Den har artikeln behover kallhanvisningar for att kunna verifieras . (2016-10) Atgarda genom att lagga till palitliga kallor ( garna som fotnoter ). Uppgifter utan kallhanvisning kan ifragasattas och tas bort utan att det behover diskuteras pa diskussionssidan .

Dominatet ar benamningen pa perioden mellan 284 och 476 i det Romerska rikets historia.

Tillkomst [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 284 blev Diocletianus kejsare och tillsammans med Konstantin den store skapade han vad som brukar kallas det senantika romarriket. Det var ett rike som i manga avseenden skiljde sig fran republikens Rom och aven principatet . Kring kejsarna utvecklades ett stort hov och alla kejsare fran och med Konstantin den store bar ett diadem pa huvudet. Diademet blev foregangare till kungakronan. Denna utveckling av kejsarmakten berodde till stor del pa att kejsarna tagit starka intryck av kungadomena i Mellanostern . En stor forandring inrikespolitiskt var att huvudstaden Roms betydelse minskade redan i slutet av 200-talet och Konstantin lat pa 330-talet flytta huvudstaden till Konstantinopel . En annan stor forandring var kristendomens utbredning.

Diocletianus inforde ett system med flera "underkejsare" och fran slutet av 200-talet var det snarast regel att romarriket styrdes av flera kejsare. Nagra undantag finns dock; Konstantin den store regerade som ensam kejsare 314-337. Denna utveckling var till stor del resultatet av det prekara laget for riket under stora delar av 200-talet. Man ansag helt enkelt att det behovdes en uppdelning dar flera kejsare styrde olika delar av riket.

Stabilisering [ redigera | redigera wikitext ]

Efter att Konstantin den store besegrat alla rivaler om kejsarkronan stabiliserades den inrikespolitiska situationen och man fick battre kontroll over gransen mot det sassanidiska riket. Statsfinanserna forbattrades radikalt och man kunde ater overga till myntbetalning och valstandet steg. Sarskilt markant var det ekonomiska uppsvinget i rikets ostra del, som ocksa var den folkrikaste.

Kejsarna ansag vid den har tiden att deras viktigaste uppgifter var att bevaka rikets granser. Darfor befann de sig ofta pa resande fot, vilket aven medforde att det i regel fanns flera kejsare samtidigt och darmed behov av kejserliga residensstader vid sidan om den officiella huvudstaden. Att kejsarna reste sa mycket var givetvis en mycket viktig forklaring till att Roms betydelse successivt minskade. Stader som, forutom Rom, nu blev mycket viktiga var bland andra Milano , Trier och Ravenna i vaster. Forutom Konstantinopel i oster var Antiochia och Nikomedeia viktiga stader for kejsarna.

I mitten av 300-talet verkade det mesta vara frid och frojd i det valdiga imperiet, atminstone pa ytan. Ekonomin blomstrade och saval germaner som Sassanider kunde hallas i schack. Men utvecklingen inrikespolitiskt hade borjat ga i en riktning som ledde fram till att Romarriket sa smaningom kom att delas. Forutom krig och storleken pa imperiet var en viktig orsak till detta att Romarrikets ostra och vastra delar kom att utvecklas pa olika satt. I vaster talade man latin medan den ostra delen var starkt influerad av den hellenistiska kulturen och dar talade flertalet grekiska . Bytet fran Rom till Konstantinopel som huvudstad var ett steg pa vagen i denna utveckling. En annan mycket viktig utveckling i riket var acceptansen av kristendomen . De kristna hade fatt religionsfrihet av Konstantin den store och ar 385 blev kristendomen statsreligion i hela riket.

Aven krigsmakten hade genomgatt stora forandringar. Yrkesarme var inford sedan lang tid tillbaka (se principatet ), men nu hade krigsmakten blivit allt mer beroende av varvade germanska trupper. Det var en utveckling som startat redan i slutet av 100-talet och under krisen pa 200-talet accelererade den. De germanska soldaterna fick darmed alltmer makt.

Delning [ redigera | redigera wikitext ]

I borjan av 370-talet invaderade ett centralasiatiskt nomadfolk, hunnerna , Europa , vilket skapade enorm oro bland alla germanska stammar och darmed okat tryck mot rikets granser. For att lattare kunna forsvara dessa tillat man flera germanstammar att sla sig ned pa romerskt omrade mot att de i gengald skulle forsvara rikets granser, som hotades av saval hunner som andra germanstammar. Relationerna mellan kejsaren och de nya bundsforvanterna var inte alltid de basta. Ostrogoterna , som tillatits att sla sig ner soder om Donau , gjorde uppror och besegrade kejsare Valens ar 378, nar kejsaren inte holl vad han lovat. Systemet att varva germanstammar som bundsforvanter skulle pa langre sikt fa svara konsekvenser for framforallt romarrikets vastra del.

Aret 395 brukar ofta namnas som ett avgorande ar i romarrikets och antikens historia. Det var aret da romarriket delades i tva sjalvstandiga stater, Ostrom med Konstantinopel som huvudstad och Vastrom dar Ravenna blev huvudstad. Sanningen ar emellertid inte sa enkel. Redan under Julius Caesars tid hade riket delats (se forsta triumviratet ) och det foregaende seklet var det vanligast att riket var delat mellan flera kejsare. Pa 350-talet grundades i Konstantinopel en senat med samma rattigheter som motsvarigheten i Rom och fran och med kejsar Constantius II (son till Konstantin den store ) var det ofta konflikter mellan kejsaren i Konstantinopel och stathallarna i vastra rikshalvan. Det som skedde ar 395 var egentligen endast att riket permanent fick tva huvudstader med tva kejsare. Atminstone under inledningen av 400-talet forsokte kejsaren i Konstantinopel hjalpa kejsaren i vast, som hade stora problem. Pa lite langre sikt var resurserna i Ostrom otillrackliga for att hjalpa systerriket i vast, vilket till slut innebar en faktisk delning. Vad galler utvecklingen efter ar 395 se Romerska imperiets fall .

Kejsare under Dominatet [ redigera | redigera wikitext ]

Tetrarkin

• Diocletianus ar 284-305
• Maximianus ar 285-305
• Galerius ar (293) 305-311
• Constantius I Chlorus ar (293) 305-306
• Severus II ar 305-307
• Maximinus Daia ar 305 (310)-313
• Maxentius ar 306-312
• Licinius ar 308-324

Konstantin den stores att

• Konstantin I ar 306-337
• Konstantin II ar 337-340
• Constans ar 337-350
• Constantius II ar 337-361
• Julianus Apostata ar 361-363
• Jovianus ar 363-364

Valentinianus att

• Valentinianus I ar 364-375
• Valens ar 364-378
• Gratianus ar 375-383
• Valentinianus II ar 375-392
• Magnus Maximus ar 383-388
• ( Eugenius ar 392-394)
• Theodosius I ar 379-395

Vastromerska kejsare

• Honorius ar 395-423
• Constantius III ar 421
• ( Johannes ar 423-425)
• Valentinianus III ar 425-455
• Petronius Maximus ar 455-455
• Avitus ar 455-456
• Majorianus ar 457-461
• Severus (Libius Severus) ar 461-465
• Anthemius ar 467-472
• Olybrius ar 472
• Glycerius ar 473-474
• Julius Nepos ar 474-475
• Romulus Augustulus ar 475-476