한국   대만   중국   일본 
Bureatten ? Wikipedia Hoppa till innehallet

Bureatten

Fran Wikipedia
Bureattlingen Johan Bure (1568?1652) ? ocksa kand under sin latinska namnform Johannes (Thomae Agrivillensis) Bureus ? var och ar en av de stora gestalterna inom 1600-talets forn- och sprakforskning. Hans slaktbok over Bureatten kom att ligga till grund for en av Sveriges markligaste genealogier.

Bureatten ar en slakt med rotter i Sveriges nordliga delar, vars tidigaste sakerstallda medlem Gamle Olof foddes strax fore ar 1400. [ 1 ] [ 2 ] Benamningen kom av namnet pa den by fran vilken denna slaktkrets anses ha kommit: Bure i Skelleftea socken i Vasterbotten , nuvarande Burea . Pa 1600-talet vidgades beteckningen till att omfatta alla dem som gjorde ansprak pa att harstamma fran en mytisk, medeltida rikshjalte Fale hin unge , som enligt samtida brev verkade fran 1340- till 1360-talet, bland annat i Medelpad . Flera personer fran det som kom att kallas Bureatten innehade fran 1500-talets slut kyrkliga toppositioner som biskopar och arkebiskopar . Sa kallade Bureattlingar dominerade vid denna tid ocksa inom den nyinrattade fornminnesvarden och inom Riksarkivet . Manliga och kvinnliga avkomlingar till denna att [ 3 ] brukar kallas Bureattlingar. Fran att ha varit en riksbekant benamning anvands Bureatten i denna betydelse numera mest bland slaktforskare och lokalhistoriker.

Ett stort antal Bureattlingar och deras inbordes slaktskap finns redovisade i en slaktbok som antikvarien Johan Bure upprattade under 1600-talets forsta artionde. Boken grundades pa Johan Bures intervjuer med slaktingar runt om i landet. Slaktboken ar unik for sin tid pa sa satt att den till stor del redogor for slaktskapen bland personer i den svenska allmogen . Under perioden 1640?1740 kompletterades slakttradet bakat med obelagda kopplingar till stormaktstidens elit, mytiska medeltidsgestalter, och personer omnamnda pa runstenar. Foljden blev att Bureatten gjorde ansprak pa att vara en av de aldsta adliga slakterna i riket med tva medeltida hjaltar ? vars kopplingar till Bureatten ifragasatts ? vid namn Fale i slakttradet. Genom DNA-slaktforskning pa flera nu levande attlingar till tva soner till Gamle Olof, [ 4 ] [ 5 ] och kallkritisk granskning [ 1 ] av en tidigare originalhandskrift av slaktboken som aterupptacktes 2008 i finska Riksarkivet, [ 6 ] har stora delar av slaktboken kunnat verifieras tillbaka till kring ar 1400. Nagra grenar, som ocksa tidigare varit ifragasatta utifran kallkritikens kriterier, har kunnat forkastas, och genom ytterligare DNA-studier har fler grenar kunnat laggas till Bureatten. Den pa 1620-talet adlade slakten Bure borjade pastas tillhora Bureatten pa manssidan, nagot som modern DNA-sekvensering visat inte stammer, [ 4 ] vilket dock aldrig heller havdas i deras adelsbrev. De adlade broderna harstammade fran Bureatten (som bade innefattar kvinnor och man) genom sin mor.

Bureattens ursprung [ redigera | redigera wikitext ]

Bureatten, den regionala och inflytelserika elit som identifierade sig utifran ett gemensamt ursprung i Bure i Skelleftea, var redan under den andra delen av 1500-talet vitt spridd i Bottnen, det vill saga historiska landskapen Vasterbotten innan Norrbotten brots ut och Osterbotten . [ 7 ] Betydelsen av slakttillhorigheten och ursprungsorten framgar av att olika personer eller hela slaktgrenar som flyttat fran Skelleftea tidigt tog sig namnen Burman, Bure eller den latiniserade formen Bureus (Buræus). [ 8 ] Det tidigaste exemplet pa detta i samtida kallor ar den ”And ers Bur e man” i Roback i Umea , som omnamns i en handling fran tiden 1508?1509; se mer om honom nedan . Aven personer som harstammade fran Bure pa kvinnosidan kunde markera sin egenskap av Bureattling i officiella sammanhang. Ett sadant exempel var arkebiskopen Andreas Laurentii (”Bjornram”) , vars mormor var fodd i Bure. Sjalv adlades han med tre bjornramar i skolden av Johan III. Pa det huvudbaner som sattes upp i Uppsala domkyrka over hans grav 1591 framhavde arkebiskopens efterlevande just slaktskapen med Bureatten. [ 9 ] Denna Bureharstamning betonas ocksa i den gravskrift Johan Skytte lat rista in pa gravhallen i domkyrkan over arkebiskopen Olaus Martini († 1609, dotterdotters sonson till Andreas Laurentii mormors far Anders Olsson i Bure). Johan Skytte namner dar att den avlidne overlamnat arkebiskopsambetet till (Bureattlingen) Petrus Kenicius , med tillagget: ”bada dessa ar en fornamlig prydnad for Bureslakten” (”uterq u e celsum ? Bureæ decus familiæ”). [ 10 ]

Tidigt inflytande pa riksniva [ redigera | redigera wikitext ]

Petrus Kenicius (1555?1636), svensk arkebiskop 1609?1636, var en av de Bureattlingar som hade tillhort den segrande oppositionen efter den liturgiska striden. Hans morfar var den i artikeln omnamnde Anders Burman i Roback i Umea.

De flesta Bureattlingar tillhorde de sjalvagande bondernas krets saval under 1500-talet som under 1600-talet. Fran 1500-talets mitt var dock flera slaktmedlemmar verksamma som praster och kronotjansteman. Det ar framst med Bureattlingar fran dessa slaktled som Bureatten under en tid far en unik dominans inom kyrkan och rikets antikvitetsforskning .

I den langvariga och bittra liturgiska strid som inleddes 1574 tillhorde flera av huvudpersonerna bland oppositionen Bureatten och Norrlandsortodoxin . Pa motsatt sida i konflikten stod bland andra den ovannamnde Bureattlingen och arkebiskopen Andreas Laurentii (”Bjornram”) , som forsokte genomdriva Johan III :s linje i katolsk riktning. Foljden av att motstandarsidan segrade blev att dessa Bureattlingar och deras slaktingar i egenskap av biskopar och arkebiskopar kom att fa stort inflytande under ett halvsekel fran 1590-talet och framat, da kyrkan formades till en svensk evangelisk-luthersk bekannelsekyrka. [ 11 ]

Under perioden 1600?1720 hade Bureattlingar ocksa framstaende positioner inom den svenska riksantikvariska verksamheten. Denna fornminnesvard inrattades av kronan som ett prioriterat instrument for att visa pa faderneslandets uraldriga och arorika forflutna. Inom detta omrade hade lardomsgestalten, antikvarien och Bureattlingen Johan Bure (1568?1652) ett mycket stort inflytande aven efter sin dod. Flera personer som kunde gora ansprak pa slaktforbindelse med Bureatten ingick sedan i ledningen for den antikvariska verksamheten. Av de tidigaste cheferna for Riksarkivet var likasa flera personer som med ratt eller oratt kunde se sig som Bureattlingar eller var gifta med en Bureattling. Under deras ledning byggdes en professionell arkivorganisation upp och man ordnade, katalogiserade och skrev av det omfattande arkivmaterialet, som till stor del legat i sackar, kistor, tunnor, tinor och knippen. [ 12 ]

Buregenealogin och Johan Bures slaktbok [ redigera | redigera wikitext ]

Ett uppslag i en av avskrifterna av Johan Bures slaktbok over Bureatten (X37, uppsl. 28, Uppsala universitetsbibliotek). Slakttavlan redovisar Bureattlingen Jakob Anderssons (Grubb) attlingar.

Vid mitten av 1600-talet var Bureattlingarna sa pass spridda och befann sig inom sa skilda samhallsskikt att Bureatten som sadan hade upphort att vara en reell, natverkande slaktkrets. Anknytningen till Bureatten fortsatte dock att vara betydelsefull som ett satt att framhava den egna bordens urgamla alder och betydelse. Detta var sarskilt viktigt under stormaktstiden , da en person definierades och bemottes utifran sitt ursprung och sina forfaders antal. [ 13 ]

For Bureattens del utgjordes underlaget for denna slaktforestallning av Johan Bures slaktbok . Johan Bure, som genom sin mormors far harstammade fran Bureatten, hade 1600?1601 genomfort en omfattande resa i de norrlandska landskapen. Samtidigt hade han genomfort ett stort antal intervjuer med avlagsna slaktingar om deras gemensamma slakt.

