Jack Uppskararen
Jack Uppskararen framstalld som en valnad.
Bakgrundsinformation
Aven kand som	"The Whitechapel Murderer" "Leather Apron"
Fodd	Okant
Dod	Okant
Antal offer:	5 "kanoniska" offer
Tidsspann	1888?1891(?)
Land	Storbritannien
Omrade(n)	Whitechapel och Spitalfields i London , England , Storbritannien

Jack Uppskararen ( engelska : Jack the Ripper ) var en seriemordare som mellan augusti och november 1888 mordade ett antal kvinnor varav fyra var hemlosa i East End i London . Polisen loste aldrig officiellt fallen. Antalet offer som Jack Uppskararen mordade ar okant men de flesta forskare ar overens om att offren var fem, de sa kallade fem kanoniska offren.

Jack Uppskararens identitet ar en klassisk mordgata, och det enda man med sakerhet vet om honom ar att det var en mansperson, som (enligt vittnen) var kladd i bland annat skarmmossa och sjomansrock. Flera kallor menar att han haft kunskaper i anatomi , aven om det antagligen varit tillrackligt med de handlag som exempelvis en slaktare eller en styckare pa slakteri besitter. Nutida spekulationer om vem han kan tankas vara utgor just spekulationer. Det finns ett antal foreslagna losningar till gatan. Somliga menar att det var en judisk slaktare. En annan teori havdar att det var en engelsk advokat som begick sjalvmord samtidigt som mordvagen upphorde. En mycket uppmarksammad teori kopplade morden till kungahuset.

Polisen hade mangder av misstankta och hundratals personer som togs in till forhor, men lyckades inte binda nagon av dem till brotten. Den allmanna uppfattningen (som styrks vid genomlasningen av interna polisrapporter) ar att Scotland Yard ? trots en mangd vitt skilda forslag levererade langt senare av en del hogre polisbefal som Sir Robert Anderson , Donald Sutherland Swanson , Frederick George Abberline , Sir Melville Macnaghten med flera ? inte kande till mordarens identitet, vilket ocksa erkandes oppet av en del andra befal.

Morden [ redigera | redigera wikitext ]

Tillvagagangssatt [ redigera | redigera wikitext ]

Morden utfordes i och runt de fattigare delarna av East End , framforallt i stadsdelen Whitechapel , pa morka platser dar det fanns folk alldeles i narheten. Tillvagagangssattet var troligtvis att forst strypa offret, sedan skara av strupen mycket djupt och skanda kropparna genom att oppna buken och skara ut inre organ. I nagra fall hade organ och offrets tillhorigheter placerats pa ett vis som foranledde teorier om ritualer eller budskap. I andra fall hade kroppsdelar bortforts fran mordplatsen ? i tva av fallen var livmodern borttagen tillsammans med en del andra organ. Sattet att skanda kropparna pa har gett upphov till teorin att "Uppskararen" hade kunskaper i anatomi och darmed i forlangningen var lakare eller slaktare till yrket. Teorierna om att offren forst hade strypts eller kvavts uppkom eftersom offren forefaller ha overrumplats och ganska lite blod fanns pa mordplatsen, aven om en hel del blod hade sugits upp av offrens kladsel.

Offer [ redigera | redigera wikitext ]

1. Mary Ann Nichols , fodd 26 augusti 1845, dod 31 augusti 1888, Buck's Row , Whitechapel .
2. Annie Chapman , fodd i september 1841, dod 8 september 1888, Hanbury Street , Spitalfields .
3. Elizabeth Stride , fodd 27 november 1843 i Torslanda socken , Sverige , dod 30 september 1888, Dutfield's Yard pa Berner Street , St. Georges-in-the-East .
4. Catherine Eddowes , fodd 14 april 1842, dod 30 september 1888, Mitre Square , Aldgate , London City .
5. Mary Jane Kelly (alias "Black Mary", Marie Jeanette Kelly, "Ginger"), fodd cirka 1863, dod 9 november 1888, Miller's Court pa Dorset Street , Spitalfields .

Ovanstaende lista pa offer representerar de kvinnor som pa engelska populart refereras till som "de kanoniska fem" ("The Canonical Five"), och har lange accepterats som regel. Sedan borjan av 2000-talet, tack vare ett reviderat studium av mordens omstandigheter och tillvagagangssatt samt farsk kartlaggning av offrens bekantskapskrets, har dock denna uppfattning alltmer kommit att sattas under kritisk granskning av moderna forskare och forfattare i amnet. Bland annat har Elizabeth Strides och Mary Jane Kellys "kanoniserade" roll borjat ifragasattas, medan en del forskare vill lagga till exempelvis Martha Tabram. ^{[ 1 ]} Generellt tvistar forskarna idag om allt mellan talen tre och tio vad galler antalet mordoffer och som sa mycket annat i samband med mycket gamla brottsfall maste denna fraga (liksom den om mordarens identitet) stanna vid spekulationer.

Det bor understrykas att Metropolitanpolisens och Scotland Yards egen mapp angaende morden ? arkiverad under namnet " Whitechapel Murders " och finns (under beteckningen MEPO) tillganglig pa National Archives, Kew ? inleds redan med mordet pa Emma Smith (som enligt henne sjalv pa dodsbadden foll offer for ett gatugang) den 3 april 1888 och avslutas forst med mordet pa Frances Coles den 13 februari 1891.

