Inom fysikalisk
kosmologi
och
celest mekanik
ar
mork energi
en
hypotetisk
form av
energi
som genomtranger hela
rymden
och synes oka
universums expansionstakt
.
[
1
]
Mork energi ar numera det gangse sattet att forklara vad som enligt observationer och experiment tolkats som en accelererande expansion hos
universum
, det vill saga att
rumtiden
forefaller att expandera allt fortare och fortare.
Den presenterade forskningen anger att mork energi utgor 72 procent,
mork materia
23 procent,
neutriner
mindre an 1 procent och
baryonisk
materia, det vill saga vanliga
atomer
, endast drygt 4 procent av den totalt tillgangliga energin i universum.
[
2
]
Mork energi introducerades 1998 efter studier av
supernovor
av typ Ia i avlagsna
galaxer
av tva internationella forskargrupper
High-z Supernova Search Team
[
3
]
och
Supernova Cosmology Project
[
4
]
, med svenska deltagare som
Ariel Goobar
och
Jesper Sollerman
. Dessa arbeten belonades 2011 med
nobelpriset
i
fysik
. Grupperna anvande bade Hubbleteleskopet och ett flertal teleskop pa jorden for att observera denna typ av supernovor i avlagsna
galaxer
. Eftersom alla typ Ia-supernovor har praktiskt taget samma
luminositet
bortsett fran ett svagt beroende av
metalliciteten
kan man anvanda den observerade ljusstyrkan till att berakna avstandet till supernovan. Genom att ocksa mata upp
rodforskjutningen
for supernovans vardgalax far man ett samband mellan avstandet till galaxen och dess rodforskjutning. Eftersom rodforskjutningen mater hur mycket universum har expanderat sedan ljuset sandes ut, kan man ur dessa observationer berakna hur universums expansionstakt har forandrats over tiden. Resultaten fran matningarna tolkades som att universums expansion inte bromsas in under
gravitationens
inverkan, vilket man hade forvantat sig, utan snarare accelererar. Senare och annu noggrannare matdata fran saval mark- som rymdbaserade teleskop bekraftar detta. Resultaten var overraskande, men kan forklaras genom att man postulerar existensen av en mork energi, vars natur annu inte har forklarats pa en fundamental niva. Resultaten stods ocksa av observationer av galaxernas storskaliga fordelning och
statistik
over forekomsten av
gravitationslinser
[
5
]
.
Det verkar som om universum borjat accelerera pa relativt sen tid, for knappt 5 miljarder ar sedan, nar universums formodade alder var 9 miljarder ar.
Enligt
newtonsk gravitation
producerar materien ett gravitationsfalt som borde retardera universums expansion, men enligt
Einsteins
allmanna relativitetsteori
ar kallan till gravitationsfaltet
, dar
ar densiteten och
ar trycket. Densiteten ar alltid positiv, men trycket kan vara negativt och om
sa blir gravitationen repellerande. Ett intressant specialfall ar att
. I sa fall visar de relativistiska ekvationerna att energidensiteten,
forblir konstant medan universum expanderar. Detta ar typiskt for
vakuumenergi
. I detta fallet far man ett exponentiellt expanderande universum.
Samma effekt uppnas med den
kosmologiska konstanten
som Einstein adderade till sina faltekvationer for att kunna fa ett statiskt universum. Pa sa satt missade han chansen att forutsaga universums expansion mer an tio ar innan
Edwin Hubble
upptackte universums expansion, och senare i sitt liv beskrev Einstein den kosmologiska konstanten som sitt livs storsta misstag. Den kosmologiska konstanten har dock en mycket langre historia och liknande effekter har tidigare anvants for att forklara hur man kunde fa ett statiskt universum i newtonsk mekanik
[
6
]
.
Den exponentiella expansionen paminner om
inflationen
. En kort period nar universum var mycket yngre an en sekund, da det genomgick en exponentiell expansion. Manga forskare har spekulerat i om det energifalt som drev inflationen ar samma energifalt som idag aterigen producerar en accelererande expansion. Detta har lett till en klass av energifalt som kallas for
kvintessens
[
7
]
Dessa tolkningar vacker aven fragor om
universums framtid
. Genom att mer noggrant mata hur universums expansionstakt har varierat med universums alder hoppas man kunna skilja dessa olika modeller at
[
8
]
.
I
big bang
-modellen domineras universum energimassigt i tiotusen ar av stralning som har bade en positiv energitathet och tryck, och sedan av materia som har en positiv
densitet
och praktiskt taget inget tryck. Bada dessa ger en attraherande gravitation som gradvis bromsar in universums expansion, men samtidigt leder expansion till att deras densitet gradvis sjunker till dess att den morka energin istallet borjar dominera. Detta intraffade for ungefar fem miljarder ar sedan, och ledde till att expansionen borjade accelerera.
I den gangse beskrivningen av universum antas det med god approximation vara homogent och isotropt, sa att materian ar helt jamnt fordelad och universum ser likadant ut i alla riktningar, sett fran alla platser. Det finns skal att prova om detta ar ett korrekt antagande eller om storskaliga ojamnheter i universums materiafordelning kan paverka expansionstakten. En annorlunda tolkning ar darfor att rumtidens geometri inte beskrivs korrekt av Einsteins
allmanna relativitetsteori
, utan att teorin kraver modifikationer.
Den
kosmologiska konstanten
som
Einstein
introducerade i sin avhandling om den allmanna relativitetsteorin, kan uppfattas antingen som mork energi eller som en deformering av geometrin.
[
9
]
Einstein trodde lange att konstanten var hans livs misstag, men nu visar det sig att misstaget kanske inte var sa stort.
En ytterligare tolkning ar, att vi lever i en del av universum med lag materiatathet, men att universum utanfor var horisont har mycket hogre tathet. Accelerationen skulle i sa fall vara bara en skenbar effekt. Till den andan har man bland andra vid Stockholms universitet 2010
[
10
]
undersokt kosmologiska modeller, dar detta galler eller dar mork energi har rumslig variation.
Artikeln baserades initialt pa:
Astronomy,
november 2003.
Universum
|
---|
| Kosmologi
| | | Partikelkluster i vakuum
| | | Galaxrelaterade artiklar
| | | Stjarnrelaterade artiklar
| | | Stjarnfenomen
| | | Mindre himlakroppar
| | | Rymdfart
| | | Ovrigt
| |
|