Den aldste stamfader som en slakting berattat om var den valbargade Harse i Bure, som bor ha levt omkring ar 1400 om han var en historisk person. Kolonisationen av den ovre Norrlandskusten hade da tagit sadan fart att Bure inte langre lag i utkanten av den fasta bosattningen i Norrland. Denne Harse beskrevs i slakttraditionen som ”en makta god sjalakarl”, alltsa en mycket skicklig salfiskare eller saljagare. Han ska ha anvant en sarskild battyp, en salmyndrik, och en typ av kombinerad ara och roder kallad mynde ? antagligen en roderstang som anvandes ungefar pa det satt som man framfor gondoler i Venedig ? i sin saljakt. Harse sades ha mordats och blivit begravd i Lovangers kyrka av prasten herr Ragvald. [ 14 ] Fran honom skulle sedan alla bonder i Bure pa Johan Bures tid vara komna.

Legendens knapphandiga framstallning om den saljagande Harse aterspeglar de faktiska forhallandena i denna del av det norrlandska kustlandet under medeltiden. [ 15 ] Beskrivningen ger bilden av en tidig bonde eller bosattare som framgangsrikt deltagit i det medeltida salfisket i ovre Norrlands kustland. [ 16 ] Den enda uppgift som ger en mojlig hallpunkt tidsmassigt for nar Harse skulle ha levat ar den om begravningen i Lovanger; atergar den pa en historisk handelse antyder den i sa fall en datering till senast 1413. [ 17 ]

Johan Bure placerade sedan in Harse som son till en mytisk hjalte, adelsmannen Fale hin unge (om honom, se nedan ). Resultatet blev en slaktbok med en omfattande samling slakttavlor som till storre delen redovisar attlingarna till Harses i Bure sonson Anders Olofsson i Bure, vilken Johan Bure uppger skulle ha varit underlagman i Vasterbotten. De flesta av de narmare 2 000 personer som namnges i slaktboken tillhorde norrlandsk allmoge , prasterskapet eller ingick i kategorin ofralse kronotjansteman fran 1400-talets andra halft och framat i en omfattning som var utan motsvarighet for sin tid, da annars bara furstar och adel ansags ha anor och darmed vara varda en slaktutredning. [ 18 ]

Slakttavla i urval [ redigera | redigera wikitext ]

Den expanderbara slakttavlan nedan ar ett mycket kort utdrag ur Johan Bures omfattande slaktbok over Bureatten. Genealogin visar Bureslaktgrenar med de socialt mer hogtstaende grenarna under Johan Bures livstid och inbegriper endast nagra fa av slaktmedlemmarna. Personer med korstecken framfor (††) och med namnet i gratt har sannolikt ingen koppling alls till Bureatten utan har tillagts av Johan Bure i efterhand pa bristfalliga grunder, nagot som utvisats dels genom DNA-studier utforda av Peter Sjolund och Ronny Norberg, [ 19 ] dels genom Urban Sikeborgs granskningar av en tidig originalhandskrift av slaktboken som aterfanns i finska riksarkivet ar 2008 av Tiina Miettinen [ 20 ] [ 1 ] Slakttavlan aterger de uppgifter som Johan Bure nedtecknat i slaktboken. Observera att uppgifter som inte finns i slaktboken utan har lagts till som fortydliganden har skrivs inom parentes. Varje indrag anger att det ror sig om en yngre generation och att de personer som namns efter indraget ar barn till den person som namns narmast ovanfor med ett indrag mindre. Sa ansags Fale Olofsson, Anders Olofsson och Olof Olofsson, vilka skrivs med samma indrag, som soner till Olof Harsesson enligt Johan Bures slaktbok. Deras respektive barn skrivs direkt under dem men efter ytterligare ett indrag.

Bureattens aldre led ? extrakt ur Johan Bures slaktbok
†† Fale hin unge i Byrestad , Skons socken , Medelpad.
  1. Harse , saljagare i Bure, Skelleftea socken. For sin lardoms skull kallad ”abboten i Bure”. Gick med silverskenor och silverbalte. Mordad.
    1. Olof Harsesson , ”som besatt sin faders gard Bure”, kallad gamle Olof. Byggde Bure kloster pa en holme ”uti Bura aminne”.
      1. †† Fale Olofsson
        1. †† Peder Falesson .
          1. †† Sven Pedersson .
            1. †† Herr Lars , kyrkoherde i Sabra.
              1. †† Herr Engelbrekt , kyrkoherde i Sabra, sedan i Sjalevad. Gift med bureattlingen Elisabet (Andersdotter) , f. 1549, d. 1597, moster till Johan Bure .
                1. Anders Bure , f. 1571, kungl. sekreterare, adlad.
                2. Herr Lars Bureus, f. 1573, d. 1612, kyrkoherde i Riddarholmskyrkan.
                  1. Cecilia, f. 1603, gift med Joran/Georg Lilia, adlad Stiernhielm .
                3. Jonas Bure , f. 1575, kungl. sekreterare, adlad.
                4. Olof Bure , f. 1578, magister, medicine doktor, adlad.
              2. †† Herr Hans , kyrkoherde i Sabra, sedan i Harnosand.
                1. †† Magister Jakob Zebrozynthius , Professor i Uppsala 1612. Gift med Bureattlingen Karin Nilsdotter, dotter till den utsedde men fore installation avlidne arkebiskopen Nicolaus Bothniensis och dennes hustru Elisabet Andersdotter (Grubb). (Sonen Nils Bureus adlad Burenskold 1654.)
                2. †† Margareta (” Stormor i Dalom ”) , gift med magister Elaus Terserus i Lexand i dennes andra aktenskap.
            2. †† Jon Svensson , hovitsman.
      2. Anders Olofsson i Bure, underlagman i Vasterbotten. ”Han bodde der nu Nils Hansson bor 1601 norr om aen.”
        1. Mariet/Maria (i originalhandskriften dotter istallet for syster till Jakob Lagman i Bure [ 21 ] ), gift med Anders Persson i Grubbe, Umea sn. (Stamforaldrar till Norrlandsslakten Grubb ).
          1. Anna , gift med Lars Olsson , stathallare over Norrland.
            1. Magister Andreas (Laurentii) Bureus , arkebiskop i Uppsala; adlades och kallade sig darefter Bjornram.
            2. Hans Larsson Bjornram , stathallare over Finland.
            3. Marten Larsson i Svartvik (Norrala socken), Halsingland. Var underlagman i Vasterbotten i faderns stalle 1561.
            4. Anna , gift med arklimastaren under Erik XIV Anders Sigfridsson ( Ralamb ) pa Bro.
            5. Sara , gift med kungl. sekreteraren Peder Eriksson (Korp), son till Erik Snickare.
          2. Karin , gift med Olof Matsson i Gavle.
            1. Magister Martinus , biskop i Linkoping.
              1. Magister Olaus Martini , arkebiskop i Uppsala.
          3. Per Andersson i Gavle.
            1. Herr Anders i Lulea, prost.
              1. Elisabet (Lisbet) , gift med Nicolaus Bothniensis , vald till arkebiskop i Uppsala 1598 men avled ar 1600 fore installationen.
              2. Magister Petrus Andreae , professor i Uppsala, sedan kammarrad hos hertig Karl.
        2. Jakob Andersson ? ”Jakob Lagman” ? i Bure, underlagman i Vasterbotten pa Bureholm. Gift med Kalug fran Grubbe i Umea sn, ”en machta dajelig Menniskia”.
          1. Anders Jakobsson i Bure och Kage, Skelleftea (belagd 1507). Underlagman i Vasterbotten. Gift med Malin, frillodotter till herr Anders i Skelleftea.
            1. Anna , gift med herr Andreas Olavi, kyrkoherde i Skelleftea.
              1. Malin , gift 1 med herr Thomas Matthiae, kyrkoherde i Akerby socken (Uppland).
                1. → Johan Bure (Johannes Bureus) , f. 1568 i Akerby. (Skapare av Buregenealogin vid 1600-talets borjan.)
              2. Elisabeth , gift med kyrkoherde Engelbert Laurentii (se ovan)
                1. Anders Bure , adlad Bure , kartograf, sekreterare.
                2. Jonas Bure , adlad Bure , sekreterare i Riksarkivet.
                3. Olof Bure , adlad Bure , kunglig livmedicus, overborgmastare i Stockholm.
          2. Moses Jakobsson i Bure, gift med ”en etter finska” fran Tornea.
            1. Hustru Anna , gift med lansmannen Lars Andersson i Viken i Skelleftea, vilken var namndeman 1561.
              1. Hustru Karin , gift 1 med stadsskrivaren i Uppsala Johan Johansson; gift 2 med herr Jon i Skuttunge.
                1. Olof Jonsson , fodd i moderns andra aktenskap, slottsskrivare i Orebro 1608. (Enligt Riddarhusets stamtavlor for adliga atten Cronberg, nr 646, namns Olof Jonsson som slottsfogde 1613. Sonen, kammarrantmastaren Borje Olofsson Buræus (1622?1673), som adlades 1654 med namnet Cronberg, var en av 1600-talets stora finansmagnater.) [ 22 ]
        3. Anders Andersson Burman i Roback i Umea (belagd ca 1508?1509).
          1. Olof Bure i Roback, Umea (belagd 1548).
            1. Brita , gift med Olof Klemetsson i Baggbole i Umea.
              1. Konik i Baggbole.
                1. Doktor Per Koniksson/ Petrus Kenicius , professor vid akademin i Uppsala, biskop i Skara och slutligen arkebiskop i Uppsala.
        4. Pal Andersson .
          1. Olof Palsson .
          2. Erik Palsson .
      3. Olof Olofsson .
        1. Anders Olofsson .
        2. Jon Olofsson .
          1. Olof Jonsson .
            1. Anders Olofsson .
              1. Ambrosius Andersson .
                1. Olof Ambrosiusson .
                  1. Erik Olofsson Burman .
                  2. Jon Olofsson Burman .
    2. †† Fale Herssesson , byggde pa faderns fabodar och kallade det Falmark. Forfader till de 16 bonderna i Falmark .
    3. †† Mats Harse , namnd i inskrift pa radhusvaggen i Magdeburg, enligt Jakob Zebrozynthius 1611.
  2. †† Bure eller Bjorn Bure/Kase , den som forst byggde pa Buron i Arnas sn, Angermanland. Rymde faderns gard Byrestad 1229. Hans sonsonson Bjorn Persson lever 1601, over 100 ar gammal.
  3. †† N. N. , ”Herses Brodher den yngste besatt sin Fadernes gardh” (i Birsta).
    1. †† (Foregiven attling) Johan Siggeson till Svartingstorp vid Kalmar, f. i Birsta, var krigsoverste 1563. Fick adelsgifte i Smaland. Sades ha tagit Fale hin unges malade adelsvapen fran Skons kyrka och darmed varvat sig adelskap.

