Forenade arabrepubliken
(
arabiska
: ???????? ??????? ??????? -
al jumh?r?ya al-?arab?ya al-mutta?ida
),
FAR
, var en union mellan
Egypten
och
Syrien
som varade mellan
1 februari
1958
och
5 oktober
1961
. Fran 1959 ingick aven
Gazaremsan
. Namnet anvandes sedan pa
Egypten
fram till
1971
.
Efter att Syrien blev sjalvstandigt fran Frankrike hade den politiska makten legat hos den grupp som lett kampen for sjalvstandighet och som hade band till formogna grupper som storre jordagare och handelsman. Sa smaningom kom dock denna grupp att utmanas av grupper som foresprakade sociala och ekonomiska reformer. Dessa var i forsta hand proamerikanska
Parti Populaire Syrien
som hade drommar om ett "Storsyrien" dar delar av Irak, Turkiet och Cypern skulle inga. Den andra gruppen var det socialistiska
Baathpartiet
som var influerade av
panarabismen
som ansag att arabvarldens uppdelning i olika stater endast lag i vastvarldens intresse. Efter
Suezkriget
1956 okade intresset i Syrien for en union mellan de tva landerna.
[
1
]
I augusti 1957 forklarade Syriens president
Shukri al-Quwatli
att Syrien onskade en union med Egypten som i sin tur skulle tjana som foredome for arabvarlden. Den 6 augusti undertecknade Syriens forsvarsminister Khaled el-Azm ett avtal med Sovjetunionen om ekonomisk och teknisk hjalp och en vecka senare utvisades tre amerikanska diplomater, anklagade for att ha forsokt storta regeringen. I Washington sag man med oro pa Syriens narmande till Sovjetunionen. Tillsammans med Turkiet och Irak borjade USA forbereda ett militart ingripande i Syrien. Av detta blev det dock ingenting. Egyptens president
Nasser
var till en borjan inte sarskilt intresserad av en union men mojligheten av en proamerikansk kupp i Syrien gjorde att han andrade sig.
[
2
]
Inom det syriska Baathapartiet var man radd for att kommunisterna skulle forsoka gora statskupp vilket i sin tur skulle orsaka krig med Irak och Jordanien. Kommunisterna i sin tur var radda att forlora initiativet och borjade forespraka en fullstandig union med Egypten, trots att Nasser hade krossat det egyptiska kommunistpartiet. I januari 1958 flog en grupp hoga syriska armeofficerare till Kairo dar de lyckades overtyga Nasser att ga med pa en union. Nassers villkor var att landerna forenades statsrattsligt fullt ut, inte en federation eller konfederation. Den 1 februari 1958 enades den egyptiska och den syriska regeringen om en sadan union. Unionen med Nasser som statschef godkandes i en folkomrostning nagra veckor senare - de officiella siffrorna var 99,99 procent for i Egypten och 99,9 procent i Syrien.
[
3
]
Av 7 400 000 valdeltagare rostade enligt officiella siffror 386 emot unionen.
[
4
]
Forenade arabrepubliken fick en tillfallig konstitution den 5 mars 1958. Precis som i Egypten forbjods alla politiska partier i Syrien. Landet skulle styras av en Nationalforsamling med 400 ledamoter fran Egypten och 200 fran Syrien - handplockade av Nasser i juni 1960. Halften av ledamoterna skulle komma fran det egyptiska och det syriska parlamentet, andra halften fran det enda tillatna partiet
Nationella unionen
. Bade Egypten och Syrien skulle ha varsitt kabinett for de egna fragorna men det fanns aven en centralregering. De syrier som utsags till ministrar i centralregeringen fick tjusiga titlar och bostader i Kairo men tappade samtidigt sin politiska bas. I praktiken var det anda Nasser som bestamde.
[
5
]
De sarskilda egyptiska och syriska medlemskapen i FN upphorde och ersattes av ett medlemskap for Forenade arabrepubliken, eftersom Egypten och Syrien skulle vara ett gemensamt land.
