Hogland

	Hogland ; (Гогланд)
	Finska: Suursaari
	O
	Karta over Hogland. Hojdkurvorna visar topografin med 30 meters mellanrum.
Land	Ryssland
Federalt distrikt	Severo-Zapadnyj
Oblast	Leningrad oblast
Koordinater	60°3′N 26°59′O / 60.050°N 26.983°O
Hojd	173 m
Folkmangd	772 (1939)
Befolkningstathet	37,22 invanare/ km²
Geonames	560846

For andra betydelser, se Hogland (olika betydelser) .

Hogland (tidigare aven Hogland ; finska : Suursaari ; estniska : Suursaar ; tyska : Hochland ; ryska : Гогланд, Gogland ) ar en rysk o i centrala Finska viken . On tillhorde Kymmene harad i Viborgs lan i Finland fore andra varldskriget, och intill 1809 Sverige.

Hogland ligger pa 27° ostlig langd, mellan 60° 00' 39" N och 60° 06' 18" N, cirka 40 km soder om det finlandska fastlandet och 55 km norr om Estland . On hor till det ryska lanet Leningrad oblast och ingar i distriktet Kingiseppskij. Hogland ar cirka 11 km lang och 1,5 ? 3 km bred (den ar smalast i norra anden). On bestar mest av kala klippor och gles barrskog. Landytan uppgar till ungefar 21 km² och cirka 14 hektar vatten som ar fordelat pa fyra sjoar. De fyra pucklarna, Pohjoiskorkia (Pa svenska ungefar "Nordhojden"), 113 m, Makiinpaallys ("Uppe pa backen"), 126 m, Haukkavuori ("Hokberget"), 142 m och Lounatkorkia ("Sydvasthojden"), 176 m syns langt ut till havs.

Pa Makiinpaallys finns de tva ryska triangelpunkterna, "Maki-paalys", 60° 04' 27" N, 26° 58' 11" E och "Hogland, Z", 60° 05' 07" N, 26° 57' 40" E, som fungerar som knutpunkter mellan den norra och sodra triangelkedjan som tillsammans bildar varldsarvet Struves meridianbage .

Natur [ redigera | redigera wikitext ]

Haukkavuori sett over sjon Liivalahdenjarvi 1936.

On bestar mest av urberg som ar overvaxt med ett glest bestand av martallar . Pa lagre nivaer finns barrskog av taigatyp . Utover barrskogen finns nagra lovtrad pa mer laglanta omraden, framst ronn , klibbal och salg , men ocksa en del bjork och nagra enstaka exemplar av hagg , asp och ask i den sodra anden av on. En del vaxter ar sa kallade "skeppsbrutna" och skulle egentligen hora till en annan vaxtzon , men har blivit kvar da klimatet forandrats. Som exempel kan namnas odort ( Conium maculata ). Landdaggdjuren har enbart representerats av smagnagare och fladdermoss under overskadlig tid. Sannolikt har det aven tidigare forekommit bade rav och hare , da dessa latt rorde sig over isarna som under svara vintrar kunde lagga sig anda till den finlandska kusten. I och med att vintersjofarten tilltog pa 1900-talet har dock dessa vandringar forsvarats. Sjofagel finns i rikliga mangder kring on, och av nagra lokala ortnamn att doma har flera storre rovfagelarter tidigare forekommit pa on. Pa de laga holmarna som finns i narheten har det funnits stora mangder med grasal och vikare .

Berggrunden i oster och de hogre kullarna bestar av kvartsporfyr och berggrunden i vaster av gnejs och skiffer . I det ovriga berget gar breda, ljusare strak av granit . I dalarna mellan kullarna finns moran och atskilliga sa kallade djavulsakrar , det vill saga stora omraden med bara sten. Det finns nagra sandstrander pa den ostra sidan av on.

Anda sedan borjan av 1990-talet har det funnit planer hos forvaltningen i Leningradregionen att de forna finlandska utoarna Tyterskaren och Seitskar och en del mindre oar ska inga i ett naturreservat som kallas Ingermanlandskij zapovednik . Dessa planer har dock inte forverkligats - kanske av ekonomiska och militarstrategiska orsaker. Olyckligtvis ar inte Lovskar , som manga menar ocksa hyser stora naturvarden i omradet, inlemmad i det planerade naturreservatet, och Hogland forekommer bara tidvis i diskussionen. ^[
2
]

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Forhistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Hoglands klippor reser sig sa hogt att de maste ha stuckit upp ur den Baltiska issjon redan da den sista inlandsisen i omradet drog sig tillbaka for cirka 10 000 ar sedan. De hogst belagna forna strandvallarna finns pa 86 meters hojd over den nuvarande havsytan. Det finns mycket fa egentliga fornminnen. Tva eller tre stenrosen anses vara bronsaldersgravar och en antydning till en hallristning finns vid Kumpelkallio. Omgivningens rika fiskevatten och salgrund har med sakerhet utnyttjats av tillfalliga besokare sedan forntiden och nagra mindre grottor kring Haukkavuori kan ha hyst dessa tidiga besokare. Detta aterstar dock annu att bekrafta med arkeologiska undersokningar. En del av stenhogarna langs stranderna kan tolkas som rester av tidiga fangsthagn.