Fodelse- och dodsar saknas i slaktboken for de aldre leden och uppges darfor inte har, men har uppskattats i senare kallor, ibland utan saklig grund.

Johan Bures runstensgenealogi [ redigera | redigera wikitext ]

Till vanster visas den runstensgenealogi Johan Bure skapade utifran en fellasning av texten pa stenarna. Till hoger visas vad runstenarna faktiskt berattar om dessa tva familjer baserat pa Samnordisk runtextdatabas .

Johan Bure trodde att namnen Harse och Bure var unika for Bureatten. Han forestallde sig darfor att han harstammade fran de personer med ”Bure-unika” namn som han tyckte sig kunna lasa pa runstenen i Nolby ( Medelpads runinskrifter 1 ), runstenen i Sko ( Upplands runinskrifter 678 ) samt pa runstenen i Selanger ( Medelpads runinskrifter 9 ). Utifran tva fellasningar av texten pa de tva forsta runstenarna skapade han till sist en runstensgenealogi som han placerade langt bak i heden tid. Han forenade den sjalv aldrig med slakttavlorna fran Norrlandsresan. [ 23 ]

Bureatten pa minnesstenen i Uppsala 1611 [ redigera | redigera wikitext ]

Bilden visar den ovre delen av Johan Bures minnessten over Bureatten, som nu ar uppsatt i Uppsala domkyrka. Stenen vackte sadan uppmarksamhet genom sin egendomliga utformning att fyra avritningar gjordes under 1700-talets forsta halft.

Johan Bure lat 1611 rista en minnessten over Bureatten som sattes upp pa muren till Karolinska akademiens mindre horsal i Uppsala. Minnesstenen vackte tidigt uppmarksamhet med sin kryptiska latinska text och sina egendomliga symboler. Johan Bure framstaller dar Bureattens harstamning fran det forna kungariket Halsingland och antikens goter . Han speglar i symboliken forestallningen att hans forfader utgjort en halvgudaliknande klass ? ”baggar” eller ”harsar” ? som tjanat som medlare mellan Gud och folket i en uraldrig forntid. Han beror denna tanke ocksa i flera av sina esoteriska verk. Darefter foljer en komprimerad redogorelse over Johan Bures egen harstamning fran dessa. Minnesstenen ar nu uppsatt i Uppsala domkyrka. [ 24 ]

De aldsta historiskt sakerstallda slaktmedlemmarna [ redigera | redigera wikitext ]

Ett av de aldsta skriftliga belaggen for en Bureattling ar dokument nr 1489 i Sturearkivet, upprattat troligen 1508 eller 1509, vilket namner Bureattlingen ”And er s bur e man” i Umea socken.

Ett av de tidigaste samtida skriftliga belaggen for en Bureattling ar fran 1507 och namnger Johan Bures mormors far Anders Jakobsson. I denna handling, daterad Skelleftea den 28 februari 1507, bekraftar arkebiskop Jakob Ulfsson Anders Jakobssons i Bure aganderatt till godset Kage . Detta hade den framlidne kyrkoherden i Skelleftea herr Anders kopt och gett sin frillodotter som nu var gift med Anders Jakobsson; enligt slaktboken hette hon Malin. Anders Jakobsson, som namns utan titel eller epitet, hade dock varit tvungen att betala en icke angiven summa pengar i vederlag till arkebiskopen for denna bekraftelse. [ 25 ] Omkring ar 1508?1509 namns dessutom den ovannamnde slaktmedlemmen Anders Burman i Roback i Umea , som verkar ha varit en av dem som motsatt sig att da betala hjalpskatten forran de hade sett arkebiskopens brev om detta; se inskannad bild. [ 26 ] Enligt slaktboken var Anders Burman farbror till Anders Jakobsson.

Johan Bures uppgiftslamnare var geografiskt vitt skilda. Johan Bures redovisning pekar pa att flera sagespersoner som harstammade i tredje, fjarde och femte slaktledet fran Anders Olofsson fodd ca 1425 i Burea hade lamnat samstammiga uppgifter om barnen till denne. Anders Olofsson uppges i Johan Bures slaktbok ocksa ha varit far till underlagmannen i Vasterbotten Jakob Andersson (”Jakob Lagman”) i Bure. Denne Jakob skulle med sin hustru Kalug fran Grubbe i Umea ha fatt flera barn. Ett av dessa var Anders Jakobsson i Bure (senare i Storkage), alltsa den Anders Jakobsson som namns 1507. Samstammigheten bland sagespersonerna tyder pa att atminstone Anders Olofsson i Bure ar en historisk person; han bor ha varit fodd under nagot av 1400-talets forsta decennier. [ 27 ] Det finns dock inga bevarade belagg for att nagra medlemmar av slakten har varit underlagman i Vasterbotten fore 1500-talet. [ 28 ]

De DNA-studier som beskrivs nedan ger stod aven for slaktskapet mellan Anders Olofsson och hans bror, Olof Olofsson, och troliggor darmed aven deras far gamle Olof Harsesson, med fodelsear uppskattat till kring ar 1400. [ 2 ]

Tidigt adlade Bureattlingar [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartiklar: Bure (adlig slakt) och Burenskold
Den aldsta slakttavla for adliga atten Bure (nr 126) som upprattades av en adelsgenealog, i detta fall Johan Peringskiold († 1720).

