Kejserliga ryska flottan
Kejserliga ryska flottans orlogsflagga
Information
Datum	1696?1917
Land	Ryska riket
Lojalitet	Kejsaren och sjalvharskaren over hela Ryssland
Forlaggningsort	Kronstadt var huvudstation
Beskyddare	Aposteln Andreas [ 1 ]
Marsch	Kejserliga ryska flottans paradmarsch (1857)
Kanda slag och krig	Stora turkiska kriget Stora nordiska kriget Svensk-ryska kriget 1741?1743 Rysk-turkiska kriget 1768?1774 Svensk-ryska kriget 1788?1790 Finska kriget Napoleonkrigen Krimkriget Rysk-japanska kriget Forsta varldskriget
Befalhavare
Framstaende befalhavare	Fjodor Usjakov Pavel Nachimov Stepan Makarov

Kejserliga ryska flottan ( ryska : Российский императорский флот ) var namnet pa Rysslands flotta mellan 1696 och 1917.

Tillkomst [ redigera | redigera wikitext ]

Den ryska flottan skapades av Peter den store under Stora turkiska kriget da man i Ryssland for forsta gangen byggde och anvande tva linjeskepp , fyra brannare och 23 roddfartyg . Den ryska Ostersjoflottan byggdes upp under Stora nordiska kriget . Roddflottan byggdes under aren 1702-1704 vid Ladoga och vid Lugas mynning i Finska viken . Fran 1703 borjade en seglande flotta byggas upp med bas i Sankt Petersburg . Flottans huvudstation flyttades 1723 till det da nyanlagda Kronstadt . Orlogsstationer anlades aven i Reval efter staden erovrats och i Viborg sedan denna stad avtratts 1743. Flottans ledning hade sitt sate i Amiralitetet i Sankt Petersburg. Forutom i Kronstadt fanns vid mitten av sjuttonhundratalet orlogsvarv i Voronezj , Kazan , Archangelsk och Olonets .

Sjoofficerskaren rekryterades fran adeln , medan sjomannen kom fran den utskrivna allmogen och var tvungna att tjana for livstid. Officersutbildningens teoretiska del genomfordes till att borja med vid den matematiska skola som 1701 grundades i Moskva . 1715 bildades en sjokrigsskola (marina gardesakademin) i Sankt Petersburg och fran 1718 genomforde de basta eleverna de tva hogsta arskurserna vid ett sarskilt sjokadettkompani (gardemarinkompaniet) . 1752 sammanslogs de tre utbildningsanstalterna till en enda sjokadettkar i Petersburg. De blivande officerarna sandes ocksa ofta utomlands for praktisk tjanstgoring. Erfarna utlandska officerare anstalldes i hoga befattningar for att leda verksamheten. Bland dem kan namnas Cornelius Cruys . Till de infodda sjomilitara pionjarerna kan raknas Fjodor Apraksin och Michail Golitsyn .

Linjeskepp 1720 i jamforelse med andra flottor

Ryssland	Storbritannien	Frankrike	Sverige	Danmark	Turkiet (1715)
25	79	45	22	25	42

Flottans styrka 1745

Flotta	Summa fartyg	darav linjeskepp	darav fregatter	darav galarer	darav brigantiner
Orlogsflottan	130	36	9	0	0
Skargardsflottan	396	0	0	253	143

Utveckling 1750-1850 [ redigera | redigera wikitext ]

Den aktiva ryska utrikespolitiken gjorde att den ryska flottans styrka vaxte under slutet av sjuttonhundratalet. Rysk-turkiska kriget 1768?1774 handlade i stor utstrackning om kontroll over Svarta havet . For forsta gangen sande Ostersjoflottan ut flottstyrkor for operationer i avlagsna farvatten. Lantmilitara operationer ledde till rysk kontroll av Kertjsundet och fastningen Jenikale . Pa anmodan av Republiken Ragusa skapades 1771 en rysk Donauflottilj baserad vid Donaus mynning. Samma ar tillkom ocksa en flottilj i Azovska sjon vilken tva ar senare borjade operera pa Svarta havet. Kriget for Rysslands lyckliga utgang ledde till forvarv av Azovska sjons kuster och Svarta havs-kusten mellan Sodra Bug och Dnestr . Krim blev sjalvstandigt och inforlivades 1783 med Ryssland. Hamnstaden Cherson grundades 1778 och blev 1783 station for Svartahavsflottan .

