한국   대만   중국   일본 
Kejsare ? Wikipedia Hoppa till innehallet

Kejsare

Fran Wikipedia
(Omdirigerad fran Kejsar )
Den har artikeln behover kallhanvisningar for att kunna verifieras . (2018-10)
Atgarda genom att lagga till palitliga kallor ( garna som fotnoter ). Uppgifter utan kallhanvisning kan ifragasattas och tas bort utan att det behover diskuteras pa diskussionssidan .
Uppslagsordet ”Kejsaren” leder hit. For den svenska filmen fran 1979, se Kejsaren (film) . For ett tarotkort, se Kejsaren (tarotkort) .

Kejsare ar titeln pa den manliga monarken i vissa monarkier , som darfor brukar kallas kejsardomen; den kvinnliga motsvarigheten heter kejsarinna , en titel som ocksa bars av en kejsares hustru. En kejsare anses ha hogre rang an en konung , aven om denna skillnad i vara dagar inte har nagon praktisk betydelse. I Europa har titeln framfor allt anvants for monarkier som havdar ett arv fran Romerska riket .

Olika kejsare listas nedan under sina respektive riken.

Historik [ redigera | redigera wikitext ]

Rom [ redigera | redigera wikitext ]

Julius Caesar

Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kande barare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mordad 44 f.Kr. ). Efterfoljande kejsare av det romerska riket tog namnet som sin titel for att legitimera sin stallning med ett slags fiktiv adoption. I klassiskt latin uttalades namnet "kajsar", medan uttalet i modernt latin har forandrats till "sesar" och det ar det klassiska uttalet som gett oss det tyska ordet Kaiser och darifran det svenska kejsare . Det ryska ordet for kejsare, tsar , ar aven det en uttalsvariant av namnet Caesar. Engelskans emperor kommer daremot av det franska empereur , vilket stammar ur den romerska titeln imperator . Det var den romerske ledarens titel och betyder befalhavare (innehavare av imperium ).

Vastrom och Tysk-romerska riket [ redigera | redigera wikitext ]

Efter Romarrikets delning 395 och Vastroms fall, kom avstandet mellan kejsarna i Konstantinopel att bli allt storre. Pavarna fick flera ganger inleda nara forbindelser med de germanska stammar som for tillfallet kontrollerade omradet. De bysantinska kejsarna krontes i allmanhet inte langre av paven utan av patriarken i Konstantinopel. Aven om ingen formell brytning hade skett, var relationen mellan paven och den bysantinske kejsaren inte den basta i slutet av 700-talet. Paven befann sig under den har tiden i en trangd situation, och valde da att erbjuda kejsarkronan till Karl den store, i utbyte mot land i mellersta Italien sa att Kyrkostaten kunde upprattas. Paven kronte Pippins son Karl den store till kejsare ar 800 vilket blev ett tecken pa pavedomets och frankerrikets allians. Karl den store var den forste kejsaren i Vasteuropa sedan det vastromerska rikets fall, och formellt sett var han inte kejsare av frankerriket utan krontes som romersk kejsare .

Ostromerska riket och Ryssland [ redigera | redigera wikitext ]

Nikolaj II , Rysslands siste tsar , landets kejserliga titel.

I det Ostromerska riket kom dock patriarken att fortsatta utse kejsare fram till Konstantinopels fall 1453. Furstar i slaviska ortodoxa riken har kallat sig tsar sedan atminstone Peter I av Bulgarien pa 900-talet och i Ryssland sedan Ivan den forskracklige pa 1500-talet. Nar den ryske tsaren Peter den store lade sig till med titeln imperator (kejsare), ansag han sig, likt Karl den store fran Vastrom pa sin tid, overta en kejserlig succession fran Ostrom. For detta fanns det aven vissa dynastiska argument: en dotter till den siste ostromerske kejsaren hade gift sig med en tidigare rysk tsar. Bada valdena tillhorde dessutom den ortodoxa kristendomen .

