I Lombardi

Fran Wikipedia
Giuseppe Verdi 1842

I Lombardi alla prima crociata (Lombarderna i forsta korstaget) ar en opera ( Dramma lirico ) i fyra akter med musik av Giuseppe Verdi och libretto av Temistocle Solera efter Tommaso Grossis episka dikt med samma namn (1826).

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Temistocle Solera

Efter framgangen med Nebukadnessar 1842 bestallde La Scalas impressario Merelli genast en ny opera av Verdi. Aterigen blev det Solera som skulle leverera librettot, och han byggde den pa Tommaso Grossis dikt I Lombardi alla prima crociata . Amnesvalet skapade problem eftersom det forekom ett dop pa scenen, och Milanos arkebiskop havdade att detta var att vanhelga ett av kyrkans sakrament . Efter forhandlingar med polischefen fick teaterns ledning tillstand att genomfora premiaren 11 februari 1843 pa La Scalas , som blev en tumultartad succe i och med att publiken alldeles som i fraga om Nebukadnessar uppfattade handlingen som en framstallning av Italiens efterlangtade befrielse fran det osterrikiska herravaldet.

Svensk premiar pa Mindre teatern i Stockholm 1848/49.

Da Verdi var i Paris 1847 anmodades han att skriva en opera. Han hade ont om tid och skrev om I Lombardi , som forsags med en ny fransk text med en delvis forandrad handling och fick namnet Jerusalem .

Personer [ redigera | redigera wikitext ]

  • Arvino, de lombardiska korsfararnas anforare ( tenor )
  • Pagano, Arvinos bror, senare eremit ( bas )
  • Viclinda, Arvinos hustru ( sopran )
  • Giselda, Arvinos dotter (sopran)
  • Pirro, Arvinos stallmastare (bas)
  • En milanesisk prior (tenor)
  • Acciano, Antiokias tyrann (bas)
  • Oronte, hans son (tenor)
  • Sofia, Accianos hustru, i hemlighet dopt (sopran)
  • Munkar, priorer, korsriddare, soldater, pilgrimer (kor)

Handling [ redigera | redigera wikitext ]

Omslag fran 1843

Milano , Antiokia med omnejd, utanfor Jerusalem , ar 1096.

Akt I: Hamnden

Scen 1.

I Milano. Utanfor basilikan San Ambrogio. Under en gudstjanst skall det ske en forsoning mellan bada broderna Arvino och Pagano, som en gang i tiden blivit ovanner pa grund av en kvinna. Pagano, som har atervant efter 18 ar i landsflykt, latsas angra sig, men planerar i hemlighet ett nytt mordforsok pa brodern. Arvino utses till ledare for den lombardiska korsfararharen.

Scen 2.

Natt. I narheten av Arvinos hus. Vid aftonbonen ber nunnorna i det narliggande klostret om Guds valsignelse och om fred, under tiden som Pagano utanfor klosterporten planerar brodermordet.

Scen 3.

I Arvinos hus. Arvinos hustru Viclinda litar inte pa Pagano. Tillsammans med sin dotter Giselda ber hon till Jungfru Maria om forbarmande och lovar att foreta en pilgrimsfard till den heliga graven. Pagano och hans kumpaner satter eld pa huset, men av misstag dodar Pagano fadern istallet for brodern. Giselda hindrar fadern fran att hamnas. Pagano bannlyses for evigt fran staden. Han avskyr sig sjalv.

Akt II: Mannen i grottan

Scen 1.

Tronsalen i Accianos palats i Antiokia. Korsfararna star utanfor staden, i deras spar foljer plundring och valdsdad. Acciano vill forsvara sin stad. I palatsets harem halls Giselda fangen. Hon har foralskat sig i Accianos son Oronte. Orontes mor Sofia har redan latit kristna sig och valkomnar karleksforbindelsen.

Scen 2.

Utanfor en grotta. Den bannlyste Pagano vantar langtansfullt pa de lombardiska korsfararna for att kunna ansluta sig till dem. Han forsoker som eremit sona sin skuld och anses redan vara en helig man. Arvino soker upp den heliga mannen for att radfraga denne om hur han skall kunna finna sin bortrovade dotter och tranga in i Antiokia. Eremiten lovar att hjalpa honom.

Scen 3.

Palatsets harem i Antiokia. De svartsjuka slavinnorna lovordar hanfullt Giseldas skonhet. Antiokia har fallit genom forraderi. Korsfararna tranger in i palatset och i striden stupar Acciano och av allt att doma aven Oronte. Giselda bonfaller fadern: "Nej! Det ar inte Guds vilja, att jorden skall drankas i manniskoblod!" Arvino vill doda sin trotsiga dotter.

Akt III: Omvandelsen

Scen 1.

Korsfararnas lager i Josafats dal . I fjarran syns Jerusalem. Den heliga staden halsas av pilgrimerna i korsfararnas folje. Giselda har flytt ur faderns talt och stoter pa Oronte, som trotts vara dod. Bada bryter med sitt tidigare liv och vill endast i karleken finna "hemland, liv och himmel".

Scen 2.

Arvinos talt. Arvino forbananr sin forsvunna dotter. Aven eremiten ar borta.

Scen 3.

I en grotta. I grottan gommer sig Giselda tillsammans med den dodligt sarade Oronte. Eremiten har foljt efter dem och doper nu den doende.

Akt IV: Den heliga graven

Scen 1.

En grotta i narheten av Jerusalem. Giselda far en syn: Oronte visar sig for henne och forutspar att vatten skall springa fram ur Siloams kalla.

Scen 2.

Lombardernas talt nara Rakels grav . Lombarderna ar utmattade av torst och tanker pa sitt hemland. Giselda berattar for lombarderna om undret med kallan och leder dem till den. Lombarderna starker sig av det undergorande vattnet och ar nu reda att erovra Jerusalem.

Scen 3.

Alvinos talt. Under striden har eremiten blivit dodligt sarad. Han avslojar pa sin dodsbadd att han ar Pagano och till sist forsonas de bada broderna.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]