Flottans styrka 1787

Farygstyp	Ostersjoflottan	Svartahavsflottan
Linjeskepp	23	5
Fregatter	130	19

I borjan pa artonhundratalet hade Ryssland varldens tredje storsta flotta efter Storbritannien och Frankrike. Den ryska flottan bestod organisatoriskt av Ostersjoflottan och Svartahavsflottan, Kaspiska flottiljen, Vitahavsflottiljen och Ochotska flottiljen (vid Stilla havet ). 1802 avskaffades amiralitetskollegiet och flottans ledning overgick till det nybildade sjoforsvarsministeriet. Under Napoleonkrigen radde sedan freden i Tilsit 1807 och till Napoleons ryska falttag 1812 krigstillstand mellan Ryssland och Storbritannien. Krigshandlingarna utgjordes nastan uteslutande av smarre sjostrider i Ostersjon och Barents hav dar Royal Navy vanligen visade sin overlagsenhet. Under finska kriget utkampades flera slag mellan de ryska och de svenska skargardsflottorna; vid Rimito Kramp , Sandstrom och Gronvikssund samt vid Palma sund .

Efter Wienkongressen 1815 avbrots fredsperioden av det grekiska frihetskriget dar en forenad rysk-brittisk-fransk flotta besegrade den turkiska flottan i strid. Det grekiska frihetskriget overgick sedan i det rysk-turkiska kriget 1828?1829 dar den ryska flottan aterigen slog den turkiska. Under den langa freden genomforde den ryska flottan en rad varldsomseglingar och vetenskapliga expeditioner av vilka de flesta var till stod for Ryska Amerika och Ryska Fjarran ostern . Den forsta varldsomseglingen genomfordes redan 1803-1806 av Krusenstern och de foljdes senare av flera under Golovnin . Kotzebue genomforde tre varldsomseglingar och flera expeditioner i Stilla havet. Bellingshausen ledde den ryska flottans forsta expedition till Sodra ishavet 1819-1821. Wrangel utforskade Sibiriens norra kuster 1820-1824 och blev darefter rysk guvernor i Alaska . Litke utforskade Novaja Zemlja och ledde 1826-28 den fjarde ryska vetenskapliga varldsomseglingen. Etholen deltog i och organiserade ett tiotal forskningsresor utmed den nordamerikanska vastkusten.

Krimkriget [ redigera | redigera wikitext ]

Det rysk-turkiska kriget 1853 utvecklades till ett internationellt storkrig nar den ryska flottan forstorde den osmanska flottan vid Sinop 1853. Storbritannien och Frankrike gick nu aktivt over till att forsvara Osmanska riket. Efter att Ryssland ignorerat ett brittiskt-franskt ultimatum forklarade de bada landerna krig mot Ryssland 1854. Storbritannien och Frankrike sande nu lant- och sjomilitara expeditioner till Krim och Ostersjon. Under Sevastopols belagring borrade den ryska flottan sina fartyg i sank och anvande fartygsartilleriet till fastningsartilleri och sjomannen som infanteri . Svartahavsflottan forlorade 16 linjeskepp och fyra fregatter samt ett stort antal mindre fartyg. Amiral Nachimov stupade. Belagringen av Taganrog 1855 fick dock en for Ryssland lyckligare utkomst. Guvernoren vagrade att ge efter for ett brittiskt-franskt ultimatum och staden uthardade ett langt bombardemang och ett landstigningsforsok, som slogs tillbaka. En brittisk kanonbat erovrades av Donkosacker och efter tre manader gav de allierade upp.

