For andra betydelser, se Carl Sparre (olika betydelser) .

Carl Sparre
Portratt av overstathallare greve Carl Sparre, ikladd palsfodrad bla rock med svardsorden, oljemalning fran 1700-talet av Christopher Hieronymus Johansen (1718-1781)
Information
Fodd	1723 Stockholm
Dod	28 juni 1791 (67 ar) Stockholm
I tjanst for	Sverige Frankrike 1739-1741 Preussen 1744-1745
Tjanstetid	1739-1790
Grad	Generalmajor
Enhet	Livgardet Royal suedois
Befal	Jamtlands dragonregemente
Slag/krig	Osterrikiska tronfoljdskriget Hattarnas ryska krig Andra schlesiska kriget Pommerska kriget
Utmarkelser	Serafimerorden Svardsorden
Ovrigt	Overstathallare Landshovding

Carl Sparre , fodd 6 december 1723 i Stockholm , dod dar 28 juni 1791 , var en svensk friherre , landshovding , generalmajor och politiker .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Sparre foddes som son till Fredrik Henrik Sparre och Virginia Christina Lilliehook af Fardala samt halvbror till greven och rikskanslern Fredrik Sparre . Vidare var han sonson till malaren Carl Sparre .

Sparre blev redan som ung nara van med Carl Gustaf Tessin och atfoljde 1739, vid 15 ars alder, denne pa hans ambassad till Frankrike . Han hade kort fore sin avresa blivit volontar vid livgardet och blev vid sin ankomst dit kapten i det regemente som senare blev Royal suedois . Han hemkallades dock redan 1741 for att delta i hattarnas ryska krig , och tjanstgjorde som adjutant hos Charles Emil Lewenhaupt d.a. och senare under alandska expeditionen som overadjutant hos Marcks von Wurtemberg . Efter kriget befordrades han till kaptenlojtnant och kort darefter ryttmastare vid Sodra skanska kavalleriregementet innan han som frivillig tradde i preussisk tjanst och deltog i Andra schlesiska kriget 1744?45, dar han bland annat deltog i slagen vid Soor och Kesseldorf .

Vid sin hemkomst 1748 utnamndes han major vid Alvsborgs regemente , och vid utbrottet av pommerska kriget var han overste . Under det pommerska kriget fungerade han som generaladjutant och generalkrigskommissarie, och fick vid fredsslutet uppgiften att aterfora de Svenska trupperna till Sverige. Kort efter kriget blev han overste vid Jamtlands regemente , och 1763 landshovding i Osterbottens lan , en tjanst han dock snart bytte bort mot samma position i Gavleborgs lan dar han eftertradde fadern. ^{[ 1 ]} Samtidigt som sin militara karriar var Sparre aktiv inom hattpartiet . Gustav III utnamnde 1773 Sparre till generalmajor samt overstathallare i Stockholm . ^{[ 2 ]} Sparre var ledamot av riksradet fran 1775 till dess upplosning 1789. Sparre var en duglig administrator och som landshovding i Gavleborgs lan effektiviserade han jordbruksproduktionen och utokade arealen. Under hans period som overstathallare inleddes en intensiv period av byggande i Stockholm och i synnerhet pa Norrmalm .

Sparre invaldes 1774 som ledamot nummer 202 av Kungliga Vetenskapsakademien . Han var aven serafimerriddare .

Under Gustav III:s italienska resa utsags Sparre till kungens foljeslagare, ett uppdrag han in i det langsta pa alla satt forsokte undandra sig, dock forgaves. Da Gustav III, som i Florens besokte Karl Edvard Stuart , i syfte att denne skulle introducera kungen i frimurarorden och tronpretendenten a sin sida hoppades pa hjalp att atervinna sitt land, foralskade sig Sparre i Stuarts hustru, Lovisa av Stolberg-Geldern , och inledde en brevvaxling med henne, nagot som kungen snabbt sag till att hindra, da han sag faran av i dessa planer. ^{[ 1 ]}

Hertig Karl lat 1785 beskriva Sparre, ett portratt som ganska val beskriver samtidens syn pa honom:

...ar han ater ytterst human och popular; han ar afven valgorande, om han ocksa har den lilla svagheten att nagot mycket skryta harmed, han ar litet ostadig i sitt levnadssatt och har ej nog forstand att ihagkomma sin alder utan jagar, liksom han annu vore en ung officer, efter alla slags nojen, hvarigenom han forlorar stor del af den aktning, han onekligen fortjanar for sina manga goda egenskaper, ty han ar mycket arbetsam och ofortrutet nitisk for saval konung som fosterland. Hans dod kommer att medfora en oersattlig forlust, ty han har skott sin befattning som ofverstathallare, kanske den svaraste i riket, pa ett sadant satt att han forvarfvat sig sin konungs aktning och sina underordnades karlek; han skulle helt visst vara ofantligt uppburen, om han ej hade denna svaghet att ej alltid valja sitt basta umgange utan i stallet lattsinnig, som han alltid varit, tillbringa sina lediga stunder i sallskap med samre fruntimmer. Sa lange hans hustru lefde var han en helt annan manniska, han alskade henne innerligt, och hon hindrade honom att gora sadant, som ej passade for hans alder . ^{[ 1 ]}

