En dialekt (av grekiska δι?λεκτο?; dialektos) eller ett mal ( folkmal , sockenmal , bygdemal , allmogemal ) ar en spraklig varietet med regional ( geografisk ) bas och viss tidsmassig konstans i motsats till sociolekter som har sin bas i en social grupp , till exempel en samhallsklass . Slang och jargong ar andra varieteter. Idiolekter ar enskilda individers sprak. Begreppet dialekt anvands aven om specifika varianter av sprak som inte avser mansklig kommunikation, exempelvis datorprogrammeringssprak . Dialekt star i motsattning till standardsprak , men det finns ett kontinuum fran neutralt och regionalt standardsprak via utjamnad dialekt till genuin dialekt (folkmal, bygdemal).

Avgransning [ redigera | redigera wikitext ]

Ofta menas att en dialekt talas av invanarna i ett visst omrade, sasom ett landskap eller en socken . Detta ar inte alldeles sant, da granserna ar ganska mycket suddigare an sa, men det ar den vanligaste definitionen. Man kallar normalt gransen for ett dialektalt drags utbredningsomrade for en isogloss . Nar flera isoglosser faller i varandra kan man borja tala om ett dialektomrade. Det finns inga skarpa granser for nar en dialekt slutar och en annan tar vid; i stallet ackumuleras de sprakliga forandringarna over ett dialektkontinuum . Skillnaderna mellan standardspraket och omradets dialekt tenderar aven vara mindre markerad hos hogutbildade som i stor omfattning behover anvanda skriftsprak eller kommunicera nationellt, och historiskt har en starkt dialektal brytning ofta aven betraktats som sociolekt . Det kan mojligen relatera till att ekonomiska och sociala skillnader mellan huvudstaden och regionerna paverkat synen pa dialekterna i centrala sociala sammanhang, sa att de forknippas med olika prestige. Likasa har skollarare forsokt anvanda ett mera skriftsprakligt sprakuttryck for att hjalpa eleverna till battre forstaelse och understundom har dialektdelar undertryckts i skolmiljon som "felaktiga" eller "olampliga".

Dialektnivaer [ redigera | redigera wikitext ]

Inom spraksociologin talar man om fyra nivaer av dialektanvandning:

• Neutralt standardsprak ar den standardform, vanligtvis med ett etablerat skriftsprak , som understods av institutioner och overskuggar de andra varianterna (se vidare stycket Sprak eller dialekt nedan). Ett exempel ar rikssvenska , vars uttal i sen tid utvecklats som ett artificiellt uttal av det alltmer standardiserade skriftspraket; ^{[ 1 ]} rikssvenska ar den svenska som pa 1900‑talet har anvants i media och som lares som frammande sprak. Nynorska ar ett standardssprak som konstruerats som kompromiss mellan talade dialekter.
• Regionalt standardsprak innehaller vissa regionala drag, till exempel uttal och prosodi , men rojer inte nagon preciserad geografisk harkomst. Vissa nyhetsupplasare i TV, radio och andra talade media kan sagas tala regionalt standardsprak. Svenskan har grovt taget sex varianter av regionalt standardsprak: ett sydsvenskt, vastsvenskt, uppsvenskt, norrlandskt, gotlandskt och finlandssvenskt standardsprak. ^{[ 2 ]}
• Utjamnad dialekt skiljer sig pa flera punkter fran standardsprak, men forstas val av andra som inte talar dialekten. Man hor latt pa en utjamnad dialekt ungefar varifran talaren harstammar.
• Genuin dialekt ar normalt svar att forsta for utomstaende. Grammatik , ordforrad och uttal skiljer sig vasentligt fran standardspraket. Till de fa genuina dialekter som overlevt i Sverige i dag hor dialekterna gutniska , jamtska , harjedalska , bondska och nagra varianter av dalmal , till exempel alvdalska . I Osterbotten i Svenskfinland lever genuina svenska dialekter kvar i hogre grad. En genuin dialekt har som standardspraket en tradition som indikerar vad som kan anses vara korrekt sprakanvandning i respektive sprakrum. Den etablerade svenska termen for genuin dialekt var pa 1800‑ och 1900‑talen folkmal . Folkmal anses i Nationalencyklopedin vara foraldrat i vetenskaplig framstallning, ^{[ 3 ]} , men anvands fortfarande i aktuella verk som Ordbok over Finlands svenska folkmal ^{[ 4 ]} .

