Begravningsplats , griftegard , eller pa finlandssvenska gravgard , innehaller gravplatser dar man begraver stoftet efter avlidna personer. En kyrkogard ar en begravningsplats i anslutning till en kyrka eller motsvarande.

Kyrkogardar [ redigera | redigera wikitext ]

En kyrkogard ar primart det omrade runt en kyrkobyggnad som ar inhagnat och som anvands till begravning. Aven kristna begravningsplatser utan kyrka kallas vanligtvis kyrkogard. Moderna begravningsplatser ar dock sallan egentliga kyrkogardar utan anlaggs ofta en bit utanfor staderna, och forses da med ett begravningskapell . Begravningsplatser har anlags i manga skilda stilar, exempelvis skogskyrkogardar . Antika gravplatser utanfor stadsgransen kallas nekropoler .

Judiska forsamlingar och muslimska forsamlingar i kristna lander haller sig med egna begravningsplatser, ofta i narheten av eller i egna avdelningar inom de storre kristna begravningsplatserna. Begravningsplatser for slaktingar till profeten Muhammed kallas inom islam imamzadeh .

En sarskild sorts kyrkogardar ar epidemikyrkogardar sasom pest- och kolerakyrkogardar . De flesta sadana ar massgravar , da manga dog pa kort tid i de epidemier som brot ut. I samband med krig har manga lander anlagt sarskilda militarkyrkogardar for stupade soldater. I modern tid har det aven skapats begravningsplatser for husdjur, ofta benamnda djurkyrkogardar .

Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

I svensk lagstiftning delas begravningsplatser per definition upp i allmanna och enskilda begravningsplatser. De forra ar anordnade av forsamlingar eller kyrkliga samfalligheter inom Svenska kyrkan , kommuner eller det allmanna i ovrigt. Enskilda begravningsplatser far anordnas av trossamfund eller stiftelser med tillstand av lansstyrelsen . Ett exempel pa en sadan ar Malmvik begravningsplats .

Lagrum for begravningsplatser finns i Begravningslagen ^{[ 1 ]} i kapitel 2 samt i Kulturmiljolagen ^{[ 2 ]} i kapitel 4 (paragraferna 11?15). Lagen talar aven om begravningsplatser for icke-kristna. For varje allman begravningsplats skall upprattas gravkarta , gravbok och gravregister skall foras. ^{[ 3 ]} Begravningsplatsen skall hallas i ordnat och vardigt skick och den helgd som tillkommer de dodas vilorum skall alltid iakttas. Graven far heller inte oppnas pa ett sadant satt att stoft eller aska skadas.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Begravningsplatser ar vanligast hos akerbrukare och stadsbor, medan nomader inte sallan lagger ut liken pa marken eller i vattnet till foda for djuren eller hanger upp dem i trad. Aven likbranning har forekommit.

Begravningsplatserna syftar till att bevara de doda och behalla dem hos sig. I en del fall har man aven sokt konservera kroppen genom mumifiering . Begravningsplatser ar inte nodvandigtvis gravda gravar i marken. Man kan aven lagga ut de doda i grottor. Begravning i sjalva huset eller inom hemmets rajong har ocksa gamla anor. Begravning har aven omgardats av radsla for de dodas spoken. Darfor har man sokt att gravsatta dem i avlagsna platser. Begravning har varit omgardad av ceremonier. Forutsattningen ar att man tror att anden lever vidare under liknande former, men med hemliga krafter.

I Kina ar familjegrifterna slaktens helgedom pa grund av forfaderskulten och gravkulten . Man har arliga gravfester med maltider till de avlidnas ara. De mykenska kupolgravarna aterspeglar en aldre husform och pyramiderna ar val de mest storartade mausoleerna genom tiderna. Aven de nordiska stenkammargravarna har formen av ett hus. Under bronsaldern avloser likbranning begravning i Europa. Aven i Norden agde denna forandring rum. Man begravde de branda benen. Under den yngre jarnaldern borjade man begrava de doda igen i Norden. Gravhogarna blev mindre och mindre allteftersom man borjade placera liken under jordytan. Gravarna samlades ocksa till gravplatser.

I ovriga Europa vidmaktholls likbranning fram till kristendomens segertag. Forst i slutet av 1800-talet vann likbranning insteg i kristna lander av hygieniska och platsekonomiska skal, i borjan under stort motstand. Det fanns sarskilda eldbegangelseforeningar som propagerade for likbranning.