Nagra tidiga adlanden av enskilda Bureattlingar ledde till ett okat intresse for Buregenealogin och da sarskilt for slaktens aldre led. Vid 1600-talets forsta artionden hade tre av Johan Bures kusiner pa modernet hoga ansvarsbefattningar i kronans tjanst: Anders Bure och Jonas Bure (Bureus) var kungliga sekreterare i rikskansliet i Stockholm och deras bror Olof Bure var kunglig livmedikus och overborgmastare i Stockholm. [ 29 ] Utover att vara Bureattlingar via modern gjorde dessa pa otillrackliga, [ 30 ] numera motbevisade, [ 4 ] grunder ocksa ansprak pa att harstamma fran Burehjalten Fale hin unge pa svardssidan genom fadern ( Engelbertus Laurentii (ovan kallad Engelbrekt, som de dock inte arvde adelstiteln av), kyrkoherde i Sabra och senare i Sjalevad i Angermanland. Olof Bure adlades 1621 och Jonas och Anders Bure 1624. Nar Riddarhuset inrattades 1626 skrevs de gemensamt in som den adliga atten Bure med nummer 116. En annan slakting, Nils Bureus (son till deras kusin Jacobus Johannis Zebrozynthius ), adlades 1654 med namnet Burenskold . Dennes son Jacob Burenskiold ? sa skriver han sjalv sitt namn ? upphojdes sedan i friherrlig vardighet 1706. [ 31 ] Fran 1700-talet kom den adliga atten Falkengreen att felaktigt framstallas som ytterligare en gren pa svardssidan av Bureslakttradet. [ 32 ] Ingiften i andra adliga slakter och nyadlanden av enskilda Bureattlingar i den stora vagen av adlanden av kronotjansteman och militarer under stormaktstidens senare del medforde att narmare ett hundratal adliga atter och atskilliga kyrkliga larde omkring ar 1746 kunde rakna slaktskap med Bureatten pa nagot satt. [ 33 ]

Nagra av de manga bemarkta personer som har kunnat kalla sig Bureattlingar ar Emanuel Swedenborg , Peter Artedi , Johan Ihre , Gustaf de Laval , Artur Hazelius och ”kungamakaren” Carl Otto Morner .

Senare tillagg till Buregenealogin [ redigera | redigera wikitext ]

Den okade mangden standspersoner som gjorde ansprak pa Bureanknytning okade ocksa behovet av en guldkantad antavla . Fram till 1700-talets mitt kompletterade olika personer de aldre slaktleden med fiktiva data och anslot dem till Johan Bures runstensgenealogi. Den som bar storsta ansvaret for dessa forandringar ar prastmannen och historieforskaren Andreas Olavi Rhyzelius (1677?1761), som var gift med en Bureattling. Darigenom blev Bureattens aldste stamfader runstensgestalten Tord i Byr, som skulle ha levt pa 900-talet. Bureatten pastods nu vara en av Sveriges aldsta slakter. [ 34 ]

De bada rikshjaltarna Fale Bure [ redigera | redigera wikitext ]

De inledande sidorna i Jakob De la Gardies hjaltedrama Fale Bure. Drame i fyra acter fran 1795. Stycket, som for att bevara forfattarens anonymitet uppgavs skrivet av Thure Wennberg , uppfordes forsta gangen den 15 maj 1795 i kungens och hovets narvaro.

I fokus for uppmarksamheten stod de tva medeltidshjaltarna Fale Bure, som omnamns som Fale ”hin gamle” och Fale ”hin unge”. De omnamns aterkommande i 1700- och 1800-talets facklitteratur och far ocksa sta i centrum i flera dramatiska verk omkring ar 1800. Jacob De la Gardies fyraktsdrama Fale Bure fran 1795 om Fale Bure och dennes uppoffringar for det svenska kungahuset hade ett seriost dagspolitiskt syfte. Tanken var att berattelsen om Fale Bure skulle forma de oroliga stockholmarna att trots missvaxt och hog inflation halla sig rojalistiska och inte falla for de revolutionara, jakobinska stromningarna. [ 35 ]

Den yngre Fale omnamns i en lokal legend i Skons socken i Medelpad som hjalten Fale ”hin unge” i byn Birsta . Denne skulle ha raddat en kungason och ha hamnats dennes faders dod genom att besegra de inkraktande danskarna. Fale sades vara begravd under en gravsten med en skold och en bojd arm som skoldemarke . Legenden, som Johan Bure larde kanna vid ett mote med kyrkoherden i Skon ar 1601, gav dock inga namn eller artal. Johan Bure identifierade denne Fale som en anfader utifran bynamnet Birsta, ” Byrestad ”, som han tolkade som ”Burestad”, en plats grundad och bebodd av Burar. Han passade darefter in legenden i stridigheterna mellan Sverkerska atten och Erikska atten omkring ar 1200. I rikshistorikerna upptrader fran 1650-talet dock en Fale Bure som ska ha varit hovitsman for de anforare som hamnades Erik den heliges dod ar 1161, alltsa ett halvt arhundrade innan Fale hin unge skulle ha utfort sina stordad enligt Johan Bure. Denne Fale Bure ”hin gamle” framstalldes pa 1700-talet som farfar till den yngre Fale Bure ”hin unge”. Genom att han kopplades till Johan Bures runstensgenealogi skapades en sammanhangande slaktkedja bakat till vikingatiden . I en dissertation av Nils Casstrom 1746 presenterades de bada Fale och hela den fullstandiga slaktkedjan i tryck for forsta gangen. [ 36 ] Denna slakttavla ingick annu i Riddarhusets utgava av stamtavlorna 1858. [ 37 ] De aldre slaktleden har dock gallrats bort som ohistoriska i Gustaf Elgenstiernas utgava 1925. [ 38 ]

Redan historikern Sven Lagerbring papekade 1773 att de berattelser om de bada Fale Bure som var i omlopp i litteraturen inneholl flera historiska orimligheter. [ 39 ] En mer konstruktiv kritik framfordes av bibliotekarien Leonard Bygden , da denne 1890 presenterade sin kritiska undersokning av myten om den yngre Fale Bure. Han kunde visa att den ursprungliga legenden om Fale hin unge med all sannolikhet atergick pa Fartegn Unge , sannolikt son till Nils Fartegnsson , tva mellannorrlandska storman som omnamns i nagra medeltida urkunder vid 1300-talets mitt. [ 40 ]

Nutida revideringar av de aldre slaktleden [ redigera | redigera wikitext ]

De senaste aren har Johan Bures slaktforestallningar, hans slaktbok och traderingen av uppgifter agnats ny uppmarksamhet utifran ett kallkritiskt perspektiv. [ 41 ] Nya forsok har ocksa gjorts att harmonisera den gamla slaktkedjan och den muntliga berattartraditionen med de historiska belaggen for Fartegn Unge och den grupp av norrlandska storman i vilken han verkar ha ingatt, [ 42 ] [ 43 ] men forsoken har inte levt upp till de nutida kraven pa historievetenskaplig forskning. [ 44 ]

Dordi Bure? [ redigera | redigera wikitext ]

Ett av tillskotten syftar till att forbinda den i Finland mycket kanda och vittutbredda Sursillslakten med Bureatten. Kopplingen grundar sig pa spekulationer over en paborjad men inte avslutad anteckning av Johan Bure i slaktboken. Den inte helt lattlasta kommenterar lyder i autografen i finska Riksarkivet: ”Somblige mene at then store Slachten i Osterbotn, so m ar ifra Theegh. antingen Erik Angermans hustrus (Dordijs) eller [’eller’ ar andrat fran ett paborjat ’skall’] [overstruket: thennes] etc. skall wara af Bureatten”. Denna vaga notering om att nagon av Sursillslaktens stamforaldrar, Erik Angerman och hustrun Dordi i Teg i Umea eller mojligen nagon slakting till dem, skulle ha tillhort Bureatten har fatt finska och svenska slaktforskare att tilldela henne namnet Bure. [ 6 ] Denna ”Dordi Bure” forekommer redan i atskilliga slakttavlor pa natet. Darifran har steget inte varit langt till att lagga in henne pa lamplig plats i Buregenealogin. Johan Bure sjalv placerar inte in henne bland sina slaktingar i sin stora redovisning av sin mormors Bureslaktingar och -forfader. (Hans notering ar for ovrigt det aldsta omnamnandet av Sursillslakten, ett halvsekel aldre an Johannes Terserus upptackt och uppteckning av denna stora, ofralse slaktkrets.)

Gentester [ redigera | redigera wikitext ]

En uppmarksammad DNA-analys genomfordes 2013 av Peter Sjolund och Ronny Norberg. Y-kromosomer (som arvs fran far till son) undersoktes for flera [ 45 ] [ 46 ] nu levande attlingar pa manssidan till Gamle Olof Hersessons soner Anders Olofsson och Olof Olofsson, som alla visade sig vara barare av haplogrupp G2A, narmare bestamt den unika undergruppen G-Y12970. [ 47 ] De ar saledes slakt pa fadernet med varandra. Tre nu levande attlingar pa manssidan till gastgivaren Christoffer Hansson Zynth ar sinsemellan slakt men bar istallet pa haplogrupp R1b, och tillhor alltsa inte Bureatten pa fadernet. Enligt Johan Bures slaktutredning tillhorde Christoffer Hansson en manlig arvslinje som inleds med Fale Olofsson, vilken i sin tur anges som son till Gamle Olof Herssesson i en senare version av Johan Bures slaktutredning. Hela grenen Fale Olofsson, eller Sabragrenen, saknas emellertid i den ursprungliga utredningen enligt analys av Urban Sikeborg , forutom ett antal personer som ar burar pa modernet. Grenen baseras endast pa en persons minnesuppgifter, och det ar oklart om Johan Bure eller nagon annan lade till grenen. Sikeborg har sedan tidigare havdat hypotesen att hela grenen Fale Olofsson saknar koppling till Bureatten pa fadernet [ 48 ] och DNA-studien tolkas darfor som stod for denna hypotes.

