Chlodwig Carl Viktor, furste av Hohenlohe-Schillingsfurst, furste av Ratibor och Corvey
, fodd 31 mars 1819 i
Rotenburg an der Fulda
i
Tyska forbundet
, dod 6 juli 1901 i
Bad Ragaz
i
Schweiz
, var en tysk
furste
,
diplomat
och statsman samt
Tysklands rikskansler
mellan 1894 och 1900.
Hohenlohe foddes i Rotenburg an der Fulda 1819 som son till furst Franz-Joseph zu Hohenlohe-Schillingsfurst (1787?1841) och dennes gemal furstinnan Konstanze av Hohenlohe-Langenburg (1792?1847) och han fick en
katolsk
uppfostran. Hohenlohe fick forst tjanst i den
preussiska
diplomatkaren, men efter hans fars dod 1841, da Hohenlohe blev regerande furste av Schillingsfurst, fick han resa hem for att ta plats i det bayerska riksradet.
Politiskt var Hohenlohe
liberal
och trodde starkt pa iden om ett
forenat Tyskland
och fick som
kungen av Bayerns
radgivare en inflytelserik position dar han kunde paverka kungen. Hohenlohe gjorde under aren i det bayerska riksradet manga resor, till bland annat
Italien
och
England
och vistades ofta i
Berlin
varigenom han kom att bli en viktig person i europeisk politik. Under sina resor skaffade sig Hohenlohe nagot av en anti-kyrklig installning; nagot som senare skulle farga av sig pa hans politik i
riksdagen
, da han starkt stodde
Bismarcks
anti-pavliga hallning i den sa kallade
Kulturkampf
.
Vid det
tysk-osterrikiska krigets
utbrott i juni 1866 stodde Hohenlohe
Preussen
och ville att
Bayern
skulle ha en nara hallning till preussarna; nagot som aven den bayerske kungen
Ludvig II
i sinom tid overtygades om. Darpa Hohenlohe utnamndes till
ministerpresident
i det bayerska riksradet senare samma ar. Som bayersk ministerpresident stravade Hohenlohe efter att ena de sydtyska staterna i ett forbund, precis som
Otto Bismarck
hade gjort med de nordtyska (
Nordtyska forbundet
).
Eftersom Hohenlohe var en inflytelserik foresprakare for ett
forenat Tyskland
utnamndes han till vice talman i
riksdagen
1871. Ar 1874 blev Hohenlohe Tysklands
ambassador
i
Paris
, en viktig politisk post, pa vilken han kvarblev till 1885. Under de kommande aren skulle han fortsatta att bekla pa hoga poster inom den tyska diplomatin, bland annat som
tillforordnad
utrikesminister
.
Ar 1885 utnamndes Hohenlohe till
guvernor
over
Elsass-Lothringen
, det omrade som hade erovrats fran Frankrike i samband med
fransk-tyska kriget
1870?1871. Han fortsatte som guvernor till 1894, da han av
kejsaren
utnamndes till Tysklands
rikskansler
efter
Leo von Caprivi
. Hohenlohe accepterade uppdraget trots sin hoga alder (75 ar). Hohenlohe skulle dock komma att bli ganska obemarkt som rikskansler. Han gjorde fa framtradanden i riksdagen och offentligt under sin tid som kansler och avgick i oktober ar 1900 av halsoskal. Hohenlohe avled sommaren darpa.