Den sammanlagda listan pa offer som utreddes av polisen och arkiverades i mappen " Whitechapel Murders " ar:

• Emma Smith , fodd 1843, overfallen (enligt henne sjalv av 3-4 man) och valdtagen 3 april 1888, dod 7 april 1888 (pa London Hospital, dodsorsaken var medvetsloshet till foljd av blodforlust efter vald mot mellangarden). Pa grund av omstandigheterna ar det fa som anser att Smith mordats av Jack Uppskararen. ^{[ 2 ]}
• Martha Tabram , fodd 10 maj 1849, dod 7 augusti 1888 (patraffad mordad med 39 knivhugg pa andra vaningens trappavsats i hyreshuset George Yard Buildings, George Yard, Whitechapel ? inget snitt i halsen och inga organ saknades)
• Rose Mylett (alias Catherine Mylett, Catherine Millett, Elizabeth "Drunken Lizzie" Davis, "Fair" Alice Downey, "Fair Clara"), fodd cirka 1862, funnen dod 20 december 1888 pa Clarke's Yard, High Street, Poplar. Misstankar fanns om att hon strypts med en snara runt halsen, medan vissa utredare inom polisen ansag att hon i berusat tillstand kan ha rakat kvavas av kragen pa sin klanning.
• Alice McKenzie ("Clay Pipe Alice"), fodd 1849, dod 17 juli 1889 (patraffad i Castle Alley med avskuren hals och med ytliga, mindre snitt i magtrakten ? inga organ saknades)

• "The Pinchin Street Torso" . Kvinnlig torso utan huvud och ben funnen i en tunnel under jarnvagsviadukten pa Pinchin Street , Whitechapel den 10 september 1889. Offrets identitet faststalldes aldrig. ^{[ 3 ]} Andra torsos eller styckade kroppsdelar hade emellertid uppdagats redan under aren 1873, 1874 och 1887 ? " Thames Torso Murders " eller "Vagbanksmorden" (Embankment Murders) ? och den 11 september 1888, mitt under Uppskararens skrackvalde, patraffades en kvinnoarm vid Themsen nara Pimlico , ungefar tva veckor senare annu en kvinnoarm vid Lambeth Road och den 2 oktober 1888 en huvudlos torso pa byggplatsen i en grop under det som senare skulle bli New Scotland Yards kallare i Whitehall (" Whitehall-mysteriet "). De olika fallen av styckade kroppsdelar och torsos kan vara individuella brott men det har aven spekulerats i att saval de aldre Thames Torso-fallen som "Whitehall-mysteriet" och "Pinchin Street-torson" kan ha tillhort en serie mord och varit verk utforda av en ensam seriemordare, kallad "Torsomordaren" ("The Torso Killer"). ^{[ 4 ]} Det har aven debatterats om huruvida Jack Uppskararen ocksa varit skyldig till torso-morden eller inte. ^{[ 5 ]}
• Frances Coles (alias Frances Coleman, Frances Hawkins, "Carrotty Nell"), fodd 1865, funnen mordad i Swallow Gardens, Whitechapel med halsen avskuren den 13 februari 1891 (inga ovriga lemlastningar och inga organ saknades).

• 
  Martha Tabram
• 
  Mary Ann Nichols
• 
  Annie Chapman
• 
  Elizabeth Stride
• 
  Kate Eddowes
• 
  Alice McKenzie
• 
  Frances Coles

Andra kvinnor som studerats kritiskt av forskare ar Annie Millwood ^{[ 6 ]} (som attackerades den 25 februari 1888 av en okand man med en fallkniv och plotsligt avled den 31 mars efter att forst ha tillfrisknat) samt Ada Wilson ^{[ 7 ]} som i sin bostad den 28 mars 1888 knivhoggs i strupen av en man som kravde henne pa pengar ? Wilson overlevde dock attacken (hennes signalement pa mannen var solbrand hy och ljusa mustascher samt att han bar en bredbrattad hatt).

Medan polisen och rattslakarna till viss del forefoll overens om att de fem "kanoniska" offren mordats av Uppskararen, sa behandlade man morden pa Emma Smith och Martha Tabram (trots deras arkivering i mappen) som isolerade incidenter (detsamma galler Wilson och Millwood), medan det uppenbarligen inte radde lika stor konsensus kring fallen McKenzie och Coles, dar viss oenighet kunde markas bade bland polis och lakare. Dock var den viktorianska skvaller- och tabloidpressen snabba med att rakna in Smith och Tabram i Whitechapel-serien (i tidningar som The Illustrated Police News , The Star och The Penny Illustrated Paper kallas Smith for "det forsta offret", Tabram det andra, Nichols det tredje och sa vidare).

Dubbelhandelsen [ redigera | redigera wikitext ]

Som framgar av ovanstaende lista skall Uppskararen ha utfort tva mord samma natt, namligen pa svenskan Elizabeth Stride och pa Eddowes. Denna teori har ifragasatts, medan andra finner tanken pa att det i samma omrade, vid samma tillfalle, samma natt och med samma offermalgrupp skulle ha varit tva mordare i verksamhet som svar att acceptera och for att i det vykort som skickades till polisen dagen darpa stod "... double event this time ..." (dubbel handelse denna gang).

Foreslagna garningsman [ redigera | redigera wikitext ]

The Lodger (svenska: "hyresgasten"), en oidentifierad sinnessjuk person boende i ett av de otaliga harbargena i East End . Teorin lanserades av den brittiske psykiatrikern L. Forbes Winslow . Teorin foll da det visade sig att Winslow anvande sig av ledtradar som han fatt ett ar efter det morden upphorde och i ovrigt hittat pa historien. Efterforskning utford av Stewart P. Evans och Paul Gainey i deras bok The Lodger; The Arrest & Escape of Jack the Ripper visar emellertid att historien om en mystisk inneboende kan ha haft viss verklighetsforankring, da ett antal dagstidningar fran oktober 1888 rapporterade om en tysk hyresvardinna som fattade misstankar mot en av sina manliga hyresgaster och att polisen bevakade ett sadant hus pa Batty Street. Historien kom sedan att ligga till grund for Marie Belloc Lowndes berattelse "The Lodger" (publicerad som roman 1911), vilken sedan filmatiserats atskilliga ganger, bland annat av Alfred Hitchcock i The Lodger (1927).

