Eduard Tubin
Eduard Tubin (1947)
Fodd	18 juni 1905 [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ] Torila , Estland
Dod	17 november 1982 [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ]  (77 ar) Osterhaninge forsamling [ 3 ] , Sverige
Begravd	Metsakalmistu
Medborgare i	Estland och Sverige
Utbildad vid	Estlands musik- och teaterakademi
Sysselsattning	Dirigent [ 4 ] , kompositor [ 5 ]
Maka	Linda Tubin (g. 1932?) Erika Tubin (g. 1941?)
Barn	Rein Tubin (f. 1932) Eino Tubin (f. 1942)
Utmarkelser
Atterbergpriset (1977)
Redigera Wikidata

Eduard Tubin , fodd 18 juni 1905 i Torila i Guvernementet Livland (nutida Estland ), dod 17 november 1982 i Handen i Stockholms lan , ^{[ 6 ]} var en estnisk -svensk tonsattare .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Tubin var en valetablerad tonsattare i Estland da han 1944 flydde till Sverige pa grund av den sovjetiska ockupationen. I sitt nya hemland uppnadde han aldrig en position i musiklivet som stod i proportion till hans kvalifikationer; han arbetade i manga ar som musikarkivarie vid Drottningholmsteatern . Daremot var han fortsatt mycket uppmarksammad i Estland, trots sin exil, och gjorde regelbundna besok dar.

Hans musik star pa tonal grund men blev med aren allt mer fritonal. I de flesta av sina symfonier uttrycker han sig kraftfullt, kanske allra mest i den dramatiska och upprorda sjatte symfonin (1954), medan andra verk ar mer romantiska, t.ex. den forsta violinkonserten (1941?42). I vissa verk bearbetade han folkmusik, t.ex. Sinfonietta over estniska motiv (1940) och Svit over estniska dansvisor for violin och orkester (1974).

1932 gifte han sig med skadespelerskan Linda Pirn och samma ar foddes deras son Rein Tubin . Efter skilsmassa gifte han sig 1941 med balettdansosen Elfriede Saarik (senare Erika Tubin ). Deras son Eino foddes 1942.

Tubin begravdes pa Skogskyrkogarden i Stockholm ^{[ 7 ]} men 2018 flyttades hans och Erikas urnor till Tallinn . ^{[ 8 ]}

Priser och utmarkelser [ redigera | redigera wikitext ]

• 1977 ? Atterbergpriset
• 1982 ? Ledamot nr 835 av Kungliga Musikaliska Akademien

Viktiga verk [ redigera | redigera wikitext ]

• Symfoni nr 1, 1931?34
• Symfoni nr 2, Legendarisk symfoni , 1937
• Kratt , balett , 1940
• Symfoni nr 3, 1940?42
• Symfoni nr 4, Sinfonia lirica , 1943/1978
• Symfoni nr 5, 1946
• Symfoni nr 6, 1954
• Symfoni nr 7, 1958
• Svit ur baletten Kratt , 1961
• Symfoni nr 8, 1966
• Barbara von Tisenhusen , opera , 1968
• Symfoni nr 9, Sinfonia semplice , 1969
• Prosten fran Reigi , opera, 1971
• Symfoni nr 10, 1973
• Rekviem for fallna soldater for manskor , altsolist , orgel , trumpet och slagverk , 1979

Inspelningar [ redigera | redigera wikitext ]

Pa 1980-talet utkom de flesta av Tubins orkesterverk pa skiva for forsta gangen, tolkade av hans landsman Neeme Jarvi pa det svenska bolaget BIS Records . En symfonicykel dirigerad av en annan estlandare, Arvo Volmer , gavs ut runt millennieskiftet pa det finska bolaget Alba Records .

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

• Eino Tubin : Eduard Tubin , Bokforlaget Atlantis 2011

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]