Januariupproret agde rum 1863?1864 i omraden som tidigare tillhort det polsk-litauiska samvaldet mot den ryska overhogheten over landet.

Forhistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Vid Alexander II :s regeringstilltrade 1855 och efter nederlaget i Krimkriget agde en reformvag rum i det ryska imperiet. Bland annat forsokte tsaren vinna Polen genom en mild politik. 1857 fick den polska adeln intrade i forvaltningen av de vastliga guvernementen; 1858 blev polska undervisningssprak i Litauens gymnasier. Polska nationalister fruktade denna politik mer an terror, eftersom de tankte att den skulle gora polackerna valvilligt installda gentemot Ryssland. Judar togs upp i skran, hantverkarforeningar och kopmannaforbund i kolvattnet av de demokratiska stromningarna.

Upproret [ redigera | redigera wikitext ]

De sa kallade vita och roda nationalisterna samarbetade mot tsarmakten, trots inre spanningar. Mot slutet av 1862 grundades Komitet Centralny Narodowy (KCN) och den 1 september deklarerade det sig som regering for Kongresspolen . Tsaren hotade att kalla de roda till militartjanst och KCN svarade med kallelse till uppror. Man proklamerade frihet at bonderna och broderskap at judarna. De vita anslot sig.

Upproret spreds fran Kongresspolen till Ukraina , Belarus och Litauen och fick stod av polacker i Preussen och Galizien . Det var en kamp om opinioner ocksa. Ryssland garanterade bonder i Litauen, Belarus och Ukraina jord och frihet pa adelns bekostnad. Den polska nationella fronten splittrades darmed, vita och roda borjade bekampa varandra och tsarens styrkor slog ned upproret i oktober 1864.

Upproret var illa planerat och organiserat. Polen hade inte ens nagon arme som 1830.

Opinioner och aktioner utanfor Polen [ redigera | redigera wikitext ]

For Vasteuropas demokratier symboliserar polackerna underkuvade nationers nodlage. Frankrike , Storbritannien och Osterrike intervenerade genom diplomatiska protester till Polens forman, men Ryssland avvisade dem. Otto von Bismarck daremot lovade Preussens fulla stod mot att ryssarna visade sig valvilliga gentemot hans egna planer.

200 polacker i exil med Michail Bakunin chartrade ett brittiskt fartyg for att hjalpa Polen. Man skulle segla fran Stockholm till Litauen. Forhoppningen var att man skulle uppbada folket och bilda en rebellstyrka och angripa den ryska armen i flanken. Men av fruktan for ryska kryssare satte den brittiske kaptenen iland den polska legionen i Sverige. Darmed tog Bakunins illusioner om polska nationalister slut och hans forsok att ena alla upproriska slaver i en panslavistisk rorelse avbrots darmed.

Diskussioner om svenskt krig mot Ryssland [ redigera | redigera wikitext ]

Den svenske kungen Karl XV var, i motsats till sin far Oscar I , rysshatare. ^{[ 1 ]} Nar polackerna nu reste sig mot Ryssland hoppades Karl pa tillfalle att tillsammans med fransman och britter fa ga mot arvfienden. Han valvde stora planer och dromde inte endast om Polens utan aven om Finlands befrielse och Rysslands utestangande fran Ostersjon . ^{[ 2 ]} Kungens asikter delades av stora lager av det svenska folket. Bade liberaler och konservativa halsade polackernas frihetskamp med de varmaste sympatiyttringar, och i hemmen spelades "Polens frihetsbon". Folkstamningen underblastes av polska flyktingar, ryska nihilister samt finska emigranter som kom till Sverige och agiterade. Alla fick de ett festligt mottagande, i synnerhet av liberala kretsar med Lars Hierta och August Blanche i spetsen. ^{[ 2 ]}

Blanche ansag att om inte folket formadde genomdriva sin vilja sa maste man rusta till ett nytt heligt krig och det inte endast for Polens skull utan ocksa for Sveriges egen, for annars skulle vi "aventyra Europas aktning". Flera tidningar forde ett mycket kraftigt sprak, och kungen lar sjalv ha anvant pressen for att gjuta olja pa elden. ^{[ 2 ]}  Da fann sig Ludvig Manderstrom ocksa foranlaten att begagna tidningspressen ? men for att dampa den krigiska stamningen. Han varnade for ett overskattande av Sveriges krafter och for en lek med ord som "kunde bli lika blodig som dyr", och han framstallde den provande fragan om standerna verkligen "skulle vara villiga att gora de oerhorda uppoffringar, som ett anfallskrig kravde". ^{[ 2 ]}

Det visade sig ocksa att Manderstrom raknat ratt da han tvivlade pa att riksdagen skulle vilja vara med om nagon aventyrspolitik. Visserligen hordes annu krigiska roster, och sarskilt fran Blanche, men Manderstrom hade genom sin verksamhet bakom kulisserna dampat stamningen, och slutligen brot han udden av krigsagitationen genom en redogorelse for det verkliga laget, som visade att vastmakterna inte var mycket att bygga pa. ^{[ 3 ]}

Foljder [ redigera | redigera wikitext ]

Det polska upproret foljdes av repressalier, avrattningar, tvangsarbete, landsforvisningar och konfiskationer av egendom. Russifiering var ocksa en foljd av nederlaget i upproret. Ar 1869 grundades ett ryskt universitet i Warszawa . Polens riksbank blev filial till den ryska. Ar 1870 hade alla katolska biskopar blivit avsatta.

Konsekvenser av russifieringen var att den polska nationalismen starktes. Galizien blev den nationella rorelsens sista tillflyktsort.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Gerner, Kristian (1997). Centraleuropas historia . Stockholm: Natur och Kultur. ISBN 91-27-06167-1  
• Woodcock, George (1993). Anarkismen: omstortande nihilism eller fredlig idealism? . Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-2566-X  

Noter [ redigera | redigera wikitext ]