Montague John Druitt (1857?1888), larare och rattegangsombud som blev sinnessjuk och begick sjalvmord i december 1888. Druitt ar inte sannolik som Jack Uppskararen eftersom han inte pa nagot satt kunde knytas till nagot av morden annat an genom rena indicier. Det ar till exempel inte bevisat att han vid tidpunkten for nagot av morden befann sig i London. Det har dock inte hindrat en del fran att, da som nu, halla honom som personlig favorit, inklusive tillforordnade polismastaren Sir Melville Macnaghten (som dock tilltradde efter Uppskararmorden och som namnde honom som en av flera misstankta i sin numera valkanda "Macnaghten-rapport" fran 1894).

Michael Ostrog (1833 ? efter 1904) Bedragare och professionell tjuv med minst tjugo olika alias, expert pa att lura till sig pengar av godtrogna manniskor under forevandning att han var en rysk adelsman i exil. Ibland utgav han sig for att vara fore detta kirurg i den ryska armen. Han omnamns, tillsammans med Druitt och Kosminski, av Sir Melville Macnaghten i dennes "Macnaghten-rapport" fran 1894 som en av tre misstankta figurer i samband med Uppskararmorden, dar han beskrivs som farlig och "mordisk". Det ar dock osakert varifran Macnaghten (vars rapport hade manga felaktigheter) fick detta intryck av Ostrog da praktiskt taget ingenting i Ostrogs kriminella karriar antyder att han nagonsin varit valdsam eller gjort sig skyldig till valdsbrott, tvartom utmarks hans brottsliga bana (som ar utstakad av forskare fram till och med 1904, darefter ar hans fortsatta forehavanden okanda) av fangelsestraff for allehanda stolder och bedragerier. Hans sista kanda avtryck i London vid tiden for Uppskararmorden ar hans frislappande fran ett fangelsestraff i mars 1888, darefter ar det mycket som indikerar att han direkt flydde utomlands, och i november 1888 doms han igen for stold i Paris .

Dr. Stanley ? 1929 publicerade den australiske journalisten och senare Labour Party -politikern Leonard Matters (1881?1951) en bok, The Mystery of Jack the Ripper , i vilken han sager sig ha narvarat vid en "Dr. Stanleys" dodsbadd i Buenos Aires , Argentina da Stanley erkande att han var Jack Uppskararen. Nagon Dr. Stanley har dock inte statt att finna och Matters kan ej heller bevisa att han existerat. Matters teori ar den forsta att involvera en lakare som misstankt for morden ? huvuddragen i berattelsen ar att Dr. Stanleys son hade smittats av syfilis via umgange med en prostituerad och avlidit, varfor Stanley av hamndbegar mordade ett antal kvinnor (Uppskararoffren) tills han slutligen fann den riktiga, som visade sig vara Mary Jane Kelly.

Severin Antoniovitj Klosowski (1865?1903, alias George Chapman ), polsk lakare och frisor, fodd i Kongresspolen och invandrad till England kring 1887?1888 nar morden agde rum, som giftmordade sina tre engelska fruar. Han domdes for dessa mord och avrattades genom hangning i fangelset i Wandsworth den 7 april 1903. Samma ar foreslogs han som Jack Uppskararen av den fore detta overkommissarien vid Scotland Yard Frederick George Abberline i samband med en intervju for en tidning. Chapman ar emellertid knappast sannolik som Jack Uppskararen eftersom han var en kall och beraknande mordare som konsekvent anvande gift som metod, inte en vildsint sexualbrottsling i stil med Jack Uppskararens garningsmannaprofil.

Dr. Alexej Pedatjenko (cirka 1857?1908, alias Andrej Luiskovo), enligt utsago rysk lakare. Teorin att det skulle varit Pedatjenko baserar sig pa den bok journalisten och amatorspionen William Le Queux gav ut 1923. I boken, med titeln Things I Know About Kings, Celebrities and Crooks , havdar Le Queux att han fatt veta Jack Uppskararens identitet av en London-baserad rysk spion och anarkist vid namn Nideroest. Nideroest var emellertid lustlognare och journalist. Eftersom Nideroest var tre ar 1888, da morden upphorde, och eftersom han dessutom vid flera tidigare tillfallen kommits pa med pahittade historier i syfte att tjana pengar och vacka uppmarksamhet foll hela teorin.

Dr. Thomas Neill Cream (1850?1892), skotsk-kanadensisk beryktad mordbrannare, utpressare, abortor och seriegiftmordare. Dr. Neill Cream kan inte ha begatt morden i East End eftersom han satt i Jolietfangelset i Joliet i Illinois i USA fran november 1881 till juli 1891 efter att ha befunnits skyldig till att ha giftmordat sin alskares make. Efter fangelsevistelsen i USA flyttade Neill Cream till London, England dar hans mordataganden fortsatte tills han arresterades. Han hangdes i Newgatefangelset i London den 15 november 1892 och ska enligt vissa kallor ha sagt "Jag ar Jack Upp..." ("I am Jack the...") innan snaran strop honom.

Prins Albert Victor, hertig av Clarence och Avondale, earl av Athlone (1864?1892), aldste son till den engelske tronfoljaren kronprins Edvard (sedermera kung Edvard VII ). Det var en popular teori att forsoka knyta Uppskararens identitet till hogt uppsatta personer i det brittiska samhallet. Prinsen lades for forsta gangen fram som misstankt av den 80-arige pensionerade lakaren Dr. Thomas E. A. Stowell ar 1970 i en artikel i tidskriften Criminologist , en teori som mynnade ut i en offentlig skandal for dess forfattare. Eftersom prins Albert inte kunde knytas till nagot av morden da han bevisligen inte varit i London da flera av dem agde rum, ar sannolikheten att han var Uppskararen obefintlig. Sjalva anledningen till att prinsen begick morden ? att han skulle ha drabbats av sinnessjukdom pa grund av syfilis ? ar ocksa osannolik eftersom det som regel tar ett eller tva decennier for sjukdomen att utveckla sinnessjukdom och dod. Dessutom har ingen lyckats spara Stowells pastadda kalla till historien, hovlakaren Sir William Gulls (se nedan) "privata journaler", vari prinsens sjukdom pastods vara angiven.