Forenade arabrepublikens nya landslag vann guld i
afrikanska masterskapet i fotboll 1959
, med en trupp som bara bestod av egyptier. Landet hade ocksa en
gemensam trupp till olympiska sommarspelen 1960
.
Den sociala omvalvning som Nasser foresprakade hade kommit mycket langre i Egypten an i Syrien. I Egypten hade manga privata foretag kunnat forstatligas utan protester eftersom de hade agts av utlanningar. I Syrien var agandet mer utspritt och landet hade en politiskt mer betydande medelklass. Nasser hade kontroll over armen och byrakratin. Det syriska
Baathpartiet
var visserligen ideologiskt narbeslaktat men Nasser litade inte pa partiets foretradare utan stodde sig pa armen och overste
Abdul Hamid Sarraj
.
[
6
]
I Syrien genomfordes en jordreform som var betydligt mer omfattande an den egyptiska och omfattade 60 procent av den odlade marken. Det infordes ocksa nya regler for utlandsk valuta vilket forsvarade for den syriska import- och exporthandeln som leddes av privata kopman.. I juli 1961 infordes
progressiv beskattning
och privata bolag, banker, industriforetag mm. nationaliserades. Tre veckor senare avskaffades de egyptiska och syriska kabinetten och ersattes av centralregeringen. Hans syriske fortrogne, Sarraj, hade hallit noggrann vakt over den syriska oppositionen men utsags till vicepresident och fick flytta till Kairo. Sarraj insag snart att posten som vicepresident saknade bade glans och makt och efter tva manader, den 15 september, atervande han till Syrien och avgick elva dagar senare.
Forenade arabrepubliken var ocksa forenad i en
konfederation
med
Nordjemen
mellan 1958 och 1961. Den unionen, benamnd
Forenade Arabstaterna
, var aldrig mer an en pappersprodukt.
[
7
]
[
8
]
Aret efter unionens bildande, bestamdes ocksa att det arabiska
Palestina
(i praktiken endast
Gazaremsan
, som kontrollerades av Egypten) skulle inga i Forenade Arabrepubliken. Den
All-palestinska regeringen
, som hade sammantratt i Kairo sedan 1948, upplostes darfor 1959. (Dess ersattare,
PLO
, grundades forst 1964, nagra ar efter att FAR hade upplosts.)
Den 28 september 1961 gjorde en grupp officerare en kupp i Syrien och tillsatte en ny regering dar. Den nya regeringen, ledd av
Mamoun el-Kuzbari
som varit minister for Syriens diktator
Adib Shishakli
fore 1958, forklarade att Egypten hade fort en imperialistisk politik visavi Syrien, sog ut landet och fornedrade syrierna. De erbjod forst forhandlingar om unionens framtid men Nasser vagrade. Unionen upphorde darmed. Vid ett tal i borjan av oktober fornekade Nasser att han hade gjort Syrien till en polisstat - Syrien hade "bara" haft 95 politiska fangar.
[
9
]
Gazaremsan var under fortsatt egyptisk kontroll fram till
sexdagarskriget
1967.
- ^
Stephens (1971), s. 268-271
- ^
Stephens (1971), s. 264-272
- ^
Stephens (1971), s. 272-275
- ^
”99.994 %”
(pa engelska).
Time Magazine
. 3 mars 1958. Arkiverad fran
originalet
den 9 mars 2008
.
https://web.archive.org/web/20080309090142/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,893852,00.html
. Last 8 maj 2008
.
- ^
Stephens (1971), s. 332-333
- ^
Stephens (1971), s. 321-322, s. 336
- ^
Stephens (1971), s. 280
- ^
Persson, Sune:
Forenade Arabstaterna
i
Nationalencyklopedins
natupplaga. Last 3 september 2015.
- ^
Stephens (1971), s. 328-341
Robert Stephens (1971).
Nasser. A political biography
. London: Penguin.
ISBN 0-7139-0181-0