Andra ifragasatta slaktband i Buregenealogin har istallet bekraftats av DNA-studien, namligen kopplingen mellan Olof Hersesson och hans son Olof Olofsson, samt mellan dennes sonsons sonson Ambrosius Andersson och hans son Olof Ambrosson, som tidigare har ansetts enbart vara ett antagande baserat pa namnlikhet. [ 49 ]

Ett overraskande resultat ar att samtliga sex arvslinjer var obrutna i omkring 18 generationer. Arvet hade forts vidare over 100 ganger utan att nagon hade hittat en barnafader utanfor aktenskapet. [ 50 ] Anmarkningsvart ar ocksa att G2A ar mycket ovanlig i Skandinavien. Detta kan tolkas som att Bureattens anfader flyttade soderifran sent i historien. [ 49 ]

De tre broderna Andreas, Jonas och Olof var kanda personligheter pa 1600-talet som hade tagit sig namnet Bure efter sin mor, och senare adlades och blev den adliga atten Bure . Andreas grundade lantmateriet, Jonas var riksantikvarie och Olof var livlakare at Gustav II Adolf . Ovan namnda gentest tolkas som att de tre broderna inte tillhor slakten Bure pa manssidan sasom uppges i Johan Bures slaktutredning, [ 51 ] men den gren av Bureatten som deras mor tillhorde far stod av studien. [ 49 ] Avslojandet innebar inte att broderna inte skulle ha ratt till sitt namn eller skulle ha adlats pa felaktiga grunder, nagot som felaktigt har havdats i media. [ 52 ]