James Kenneth Stephen (1859?1892), larare och prins Albert Victors informator som antogs ha haft ett homosexuellt forhallande med prinsen. Enligt teorin, som framlades i en biografi fran 1972 over prins Albert Victor av den engelske forfattaren Michael Harrison (eg. Maurice Desmond Rohan), sa skulle han ha begatt morden av hamndlystnad da deras pastadda forhallande tog slut. Som bevis for teorin lade Harrison fram J. K. Stephens misogyna skrivelser samt att hans handstil ska ha haft likheter med "From Hell"-brevet som pastas eller antas ha skrivits Jack Uppskararen.

Sir William Withey Gull (1816?1890), drottning Viktorias extra ordinarie privatlakare. Han skall ha utfort morden pa order for att eliminera formodade vittnen till ett olaga brollop mellan prins Albert Victor och en katolsk flicka vid namn Annie Elizabeth Crook. Om en medlem av den brittiska kungafamiljen gifte sig med en katolik, vilket forbjods i lagen The Royal Marriages Act som gallde fran 1772?2015, skulle detta skaka det engelska kungahuset i grunden. Nar sa pastods ha skett var man tvungen att ta hand om vittnena efter att brollopet annullerats. Vittnena till brollopet skulle ha varit en Uppskarar-misstankt, Walter R. Sickert , och ett av offren ? Mary Jane Kelly . Enligt teorin, skulle Gulls medbrottslingar ha varit drottning Victoria, den davarande premiarministern Markisen av Salisbury , frimurarna , polismastaren for Metropolitanpolisen, chefen for kriminalpolisen Sir Robert Anderson och utredaren av Uppskararmorden, kommissarie Frederick George Abberline . Denna teori drevs av journalisten Stephen Knight och Walter Sickerts av sig sjalv pastadde (oakta) son Joseph Gorman (ocksa kand som Joseph Sickert). Knights teori fick enorm genomslagskraft med boken Jack the Ripper: The Final Solution (1976), men Joseph Gorman Sickert (som avled 2003) drog senare tillbaka den del av historien som rorde Uppskararmorden genom att erkanna att han hittat pa alltihop, nagot Knight dock forsokte bortforklara. Efterforskning utford i folkrakningarna och i det polisiara materialet fran 1888 av forfattaren Donald Rumbelow ? presenterad 1988 i hans andra upplaga av boken The Complete Jack the Ripper ? har sedermera visat att majoriteten av Knights och Gorman Sickerts faktauppgifter antingen ar helt felaktiga eller rentav pahittade och att flera adresser aldrig existerat, samt att flera fakta rorande omstandigheterna kring morden inte stammer overens med verkligheten. Detta har dock inte hindrat teorin fran att ha fortsatt medial slagkraft in i modern tid, mycket tack vare Hollywoods atskilliga atergivningar av berattelsen.

Walter Richard Sickert (1860?1942), tyskfodd brittisk viktoriansk konstnar. Den amerikanska deckarforfattarinnan Patricia Cornwell agnade stor moda och mycket pengar at att forsoka belagga teorin om att Sickert skulle ha begatt morden. Resultaten presenterade hon i boken Portratt av en mordare. Jack Uppskararen ? Fallet avslutat (2004). Dar anser sig hon bland annat kunna pavisa hur mitokondrie-DNA fran brev i Sickerts ago overensstammer med desamma fran brev undertecknade Jack the Ripper (till exempel det sa kallade Openshaw-brevet). Kuriost i sammanhanget ar dock att notera att det enda brev de flesta kannare av fallet ar overens om mest sannolikt skrevs av Uppskararen, det sa kallade "From Hell"-brevet, inte undertecknades med denna signatur. Walter Sickert har aven tidigare forekommit som misstankt i fallet, om an inte som ensam mordare; journalisten Stephen Knight framforde pa 1970-talet anklagelser om att han skulle ha varit vittne till tronarvingens, hertigen av Clarence' (se ovan) giftermal med en av East Ends gatflickor. Morden skulle darefter ha varit ett satt for kungliga hovet att forhindra att skandalen kom till offentlig kannedom. Denna teori har emellertid motbevisats av Donald Rumbelow i 1988 ars reviderade utgava av hans bok The complete Jack the Ripper .

Frederick Bailey Deeming (1842?1892) ? Deeming mordade sin forsta fru och sina fyra barn 1891. Han flyttade till Australien med sin andra fru, vilken han mordade efter mindre an en manad i landet. Han var pa vag att gifta sig med fru nr tre nar kroppen efter hans andra fru upptacktes. Deeming atalades och domdes samt avrattades 23 maj 1892 . Under sin fangelsetid skrot han om att han var Jack Uppskararen, men eftersom han satt i fangelse i Storbritannien vid tiden for morden i Whitechapel var det omojligt att han kunde ha begatt dem.

Slaktaren  ? Forfattaren Robin Odell foreslar i sin bok Jack The Ripper in Fact and Fiction att Jack Uppskararen var en judisk slaktare, en " schochet " (fran det hebreiska ordet for "ritualslaktare"). Eftersom det i Whitechapel fanns en stor judisk folkgrupp liksom orakneliga slakterier i omradet ar teorin inte omojlig. Dock bygger teorin pa icke tillforlitliga kallor som fatt sin vetskap om detta i tredje hand. Mordarens modus operandi och formaga att utfora lemlastningarna i morker och under snabba, svara forhallande, pekar emellertid pa mojligheten att en person med bakgrund fran slakteri likval kan vara tankbar som garningsman.

