Straffratt ar den del av juridiken som avhandlar brott och deras pafoljder . Straffratten behandlar sadant som statsmakten vill forhindra. Sadant kan vara stold , bedrageri och mordbrand .

Pafoljder delas in i straff och andra pafoljder. Som straff raknas enbart fangelse och boter. Andra pafoljder ar bland annat villkorlig dom och skyddstillsyn .

Den centrala straffrattsliga regleringen finns i Sverige i brottsbalken , som innehaller den allmanna straffratten. Till detta tillkommer specialstraffratten, till exempel lagen om straff for smuggling och narkotikastrafflagen, vars reglering aterfinns utanfor brottsbalken. Allmanna straffratten och specialstraffratten skall noga hallas isar fran begreppsparet "straffrattens allmanna del" och "straffrattens speciella del", som avser straffrattens gemensamma regler och principer (t.ex. krav pa uppsat, ansvarsfrihetsgrunder och dylikt) respektive straffbuden i sig.

Vad straffratten behandlar [ redigera | redigera wikitext ]

Straffratten behandlar

• vilka garningar som ar straffbelagda
• vad som kravs for att nagon ska anses ha begatt ett brott
• under vilka forutsattningar garningsmannen kan domas for brottet
• straff och andra brottspafoljder samt ovriga sanktioner.

Den viktigaste lagen i Sverige nar det galler straffratt ar brottsbalken som innehaller forst och framst en sa kallad brottskatalog med en upprakning over viktiga brottstyper. Brottsbalken innehaller ocksa overgripande straffrattsliga principer och regler om val av brottspafoljder. Brott som beskrivs i brottsbalken, t.ex. drap och bedrageri, tillhor den allmanna straffratten. Brott som beskrivs i annan lag eller forfattningstext tillhor specialstraffratten. Specialstraffrattsliga lagar kan vara helt agnade at ett visst slags brottslighet, som trafikbrottslagen och narkotikastrafflagen.

Brottsbegreppet [ redigera | redigera wikitext ]

I brottsbalkens inledande paragraf anfors vad som enligt lag anses utgora ett brott : en garning for vilken straff ar foreskriven . Med en garning avses ett i brottsbalken eller annan lagstiftning beskrivet kontrollerat aktivt handlande, inklusive s.k. "kontrollerad underlatenhet". Ingen svensk brottsbeskrivning kriminaliserar sadant som en person ar utan endast sadant som en person gor. Det straffrattsliga regelverket tar darfor endast sikte pa manskliga beteenden och inte passiva attribut. I forlangningen innebar ocksa garningsrekvisitet att ingen kan straffas for rent reflexiva, d.v.s. okontrollerade, beteenden. For att en handling (garning) ska kunna klassificeras som ett brott kravs dessutom att det beskrivits som en sadan i skriven lag (s.k. retroaktiv straffbarhet ar forbjuden i svensk straffratt varfor straffbud som inforts efter tidpunkten for handlingen inte medfor straffansvar).

Ett forsta krav for att nagon ska kunna hallas ansvarig for ett brott ar saledes att handlingen kan beskrivas med innehallet i ett straffbud, se exempelvis misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Kravet pa "brottsbeskrivningsenlighet" brukar harledas s.k. objektiva brottsforutsattningar . Med det menas att handlingen i sig ska kunna beskrivas i straffbudets ordalag oavsett vem som utfort den. Hansyn till garningsmannens installning eller insikter ar exempel pa rent subjektiva brottsforutsattningar . Ytterligare en forutsattning for straffansvar enligt de objektiva forutsattningarna ar att handlingen, eller omstandigheterna vid handlingen, inte ska kunna beskrivas med ordalag i de s.k. ansvarsfrihetsgrunderna enligt 24 kap. BrB (exempelvis nodvarn , nod och samtycke ). Foreligger det rattfardigande omstandigheter kan straffansvar inte anses foreligga. Nagon som "misshandlar" annan, d.v.s. tillfogar annan kroppsskada, sjukdom eller smarta osv., ar "rattfardigad" om den vidtar handlingen i syfte att skydda sig sjalv eller annan fran ett paborjat eller overhangande brottsligt angrepp och kan inte fallas till ansvar med mindre an att handlingen anses vara "uppenbart oforsvarlig" (se 24 kap. 1 § brottsbalken). Brottsbeskrivningsenlighet ar darfor inte det enda kriteriet for att straffansvar ska kunna konstateras. Det kravs aven franvaro av rattfardigande omstandigheter. Aven detta kriterium hanfor sig till brottsbegreppets objektiva sida (garningsmannens egenskaper och insikter beaktas alltsa inte i detta led).

Om brottsbeskrivningsenlighet och franvaro av rattfardigande omstandigheter kan konstateras sa har garningsmannen i objektiv bemarkelse begatt en s.k. otillaten garning. Straffansvar forutsatter emellertid aven, enligt brottsbalkens andra paragraf, att garningen: begatts uppsatligen , om inte annat foreskrivits (s.k. oaktsamhet ). Uppsat maste darfor foreligga om straffansvar ska kunna konstateras. Med andra ord: samtliga garningsomstandigheter maste "tackas" av garningsmannens avsikt, insikt eller likgiltiga installning. Alternativt, om foreskrivet i brottsbeskrivningen, att garningsomstandigheten tacks av garningsmannens oaktsamhet. Sedan uppsatskravet ror fragan om vad garningsmannen insett, avsett eller bort inse och fragan om hur denne staller sig till foljden av sitt agerande ar provningen hanforlig brottsbegreppets "subjektiva" sida. Vissa ansvarsfrihetsgrunder eller "uppsatsbrister" tar sikte pa omstandigheter som ar hanforliga den specifika garningsmannen och ar darmed ocksa av subjektiv beskaffenhet, se exempelvis reglerna om excess (24 kap. 6 § BrB). Sadana ansvarsfrihetsgrunder kallas ursaktande omstandigheter for att kunna sarskiljas fran de rattfardigande omstandigheterna. I det subjektiva ledet kravs darfor bade uppfyllelse av " det allmanna skuldkravet " (uppsat eller oaktsamhet) samt franvaro av ursaktande omstandigheter.

Med "brott" avses alltsa i svensk straffratt: en kontrollerad handling som ar (1) brottsbeskrivningsenlig , (2) inte rattfardigad , (3) tackt av uppsat eller oaktsamhet och (4) inte ursaktad.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Horsagen
• Straff
• Straffteori

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Criminal Law ^{[ dod lank ]}