Under 2014 bekraftades Bureattens ovanliga Y-DNA hos agnatiska attlingar till tva 1500-talsbonder fran Falmark , dock med ytterligare tre mutationer som Gamle Olofs attlingar saknar. Ar 2019 upptacktes en variant av Falmarksbondernas Y-DNA aven hos en person med rotter i 1600-talets Gastrikland. Falmarksgrenen tillhor haplogrupp G-Y16788, medan Bureslakten (Gamle Olofs attlingar) tillhor G-Y12970. De bada varianterna beraknas ha forgrenat sig fran varandra for omkring 750 ar sedan, [ 47 ] det vill saga redan pa 1200-/1300-talet. Detta talar emot Johan Bures uppgift om att Gamle Olof i Burea skulle ha haft en bror vid namn Fale, som ”byggde pa faderns fabodar och kallade det Falmark”, utan forgreningen maste ha skett flera generationer tidigare an vad som framgar av Bure-genealogin. [ 47 ] [ 53 ] [ 54 ] Ortnamnsforskning visar ocksa att Falmark (kort for Farteigns mark), liksom andra byar med Ortnamnsefterledet -mark , bildades redan under aldre medeltid , flera hundra ar innan Gamle Olof. Ortnamnsforskningen ger dock Johan Bure ratt i att Falmark betyder skogsmark som grundades av en person vid namn Fartegn/Fale. [ 55 ] [ 5 ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ [ a b c ] Urban Sikeborg, Johan Bures slaktbok 1400-1640 , Dvd utgiven 12 juni 2014 av Genealogiska Foreningen .
  2. ^ [ a b ] Peter Sjolund, Ett steg framat for oss vidare bakat , Sjolundblogg 12 juli 2015.
  3. ^ Begreppet ”att” ar vanligen begransat till att beteckna adliga och furstliga slakter dar slaktskapen enbart overfors via manssidan, sa kallad patrilinear slaktskap. Under medeltiden kunde dock med ”att” avses alla som harstammade fran en gemensam anfader eller anmoder eller som man sjalv var befryndad med pa nagot satt. (Jamfor Harrison 2002, sid. 100.) Uppfattningen att slaktskap var bilateral , det vill saga att den formedlades bade pa mans- och kvinnosidan, levde kvar annu pa 1600-talet, sarskilt bland de ofralse standen . (Winberg 1985, sid. 89 f), Christer: Grenverket: studier rorande jord, slaktskapssystem och standsprivilegier (Stockholm 1985), s. 89 f]
  4. ^ [ a b c ] Adlig brodratrios 400-ariga bluff (ursprunglig titel Brodratrios adliga status 400-arig bluff), Maria Gunther, Dagens Nyheter 2013-11-24, reviderad 2013-11-25
  5. ^ [ a b ] ”Bure-tradet ritas om i grunden | Bure DNA” . 26 december 2019 . http://buredna.sjolunds.se/bure-tradet-ritas-om-i-grunden/ .  
  6. ^ [ a b ] Miettinen 2010; Miettinen 2011.
  7. ^ Miettinen 2010:3
  8. ^ Se Sikeborg 1996, sid. 274?275, for en slakttavla over personer och familjer med namnen Bure, Bureus/Buræus samt Burman inom Bureatten till och med 1600-talets forsta decennium. Slakttavlan bygger pa uppgifterna i Johan Bures slaktbok.
  9. ^ Johan Bure uppger att Andreas Laurentii skulle ha kallat sig Bureus. Man har inte hittat nagra samtida belagg for detta utover huvudbaneret. Detta begravningsvapen var uppsatt ovanfor dennes grav pa en pelare i hogkorets ostra del i Uppsala domkyrka och hade foljande inskrift pa barstangen enligt en avritning av Johan Peringskiold : ”Andr eas Laur entii Arch ieposcopus Vps aliensis Bur eus [eller: Bur eae familiae ] (”Anders Larsson, arkebiskop i Uppsala, Bure [eller: av Bureslakten]”) For en narmare beskrivning och avbildning, se Bengtsson 2010, sid. 431?433.
  10. ^ Bengtsson 2010, sid. 299.
  11. ^ Pa den segrande evangelisk-lutherska sidan stod Bureattlingarna Olaus Martini , sedermera arkebiskop, Petrus Kenicius , sedermera arkebiskop, och biskopen i Linkoping Martinus Olai Gestricius . Till denna sida horde ocksa Nicolaus Olai Bothniensis , som valdes till arkebiskop 1599 men avled fore sitt tilltrade; han var gift med en Bureattling. Om den liturgiska striden, se Tegborg & Andren 1999, sid. 157 ff.
  12. ^ Om Riksarkivets tidiga utveckling, se Tarkianen 1994, sid. 11 ff, och Abukhanfusa 1994, sid. 29 ff. ? Johan Bure sjalv (1) var i praktiken Sveriges forste riksantikvarie och hans kusin Jonas Bure (2) var chef for Riksarkivet . Efter dem innehade foljande personer med koppling till Bureatten hogre poster inom dessa omraden: 3. Riksantikvarien och riksarkivarien Georg Stiernhielm (1598?1672), gift med Cecilia Burea (1603?1663), brorsdotter till Jonas Bureus. ? 4. Lars Bureus , som var son till Bureattlingen och biskopen i Strangnas Jacob Zebrozynthius och dennes hustru, Bureattlingen Katarina Nilsdotter, var riksantikvarie fran 1657 till sin dod 1665. ? 5. Johan Henriksson Axehielm , som var gift med Johan Bures dotter, var riksantikvarie 1652?1667, da Antikvitetskollegium inrattades; han blev da en av dess assessorer ); 1672?1675 var han dessutom ordforande for Antikvitetskollegium. ? 6. Elias Runell/Palmskiold (1667?1719), som forestod Riksarkivet i egenskap av arkivsekreterare, var son till arkivsekreteraren Erik Runell/Palmskiold och dennes andra hustru Magdalena Gavelia; hon var Bureattling och dotter till en justitieborgmastare i Gavle.
  13. ^ Om bordens betydelse under 1500-talet och stormaktstiden och dess konsekvenser, se Sikeborg 2010, Svensk genealogisk tidskrift , sid. 11?55. Amnet berors ocksa aterkommande i Peter Englunds avhandling (Englund 1989, sid. 75, 77, 79, 85 ff, 108 f, 110, 121, 157 ff, 160).
  14. ^ For en detaljerad behandling av legenden om Harse, se Sikeborg 2010, s. 138 f.
  15. ^ Ovanfor Skellefte alv lag under 1300-talets forsta decennier ett ”fangstmannens ingenmansland, dar bebyggelsen av allt att doma maste ha varit mycket sparsam”. Jordbrukets betydelse minskade ju langre norrut man kom i Vasterbotten, dar fisket och jakten pa palsbarande djur var huvudnaringen. Det framgar ocksa av Halsingelagen , som specificerar att konungsskatten fran de nordligaste tingslagen i Vasterbotten skulle utga enbart i skinn, till skillnad fran Angermanland och Medelpad, dar halften av skatten utgick i linnelarft . Nagon jordskatt hade da annu inte inforts i Vasterbotten. (Westin & Olofsson 1962, sid. 126, 132, 135)
  16. ^ Att den sasongsinriktade saljakten pa hosten och varen var en viktig del i den lokala naringen antyds av den aldsta jordeboken for Vasterbotten, upprattad 1543. Dar anges att byn Bure med dess fyra bonder bland annat skattar for sitt salvatten (”Sielawatn”). (Nordlander 1990, sid. 286; jamfor Lundstrom 1997, sid. LXXVII?LXXIX, angaende den fiskala redovisningen av saljakten i denna socken pa 1500-talet.] Tidigare hade saljakten varit en del av den omfattande fiskerinaring som undgatt kronans taxering .
  17. ^ Lovanger var ursprungligen en kapellforsamling under Skelleftea och namns forst 1413 som en egen socken , da sannolikt nybildad. (Bygden 1923?1926, sid. 146)
  18. ^ Sikeborg 2010, Slaktforskarnas Arsbok 2010 , sid. 161 f. ? Om de sagespersoner och skriftliga kallor som Johan Bure noterar i slaktboken, se Sikeborg 1996, sid. 261?263. ? Johan Bures originalslaktbok aterfanns 2008 av fil. lic. Tiina Miettinen i Armfeltin arkisto III:14?15 i finska Riksarkivet; se Miettinen 2010:3. Den identifierades 2011 som Johan Bures egen handskrift. Tre avskrifter gjordes under 1700-talets forsta halft av en annan version av slaktboken pa 1700-talet. Tva finns i Uppsala Universitetsbibliotek, dar de har signum X36 (avskrift fran 1714 av Elias Palmskiold) respektive X37 (avskrift 1714 av okand), medan den tredje ? en avskrift av X37 ? ingar som nummer 53 i Riksarkivets Genealogica-serie. De svenska avskrifterna innehaller en hel del fellasningar och de saknar ocksa atskilliga uppgifter som finns i den funna handskriften. For en kort presentation av handskriften, se Sikeborg i Slakthistoriskt Forum 2011:2.
  19. ^ Slaktlinjer Sjolundblogg, last 18 juni 2014.
  20. ^ Fragan om vilka som ratteligen ska kunna raknas till Bureatten har tidigare varit kontroversiell. For redovisning av skalen till varfor personer med grafargat namn i slakttavlan ovan sannolikt inte ar Bureattlingar, se foljande referenser:
    • Johan Bure inforlivade Fale hin unge i Birsta som Bureattens stamfader i efterhand efter att han tolkat namnet Birsta som Byrestad, vilket han forstod som en plats grundad och befolkad av Burar; se Sikeborg 1996, sid. 250?252; Sikeborg 2011, sid. 136 f; Sikeborg 2011, sid. 64 f, 67. Ett barande antagande i Johan Bures slaktbyggande ar namligen att namnen Fale/Fartegn, Harse och Bure varit unika for hans egen slakt. Denna kabbalistiskt inspirerade namnmystik som praglar Johan Bures verk gor det mojligt for honom att i varje person-, folk- och ortnamn innehallande bokstavskombinationen b+vokal+r lasa in sina Bureforfaders namn. Detta framgar bland annat av den avhandling om tio kapitel som inleder de svenska slaktboksavskrifterna och dar Johan Bure utvecklar sitt resonemang rorande namnen. (Sikeborg 2010, sid. 112, 123, 127). ? Hans placering av Fale hin unge i tiden skapar dessutom ett gap pa narmare 200 ar mellan denne och den formente sonen Harse i Bure. (Sikeborg 2011, sid. 67)
    • Den slaktgren som via manslinjen leder ner till Johan Bures kusiner pa modernet, de adlade Anders, Jonas och Olof Bure, avviker kraftigt i sin avskalade redovisning fran de ovriga slaktgrenarna i slaktboken och var tidigt utsatt for manipulation. (Sikeborg 1996, sid. 269?271)
    • Om Bjorn Bure/Kase i Arnas som Johan Bure placerat i en kronologiskt omojlig kontext i genealogin enbart utifran dennes tillnamn och i motsagelse till vad Bjorns egen sonsonsson uppgett, se Sikeborg 1996, sid. 276.
    • Om hur Johan Siggesson till Svartingstorp kom att framstallas som Bureattling, se Sikeborg 1996, sid. 271?273.
    • Harses i Bure formente son Mats Harse inforlivades i slakttavlorna efter att Johan Bure ar 1611 hade fatt hora att detta namn fanns skrivet pa en radhusvagg i Magdeburg, enligt vad Johan Bure sjalv noterar i slaktboken. (Avskrift X37, fol. 100v, Uppsala Universitetsbibliotek; avskrift X36, fol. 134r, Uppsala Universitetsbibliotek) Det ar alltsa Mats Harses tillnamn som far Johan Bure att identifiera denne som en Bure. (Sikeborg 1996, sid. 260)