Aaron Kosminski (1864/1865?1919, fodd Aron Mordke Kozminski), 24-arig invandrad polsk jude, mest sannolikt samme Kosminski som Sir Melville Macnaghten hanvisar till i sin "Macnaghten-rapport" och som antas vara identisk med den "polske jude" som den hogste ansvarige for polisutredningen, chefen for kriminalpolisen Sir Robert Anderson , i en tidningsartikel 1910 (samt i sina memoarer The Lighter Side of My Official Life ) utpekade som Uppskararen. Andersons "polske jude" (uppvisande "mordiska tendenser" och ett hat gentemot kvinnor och sarskilt prostituerade) identifierades senare som en viss "Kosminski" i en marginalanteckning i Donald Sutherland Swansons eget exemplar av Andersons memoarbok. Enligt Macnaghten och Anderson/Swanson skulle den schizofrene "Kosminski" strax efter mordvagens avslutning ha tagits in pa mentalsjukhus och ha pekats ut i en vittneskonfrontation som Jack Uppskararen. Vittnet, ocksa han av judisk bord, ska emellertid strax darefter ha tagit tillbaka sitt utpekande och vagrat vittna. Den polske juden skulle darefter ha avlidit ganska snart efterat.

Efterforskning av forfattaren Martin Fido har dock visat att den ende "Kosminski" som finns omnamnd i hospitalens arkiv ? Aaron Kosminski ? var en harmlos individ som fore intagningen led av vanforestallningar som intalade honom att plocka upp mat fran rannstenen, dricka ur avloppsvattnet samt aldrig ta ett bad. Aven om delar av Aaron Kosminskis personhistoria och detaljer kring intagningen stammer med polisbefalens beskrivningar, sa fann Fido ocksa att datumen for den "polske juden Kosminskis" intagning och dod inte alls stamde overens med Macnaghtens och Andersons uppgifter. Aaron Kosminski plockades inte in forran februari 1891 (inte i mars 1889 som Macnaghten pastar) och avled inte forran 1919. Dessa anomalier har sedan fatt olika forfattare att lansera olika teorier, dar Swansons och Macnaghtens minne har ifragasatts och Andersons motiv kritiserats. Martin Fido fann istallet en intagen polsk jude vid namn "David Cohen", vars valdsamma personlighetsdrag och datum for saval internering och dod stammer battre med polismannens beskrivningar. I sin bok The Crimes, Detection & Death of Jack the Ripper (1987) kom Fido med forslaget att den polske juden egentligen hette Nathan Kaminski, gavs namnet David Cohen (en " John Doe "-pseudonym for polska judar man inte kunde identifiera) vid intagningen och sedan forvaxlades med Aaron Kosminski av polisbefalen ? en teori som ar baserad pa gedigen undersokning av originalkallor men som for en del kanns val omstandlig och komplicerad.

I vilket fall som helst sa fortsatter mysteriet "Kosminski" att leverera fragetecken och engagera Uppskararforskare. I september 2014 publicerades boken Naming Jack The Ripper av Russell Edwards dar Kosminski presenterades som mordaren med stod av DNA fran en sjal fran Catherine Eddowes mordplats. Enligt Dr. Jari Louhelainens undersokningar radde det inga tvivel om att DNA:t tillhorde Kosminski och The Daily Mail annonserade darfor att gatan var lost. ^{[ 8 ]} . Senare artiklar har dock slagit hal pa teorin. ^{[ 9 ] [ 10 ] [ 11 ]}

Jill the Ripper ("Jill Uppskararen") ? Teorin om att en kvinna kunnat bega morden lanserades forsta gangen av William Stewart . Enligt honom skulle morden ha begatts av en illegal abortor, en kvinna som misslyckades i sitt syfte och for att dolja sitt brott mordade och stympade offren. Den skotske forfattaren bakom Sherlock Holmes , Arthur Conan Doyle , var en annan som framlade teorin om en kvinnlig garningsperson. Teorin faller pa att inget av offren (inte ens Mary Kelly, trots att det ar en popular myt) var gravid vid tiden da de mordades. Teorin vacktes till nytt liv av Arthur Butler 1972, men avfardades snabbt da han inte kunde visa pa sina kallor eller pa annat satt leda teorin i bevis. En misstankt som passar denna profil ar Mary Pearcey , (fodd cirka 1866, som Mary Eleanor Wheeler , avrattad 23 december 1890).

Francis Tumblety (cirka 1833 ? 28 maj 1903), irlandskfodd amerikansk kvacksalvare . I samtida amerikanska tidningsartiklar och ett brev fran 1913 skrivet av den da pensionerade fore detta chefen for Scotland Yards Special Branch, John G. Littlechild havdas att Tumblety var hogintressant for polisen. Tumblety bevakades av Littlechilds enhet eftersom han hade tata kontakter med irlandska terrorister men man misstankte snart att han hade andra arenden till London an att lamna bidrag till irlandska motstandsman. Tumblety, som utgav sig for att vara lakare, antogs bland annat ha kontaktat olika forskningsinstitutioner i London for att fa kopa ett antal kvinnliga kroppsdelar, bland annat en livmoder. Med tanke pa att han skulle ha fatt nej ar det intressant att livmodern senare bortskurits fran ett av mordoffren. Tumblety anholls efter en tids skuggning for sedlighetsbrott och vid en husundersokning av ett pensionat i narheten av mordplatserna hittades en vaska med Tumbletys checkhafte och diverse pornografiskt material. Tumblety betalade borgen och lamnade snabbt England under falskt namn for att aldrig atervanda. Han bevakades aven av amerikansk polis i New York, men nar en engelsk detektiv anlande till USA for att forhora honom hade Tumblety forsvunnit for gott.

