Lars Ekborg
Lars Ekborg
Fodd	Lars Ake Rupert Ekborg 6 juni 1926 Upplands artilleriregementes forsamling i Uppsala
Dod	7 oktober 1969 (43 ar) Angelholm (skriven i Storkyrkoforsamlingen , Stockholm )
Utbildad vid	Dramatens elevskola
Aktiva ar	1947?1969
Maka	Lola Sjolund (1951?1969; hans dod)
Barn	Maud Ekborg Dan Ekborg Anders Ekborg
IMDb SFDb

Lars Ake Rupert Ekborg , fodd 6 juni 1926 i Upplands artilleriregementes forsamling i Uppsala , dod 7 oktober 1969 i Storkyrkoforsamlingen i Stockholm ) ^{[ 1 ]} , var en svensk skadespelare och revyartist.

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Lars Ekborg var son till kapellmastaren Sune Ekborg (1898?1963) och Siri Myhrman ^{[ 2 ]} (1905?1984, omgift Johansson).

Tidiga ar i Vasteras [ redigera | redigera wikitext ]

Ekborg vaxte upp i Vasteras som hade en fin teater mitt inne i staden, men som i avsaknad av en egen ensemble enbart gav lokalrevyer och enstaka gastspel fran resande teatersallskap. Men de tva teaterintressade skolkamraterna Lars Ekborg och Olof Thunberg startade 1942 amatorteaterforeningen Scenklubben , ^{[ 3 ]} i syfte att hoja teaterintresset. 1943 var de redo att mota publiken med nyarsrevyn Spiksoppa , som foljdes av flera uppsattningar. Varen 1945 anslot Bo Setterlind till Ekborg och Thunberg, som satte upp Setterlinds debutpjas Sture Jonsson Tre Dosor ? i augusti samma ar i Folkets park i Vasteras.

Teaterutbildning och debut i Stockholm ^{[ 4 ]} [ redigera | redigera wikitext ]

Teaterpedagogen Calle Flygare kom till Vasteras for att se en forestallning och erbjod Ekborg en plats i hans teaterskola. 1946 kom han till Stockholm och borjade vid dennes teaterskola pa Bryggargatan. Enligt en intervju fran 1953 stannade Ekborg bara ett halvar hos Flygare.

Han gjorde sin scendebut i Stockholm pa Vanadislundens friluftsteater dar Sigge Furst vid den har tiden var teaterchef.

Efter Flygare sokte han till Dramatens elevskola , men blev inte antagen. Men pa andra forsoket 1948 kom han in och gick i en av de basta arskullarna i elevskolans historia. Bland dem som antagits det aret fanns Max von Sydow , Margaretha Krook , Jan-Olof Strandberg , Yvonne Lombard och Ingrid Thulin . Ekborg debuterade som forstaarselev med rollen som Creekle i David Copperfield , som elevskolans nytilltradde rektor Olle Hilding i december 1948 satte upp med elever fran olika arskurser, pa Dramatens davarande annexscen Chinateatern .

Som elev gjorde han ett antal roller pa Dramaten och det tredje aret visade han sig som en utomordentlig skadespelare i stora roller som Peter Quilpe i T. S. Eliots Cocktailparty med Tora Teje och Holger Lowenadler som gavs hela 97 ganger. Och an mer overtygade Ekborg nar han i april 1951 ersatte Sture Lagerwall i dubbelrollen som tvillingarna Horace och Frederic i Jean Anouilhs Dans under stjarnorna . Den rollen fick han aven gora pa turne med Riksteatern hosten 1957.

1944 gjorde han sin debut framfor filmkameran som rorsman i Anders Henrikssons Jag ar eld och luft , men insatsen ar narmast att betrakta som en statistroll sa hans forsta filmroll - om an liten - var som telegrampojke i Lars-Eric Kjellgrens film Tappa inte sugen fran 1947. Darefter foljde drygt tiotalet roller pa film innan han 1953 fick sitt definitiva genombrott i Ingmar Bergmans Sommaren med Monika , med Harriet Andersson .