I Ostersjon kom den numerart underlagsna Ostersjoflottan att begransa sina rorelser till omraden nara egna befastningar. De ryska kustbefastningarna (speciellt fastningen vid Kronstadt ) var for val forsvarade for att de skulle kunna anfallas. De brittisk-franska aktionerna inskranktes darfor till handelsblockader och rader mot mindre valforsvarade orter langs den finlandska kusten. Bomarsunds fastning forstordes. Andra anfall lyckades mindre bra, daribland de misslyckade forsoken att ta Hango , Ekenas , Gamlakarleby och Abo . Ar 1855 forsokte den allierade flottan forstora de tungt forsvarade skeppsdockorna vid Sveaborg . De allierade avfyrade over 20 000 skott mot fastningen men kunde inte besegra de ryska batterierna.

Under det amerikanska inbordeskriget overvintrade den ryska Stillahavsflottan och Ostersjoflottan i San Francisco och New York . Det var en solidaritetshandling med Unionen vilken betraktades som en fiende till Rysslands fiender fran Krimkriget, Storbritannien och Frankrike, vilka makter troddes vilja intervenera pa Sydstaternas sida. Genom att overvintra i isfria hamnar forhindradrades ocksa att den ryska flottan blev innestangd i sina baser om krig med vastmakterna brot ut pa grund av det det polska upproret 1863 .

Rysk-japanska kriget [ redigera | redigera wikitext ]

Aterhamtningen efter Krimkriget gjorde att den ryska flottan i slutet av artonhundratalet ater hade natt positionen som den tredje storsta flottan i varlden efter Storbritannien och Frankrike. Rysk och japansk imperialism kolliderade i Manchuriet och den japanska flottan anfoll den 6 februari 1904 den ryska flottan i Port Arthur . Det var en starkt befast orlogshamn pa Liaodonghalvon i sodra Manchuriet som Ryssland sedan 1898 arrenderade av Kina . Attacken utvecklades till belagringen av Port Arthur foljande morgon. En rad oavgjorda sjostrider foljde dar japanerna inte klarade att attackera den ryska flottan pa grund av beskjutningen fran land och ryssarna vagrade att lamna hamnen for en strid till havs, sarskilt efter amiral Stepan Makarovs dod 13 april. Detta ledde till att japanerna kunde landstiga nara Incheon i Korea. Under tiden kunde de japanska trupperna runt Port Arthur rycka allt narmare, och fullstandigt forstora de kvarvarande ryska fartygen i hamnen. 2 januari 1905 kapitulerade den ryske kommendanten Anatolij Michajlovitj Stossel . For att ersatta de stora marina forlusterna skickades den ryska ostersjoflottan pa en besvarlig fard runt Afrika pa grund britterna som blockerat Suezkanalen for Ryssland. Den ryska Svartahavsflottan lag pa grund av britternas blockad instangd i Medelhavet. Flottan, under befal av Zinovij Rozjestvenskij som avseglat i oktober 1904 tog sig modosamt fram runt jordklotet. 21 oktober 1904 hade flottan pa Doggers bankar oppnat eld mot brittiska fiskefartyg i tron att de var japanska torpedbatar. Aven nagra svenska fiskebatar beskots. Handelserna ledde till att sympatierna for Ryssland ytterligare minskade i omvarden. I maj nadde flottan kinesiska havet for att krossas av den japanska flottan i slaget vid Tsushima i 28 maj 1905. Ryssland stod nu nastan helt utan sjostridskrafter. ^{[ 2 ]}

Efter det rysk-japanska kriget var den ryska flottan bara den sjatte storsta i varlden. Dess fokus skiftade fran Fjarran ostern till Ostersjon dar huvuduppgiften var att skydda Sankt Petersburg fran den tyska flottan. Tyngdpunkten lag pa minstridsfartyg och ubatar . Bosnienkrisen 1908-1909 tvingade fram andra strategiska overvaganden och nya slagskepp , kryssare och jagare bestalldes for Ostersjoflottan. Forsamrade relationer med Turkiet gjorde att slagskepp aven bestalldes for Svarta havs-flottan. Flera fartyg samt fartygsmaskiner bestalldes i utlandet. Nar forsta varldskriget brot ut konfiskerade de tyska myndigheterna de fartyg som var under byggnad i Tyskland.