Flera tidningar i USA stamplade Tumblety som huvudmisstankt for "Whitechapelmorden" pa ett mycket tydligt satt genom att ange detta redan i rubriken, medan det var helt tyst om honom i den engelska pressen. Stewart P. Evans och Paul Gainey i deras bok The Lodger; The Arrest & Escape of Jack the Ripper spekulerar i att den engelska polisen hade tystat ner nyheten om Tumbletys flykt for att undvika offentlig forodmjukelse. Dock omnamns Tumblety aldrig i Scotland Yards och Metropolitanpolisens interna rapporter, och man bor ocksa betanka att Tumblety redan var ett kant namn i USA och foljdes med intresse av amerikanska tidningar, da han atskilliga ganger uttalat sig i media via kontroversiella insandarartiklar och egenforfattade sjalvbiografiska pamfletter, dar han beklagade sig over den forfoljelse man utsatte honom for i olika sammanhang. Evans och Gainey menade att Tumblety var den mystiska hyresgasten pa Batty Street (se "The Lodger" ovan), men denna koppling ar langt ifran bevisad. Likasa ar historien om att han skulle ha samlat livmodrar i glasburkar och varit en kvinnohatare icke verifierad, da dess kalla visade sig vara en viss overste Dunbar, som var kand for att vara en notorisk lognare som salde "nyheter" till den tidning som ville betala.

James Maybrick (24 oktober 1838 ? 11 maj 1889) var en grossist, som troligen blev giftmordad med arsenik av sin fru Florence. Hans pastadda dagbok hittades 1992 i Liverpool. I den pastar han att han var Jack Uppskararen. Detta ar knappast troligt, da det med stor sannolikhet inte ens ar han som skrivit boken. Bevis for detta ar till exempel att hans skrivstil inte liknar den i boken och att blacket fran boken ar fran "modern" tid.

Charles Allen Lechmere alias Charles Allen Cross (1849?1920) var vittnet som upptackte Mary Ann Nichols kropp pa Buck's Row natten den 31 augusti 1888. Men enligt den svenske journalisten Christer Holmgren ljog han infor polisen om sina forehavanden pa brottsplatsen, da han i sjalva verket var garningsmannen, Jack Uppskararen.

Frederick George Abberline (8 januari 1843 ? 10 december 1929), den polischef som ledde utredningen av morden efter det att Mary Ann "Polly" Nichols i augusti 1888 hade blivit mordad. Den spanske forfattaren och handstilsspecialisten Jose Luis Abad har jamfort handstilarna fran vad som sags vara Jack Uppskararens dagbok som hittades i Liverpool 1992 , med polischefens, och de matchar enligt Abad varandra perfekt. ^{[ 12 ]}

John Pizer alias Leather Apron (ca 1850 ? 1897) pekades ut som misstankt under den tidiga utredningen (kort efter mordet pa Mary Ann Nichols) av polisinspektor William Thicke samt flera av de boende i omradet. Pizer jobbade som skomakare och smeknamnet kom fran hans kladsel som hantverkare. Pizer hade tidigare domts for en knivattack och uppgavs ha misshandlat prostituerade. Efter mordet pa Annie Chapman (dar ett forskinn hittades pa mordplatsen) anholls Pizer 10 september 1888 av Thicke trots att inga formella bevis eller misstankar fanns. Det visade sig att de bada mannen kant till varandra i flera ar och det kan ha varit en av Thickes orsaker. Eftersom Pizer kunde starka alibi for bada handelserna (vid ena tillfallet bodde han med slaktingar och vid det andra sag han en stor brand och pratade samtidigt med en poliskonstapel vid Londons hamn) slapptes han pa fri fot. Trots att det saknades bevis och formell misstanke mot Pizer forfoljdes han av tidningsrubriker och journalister som pekade ut honom som mordare, nagot han senare fick ersattning for. Hans smeknamn Leather Apron har levt kvar som ett av de namn mordaren gick under. ^{[ 13 ] [ 14 ]}

Utredningen [ redigera | redigera wikitext ]

De kallor och det polismaterial som overlevt ger insikt i hur en polisutredning gick till i det viktorianska England . Ett stort antal polisman knackade dorr, tog vittnesmal och intervjuade de boende i omradet. Bevismaterial samlades in och undersoktes. Misstankta garningsman identifierades, sparades och undersoktes narmare om de var intressanta nog. Utover tekniska framsteg paminner det hela om modernt polisarbete och fallet utgor en tydlig kriminalhistorisk overgang till moderna metoder. ^{[ 15 ]}

Det bodde manga manniskor i East End och omradena Whitechapel och Spitalfields dar morden begicks var sarskilt trangbodda efter att ett stort antal manniskor flyttat till staden till foljd av urbanisering . Ett stort antal osteuropeer hade aven de flyttat till omradet efter pogromer i Ryssland och Polen , vilket inte hjalpte bostadssituationen och bland annat ledde till antisemitiska yttringar. ^{[ 16 ]} Med tanke pa trangboddheten ar det markligt att mordaren lyckats undkomma med sa fa antal faktiska vittnen . Over 2000 personer forhordes, runt 300 personer undersoktes och ett 80-tal personer anholls under utredningens gang. Flera av dessa var motsagelsefulla. ^{[ 17 ]} Inledningsvis var polisen motvillig till att infora en beloning, men efter "dubbelhandelsen" 30 september 1888 erbjods 500 pund till den som hjalpte till att hitta garningsmannen. ^{[ 15 ]}