Vad som ar vad ar delvis en politisk/kulturell definition, som baserar sig pa vad som forekommer formellt i radio/TV. Det ar talsprak som omfattas av dessa termer, medan dialekt oftast knappt forekommer i skrift, utover atergivande av talsprak. Anvandning av sarpraglade dialekter forekommer, mer eller mindre korrekt, for speciella effekter, exempelvis i komedi, eller gestaltning av en specifik, typisk miljo, sasom 1800-talets Smaland .

Sprak eller dialekt? [ redigera | redigera wikitext ]

Allmant accepterade sprakvetenskapliga kriterier for att skilja en dialekt fran ett sprak saknas. Det finns nagra riktlinjer som dock ibland motsager varandra. Det ar alltsa en subjektiv distinktion som ar beroende av anvandarens referensramar, och i praktiken fargas starkt av historiska och politiska faktorer.

Har man en strikt sprakvetenskaplig synvinkel talar tva personer olika sprak om de inte kan gora sig forstadda med varandra. Ar skillnaden mellan deras sprakliga varianter sa liten att de sa gott som felfritt forstar varandra talar de istallet olika dialekter av samma sprak. Med den har synen blir till exempel norskt bokmal en dialekt av danska liksom amerikansk , brittisk och australisk engelska dialekter av engelska. Dessa dialekter kallas standardiserade dialekter eftersom de har egna ordbocker och grammatikor som ar normativa , aven om variationerna hos sprakets talare kan vara starka. Daremot blir definitionen problematisk om man betraktar ett storre sammanhangande sprakomrade. Genom hela Skandinavien forstar folk i intilliggande omraden varandra, oavsett nationsgranser, i en sammanhangande kedja av dialekter ? men folk i kedjans yttersta andar forstar inte nodvandigtvis varandra. En dansk fran Jylland forstar en kopenhamnare, som forstar en skaning , som forstar en dalkarl ? men det ar inte alls sakert att dalkarlen och jyllanningen forstar varann. Det finns inget entydigt stalle att dra en grans mellan spraken, utan det ar ett kontinuum . Den formella gransen gar mellan statsgranser och rikssprak, som med sin vokabular och syntax paverkar i motsatta riktningar pa de historiskt narliggande dialekterna. Graden av forstaelse paverkas av uttalet som ibland kan forsvara mellan dialekter inom ett sprak jamfort med klart uttal av narliggande sprak, exempelvis inom Norge, medan svenska kan forstas hyggligt. Graden av forstaelse beror aven pa ett antal personliga faktorer, dar utbildning, intelligens , fantasi , kommunikationsvilja och erfarenhet av olika sprak spelar in. Om tva narliggande sprak talas i samma land, kan bada forekomma i samma TV-kanaler, och da lar sig folk en del av det andra sprakets speciella ord, vilket i sig gor att man inom landet forstar varandra, aven om det skulle vara en hel del olikheter. Svenska och norska har manga olikheter inom ordforradet, men de forekommer tillrackligt ofta i varandras TV-kanaler sa att begripligheten forbattrats via tillvanjning utan att nagondera spraket egentligen forandrats.

Utefter gransen mellan Brasilien och det omgivande spansksprakiga omradet har en sprakblandning skett, kallad " portunol ", dvs. portugisiska med spanska , som ar en kompromiss och forstas av bagge parter lattare an respektive formella sprak. Galiciskan , daremot, ar en tydligt portugisisk dialekt i Spanien, skriven med spanska grafem .