  21. ^ Johan Bure hade forst skrivit in hustru ”Maria” (Mariet) som dotter till Jakob Andersson i Bure och darmed som dotterdotter till Anders Olsson i Bure. Han andrade dock ganska sent dispositionen i den finska autografen sa att hustru Mariet i stallet blev Jakob Anderssons syster och dotter till Anders Olsson i Bure. Som orsak till forandringen anger han en kort slaktutredning som fadern upprattat over hustruns slakt da denne annu var kaplan i Skelleftea, senast pa 1560-talet. (Sikeborg 2011, Slakthistoriskt Forum 2011:2) Hon bor ha fotts under 1400-talets senare del, med tanke pa att hennes sonson som Johan Bure besokte under sin Norrlandsresa 1600?1601, prosten i Lulea Andreas Petri, foddes sa tidigt som 1525. (Bygden, Hernosands stifts herdaminne, d. 2, sid. 198) ? Hon skrivs med ett undantag som Maria i slaktboken. Detta ar troligen en tidstypisk normalisering av Mariet, en nordsvensk kortform av Margareta; se narmare Sikeborg i Familjer i Norrala pa Nattidningen ROTTER. (Observera att hennes faderneharstamning dar annu inte ar uppdaterad utifran upptackten av autografen i Finland.)
  22. ^ Om Borje Olofsson Cronberg, se G. Wittrocks biografi i Svenskt biografiskt lexikon , bd 9 (1931)
  23. ^ Sikeborg 2010, sid. 122, 133 f.
  24. ^ For en utforlig analys och tolkning av texten pa den ovre delen av minnesstenen och Johan Bures forestallningsvarld, se Sikeborg 2010. For texten pa den nedre delen av stenen, se professor emeritus Hans Helanders oversattning fran latinet i Bengtsson 2010, sid. 301 ff. ? Johan Bure sjalv namner stenen endast i en dagboksanteckning fran 1611: ”Den sama sommaren lat iagh hugga griftestenen som star i Academiae mur. gaf 17 daler for arbetzlonen.” (Sikeborg 2010, sid. 107 ff) I en skildring av Gerhard Stalhoff fran ett besok i domkyrkan i maj 1660 uppges att stenen da var placerad pa en lag sockel ovanpa Johan Bures och dennes foraldrars grav pa kyrkogardens sodra sida. Nar Johan Peringskiold vid slutet av 1600-talet gjorde en avritning av minnesstenen satt den daremot ater pa akademibyggnadens fasad. (Bengtsson 2011, sid. 300, 303) Om uppgifterna stammer verkar Johan Bures anka och barn ha latit ta ned stenen for att anvanda den som gravsten efter att Johan Bure avlidit 1652.
  25. ^ Wahrenberg 1844, sid. 5. Texten lyder i dennes transkription: ”Wij Jacob med gudz nade Erckebiscop i Upsala etc. Gore wittherligit at wij nw stadde wore i Skælliffta i war wisiterning, fornimme Wij at her Anders fordom Kirkieherre sammestadz hade kopt eth gotz hetendes Kaghe, hwilchet han wtgaff med sine dotter som til giffte kommen ar med Anders Japson (Jacobsson) aff Bwre, an togh at samme gotz laglige epter Landzlaghom kopt war aff for:ne her Anders, war tha ekke betameligit octilstadende at han i swadane motte skulle wtbeskikket med siit barn, mot then helge kirkis lagh; Togh aff synnerlige gonst oc nadhe loffwe Wij oc tilseije for:ne Anders Japson oc hans arffue samme gotz Kaghe thet at niwthe och beholle ohindret oc oqwalt for then widherlagning i peninga (!) han oss nw rehdelige wtgiffuit oc med fornoijgt haffuer, for oss oc alle ware epterkommende Erkebisper i Vpsala. Tass til yttermere wisse lathe wij witherlige hengie wort Inszigle nedhen for thette breff som giffuit och scriffuit ar Arom epter gudz bord Tusende Femhundrede pa thet siwnde, Annen Sondagen i Fasten.” ? Wahrenberg tillagger om ”Kaghe” i en not: ”Hodie Kagea l. Storkagea, a D:o Andrea an. 1500 justo emtionis pretio acquisitum, meminit Hulphers, om Westerbotten. B. 1. p. 97.” Det vill saga, ”dagens Kagea eller Storkagea, som av herr Anders forvarvades till ett skaligt pris, som Hulphers omnamner [i Samlingar till en beskrifning ofwer Norrland : Femte samlingen] om Vasterbotten, bd 1 [Vasteras 1789], s. 97.”
  26. ^ Sturearkivet, kapsel 9, nr 1489, under Diverse, Riksarkivet. Medeltidshistorikern Roger Axelsson vid Svenskt diplomatarium presenterade och kommenterade 2005 ett foto av dokumentet med nr 1489 i Sturearkivet i Nattidningen ROTTER , utg. Sveriges Slaktforskarforbund, diskussion Slakter > Bureatten > Om Bureatten pa Internet, inlagg 2005-05-27, kl. 16:25. ? I Johan Bures slaktbok anges Anders Burman i Roback vara son till Anders Olsson i Bure, vars farfar var Harse i Bure. (Handskrift X37, uppsl. 65 och framat, Uppsala Universitetsbibliotek) Uppgiften finns publicerad pa natet av Norrlandsforskaren Leif Bostrom, Taby, pa dennes hemsida samt av Urban Sikeborg i dennes genealogiska databas Familjer i Norrala (version 2010-03-21) .
  27. ^ Sikeborg 1996. ? Leif Bostrom, Taby, redovisar pa sin hemsida om Bureatten attlingarna till Anders Olofssons far Olof Harsesson i Bure.
  28. ^ Jamfor rattshistorikern Jan Eric Almquists redogorelse for belagda underlagman i Vasterbotten till 1672. Johan Bure anger om sju Bureattlingar att de varit underlagman i Vasterbotten. De tre aldsta aterfinns bland hans egna, senmedeltida forfader: hans mormors far Anders Jakobsson i Bure; hans mormors farfar Jakob Andersson (≫Jakob Lagman≫) i Bure; hans mormors farfars far Anders Olsson i Bure. Almquists underlagmanslangd innehaller fore 1500-talets mitt sa pass stora luckor att det inte ar mojligt att saga att Johan Bures uppgifter om att Bureattlingar skulle ha varit underlagman i Vasterbotten pa 1400-talet felaktiga. Den i Bureatten ingifte Lasse Olsson (″Bjornram″) var sedan underlagman 1543?1550 och sonen och Bureattlingen Marten Larsson i Svartvik var underlagman 1567?1569. Bureattlingen Anders Jakobsson i Grubbe i Umea var underlagman 1568 och dennes son Jakob Andersson Grubb var sedan underlagman 1598 och till sin dod 1638. Jakobs son Jakob Jakobsson Grubb eftertradde denne som underlagman i Vasterbotten och tjanstgjorde dar 1639?1672. (Almquist 1954, sid. 435)
  29. ^ Om Anders, Jonas och Olof Bure, se E. Vennbergs biografier i Svenskt biografiskt lexikon , bd 6 (1926), sid. 704?719.
  30. ^ Sikeborg 1996, s. 269 ff.
  31. ^ Elgenstierna 2002 ( Riddarhusets stamtavlor pa CD-ROM 3.1 ), adliga atterna Bure (nr 126) och Burenskold (nr 614) samt friherrliga atten Burenskold (nr 116).
  32. ^ Elgenstierna 2002 ( Riddarhusets stamtavlor pa CD-ROM 3.1 ), ingresserna till adliga atten Bure (nr 126) och Falkengreen (nr 343). ? For en redogorelse for hur atten Falkengreen kom att forknippas med Bureatten, se Sikeborg 2011, Slaktforskarnas arsbok 2011 , sid. 76 f.
  33. ^ Se den avslutande forteckningen over dessa hos Casstrom 1746. ? Dissertationen finns i svensk oversattning med kommentarer i Sikeborg 2008. ? En Bureattling som via farmodern harstammade fran Bureatten och som adlades tidigt var rantmastaren Borje Olsson Buræus , adlad 1654 med namnet Cronberg . Denne var son till slottsfogden i Orebro Olof Jonsson ? i Johan Bures slaktbok skrivs han enbart med dop- och fadersnamn, alltsa inte med det tillnamn Buræus som tillskrivs honom i litteraturen (Handskrift X37, fol. 43r, Uppsala Universitetsbibliotek) ? och blev en av 1600-talets stora finansman; se G. Wittrocks biografi i Svenskt biografiskt lexikon , bd 1931, sid. 148?154.
  34. ^ Om denna utveckling, se Sikeborg 2011, s. 59?104.
  35. ^ Sikeborg 2011, sid. 60.
  36. ^ Casstrom 1746.
  37. ^ Anrep 1858, sid. 351.
  38. ^ Elgenstierna 1925, ingressen till adliga atten Bure, nr 126.
  39. ^ LagerBring 1773, sid. 298?301.
  40. ^ Resultatet av Bygdens undersokning framfordes i ett foredrag med titeln ”Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure” . Foredraget trycktes 1891 i Samlaren 11 1891, sid 43-75. ? De senmedeltida namnen Fardin, Fardan, Farden (vilket med norrlandskt uttal blir Fale) anges i Sveriges medeltida personnamn (hafte 6, 1980, spalterna 12 och 13) vara lokala varianter av namnet Farthaeghn . Namnet blir med nusvensk normalisering Fartegn.
  41. ^ Leif Bostrom ger atskilliga kritiska kommentarer i sin redovisning av attlingarna till Olof Harsesson i Bure pa sin hemsida om Bureatten . I tryck har olika aspekter av Johan Bures slaktbok och Buregenealogin behandlats i de artiklar av Sikeborg som anforts ovan.
  42. ^ Hernelind, Marc (2002). Bureatten . Orebro: Atremi. Libris 9793516 . ISBN 91-89527-15-1  
  43. ^ Rigedahl, Sten: Fale Bure: Norrland i ett globalt kulturellt perspektiv [Norrlandsk folksaga: myt eller verklighet] (Sundsvall 2007).
  44. ^ For en sammanfattning av de tva alternativa slakttrad som vill kombinera 1700-talsgenealogiernas harledning tillbaka till vikingatiden med de norrlandska storman med namnet Fartegn som namns i flera medeltida handlingar pa 1300-talet, se Sikeborg 2011, s. 91?96.
  45. ^ ”september | 2017 | Bure DNA” . http://buredna.sjolunds.se/2017/09/ . Last 8 mars 2023 .  
  46. ^ ”FamilyTreeDNA - Bure DNA” . www.familytreedna.com . https://www.familytreedna.com/public/BureDNA?iframe=yresults . Last 8 mars 2023 .  
  47. ^ [ a b c ] ”G-Y12970 YTrad” . www.yfull.com . https://www.yfull.com/arch-3.16/tree/G-Y12970/ . Last 8 mars 2023 .  
  48. ^ Se Sikeborg 1996, sid 270, samt diskussionsinlagg pa Anbytarforum 1999 .
  49. ^ [ a b c ] Peter Sjolund, DNA - genvag till slakten , filmat foredrag, inspelat 2013-11-23. Om Bureatten fran 0:21:25.
  50. ^ Med norrlandsk leveransgaranti Arkiverad 3 december 2013 hamtat fran the Wayback Machine .
  51. ^ DN: Brodratrios adliga status 400-arig bluff Publicerad 2013-11-24 06:56
  52. ^ Anbytarforum: Bureslaktens DNA identifierat , med inlagg av bland andra Peter Sjolund och Urban Sikeborg
  53. ^ Peter Sjolund, " Falmarksgren av Bureslakten verifierad ", bloggen Bure DNA , 16 mars 2014
  54. ^ Peter Sjolund, " Nytt spannande fynd i 1500-talets Falmark , bloggen Bure DNA , 26 mars 2015.
  55. ^ Lundstrom, Ulf (2015). Bebyggelsenamnen i Burea, Burtrasks och Lovangers socknar i Skelleftea kommun jamte studier av huvudleder och nybyggesnamn . http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-103305 . Last 6 februari 2020 .  