Det var polisstyrkan i Whitechapel som inledningsvis skotte utredningen rorande de sa kallade "Whitechapel-morden". Efter mordet pa Nichols 31 augusti 1888 forstarktes avdelningen av tre kriminalinspektorer fran Scotland Yard: Abberline , Moore och Andrews. Eftersom mordet pa Eddowes utfordes inom ett annat polisdistrikt, City of London , fick de hand om den utredningen under kriminalinspektor McWilliam. ^{[ 13 ]}

Flera faktorer bidrog till att utredningen skottes pa ett ineffektivt satt, till exempel att personer i beslutsfattande positioner forsvann ivag pa semester och att de tva polisdistrikten hade problem att koordinera sina respektive utredningar. Polisen hanades av den alltmer skramda folkmassan som aven sag sin affarsverksamhet paverkas av morden. Till slut bildades ett medborgargarde , Whitechapel Vigilance Committee, som patrullerade gatorna, hyrde in privatdetektiver och utfaste sin egen beloning pa 50 pund. ^{[ 13 ] [ 17 ]}

Kanske ar det 1800-talets brist pa kriminalteknik och palitligt bevismaterial som paverkat utredningen mest. Polisen hade egentligen bara tva satt att hitta mordaren; antingen genom erkannande eller genom att anhalla mordaren pa plats. I modern tid har DNA-analys utforts pa bland annat breven som bevarats, men de anses ha hanterats av for manga personer for att det ska ge utslag och i ovrigt har metoden och slutsatserna ifragasatts.

Garningsmannaprofil [ redigera | redigera wikitext ]

Fallet Jack Uppskararen innehaller aven en av de tidigaste garningsmannaprofilerna . Polislakare och obducent Thomas Bond skrev ner sina tankar i slutet av oktober 1888. Han ansag att de fem morden var utforda av samma garningsman eftersom tillvagagangssattet, att skara av halsen pa en liggande kvinna fran vanster till hoger, var detsamma (forutom i Kellys fall, dar det var omojligt att avgora). Bond ansag daremot inte att mordaren hade nagra anatomiska kunskaper, inte ens pa en slaktares niva. Daremot ansag han att mordaren var en ensamvarg som periodvis drabbades av mordisk och erotisk mani , for att inte saga satyriasis . Bond lade aven till att hamndbegar eller religiosa motiv kan ha spelat in, men att det inte var troligt. ^{[ 17 ]}

Det ar idag omdebatterat huruvida mordaren skulle ha haft sexuella motiv. Vissa menar att knivhuggen mot bland annat underlivet och sattet kvinnorna positionerades pa skulle visa pa detta, medan andra menar att det bara ar antaganden eftersom inga bevis som stodjer detta har funnits. ^{[ 18 ]}

Breven [ redigera | redigera wikitext ]

Under hosten 1888, nar uppstandelsen var som storst, inkom flera hundra brev till polisen och lokalpressen som utgav sig vara skrivna av mordaren. De flesta brev kunde avvisas da de antogs vara skrivna av antingen journalister som ville skapa nyheter eller av lokalbefolkningen som ville skrammas. Flera forskare tror att samtliga brev ar falska men nagra brev brukar lyftas fram pa grund av sitt innehall:

• "Dear Boss"-brevet inkom till pressen 27 september 1888 och avvisades till en borjan. Tre dagar senare intraffade "dubbelhandelsen" da Stride och Eddowes mordades under samma natt. Brevet hade namnt detaljer som kunde kopplas till mordet pa Eddowes och darfor ansag polisen att brevet skulle publiceras i tidningar och pa anslagstavlor for att se om nagon kande igen handstilen . Brevet har fatt sitt namn efter de inledande orden och ar kanske mest kant for att ha gett upphov till mordarens alias, da det signerats "Jack the Ripper".
• "Saucy Jacky" kallas ett vykort som inkom till pressen 1 oktober 1888, dagen efter "dubbelhandelsen". Det hanvisar till bade morden och "Dear Boss"-brevet och verkar vara skrivet i samma handstil. Eftersom kortet inkom sa tidigt efter morden och verkar kanna till detaljer om vad som hant tror vissa forskare att det ar skrivet av mordaren och darmed akta. De som kritiserar det brukar havda att forfattaren kan ha fatt informationen fran den tidiga morgonpressen. Kortet har fatt sitt namn efter att forfattaren hanvisar till sig sjalv med orden "Saucy Jacky".
• "From Hell"-brevet mottogs av George Lusk som ledde det medborgargarde som bildats i Whitechapel i syfte att assistera poliskaren. Brevet skickades i en liten lada som aven inneholl en halv mansklig njure. Njuren kan ha tagits fran Eddowes kropp (bland annat visade det sig att den hade samma njursjukdom som mordoffret). Brevet beskriver att forfattaren atit upp den andra halvan och lovar att skicka kniven nasta gang. Det har fatt sitt namn efter de inledande raderna, From Hell (skickat fran helvetet), och har bland annat gett upphov till namnet pa en tecknad serie med tillhorande spelfilm. ^{[ 19 ]}

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

Polisen och engelsmannen Donald Rumbelow anses vara en av de framsta kannarna av Jack Uppskararen och alla de myter och historier som gar om denne. I sin bok The complete Jack The Ripper (1988), ISBN 0-14-017395-1 , eliminerar han ett stort antal teorier och forslag pa garningsman. Nar forsta utgavan kom 1975 var det den forste boken i amnet som bar en objektiv pragel och som forlitade sig pa fakta istallet for vidlyftiga teorier. Boken kanns idag mojligen nagot daterad; aven om Rumbelows bok ar utmarkt som introduktion och fortfarande haller som grundbok, har det sedan borjan av 2000-talet hant oerhort mycket kring forskningen av Uppskararen och i ett explosionsartat tempo (mycket tack vare amatorforskares efterforskningar via internet och i genealogiska kallor) och tiden haller pa att springa ifran manga av de mest respekterade standardverken. Inte minst 1978 ars svenska oversattning (den enda hittills) av Rumbelows forsta utgava innehaller en mangd inaktuella fakta som har reviderats i senare litteratur.

