/MLA om till MLD-utforande. Cirka 560 plan uppgraderades mellan 1982 och 1985. Som tidigare varianter fanns det tva olika export versioner till skillnad mot de Sovjetiska exemplaren var export planen nytillverkade men saknade de aerodynamiska uppgraderingarna. 16 plan levererades till Bulgarien och 50 till Syrien. Dessa var de sista jaktversionerna av MiG-23 som tillverkades och det sista exemplaret rullade av produktionslinjen i december 1984.

Attackvarianter [ redigera | redigera wikitext ]

Flogger-D [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: Mikojan-Gurevitj MiG-27

MiG-23BM . Detta var en uppgradering av MiG-23BK dar PrNK-23M ersatte den gamla PrNK-23 och en digital dator ersatte den analoga. Introducerades i tjanst som MiG-27 .

Flogger-F [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23B . Behovet av ett nytt jaktattackplan hade blivit uppenbart under slutet av 1960-talet och MiG-23 ansags lamplig for att konverteras. Den forsta prototypen inom projektet 32-34 flog for forsta gangen den 20 augusti 1970. MiG-23B hade ett omkonstruerat nosparti men var i ovrigt lik MiG-23S. Pilotens sate hojdes upp for att oka sikten ner mot marken och en vindruta i pansarglas monterades. Nosen var flatbottnad och sluttande. Varianten hade ingen radar utan istallet ett Sokol-23 markattacksystem som bestod av en analog dator, en laseravstandsmatare och ett PBK-3 bombsikte. Navigationssystemet och autopiloten forbattrades for att oka traffsakerheten vid bombning. Man beholl GSj-23L automatkanonen och okade den maximala vapenlasten till 3 000 kg genom att forstarka vapenbalkarna. Genom att lagga till ett telekrigssystem och ett system for att fylla bransletankarna med inert gas okade overlevnadsmojligheterna. Den forsta prototypen hade samma typ av vinge som MiG-23S medan efterfoljande exemplar hade den storre typ 2 vingen. Istallet for nagon av motorerna i R-29 familjen, monterades en AL-21F-3 turboflaktmotor med maximal dragkraft pa 112,8 kN. Denna variant producerades dock i begransad omfattning da huvuddelen av AL-21 motorerna behovdes till Sukhois produktion av Su-17 och Su-24 , en ytterligare begransning var att motorn inte var godkand for export. Tre prototyper och 24 produktionsvarianter av MiG-23B producerades mellan 1971 och 1972.

Flogger-H [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23BK . Detta var en exportvariant avsedd for Warszawapaktslander och hade samma PrNK-23 navigations och attacksystem som sovjetiska varianter. Extra antenner for radarvarnaren monterades pa luftintagen.
MiG-23BN . Detta var den slutliga jaktattackversionen av MiG-23. Den var i stort sett lika med MiG-23B men hade samma R-29-300 motor som jaktversionerna av MiG-23, den hade aven det sista utforandet av vingen. Det fanns andra mindre skillnader i elektronik och annan utrustning, mer andringar inforde under produktionens gang. Denna variant visade sig vara tamligen popular och effektiv framfor allt pa exportmarknaden. Som med tidigare versioner saldes en begransad version till lander i tredje varlden. Serieproduktion borjade 1973 och avslutades forst 1985 med 624 plan byggda. De flesta exemplaren exporterades da VVS sag planet som en interimslosning och endast ett mindre antal tjanstgjorde i reguljara flygregementen. Den sista flygningen med MiG-23BN gjordes av den 221:a skvadronen ur det indiska flygvapnet den 6 mars 2009.

Export [ redigera | redigera wikitext ]

MiG-23 salde bra till utlandet och i slutet av 1980-talet hade ett tjugotal lander planet i sina flygvapen . Nagra av de storre koparna utanfor Sovjet var Irak, Libyen och Syrien .

Idag [ redigera | redigera wikitext ]

Ryssland pensionerade sina MiG-23 ar 1997. ^[
1
] I mars 2009 pensionerade Indien sina sista MiG-23BN. Den battre varianten MiG-23MF pensionerades 2007. ^[
2
] Den 12 februari 2016 skots den sista Libyska MiG-23UB ner. ^[
3
]

Ar 2021 har Angola , Etiopien , Kazakhstan , Kongo-Kinshasa , Kuba , Libyen , Nordkorea , Sudan , Syrien och Zimbabwe MiG-23:or i tjanst.