Inge-Bert Vilhelm Taljedal
, fodd 16
januari
1942
i
Varnamo forsamling
,
Jonkopings lan
[
1
]
, ar en svensk
diabetesforskare
och forfattare.
Inge-Bert Taljedal ar son till fralsningsofficererna
Robert Johansson
och Ingrid, ogift Hedlund. Familjen kom under uppvaxtaren till
Sodertalje
, dar fadern avled 1953. Senare antog familjen namnet Taljedal.
Han tog
studentexamen
i
Sodertalje
1960 och
medicine kandidatexamen
i
Uppsala
1962. Efter forskarstudier i
Uppsala
och pa
Karolinska institutet
disputerade
han 1967 for medicine
doktorsgraden
i
Umea
med
avhandlingen
Quantitative studies on phosphatases in isolated pancreatic islets of mammals
[
2
]
. Taljedal, vars forskargarning i huvudsak agnats at
diabetes
, utnamndes till
professor
i
histologi
1980 och var
rektor
for
Umea universitet
1999?2005. Under Taljedals tid som rektor inrattades vid universitetet flera nya centrumbildningar, som
Umea Plant Science Centre
(i samarbete med SLU),
Centrum for samisk forskning
och
Umea centrum for funktionell hjarnavbildning
.
Taljedal har haft flera uppdrag inom och utom universitetsvarlden, bland annat som ordforande for
Umea kommuns
kulturnamnd 1988?1991, Umea
kommunfullmaktige
1994?1998 och
Norrlandska litteratursallskapet
2008?2010. Han ar verksam som skribent i dagspress och kulturtidskrifter och har bland annat utgivit diktsamlingarna
Eurydikesvit och andra dikter
(1982),
Grashoppssangaren
(1983),
Pro Memoria
(2002), samt essaer om bland andra den Umea-fodde filosofen
Erik Olof Burman
.
