Friedrich Max Muller
Muller i uniform, under 1890-talet
Fodd	Friedrich Max Muller 6 december 1823 [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ] Dessau [ 4 ]  ​eller ​ Dessau-Rosslau [ 5 ]
Dod	28 oktober 1900 [ 1 ] [ 2 ] [ 6 ]  (76 ar) Oxford [ 5 ]
Medborgare i	Anhalt-Dessau och Forenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vid	Leipzigs universitet , 1843 Alte Nikolaischule
Sysselsattning	Sprakvetare , mytograf, forfattare [ 7 ] , filolog [ 8 ] , religionsvetare [ 8 ] , universitetslarare , historiker , oversattare , bibliotekarie , religionshistoriker, orientalist [ 8 ]
Befattning
Ledamot av Kronradet
Maka	Georgina Adelaide Grenfell [ 9 ] Georgina Adelaide Grenfell (g. 1859?) [ 10 ]
Barn	Beatrice Stanley Muller [ 11 ] Mary Emily Muller [ 9 ] William G. Max Muller (f. 1867)
Foraldrar	Wilhelm Muller [ 11 ]
Utmarkelser
Prix Volney (1849) Prix Volney (1862) Maximiliansorden for konst och vetenskap (1875) Honorary Fellow of the Royal Society Te Ap?rangi [ 12 ] Pour le Merite for vetenskap och konst
Namnteckning
Redigera Wikidata

Friedrich Max Muller , fodd 6 december 1823 i Dessau , dod 28 oktober 1900 i Oxford , var en tysk - brittisk sprakforskare och orientalist , son till skalden Wilhelm Muller .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Muller, som blev student i Leipzig 1841, framtradde redan 1844 med en tysk oversattning av den indiska fabelsamlingen " Hitopade?a ". Han fortsatte sina studier i Berlin , sedermera i Paris (under Burnouf ), dar han borjade gora samlingar for en upplaga av Rigveda . For att fortsatta dessa flyttade han 1847 till England .

Dar fick han av Ostindiska kompaniet i uppdrag att pa dess bekostnad utge Rigveda. Denna for sprak- och religionshistorien lika viktiga urkund utkom i sex band 1849-1875: Rig-Veda-Sanhita together with the commentary of Sayanacharya . Det ar Mullers huvudarbete. Den till Rigveda horande fonetisk - grammatiska handboken, Pratisakhja , utgav han sarskilt i tysk oversattning 1869.

Nastan alla sina arbeten har Muller annars efter sin overflyttning till England skrivit pa engelska , vilket sprak han behandlar med en sakerhet och en elegans som vore det hans modersmal. 1849 fick han av Institut de France volneyska priset for avhandlingen Essay on the comparative philology of the Indo-european languages in its bearing on the early civilisation of mankind .

1848 bosatte han sig i Oxford, dar han 1850 blev larare och 1854 ordinarie professor i moderna sprak samt 1869-1876 innehade larostolen i jamforande sprakforskning . Nara forbunden med Bunsen, skrev han i dennes Philosophy of universal history (I, s. 263-521) "On the classification of the Turanian languages" samt deltog i den av Bunsen sammankallade Alfabetkongressen 1854 och framstallde dar ett missionsalfabet. Samma ar utgav han, med anledning av det da utbrytande Krimkriget , en oversikt av The languages of the war .

For den stora allmanheten ar han mest bekant genom sina tva serier Lectures on the science of language , ursprungligen hallna i Royal Institution i London, sedan utkomna i en mangd upplagor och oversattningar. De har gjort utomordentligt gagn genom att vacka den bildade allmanhetens intresse for den moderna sprakvetenskapen . Deras vetenskapliga varde star dock ej i jamnhojd med framstallningens konst. Filosofiska och lingvistiska problem behandlas i The science of thought (1888).

Muller skrev aven en sanskrit grammatik (i tysk oversattning av Kielhorn och Julius Oppert ) samt en History of ancient Sanskrit literature (1859); vidare India: what can it teach us? (1883). Speciellt intresserade han sig for indisk filosofi: Three lectures on the vedanta philosophy (1894) och The six systems of indian philosophy (1899).

Senare delen av sitt liv agnade Muller uteslutande at religionsvetenskapen . Hans Introduction to the science of religion (1873; ursprungligen forelasningar i Royal Institution) finns oversatt pa flera sprak, aven pa svenska ( Inledning till den jemforande religionsvetenskapen ). Till detta arbete slot sig Lectures on the origin and growth of religion (1878; Religionens ursprung och utveckling ), Natural religion (1889; Naturlig religion , 1897), Physical religion (1891), Anthropological religion (1892), Theosophy or psychological religion (1893), Contributions to the science of mythology (1897).

Muller tolkar de mytologiska gestalterna sa, att de uppkommit genom tydning efter orden av ursprungligen metaforiskt brukade appellativ. Genom hans larjungar (till exempel Cox) har denna teori blivit driven in absurdum och spelar senare samtidens vetenskap ingen betydande roll.

Fr.o.m. 1879 utgav Muller for universitetet i Oxford en omfattande samling av de osterlandska religionsurkunderna i engelsk oversattning: The sacred books of the east (49 band, 1879-1894; band 50 register, 1910), och oversatte dari sjalv Upanishads (i band 1 och 15), vediska hymner (band 32 och 46) samt nagra palitexter , jamval Buddhist texts from Japan (1881-1885). Han utgav f.o. en serie av The German classics (1858-1864), Memoirs of Baron Stockmar (1872), Schillers Briefwechsel mit Herzog Friedrich-Christian von Schleswig-Holstein (1875) och Basedow von seinem Urenkel (1877) samt en kanslig, av mystik fargad teckning: Deutsche Liebe ( Tysk karlek ) samt oversatte till engelskan Immanuel Kants Kritik der reinen Vernunft (1881).

Mindre uppsatser rorande sprak, religion och litteratur ar samlade i Chips from a German workshop (1867-1875), Selected essays on language, mythology and religion (1881), Last essays (1901), Collected works i 20 band; sjalvbiografiska anteckningar: Auld lang syne (l-2, 1898-1899) och My autobiography (1901). Efter hans dod utgav ankan The life and letters of the R. H. Fr. Max Muller (1902).

Muller, som aven i sitt yttre bar den forfinade gentlemannens pragel, var en av de mest kanda samtida personligheterna pa de jamforande sprak- och religionsvetenskapernas omrade och talade bland annat vid den stora orientalistkongressen i Stockholm och Kristiania i september 1889. Han har mer an nagon annan bidragit att sprida intresset for dessa vetenskaper.

Bocker pa svenska [ redigera | redigera wikitext ]

• Mytologi och religion, eller om den grekiska mytologiens ursprung och betydelse (svensk bearbetning af Magnus Dalsjo , H. Pettersson, 1868)
• Inledning till den jemforande religionsvetenskapen: Fyra forelasningar ( Introduction to the science of religion ) (oversattning Fredrik Fehr , Seligmann, 1874)
• Tysk karlek: ur en framlings papper ( Deutsche Liebe ) (1877)
• Religionens ursprung och utveckling ( Lectures on the origin and growth of religion ) (oversattning Victor Pfeiff , Loostrom, 1880)
• Bonen i olika religioner: En inblick i jamforande religionsforskning : utdrag fran forelasningar hallna i Oxford (anonym oversattning?, Skoglund, 1897)

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran Nordisk familjebok , Muller, 2. Friedrich Max , 1904?1926.

Noter [ redigera | redigera wikitext ]