Tryckta kallor och bearbetningar [ redigera | redigera wikitext ]

  • Abukhanfusa, Kerstin (1994). ”Nagra blad ur en lang historia.”. Riksens arkiv : det gamla som det nya/ [text och bildredaktion: Kerstin Abukhanfusa] (Stockholm : Riksarkivet, 1994): sid. 29?68 : ill..     Libris 2073109
  • Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige: med sarskild hansyn till den judiciella indelningen. 1 . Stockholm: Norstedt. Libris 54407  
  • Anrep Gabriel, red (1858). Svenska adelns attar-taflor. Afd. 1, Abrahamsson?Granfelt . Stockholm: Norstedt. Libris 482521  
  • Bengtsson, Herman; Helander Hans professor, Johnson Bo, Engstrom Lennart (2010). Uppsala domkyrka. 6, Gravminnen . Sveriges kyrkor, 0284-1894 ; 232. Uppsala: Upplandsmuseet. Libris 11907907 . ISBN 978-91-86145-09-5 (inb.)  
  • Bygden, Leonard (1891). Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure. . Upsala. sid. 43-75. Libris 1698562 . https://runeberg.org/samlaren/1890/0049.html  
  • Bygden, Leonard; Hasselberg Bertil (1923?1926). Hernosands stifts herdaminne: bidrag till kannedomen om prasterskap och kyrkliga forhallanden till tiden omkring Lulea stifts utbrytning . Uppsala: Stockholm. sid. 146. Libris 490177  
  • Casstrom, Nils (respondent); Frondin, Elias (preses) (1746) (pa latin). Dissertatio historica, utriusque Falonis Bure in patriam merita leviter delineans, quam consentiente ampliss. facult. philosoph. in regia academia Upsaliensi, præside ... mag. Elia Frondin ... pro gradu publico candidorum examini modeste subjicit stipendiarus regius, Nicolaus Casstrom, Helsingus. In auditorio Carol. majori, ad diem I. Mart. anni MDCCXLVI. Horis, ante meridiem, solitis. . Upsaliae (Uppsala).. Libris 2994793  
  • Elgenstierna Gustaf, red (1925). Den introducerade svenska adelns attartavlor. 1, Abrahamsson?Celsing . Stockholm: Norstedt. Libris 10076137  
  • Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0 (cd)). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085  
  • Englund, Peter (1989). Det hotade huset: adliga forestallningar om samhallet under stormaktstiden = [A house in peril : the conception of society in the nobility during the Age of Greatness] . Stockholm: Atlantis. Libris 7644750 . ISBN 91-7486-853-5 (inb.)  
  • Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel: en berattelse om 1200-talets Sverige . Stockholm: Ordfront. Libris 8449618 . ISBN 91-7324-898-3 (inb.)  
  • Lagerbring, Sven; Ekholm Erik, Lundvall Carl Johan (1773). Swea rikes historia, ifran de aldsta tider til de narwarande. =Stockholm. 1?5. 1769?1787=. [Del 2], Andra delen. Som innefattar rikets oden fran ar 1060 til 1300. / (Sven Lagerbring.) . Stockholm, tryckt hos Carl Stolpe, pa desz forlag, ar 1773.. Libris 2408101  
  • Lundstrom, Ulf (1997). Bonder och gardar i Skelleftea socken 1539?1650 . Kulturens frontlinjer, 1402-8506 ; 3. Umea: Kulturgrans norr. Libris 7772134 . ISBN 91-88466-04-3  
  • Miettinen, Tiina (2010). ”Kuka loysi Sursillien suvun? Genealogian alkuvaiheita Ruotsissa ja Suomessa”. Genos : Suomen sukututkimusseuran aikakauskirja : tidskrift utgiven av Genealogiska samfundet i Finland (Helsingfors: Genealogiska samfundet i Finland) 2010:3. ISSN 0016-6898. .  
  • Miettinen, Tiina (2011). ”Enta jos Dordi olisi Bure / Om Dordi var en Bure”. Genos (Helsinki: Genos : Suomen sukututkimusseuran aikakauskirja : tidskrift utgiven av Genealogiska samfundet i Finland) 2011 (3). ISSN 0016-6898 .  
  • Nordlander Johan, red (1990[1892]). Norrlandska samlingar. Forsta serien = 1?6 . Skrifter / utgivna av Johan Nordlander-sallskapet, 0348-6664 ; 14. Umea: Johan Nordlander-sallsk. Libris 1181566 . ISBN 91-7174-547-5 (hft.)  
  • Rigedahl, Sten (2007). Fale Bure: Norrland i ett globalt kulturellt perspektiv [Norrlandsk folksaga: myt eller verklighet] (1.uppl.). Sundsvall: NBV MittSverige. Libris 10488594  
  • Schroder, Johan Henrik (preses); Wahrenberg Carolus Frider. Isr. resp.; Olausson Daniel resp., (1844-1845) (pa latin). De coelibatu clericorum in ecclesia Svecana. . Upsaliae. Libris 2258895  
  • Sikeborg, Urban (1996). ”Johan Bures slaktbok over Bureatten: tillkomst och tillforlitlighet”. Slaktforskarnas arsbok (Stockholm : Sveriges slaktforskarforbund, 1995?) 1996,: sid. 245?286 : tab..     Libris 2191025
  • Sikeborg, Urban (2008). ”"De bada Fale Bures valgarningar mot faderneslandet": Nils Casstroms dissertation fran 1746”. Slaktforskarnas arsbok 2008,: sid. 143?184.     Libris 12320062
  • Sikeborg, Urban (2010). ”Ett goticistiskt slaktbygge : Johan Bures minnessten over Bureatten fran 1611”. Slaktforskarnas arsbok (Stockholm : Sveriges slaktforskarforbund, 1995-) 2011,: sid. 107?166 : tab.. ISSN 0280-3985 .  
  • Sikeborg, Urban (2011). ”Nya ron kring Bureatten”. Slakthistoriskt Forum (Stockholm: Sveriges slaktforskarforbund, 1982?) 2011 (2). ISSN 0280-3984.  
  • Sikeborg, Urban (2011). ” Om den goda bordens betydelse under stormaktstid och frihetstid”. Svensk genealogisk tidskrift (Jarfalla: Svenska genealogiska samfundet) 2010:1. ISSN 1654-1731. .  
  • Almquist Johan Axel, Boethius Bertil, Hildebrand Bengt, red (1926). Svenskt biografiskt lexikon. Bd 6, Brant-Bygden . Stockholm: Bonnier. Libris 2153830  
  • Almquist Johan Axel, Boethius Bertil, Hildebrand Bengt, red (1931). Svenskt biografiskt lexikon. Bd 9, Cornell?Dal . Stockholm: Bonnier. Libris 2153838  
  • Sveriges medeltida personnamn: ordbok. Fornamn, Bd 2, F?Hanok, H. 6, F?Gerhard . Uppsala: Arkivet for ordbok over Sveriges medeltida personnamn. 1980. Libris 143252 . ISBN 91-7402-104-4  
  • Tarkiainen, Kari (1994). ”I Riksens archivum, vad nytt?.”. Riksens arkiv : det gamla som det nya / [text och bildredaktion: Kerstin Abukhanfusa] (Stockholm : Riksarkivet, 1994): sid. 11?27 : ill..     Libris 2073115
  • Tegborg Lennart, Andren Ake, red (1999). Sveriges kyrkohistoria. 3, Reformationstid . Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsrad. Libris 8231565 . ISBN 91-526-2458-7 (inb.)  
  • Vennberg, E., se Svenskt biografiskt lexikon , bd 6.
  • Westin Gunnar, Westin Gunnar, Olofsson Sven Ingemar, red (1962). Ovre Norrlands historia. D. 1, Tiden till 1600 . Umea: Norrbottens och Vasterbottens lans landsting. Libris 126591  
  • Winberg, Christer (1985). Grenverket: studier rorande jord, slaktskapssystem och standsprivilegier . Skrifter utgivna av Institutet for rattshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin. Serien 1, Rattshistoriskt bibliotek, 0534-2716 ; 38. Stockholm: Institutet for rattshistorisk forskning. Libris 7746183 . ISBN 91-85190-31-4 (hft.)  
  • Wittrock, G., se Svenskt biografiskt lexikon , bd 9.

Bearbetningar pa natet [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

v   ?   r
DNA-slaktforskning
Foretag
Associerade personer
Begrepp
Genetiska studier av kanda slakter och historiska personer
Genetiska studier av folkgruppers ursprung
Hamtad fran ” https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bureatten&oldid=54458989 ”