Dramatenskadespelare Ekborg [ redigera | redigera wikitext ]

Efter elevskolan var han engagerad vid Dramaten 1951?1953 men innan dess hann han pa sommaren gora George Gibbs i Thornton Wilders pjas Var lilla stad i Humlegarden, i regi av teaterpedagogen Gosta Terserus . Som Rebecka Gibbs debuterade en av Terserus egna adepter, den begavade Catrin Westerlund . Rollen som George Gibbs skulle Ekborg aterkomma till fyra ar senare pa Nya teatern.

I Olof Molanders iscensattning av Sofokles Konung Oidipus pa Dramatens stora scen hosten 1951 spelade han En tjanare mot Lars Hanson som konungen av Tebe. I William Shakespeares tragedi Antonius och Kleopatra gjorde Holger Lowenadler och Inga Tidblad titelrollerna med Olof Bergstrom som Octavius Caesar och Ekborg spelade Eros.

I september 1952 gjorde han rollen som Bobtjinski i Rune Carlstens uppsattning av Nikolaj Gogols komedi Revisorn . Men en manad senare fick Ekborg ersatta Hilding Gavle i huvudrollen som Chlestakov, Aterigen gor han ett lyckosamt inhopp. Pa varen 1953 gor han den framtradande rollen som Ulrik i Sivar Arners pjas Man lyder , ocksa i Carlstens regi foljt av Mimi Pollaks uppsattning En manad pa landet av Ivan Turgenjev dar han gjorde Beljajev mot Irma Christenson som Natalia Petrovna.

I oktober 1953 gjorde Ekborg sin sista roll pa Dramaten som betjanten Lory i Stig Torsslows uppsattning av Aterfall i dygden av John Vanbrugh , med Holger Lowenadler , Georg Funkquist , Anders Henriksson , Doris Svedund och Jan-Erik Lindqvist . Efter trettiofyra forestallningar var det fardigspelat pa Dramaten for bade Vanbrugh och Ekborg.

Privatteater, Lille Fridolf och Kar de Mumma [ redigera | redigera wikitext ]

Ekborg engagerades av Per-Axel Branner till Nya teatern pa Regeringsgatan 111 dar han i september 1954 gjorde Tom Lee i The och sympati. Eva Henning kreerade Laura Reynolds. Darefter foljde Herbert Grevenius pjas Litet bo dar Ekborg spelade med Inga Gill , Karl-Arne Holmsten och Margreth Weivers . Pa varen 1955 gjorde han ater Var lilla stad , med debutanten Gun Andersson som Rebecka Gibbs. I rollistan fanns ocksa Erik “Bullen” Berglund , Claes Thelander , Frank Sundstrom , Marianne Aminoff och Ollegard Wellton .

Han gjorde pa samma teater Jim Curry i Nashs pjas Regnmakaren med Elof Ahrle och kreerade darefter Onyttingen i Paul Greens skadespel med samma namn och David Prentice i Alan Melvilles komedi Simon och Laura .

Hosten 1955 sandes radioserien Lilla Fridolf ^{[ 5 ]} av Rune Moberg med Douglas Hage och Hjordis Petterson som kontorschef Fridolf Olsson och hans fru Selma. Ekborg gjorde Valdemar Palm som var forlovad med dottern Maggan som spelades av Inga Gill. Serien foljdes vecka efter vecka av lyssnare i vart och vartannat hushall i landet. Radioseriens oerhorda framgang ledde till fyra filmer om Lille Fridolf och Ekborg medverkade i de tre forsta. I oktober 1956 kom Torgny Anderbergs film Lille Fridolf och jag som foljs av Lille Fridolf blir morfar och Fridolf sticker opp! .

Ekborg medverkade i Kar de Mummas revyer 1958?1963 pa Folkan . I den forsta revyn Har den aran 1958 gjorde han numret Elvis - The Pelvis . Den mangside Ekborg var en god kuplettsangare som med Sven Holmberg gjorde Ulf Peder Olrogs Kop en tulpan . En av Kar de Mummarevyernas hojdpunkter och ett nummer som alltjamt forknippas med Lars Ekborg.

Efter sex ar hos Kar de Mumma kom han till Sandrews och Oscarsteatern sasongen 1963?64 for rollen som Tommy Tommyman i Ernst Bruun-Olsens musikal Teenagerlove med Jarl Kulle , Jessie Flaws , Gertrud Fridh , Margit Carlqvist och Gosta Krantz .