Forsta varldskriget [ redigera | redigera wikitext ]

I Ostersjon var Ryssland och Tyskland huvudkombattanter, men en del brittiska ubatar lyckades ta sig genom Oresund och deltog i striderna. Den tyska marina overlagsenheten gjorde att den ryska flottans insatser framforallt var defensiva. Men man anfoll konvojer mellan Tyskland och Sverige och lade offensiva minfalt. Ryska och brittiska ubatar anfoll fartyg pa gang mellan Sverige och Tyskland. Strider mellan stora flottstyrkor horde till undantaget. Den tyska flottan genomforde ett storre anfall mot Rigabukten 1915. Syftet var att forstora den ryska flottan i bukten och underlatta for den tyska markoffensiven. Den tyska flottan misslyckades emellertid med att uppna sina mal och tvingades aterga till sina stationer. Tva ar senare var dock den tyska flottan framgangsrikare. Genom Operation Albion besattes oarna Osel , Dago och Moon i september och oktober 1917, och den ryska flottstyrka som avseglade fran Riga angreps och skadades. Oktoberrevolutionen 1917 och freden i Brest-Litovsk 1918 gjorde Tyskland till herre over Ostersjon. Tyska flottan overforde trupper till Helsingfors vilka ingrep i det Finska inbordeskriget . Den ryska flottan lyckades dock evakuera sina fartyg fran Helsingfors och Reval till Kronstadt trots det svara islaget pa varen 1918.

Den ryska flottan med huvudstation i Sevastopol dominerade Svarta havet . Sjokriget tog sin borjan nar turkiska orlogsfartyg beskot flera ryska stader 1914. Men vid slutet av 1915 hade den ryska flottan i det narmaste total kontroll over havet. Den anvandes da framforallt for att stodja general Judenitj kaukasiska markoffensiv. I augusti 1915 anfoll man en turkisk konvoj och sankte fyra transportfartyg utan egna forluster. En turkisk markoffensiv pa sommaren 1916 med mal att aterta Trabzon tvingades tillbaka genom kraftiga fartygsartillerinsatser. Ryska flottan minerade 1916 Bosporen vilket utestangde alla turkiska marina forstarkningar till Svarta havet. Varnas inlopp minerades ocksa.

Flaggor [ redigera | redigera wikitext ]

• 
  Orlogsflagga .
• 
  Orlogsgos .
• 
  Fastningsflagga.
• 
  Flagga for militara hjalpfartyg.
• 
  Flagga for civila hjalpfartyg.
• 
  Kejserlig fartygsflagga.

Militara grader 1911?1917 [ redigera | redigera wikitext ]

Rangklass	Grad	Svensk oversattning	Gradbeteckning	Motsvarande grad i ryska armen	Motsvarande grad i Svenska flottan
I	Generaladmiral	Generalamiral		Faltmarskalk	-
II	Admiral	Amiral		General	Amiral
III	Vitse-admiral	Viceamiral		Generallojtnant	Viceamiral
IV	Kontr-admiral	Konteramiral		Generalmajor	Konteramiral
VI	Kapitan 1-go ranga	Kapten av forsta rangen		Overste	Kommendor
VII	Kapitan 2-go ranga	Kapten av andra rangen		Overstelojtnant	Kommendorkapten
VIII	Starshiy leiteneant	Aldre lojtnant		Kapten	Kapten
IX	Leitenenant	Lojtnant		Stabskapten	Lojtnant
X	Michman	Midshipman		Lojtnant	Underlojtnant
-	Starshiy botsman Konduktor Gardemarin	Aldre batsman Konduktor Gardemarin		Underfanrik	Flaggunderofficer Flaggkadett
-	Botsman	Batsman		Faltvabel	Underofficer av 2. graden
-	Botsmanmat	Batsmannsmatt		Aldre underofficer	Underofficerskorpral
-	Kvartirmeister	Kvartermastare		Yngre underofficer	Korpral
-	Matros pervoi statiy	Matros forsta graden		Korpral	Sjoman 1. klass
-	Matros vtoroi statiy	Matros andra graden		Menig	Sjoman 2. klass Sjoman 3. klass

Kalla: ^{[ 3 ] [ 4 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Sovjetunionens flotta
• Rysslands flotta
• Kejserliga ryska armen

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran ryskprakiga Wikipedia .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]