Vasteuropa igen [ redigera | redigera wikitext ]

Snart uppstod fragan hur makten skulle vara fordelad mellan kyrka och stat. Pavarna havdade att kyrkan skulle styra inte bara over religiosa fragor, utan ocksa over varldsliga ting ? som att godkanna kejsare. Karl den store motsatte sig dessa krav och kravde dessutom inflytande over kyrkan, som till exempel da det gallde att utnamna biskopar . Nar det var dags for sonen, Ludvig den fromme , att kronas 813 satte denne sjalv pa sig kronan for att visa vem som bestamde. Den langa foljetongen om maktkampen mellan kejsarmakt och pavemakt ? varldslig och andlig makt ? hade inletts pa allvar.

Teologen Augustinus skrev pa 400-talet i sin bok Om Gudsstaten hur kungar och kejsare skulle arbeta med att fa manniskorna med sig, men han havdade att den hogsta ledningen skulle ligga hos kyrkan. Nar Frankerriket foll sonder pa 800-talet drogs den katolska kyrkan in i stridigheter, och pavar tillsattes av furstar och kungar som starkte sin egen makt. Katolska kyrkan behovde reformeras, men i stallet for att kyrkan reformerades drogs kejsarmakt och kyrkan in i en annu djupare strid som skulle vara i flera hundra ar. I denna sa kallade investiturstrid stodde biskoparna kejsarna, medan stormannen runt kejsaren stodde paven.

Efter att karolingiska riket splittrats uppkom rivalitet om kejsarkronan. Kejsarkronan hade ju till en borjan varit arftlig inom Frankerriket. Nu uppstod rivalitet om vilken kung som skulle inneha kronan. Paven kunde utnyttja rivaliteten att skaffa sig inflytande. Feodalismen gjorde aven att kungarnas stallning forsvagades i det egna landet.

Striden mellan pavemakt och kejsarmakt slutade med kaos och uppsplittring i Tyskland under 1200-talet . Kejsarsuccessionen fortsatte dock. Redan pa 900-talet flyttade kejsarmakten over fran Vastfranken (Frankrike) till Ostfranken (Tyskland) och det som blev Det heliga romerska riket av tysk nation , varfor de tyska kejsarnas inblandning i handelserna pa Apenninska halvon forklaras med tanken pa ett imperium av klassisk romerskt slag och successionen fran Romerska riket. Ett sadant imperium behovde beharska Italien och framfor allt Rom ; men genom Roms interna strider skadades kejsarmakten.

Mot senmedeltiden okade dock kungarnas makt. Det medeltida rytteriet var inte lika allenaradande pa slagfaltet, och handelns betydelse okade. Kungarna kunde soka stod hos bonder och borgare for inrattande av nationalstater, dar adelns makt begransades, och darmed fa en storre kontroll over sina omraden. Det gjorde att pavens mojlighet att spela ut olika kejsarkandidater mot varandra minskade och de habsburgska kejsarna kunde se till att gora kejsarambetet arftligt igen.

Med reformationen minskade inte bara pavens, utan aven kejsarens makt i de protestantiska omradena. I princip var kejsaren harskare over hela det tyska omradet, men i praktiken hade han valdigt lite inflytande i de omraden han inte kontrollerade. Det har kom pa sikt att leda till en allt starkare uppluckring av kejsardomet.

1800-talets kejsare [ redigera | redigera wikitext ]

Kejsar Vilhelm I av Tyskland .

Nagra ar efter franska revolutionen tog Napoleon Bonaparte makten i Frankrike. Kungamakten hade stortats av revolutionen som ledde till en republik. General Bonaparte stortade republiken i en statskupp och fick makten som konsul, senare konsul pa livstid. Efter att ha erovrat Italien och tvingat paven till underkastelse, lat han efter en folkomrostning och pafoljande kroning i Paris utropa sig 1804 till fransmannens kejsare under namnet Napoleon I . Till skillnad fran den tysk-romerske kejsaren, som valdes, bestamdes att den franska kejsarkronan skulle vara arftlig. Som svar pa Napoleons tilltag, som av de gamla monarkerna i Europa sags som en provokation, sarskilt som en arvskejsare maste anses som finare an en valkejsare, utropade sig den tysk-romerske kejsaren darpa till arftlig kejsare av Osterrike , ett kejsardome som han skapade av sina arvlander i sydostra Tyskland (de nutida Osterrike och Tjeckien ), norra Italien , pa Balkan samt Ungern , vars kungakrona han ocksa hade arvt.