Svenska Ord, Knappupp och Beppe Wolgers [ redigera | redigera wikitext ]

AB Svenska Ord engagerade Ekborg till bolagets forsta film Svenska Bilder med Monica Zetterlund och Birgitta Andersson och darefter kom han till Knappupp och Nya ryck i snoret pa Ideonteatern hosten 1964. ^{[ 2 ]} Han gjorde 1965 en av huvudrollerna i Svenska Ords andra film Att angora en brygga .

Ekborg var narnast ett ankare i Povel Ramel och Beppe Wolgers revy Ta av dej skorna som spelades pa taltturne och pa Ideonteatern 1965-1966 dar han som En fullstandigt arlig svensk till sist skramde slag pa Birgitta Andersson. Den foljdes av revyn Pa avigan 1966-1967 med Ekborg i hogform i numret Grynkorv , med Lissi Alandh och Povel Ramel.

Han spelade med Beppe Wolgers i revyn Vi alskar er pa Ideonteatern sommaren 1967 med Lena Hansson , Monica Zetterlund, Catrin Westerlund, Nannie Porres och Sune Mangs. En valkand Ekborg-klassiker skriven av Wolgers ^{[ 6 ]} ar monologen Bunta ihop dom fran uppsattningen Klotter pa Maxim som spelades just pa Maximteatern hosten 1968. Skivan blev en storsaljare. Den lag 26 veckor pa Sveriges Radios forsaljningslista Kvallstoppen varav 3 veckor pa forsta plats. Under flera ar spelades inte det numret i radio utan att man forst varnade lyssnarna; skivan var forsedd med dodskallestampel .

Han var en av forgrundsfigurerna i TV-underhallningsserien Estrad (1967) och han var programledare och medverkande i Partaj varen 1969.

Ekborgs sista roll pa teaterscenen var som den bojde betjanten i Snark som varen 1969 spelades pa Maximteatern med Carl-Gustaf Lindstedt, Lissi Alandh, Gunnar 'Knas' Lindqvist , Lena Brundin , Ake Lindstrom och Margareta Sjodin .

Han var kontrakterad for den manliga huvudrollen i Vilgot Sjomans Pojken i sangen , med premiar pa Scalateatern hosten 1969. Men med Ekborgs sjukdom och for tidiga bortgang ersattes han av Jan Malmsjo.

Ovrigt [ redigera | redigera wikitext ]

I mars 1956 var Lars Ekborg recitator vid en inspelning pa Musikaliska akademien i Stockholm av Lars-Erik Larssons lyriska svit Forkladd gud med text av Hjalmar Gullberg och med sangsolisterna Elisabeth Soderstrom och Erik Sæden och Radioorkestern under dirigent Stig Westerberg .

Privatliv [ redigera | redigera wikitext ]

Lars Ekborg var fran 1951 till sin dod gift med Maud Eivor Viola (Lola) Sjolund (1925?2015). ^{[ 7 ]} Makarna fick tre barn tillsammans: maskoren ^{[ 8 ]} Maud Ekborg (fodd 1954), skadespelaren Dan Ekborg (fodd 1955) och skadespelaren Anders Ekborg (fodd 1960). ^{[ 9 ]}

Han avled 1969 pa Angelholms sjukhus i levercancer , 43 ar gammal. Makarna Ekborg ar gravsatta pa Kungsangens kyrkogard. ^{[ 10 ]}

Diskografi [ redigera | redigera wikitext ]

Album

• 1955 ? Krakel Spektakel Skivan
• 1967 ? Lars Ekborg i Tom Lehrers vackra varld
• 1968 ? Bunta ihop dom
• 1969 - Varldens minsta hund

Singlar

• 1967 ? "Vi gar tillsammans den dagen det ar slut" / "Var beredd"
• 1968 ? "Bunta ihop dom"

Filmografi [ redigera | redigera wikitext ]

Teater [ redigera | redigera wikitext ]

Roller (urval) [ redigera | redigera wikitext ]

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Lars Ekborg .
  Bilder & media
• Lars Ekborg pa Internet Movie Database (engelska)
• Lars Ekborg i Dramatens rollbok