Historisk tid [ redigera | redigera wikitext ]

De tidigaste skriftliga kallorna gallande fast bosattning upptrader pa 1400-talet da Hoglands fiskare redovisade skatt till Viborgs forsamling . Fran 1600-talet finns ett fatal mantalslangder dar det framgar att nagra hundra personer varit fast bosatta pa on och att de alla var finsksprakiga. Etymologer anser att dialekten som talades pa on pa 1800-talet tyder pa att befolkningen harstammade fran omradet kring Veckelax pa det finlandska fastlandet. On lydde forst som "uto" under Viborg, men ar 1838 blev Hogland, tillsammans med on Tyterskar , som ligger knappa 20 km at syd-sydost, en egen forsamling. Denna raknade da totalt ungefar ett tusental sjalar. 1899 blev bade Tyterskar och Hogland separata forsamlingar. Folkmangden pa Hogland holls fram till evakueringen tamligen konstant omkring 800. ^[
3
]

Illustration i Olearius reseskildring forestallande skeppsbrottet vid Hogland

Den tyske diplomaten och forfattaren Adam Olearius blev strandsatt pa Hogland efter ett skeppsbrott i november 1635 . Han skrev darefter ett poem som dryper av forfaran over denna kalla, morka och stormiga o och dess invanare som levde i yttersta fattigdom.

Oborna har alltid fort en tamligen isolerad tillvaro, utom da och da, nar historiens vingslag har nuddat vid on. Under det svensk-ryska kriget ar 1788 stod vattnet mellan on och det finlandska fastlandet som skadeplats for ett storre sjoslag , som kallas slaget vid Hogland . En flotta pa 15 svenska fartyg var den 17 juli 1788 pa vag for att anfalla Sankt Petersburg men motte en eskader pa 17 fartyg fran ryska flottan vid Hogland. Efter en hel dag av utvaxling av kanoneld hade enligt tillgangliga kallor inga fartyg sankts, men vardera sidan hade lyckats uppbringa ett av den andra sidans fartyg. Bagge parter proklamerade att de hade vunnit slaget. Anfallet osterut omintetgjordes dock for den gangen.

Aven om inget fartyg sjonk uppstod det anda atskilligt med vrakgods. Oborna drog nytta av detta och fick genom insamling av vrakgods tillskott till sin magra utkomst. Vrakgods var en pataglig tillgang aven om det inte i historisk tid finns belagg for att de med avsikt skulle ha lurat fartyg pa grund.

Ar 1899 sandes fran Hogland vad som anses vara den tredje officiella tradlosa radiooverforingen i varlden, nar den ryske fysikern Aleksandr Popov sande en signal som mottogs pa flottbasen Kronstadt , 160 km darifran. Tidpunkten och detaljerna i denna handelse varierar dock nagot i olika kallor.

Varldskrigen [ redigera | redigera wikitext ]

Den svenska kronan gjorde forst ansprak pa on och den forblev en del av kungadomet fram till 1721. Ryska trupper hade erovrat on under den stora ofreden och on tillfoll Ryssland efter freden i Nystad 1721. 1811, ett ar efter att den ostra rikshalvan separerats fran det svenska riket och inforlivats med Ryssland, overfordes on ater till Viborgs lan i storfurstendomet Finland . Finland utropade sin sjalvstandighet ar 1917 och vid freden i Dorpat 1920 ingicks ett fredsfordrag mellan Finland och Sovjetryssland . Har faststalldes det nya Finlands granser och landerna kom overens att Hogland skulle hora till Finland, med reservation att on demilitariserades .

Nar det andra varldskriget hotande borjade torna upp sig i fjarran ar 1938 sande Sovjetunionen flera noter till Finland, dar de bland annat kravde att fa tillgang till Hogland. I oktober 1939, da vinterkriget var omedelbart overhangande, evakuerades hela befolkningen mer eller mindre hals over huvud. Bland annat kom inte ett enda exemplar av ons speciella stora lurviga hundras, som framavlats sarskilt for salfangst, med till fastlandet.