Daremot ar det skarpa granser mellan dialekter som kommer fran olika sprakfamiljer , till exempel mellan finska och svenska dialekter, pa samma satt som de sprak som dialekterna tillhor ar starkt skilda fran varandra. I sadana gransomraden ar folk ofta tvasprakiga, likt inom Finland dar finlandssvenska talas. Dock sker aven viss blandning av spraken i informellt tal, sa att en strof kan goras i det ena spraket, men innehalla ord fran det andra, som " ad hoc "-lanord. Detsamma sker ofta i invandrares hem, dar vanliga ord fran det omgivande samhallet inlemmas ooversatt i hemspraket.

Finlandssvenskt exempel: "har du kannykka ?" (= mobiltelefon). Spanskt i Sverige: " Necesito un 'monascur' para el 'esporvagen' " (Jag behover ett manadskort till sparvagnen). Detta trots att adekvata ord finns i det egna spraket.

Anlagger man istallet en politisk syn kallas ofta sprakliga varianter dialekter istallet for sprak darfor att de:

• inte har ett vedertaget skriftsprak med utarbetad grammatik och ordbocker
• anvander ett skriftsprak som hor till en annan dialekt/sprak
• inte har en egen "stat"
• inte anvands i officiella dokument
• inte anvands som undervisningssprak i skolorna, i varje fall inte skriftligt
• saknar "prestige"

Enligt dessa kriterier blir alvdalsmal och skanska dialekter, medan norskt bokmal och faktiskt aven amerikansk engelska blir egna sprak.

Heinz Kloss introducerade begreppet Ausbau (tyska for "utbyggnad") for att beskriva sprakliga varianter som understods av institutioner enligt ovan och overskuggar de dialektala varianter som saknar institutioner.

Ordet sprak har manga betydelser. En ny term ar glottolekt for sprak som svenska eller engelska. En glottolekt omfattar tre slags sprak: dialekt, sociolekt och idiolekt. ^{[ 5 ]}

Dialekters politiska betydelse [ redigera | redigera wikitext ]

Det ar oftast historiska och politiska faktorer som ar avgorande for om en viss spraklig variant betraktas ett sprak eller inte. Ett kant citat i sammanhanget ar den jiddischsprakige lingvisten Max Weinreichs aforism "ett sprak ar en dialekt med en arme och en flotta" ^{[ 6 ]} , nagot som ganska val avspeglar betydelsen av historiska och politiska faktorer nar det galler att avgora vad som ar ett sprak och en dialekt. En kanske kompletterande definition ar att ett sprak har en egen kultur- och skolminister och egna radio- och TV-kanaler.

Ett exempel pa detta ar utvecklingen av serbokroatiskan efter splittringen av Jugoslavien , dar man tidigare talade om olika dialekter av samma sprak (serbokroatiskan). Numera finns de fyra separata ausbauspraken serbiska , montenegrinska , bosniska och kroatiska som utvecklats efter etablerandet av fyra olika stater (serbokroatiskan ansags ha tre dialektgrupper; de fyra nya ausbauspraken grundar sig dock pa samma dialektgrupp, den ?tokaviska ). ^{[ 7 ]} Aven bildandet av Makedonien har utvecklat makedonskan som ett eget ausbausprak. De dialekter i det sydslaviska dialektkontinuumet som nu anses vara makedonska har hamtats fran det som tidigare ansags vara serbiska eller bulgariska dialekter, vilket har lett till att makedonskans status som sprak och inte bulgarisk dialekt stundom inte erkanns bland bulgarisksprakiga.