Tva ar senare harjade Napoleons trupper i Tyskland, och det gamla Tysk-romerska riket, som redan sedan trettioariga kriget inte var mycket mer an ett statsforbund, brot samman. Kejsaren tvingades nedlagga romerska kejsarvardigheten 1806 , i praktiken av ganska liten betydelse, eftersom den i stort sett endast fungerade som en titel, och han knappast hade kontrollen over nagra omraden utanfor sitt eget land. Han fortsatte dock formellt att kalla sig for kejsare, vilket blev en viktig startpunkt for uppluckringen av begreppet.

Vid sin sjalvstandighet fran Spanien respektive Portugal pa 1820-talet blev saval Mexiko som Brasilien till en borjan kejsardomen. Aven i det lilla Haiti kallade sig en harskare under en kort period kejsare.

Nar Otto von Bismarck upprattade Tyska riket ( Tyskland ) 1871 blev den preussiske kungen tysk kejsare , for att han skulle ha samma vardighet som sin osterrikiske rival om makten i det sammanfallna Tyska forbundet och som den besegrade Napoleon III av Frankrike. I Brittiska imperiet ville man inte vara samre, men eftersom den brittiska kronan ansags bora fortsatta vara kunglig sasom den alltid hade varit, skapade man 1876 i stallet ett kejsardome av sina besittningar och vasallstater i Brittiska Indien .

Afrika och Asien [ redigera | redigera wikitext ]

Kinas siste kejsare Puyi .

Nar europeerna fardades ut fran Europa stotte de pa sina hall pa maktiga harskare. Nar dessa kom i kontakt med vasterlandet och fick uppfattningen att kejsare var den hogsta titel som fanns i Europa ansags det sjalvklart att deras titel skulle oversattas med den hogsta titel som fanns i Europa. Dessa harskares titlar kom darfor att oversattas till kejsare pa de europeiska spraken. Bland dessa riken fanns Kina (som hade styrts av en huangdi , kejsare, sedan 200-talet f.Kr. ), Japan (som styrts, och fortfarande styrs, av en tenno , kejsare, sedan 600-talet), Persien / Iran ( shahanshah , konungarnas konung , har ibland oversatts som kejsare) och Etiopien (vars harskares titel, konungarnas konung , inspirerade till att kalla honom for kejsare). I det medeltida Europa valdes en kejsare, medan titeln i Kina och Japan varit/ar arftlig.

Centralafrikanska republikens president Jean-Bedel Bokassa utropade sig till kejsare 1976 under namnet Bokassa I , men stortades 1979 , varpa landet ater blev republik .

Vasteuropa och Amerika [ redigera | redigera wikitext ]

Pa den amerikanska dubbelkontinenten har det genom historien funnits tre kejsardomen, Mexiko , pa Haiti och i Brasilien .

Kejsarriken [ redigera | redigera wikitext ]

Sedan 1800-talet har inga varaktiga nya kejsardomen tillkommit, och samtliga europeiska kejsare har under 1900-talet lamnat sina troner. I Korea blev alla kungar av Joseon (1392?1897) utnamnda till kejsare av Korea postumt nar 1800-talets kejsardome etablerades. Det enda land som for narvarande ar kejsardome ar Japan.

Kommentarer [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ I Ryssland ar titeln tsar att jamstalla med kejsare. Det finns dock tva skilda perioder da titeln tsar anvandes (1547?1721) och da titeln Kejsare over hela Ryssland anvandes (1721?1917). Nar det galler landerna pa Balkan jamstaller man normalt inte tsar med kejsare.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

v   ?   r
Myndighetstitlar
Furstliga och
adliga titlar
stats- och
regeringschefer
Representanter
Auktoritetsdata
Hamtad fran ” https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kejsare&oldid=54618210 ”