Den 1 december 1939 anfoll sovjetiskt flyg on och den lilla vaktstyrka pa nagra tiotal man som fanns kvar fann det for gott att folja invanarnas exempel. Samma kvall landsteg sovjetiska trupper och under ett massivt bombardemang och kanoneld fran den sovjetiska ostersjoflottans enheter intogs den tomma on den 3 december 1939. Vid moskvafreden 1940 kom Hogland att tillhora Sovjetunionen . De sovjetiska trupperna drog sig dock tillbaka av nagon anledning i december 1941 och finska styrkor tog da tillfallet i akt och atertog on. Under nagra manader holls de kvar men nar ett par hundra man sovjetiska soldater anfoll on i januari tvingades de finska styrkorna att retirera.

Den storsta gruppen offer kom tragiskt nog att bli de sex fiskare som hade atervant till sina hem i Suurkyla. Darefter foljde en tid da sovjetiska flottenheter anvande Hogland som bas och stallde till med stort fortret langs den finlandska kusten. I februari 1942 beslot den finska krigsledningen att de skulle atererovra on med en betryggande styrka. Den finlandska styrkan marscherade over isen i mars och med hjalp av understod fran flera artillerikompanier etablerade den sig efter tva dagars strider pa on som nu kom att hallas fram tills krigsslutet. Under dessa ar miste Hogland sin jungfruliga karaktar da kanonlavetter gots i strandklipporna och bergrum sprangdes for forrads- och skyddsutrymmen - det var inte langre tal om nagon demilitarisering.

Hogland skulle ytterligare en gang tvingas sta som slagfalt innan varldsbranden var over; efter vapenstillestandet mellan Finland och Sovjetunionen i september 1944 bestamde sig den tyska styrkan i Reval (numera Tallinn ) att verkstalla en tidigare uppgjord "plan B", med kodnamnet Tanne Ost . Den innebar bland annat att Hogland skulle besattas. Pa morgonnatten den 15 september 1944 uppenbarade sig en tysk styrka med ett tiotal fartyg vid Suurkyla. En diskussion torde ha utspelat sig mellan den finska och den tyska befalhavaren, dar den tyska hoppades pa ett fredligt overtagande. Da den finska inte gick med pa det, utbrot en skottvaxling som sent samma kvall slutade med att den tyska styrkan gav sig efter att ha forlorat manga fartyg och hundratals man i drunknade och stupade. 1 231 tyska krigsfangar fran slaget overlamnades enligt fredsfordraget efter fredsslutet i Paris till Sovjet for vidarebefordran till lager i Sibirien . Endast ett fatal torde ha lyckats atervanda hem fran dessa lager. I freden tvingades Finland ocksa slutligen avsta fran Hogland.

Modern tid [ redigera | redigera wikitext ]

Sedan andra varldskriget har Hogland varit forbjudet omrade for utlanningar. Besokare pa on har omvittnat att den mesta bebyggelsen ar forfallen och att det endast bor ett tiotal personer pa on: fyrvaktare, meteorologer och gransbevakare. Det gamla kasinot fran 1930-talet star kvar men ar forfallet och har tidigare anvants som barndaghem, vilket kan tyda pa att befolkningen tidigare varit storre. ^[
4
]

Infor det finska presidentvalet 1994 havdade socialdemokraten Kalevi Sorsa att Ryssland borde aterlamna Hogland, Tyterskar och Lovskar . ^[
5
]. Olika rederier har visat intresse for att gora Hogland till en mellanhamn for kryssningsfartyg mellan Finland och Estland for att pa sa vis kunna erbjuda taxfree-varor. ^[
6
] Under augusti 2019 rapporterades att Ryssland byggt en ny militarbas pa on. ^[
7
] Den innehaller flera helikopterplattor och tankstation for helikoptrar. ^[
8
]

Hogland, sett fran Haukkavuori utkikstorn i Kotka .