Ett exempel i andra riktningen ar kinesiska som ofta kallas ett sprak, trots att de olika "dialekterna" av kinesiska kan vara inbordes helt obegripliga och rent sprakvetenskapligt uppfyller alla kriterier pa att vara sprak. Manga delar upp kinesiska i mandarin , kantonesiska och nagra mindre sprak, men det brukar av politiska skal inte goras i Kina . Det gemensamma skriftspraket anvands som enande instrument. ^{[ 8 ]}

En stravan att upphoja sin sprakliga variant till sprakstatus snarare an dialekt ar ofta ett led i politiska autonomistravanden , liksom nedvardering till dialekter kan vara ett led i en politisk centralisering. Katalanska sags som en dialekt medan Franco harskade i Spanien men ar idag (jamte spanska ) officiellt sprak i den autonoma regionen Katalonien . ^{[ 9 ]}

Dialekters uppkomst [ redigera | redigera wikitext ]

De sardrag som skiljer ut en viss dialekt fran angransande dialekter kan ha uppstatt pa i princip tva satt. For det forsta kan dialekten ha bevarade arkaismer , alltsa aldre sprakdrag som tidigare varit gemensamma men som forsvunnit ur angransande dialekter och standardspraket. For det andra kan det ha uppstatt novationer i dialektomradet, alltsa nybildningar som inte forekommer i angransande dialekter eller i standardspraket. Novationer kan spridas over stora omraden fran sprakhistoriska spridningscentrum, dar nybildningarna ofta foljer kommunikationsleder som segelbara floder, kustremsor och jarnvagar, eller anpassar sig efter kulturella strukturer som stift eller andra administrativa indelningar. Pa det geografiska omrade som idag ar Sverige, har dialekternas uppkomst med borjan pa 1100-talet praglats av tva starka spridningscentrum, ett i Danmark och ett i narheten av det som sa smaningom blev Stockholm. ^{[ 10 ]}

I allmanhet spricker ett gemensamt sprak upp i dialekter da olika grupper av talare inom sprakgemenskapen blir geografiskt eller politiskt separerade. Faktorer som bidrar till separationen ar bland annat geografisk omfattning av utspridningsomradet och naturliga hinder, sasom bergskammar och langre vattenhinder. De talare som blir minst isolerade fran omvarlden ar de som utvecklar minst dialekt. I modern tid har enhetliga utbildningssystem och massmedia hammat utvecklingen av dialekter. ^{[ 11 ]} Det finns ofta incitament mot dialekter, eftersom inlarning fordrojs vid skillnad mellan det talade spraket och skriften, och karriarmojligheterna ar ljusare for den som val beharskar det centrala administrationsspraket . Ett omrade som tidigare tillhort en annan stat kan konservera begrepp fran den tiden parallellt med rikssprakets ord. Lokala begrepp uppkommer ofta utifran specifika behov, sa en person i en vastkustsk fiskarmiljo anvander ord som kan vara obekanta for en norrlandsk skogsmarksbo och vice versa.

Aven motsatsen forekommer, att en riksdialekt forandras med tiden, pa grund av inflytande fran andra sprak och nya foreteelser som behover nya ord, medan isolerade omraden behaller ett talsprak som blir gammaldags ur riksdialekttalandes perspektiv. Pa sa satt har finlandssvenskan och latinamerikansk spanska bevarat arkaismer .

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Brytning
• Dalmal
• Dialektologi
• Folksprak
• Forortssvenska
• Idiolekt
• Lingvistik
• Slang
• Sociolekt
• Svenska dialekter

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Hammarstrom, Goran (1966) (pa tyska). Linguistische Einheiten im Rahmen der modernen Sprachwissenschaft . Kommunikation und Kybernetik in Einzeldarstellungen, 0075-6601 ; 5. Berlin: Springer. Libris 8120347  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Sprak- och folkminnesinstitutet

v   ?   r Sprak Klasser sprakfamiljer > sprak > dialekter  · ursprak > dottersprak  · avstandssprak, utbyggnadssprak och taksprak Sprakfamiljer (urval) afroasiatiska  · altaiska  · austroasiatiska  · austronesiska  · dravidiska  · indoeuropeiska  · Niger-Kongo  · sinotibetanska  · tai-kadai Former skriftsprak  · skriftsystem  · talsprak  · teckensprak Kommunikationsmedel brev  · Internet  · litteratur  · radio  · semafor  · tal  · telefoni  · telegraf  · television  · tidning Se aven {{ Sprakfamiljer }}