Ett annat portratt tecknades i smadesskriften Ofversattninga af Confucii Chinenskia Riks Historia och Kejsar Yao-Fohi 3 Tom.,p. 197 om Polisen i staden Canton(=Stockholm) . Den handlar dels om kejsaren Yao-Fohi(=Gustaf III), hans handgangne i finanserna Wz-ka ( Johan Liljencrantz ), Be-hu-az som rikshushallare ( Elis Schroderheim ) och Tima-o (= Johan Christopher Toll ) som forsvarsanstaltare. Som handhavare av rikets polis fungerade mandarinen A-re-pa (Sparre), vilken portratterades pa foljande satt:

Mandarinen A-re-pa, som hade inseende ofver rikets hela polis, agde afven en utmarkt insikt och drapeliga egenskaper, men blott tvanne skadeliga fel, egennytta och svaghet for konen .... Grekerna ha diktat Themis som en gudinna med tillbundna ogon och en vagskal i handen. Denna devis ar i vissa fall fortrafflig, och om denna bild tillrackligt utmarkte rattvisan, sa skulle jag kunna presentera var mandarin som hennes ofversteprast. Han har ibland pantomimers och gycklares hop forskaffat sig ett kvinnfolk, som han alldeles dyrkar som en gudinna, han underhaller henne och slosar uppa henne den egendom, som han roffar af alla i Canton ankommande kopman. Den som har nagon process, bor bonfalla om hennes gunst, ty hon styrer den gamle karleksnarren efter sitt behag. Att gifva henne en gulddosa ar detamma som halfva skal, och ett par briljanterad spannen kan i hast gora ett filouteri till den allra rattvisaste sak .

Detta handlar om en smadesskrift, men samtidens skvaller om Sparre och Julie Eckerman , som var den omtalade i texten var vitt utbrett i samtidens Stockholm, och Eckerman bodde tidvis hos Sparre ute pa hans lustslott Bellevue. Mot slutet av 1780-talet avslutades dock forbindelsen, och Eckerman blev bortgift med en borgmastare Bjorkegren i Linkoping. Julie Bjorkegren kom dock att aterkomma till fordringar pa dodsboet. ^{[ 1 ]}

8 maj 1790 opererades Sparre for gallsten. Man tog ut en sten stor som ett krikon . 18 maj opererades han pa nytt, och en valnotsstor sten togs ur. Med den tidens medicin var man osaker pa om han skulle repa sig. Han gjorde dock det, och i september hade han kungen pa besok ute pa Bellevue. I december insjuknade han dock pa nytt, och 28 december antog man att han inte hade langt kvar. Han repade sig dock och kom att overleva ytterligare over ett halvar, innan han slutligen gick bort. ^{[ 1 ]}

Utmarkelser [ redigera | redigera wikitext ]

•   Kommendor med stora korset av Svardsorden , 1774
•   Kungliga Serafimerorden , 1 september 1782

[ Redigera Wikidata ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran Nordisk familjebok , Sparre, Karl , 1904?1926.

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Citerade kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Forsstrand, Carl . Malmgardar och sommarnojen i Gamla Stockholm , Geber, Stockholm, 1919

Ovriga kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Svenskt konstnarslexikon del V, sid 223, Allhems Forlag , Malmo. Libris 8390293

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

• Rutger Fredrik Hochschild, Rutger Fredrik Hochschilds memoarer , Stockholm, 1908-1909
• Marie Lowendahl, Min allrabasta och ommaste van!: kvinnors brevskrivning under svenskt 1700-tal , Lunds universitet, 2007
• Gustaf Johan Ehrensvard, Dagboksanteckningar forda vid Gustaf III:s hof , Stockholm, 1877-1878
• Tilda Maria Forselius , "Jaget, frun och den fjolliga flickan: Rollspel och identitetskonstruktion i Julie Bjockegrens brev till Carl Sparre”, i Brevkonst . Red. Paulina Helgeson och Anna Nordenstam, s. 45?74, Stockholm/Stehag, 2003.
• Brita Planck, karlekens sprak: adel karlek och aktenskap 1750-1900 , Goteborg 2014

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Carl Sparre .
  Bilder & media
• Carl Sparre i Libris
• Carl Sparre i Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Hagstedt)