Bebyggelse [ redigera | redigera wikitext ]

Hoglands kommun

Overlaten till Sovjetunionen


vapen	lage

Grundad

1838 ¹, fran Kymmene kommun

Upphord (overlaten till Sovjetunionen ar 1944)

1948

Landskap

Nyland

Arealen ar
- landomrade
- vattenomrade

20,7 km²
19,1 km²
1,6 km²

Folkmangden var
Befolkningstathet

772 ( 1939 ) ^[
1
]
37,22 pers/km²

¹ Forsamlingen grundades detta ar

Pa Hogland fanns tva byar, Suurkyla ( "Storbyn" ) och Kiiskinkyla ( "Gersbyn" ), fast skillnaden i storlek var obetydlig. ( 1939 noterades 78 hus i Suurkyla och 62 i Kiiskinkyla.) Suurkyla hade dock en nagot battre hamn som aven skyddades av en vagbrytare sedan ar 1900 . Denna by kom darfor mera i kontakt med yttervarlden. I Suurkyla bodde lansmannen och prasten (i en prastgard uppford 1841 for den forste egna kyrkoherden Carl Hellen). Husen stod tatt och var mycket ansprakslosa, dels beroende pa de blygsamma resurserna, dels pa grund av bristen pa tra. Storsta delen av ons skog hade forstorts i en kraftig storm 1824 och oborna var darfor tvungna att forlita sig antingen till drivved eller till timmer som hamtades fran fastlandet.

Kyrkan byggdes ar 1768 i stock, med en skild klockstapel . Enligt sagen (och att doma av namnet Kappelniemi ("kapelludden") och en gammal stenfot pa udden bredvid byn) hade det lange innan detta funnits en tidigare kyrka. 1892 revs klockstapeln som hade hunnit bli ganska skranglig och en ny uppfordes efter ritningar av arkitekten Vilho Penttila , som var fodd pa on. En lanthandel oppnades ar 1859 och folkskolor byggdes 1885 bade i Suurkyla och 1892 i Kiiskinkyla. (Innan dess hade skolgang skotts med sa kallade husforhor .) Vardera skolan hade mellan 30 och 50 elever, varierande fran ar till ar.

Affaren upphorde 1891 , formodligen pa grund av innehavarens (Eerik Tommola) hoga alder. Andelshandel ( kooperativ ) grundades i Suurkyla 1906 och denna hade bodar i bada byarna fram tills att Kiiskinkyla fick sin egen andelshandel ar 1917 . Transporter mellan byarna skedde mest sjovagen och pa hela on fanns bara en eller tva hastar och tidvis inga alls. Efter mycket diskuterande byggdes anda en enkel grusvag de 5,8 km mellan byarna 1934 . Troligen var aldrig nagra bilar registrerade pa on, men kallorna antyder att dar skulle ha funnits nagon enstaka i slutet av den finlandska tiden.

Fyrar [ redigera | redigera wikitext ]

I daligt vader utgjorde de klippiga kusterna och grunden omkring on stora faror for sjofarare. Tidigt pa 1700-talet noteras det att oborna brukade tanda signaleldar pa de hoga bergen, troligtvis kombinerat med nagot slag av bak . Ar 1807 byggdes en ljusanordning pa den nordligaste udden, Pohjoisrivi. Det var en oljelanterna pa en tre meter hog stenfot. Ar 1861 forbattrades den nagot och fick en battre lanterna som syntes elva nm . 1824 fick fyren sallskap av en liten rund byggnad som inneholl en mistsignal i form av en klocka. Den blev med tiden ons mest fotograferade objekt och forekom narmast som ett varumarke pa vykort och liknande. Mistsignalklockan fran Pohjoisrivi raddades vid krigsutbrottet till fastlandet och ringer numera som minnesmassa i kapellet vid flottbasen i Obbnas . Ar 1922 flyttades lanternan till Porkala fyr som byggdes pa Kallbadan och Pohjoisrivi fick en ny automatisk AGA-fyr som drevs med acetylengas . Uppe pa berget bredvid, Pohjoiskorkia, byggdes samtidigt ar 1807 en liknande fyr som forst anvande linolja och senare den billigare rovoljan . Fyrmastarbostaderna och lotsstugan bredvid torde ocksa ha uppforts ungefar vid samma tidpunkt.

De bada fyrarna pa Hoglands norra udde hade som mest hela atta anstallda, som tillsammans med sina familjer bildade ett litet samhalle for sig. Ljusanordningen moderniserades 1868 och den befintliga ljuskallan som var placerad 117 m over havsytan syntes pa ett avstand av 28 nm vid god sikt, vilket vill saga att den syntes bade fran Finland och Estland. Efter det andra varldskriget byggde sovjetmyndigheterna ett 23 m hogt torn i metall pa Pohjoiskorkia. Det ar malat i rott och vitt och ljuskallan pa 132 m hojd syns 26 nm. Samtidigt som vagbrytaren byggdes for att forbattra hamnen i Suurkyla forsags den med en angoringsfyr i anden. Det finns fotografier dar den ar tackt av ett metertjockt islager.