Senare bocker dar exempelvis kriminalhistorikern och fore detta polismannen Stewart P. Evans varit medforfattare innehaller sardeles palitlig information, sarskilt de verk som har en objektiv utgangspunkt som Jack the Ripper: Scotland Yard Investigates (2006), med Rumbelow som medforfattare. Evans var ocksa tillsammans med Keith Skinner redaktor for bokverket The Ultimate Jack the Ripper Sourcebook , som ar en renskriven samling av samtliga originaldokument, polisrapporter och korrespondens rorande polisens Uppskararutredning. Philip Sugdens The Complete History of Jack the Ripper , ar en annan bok som av manga anses vara en av de mer tillforlitliga.

Bibliografi (urval) [ redigera | redigera wikitext ]

• Jack Uppskararen (2008) av Glenn Lauritz Andersson . ISBN 978-91-86067-53-3
• Jack the Ripper: Scotland Yard Investigates (2006) av Stewart P. Evans och Donald Rumbelow . ISBN 0-7509-4228-2
• Jack the Ripper: The Facts (2004) av Paul Begg . ISBN 1-86105-687-7
• The London of Jack the Ripper ? Then and Now (2007) av Robert Clack och Philip Hutchinson . ISBN 978-1-85983-600-2
• The Ultimate Jack the Ripper Sourcebook (2000) (red. av Stewart P. Evans och Keith Skinner ). ISBN 0-7867-0276-1 ; amerikansk utgava: The Ultimate Jack the Ripper Companion (2000)
• The Jack the Ripper A - Z (1991; ny rev. uppl. 1994) (red: Paul Begg , Martin Fido & Keith Skinner ). ISBN 0-7472-5522-9
• The Crimes, Detection & Death of Jack the Ripper (1987) av Martin Fido . ISBN 1-56619-537-3
• Jack the Ripper: Letters From Hell (2001) av Stewart P. Evans och Keith Skinner . ISBN 0-7509-2549-3
• The Complete History of Jack the Ripper (1994; ny uppl. 2002) av Philip Sugden . ISBN 0-7867-0276-1
• Portratt av en mordare : Jack Uppskararen ? Fallet avslutat (2003; pocket 2004) (originaltitel: Portrait of a Killer: Jack the Ripper ? Case Closed ; 2002) av Patricia Cornwell . ISBN 0-399-14932-5
• The Complete Jack the Ripper av Donald Rumbelow (1975; ny rev. uppl. 1988 och 2005). ISBN 0-425-11869-X (i svensk oversattning: Jack Uppskararen: Fakta i malet ) (1978).

Tidskrifter ("periodicals") om Jack Uppskararen [ redigera | redigera wikitext ]

• Ripperologist ? regelbundet utkommande (numera utgiven endast som nattidning i pdf-form for dess prenumeranter) med redaktion bade i USA och i Europa
• Ripper Notes ? amerikansk tidskrift
• The Whitechapel Society Journal ? medlemstidning knuten till den lokalhistoriska foreningen The Whitechapel Society i London

I popularkulturen [ redigera | redigera wikitext ]

Tecknade serier [ redigera | redigera wikitext ]

• Jack Uppskararen och andra viktorianska mordgator av Rick Geary . ISBN 91-7089-071-4 .
• From Hell av Alan Moore och Eddie Campbell
• Jack Uppskararen ar aven omnamnd i manga-serien Kuroshitsuji

Filmatiseringar (urval) [ redigera | redigera wikitext ]

• The Lodger (1926) av Alfred Hitchcock med Ivor Novello
• En studie i skrack (1965) med John Neville och Donald Houston
• Jack The Ripper (1976) av Jess Franco med Klaus Kinski
• En studie i skrack (1979) med Christopher Plummer och James Mason
• Jack the Ripper (1988) med Michael Caine
• The Ripper (1997) med Patrick Bergin
• From Hell (2001) med Johnny Depp
• The Lodger (2009) med Alfred Molina och Shane West

Musik relaterad till Jack the Ripper/Jack Uppskararen [ redigera | redigera wikitext ]

• Jack the Ripper av LL Cool J
• Jack the Ripper av The Horrors
• Jack the Ripper av Nationalteatern ^{[ 20 ]}
• Jack the Ripper av Morrissey
• Jack The Ripper av Screaming Lord Sutch
• Jack The Ripper av Motorhead
• The Ripper av Judas Priest
• Anthology Of Death av Infernal Majesty
• Killer on the loose av Thin Lizzy
• Jack The Ripper av Link Wray
• Jack The Ripper av Nick Cave
• Jack The Ripper samt Jack av Iced Earth
• Jack The Ripper av The White Stripes
• Dear Boss av Les Sentiers Conflictuels
• Jack the Ripper av Macabre
• Jack The Knife av Falconer
• Jack The Ripper av Buckethead
• Jack the Ripper (cover av laten med samma namn av Morrissey ) av My Chemical Romance
• Jack the Ripper av Backyard Babies
• Jack the Ripper av 聖飢魔II ( seikima-II )
• Jack Uppskararen av Cornelis Vreeswijk
• Jack The Ripper av Prince Buster Allstars
• Respite On The Spitalfields av Ghost

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Jack Uppskararen .
  Bilder & media
• Casebook: Jack the Ripper
• Foreningen Whitechapel Society
• Londonpolisens hemsida om Jack Uppskararen och Whitechapelmorden
• Jack the Ripper History
• The National Archives - Jack the Ripper
• Jack the Ripper and the East End utstallning pa The Docklands Museum