Pa sydudden, Lounatrivi, byggdes den forsta fyren ar 1861 . Den var byggd i tra och visade ett rott varningsljus. 1906 byggdes ett nytt torn i tegel som var 22 m hogt och det forsags med elektrisk ljusbagslampa. I en av byggnaderna som vaxte upp omkring fanns en generator som drevs av en kultandare (raoljemotor) och i ett annat fanns en angdriven mistlur . Efter nagra ar fick nagon byrakrat syn pa de hisnande oljerakningarna, som var mangdubbelt hogre an vad som skulle ha varit fallet om ljuset hade eldats direkt med olja, och ar 1918 forsags den darfor med Forselles fotogenlampa. Fyren ar i dag ater eldriven och visar ett vitt ljus som syns tio nautiska mil.

Naringar [ redigera | redigera wikitext ]

Pa Hogland finns nastan ingen akermark, sa praktiskt taget allting maste tas endera fran havet eller fran fastlandet. Kring byarna fanns tillrackligt med angsmark for att de flesta hushallen skulle kunna halla sig med 1-2 kor . Till och med honsen var fataliga. Sedan urminnes tider hade hoglanningarna livnart sig pa fiske och saljakt samt nagot vrakgods da och da. Fisket skedde annu in pa 1900-talet mest med not , da batarna var sma och havet stort, men smaningom skaffade oborna storre batar, forst segeljakter och sedan motorbatar. Statistik fran 1934 visar att det fanns cirka 100 batar i de bagge byarna, av vilka 47 stycken var forsedda med motor. Senare fiskade invanarna med drivgarn.

Eftersom oborna var duktiga sjoman fick de latt anstallning ombord pa handelsfartyg och som lotsar , och de bedrev aven en del blygsam lastsjofart pa egen kol mellan Finland och Estland. Av havd betalades skatten i langa tider med saltran och salt stromming . Kontanta medel erholls bland annat genom forsaljning av ons valkanda salskinnshandskar. Kullersten for gatubygge var ocksa en god exportartikel. Blygsamma mangder av porfyr saldes ocksa till bildhuggare och som byggnadssten. I ovrigt levde samhallet mest pa naturahushallning .

Turism [ redigera | redigera wikitext ]

Ett nytt naringsfang uppstod da valbargade fastlandsbor borjade soka sig till Hogland for att tillbringa sin fritid. Inledningsvis, i slutet av 1800-talet , kom enstaka familjer som bodde pa hyra hos oborna. Nagra driftiga obor oppnade kafeer och ar 1925 grundade de ett kooperativt andelslag som organiserade overnattningsstallena. Kontoret fanns nere vid hamnen. Aven Finlands Turistforening sag Hoglands potential och grundade en restaurang i Suurkyla ar 1921 . Regelbunden batforbindelse fran fastlandet startades 1914 och fartyg avgick tva ganger i veckan. Under det forsta varldskriget lag trafiken nere, men fran 1920 pilade redan flera angbatar efter tidtabell fran Kotka , Viborg och Helsingfors . 1927 insatte finska Sjofartsstyrelsen multifunktionsfartyget S/S Suursaari pa 320 t for passagerartransport, men aven for att ombesorja postgang och varutransport. Fartyget var isforstarkt och hade mojlighet att bogsera fiskebatar som hamnat i trangmal. S/S Suursaari fullfoljde sitt uppdrag anda tills on evakuerades. Vid Kappelniemi fanns en fin sandstrand dar man hade uppfort badhytter for gasterna. En restaurang med ett kasino byggdes dar 1926 , men den brann ned 1930 . Ar 1937 byggdes en ny kasino-dansrestaurang i tva vaningar som hade plats for 350 gaster och den blev mycket popular, bade bland fritidsseglare som kom till on med egen bat och bland sommargasterna.

Den gryende turistnaringen fick dock ett abrupt slut vid krigets utbrott ar 1939. Kyrkan forstordes redan under krigshandlingarna, och efter kriget revs de gamla byggnaderna och ersattes med betonghus i vilka ons nya invanare flyttade in. Man kan se pa fotografier att nagot enstaka, ursprungligt hus annu star kvar i Kiiskinkyla. I Suurkyla finns utover ruinen av kasinot ett hus som mojligen harstammar fran tiden fore kriget, och nagra sinsemellan likartade byggnader har uppforts for att logera den lilla vaktstyrkan. En av dem fungerar nu tidvis som hotell. Pa en webbplats ^[
9
] utannonseras utflykter till on, men eftersom den annu ar militart skyddsomrade sa ar utlanningar i allmanhet inte valkomna.