Kristendom [ redigera | redigera wikitext ]

Innan kristendomen erovrade terrang nedlades de doda i gravfalt av runda kullar eller stensattningar vid byar, byns sa kallade attehage . I ytterkanterna kan man finna obranda lik med fotterna mot oster och huvudet i vaster, sa att den dode pa den yttersta dagen kunde se solens uppgang. Detta ar ett utpraglat kristet begravningsskick. Nar kyrkobyggnaden blev fardig upprattades kyrkogardar. Man ordnade gravarna i byalag och kallade dem for attehagar. Gravar markerades med plankor eller trakors. Fram till borjan av 1800-talet var gravvardarna ofta grasbevuxna, laga kullar markerade med oansenliga kors av tra. Ett fatal gravar, oftast pa domkyrkogardar eller i stader, markerades med liggande eller staende hallar av sten, ofta sandsten eller kalksten . Stenkors som minnesmarke forekommer tidigt hos de brittiska kelterna . De doda begravdes aven i valv , vilket innebar att de lades i rad efter varandra.

I en del lander vaxte de kristnas begravningsstallen ut till nekropoler , hypogeer eller katakomber , mer eller mindre underjordiska gravstader. Rika begravdes i sarkofager , vilka under medeltiden inte sallan placerades ute pa kyrkogarden, ibland omgivna av baldakin eller litet kapell . Moderna memorialbyggnader kan i Sverige skadas pa Lindhagens kulle pa Norra begravningsplatsen i Stockholm och pa ”Rikemanskullen” pa Ostra kyrkogarden i Goteborg .

Kyrkogarden som offentligt rum [ redigera | redigera wikitext ]

Annu under 1700-talet aterfanns sma trahus, eller ror , rol eller roder , pa kyrkogardarna. Vid mitten av 1700-talet var de borta. Troligen hade dessa byggts som skydd mot betande kreatur och bokande svin . I aldre tider var kyrkogarden omgiven av en mur for att hindra att boskap tog sig in. I muren fanns en eller flera kyrkogardsportar eller mindre stigluckor med trappsteg och mur och tak. Vid Taby kyrka finns en sadan val bevarad. De sodra och ostra delarna av kyrkogarden var mest anvanda for begravningar. Pa manga stallen ansags den norra delen som olamplig for begravning. Inte sallan gravde man ner missdadare och sjalvspillingar dar. Gravarna var inte som pa moderna begravningsplatser heller placerade i rata rader.

Begravningsplatser anvandes inte sallan som betesmark. De anvandes aven som allmanna samlings- och marknadsplatser. Kyrkogardar kunde fungera som arbetsplatser, eller som utrymmen for spel och lek. Det forekom aven dans inne pa grifteplatserna. Man anvande dem aven som tingsplats , forrattade utmatningar dar och laste upp kungorelser eller brev pa dar. Kyrkoledningen ville forvisa en del alldagliga aktiviteter till kyrkbacken eller till sockenstugan , ty kyrkogarden skulle vara en fredad plats. Martin Luther var en av dem som uttalade sig ogillande om tillstandet pa datidens kyrkogardar. Kyrkoledningen satte in insatser mot allehanda aktiviteter pa kyrkogardarna.

Det finns vittnesmal om att nar gravar gravdes pa 1600- och 1700-talen sa kunde det handa att man inte noggrant lade tillbaka de ben som kom upp till ytan. Darfor uppfordes benhus , dar man kunde lagga dem. Sadana kan beskadas exempelvis i Akers kyrka och Strangnas domkyrka . Sarskilt vanliga ar benhus i katolska lander.

Status [ redigera | redigera wikitext ]

Gravsattning av adel och praster skedde ofta inne i kyrkan under kyrkgolvet, i sarskilt uppbyggda monument, gravtumbor eller i av slakten byggda gravkor . Ar 1633 byggdes namligen ett gravkapell vid Riddarholmskyrkan for kung Gustav II Adolf . Detta blev ett foredome for adeln. Pa 1640-talet byggdes gravkor vid kyrkornas sydsida. Mot slutet av 1600-talet och i borjan av 1700-talet fick kyrkornas ostgavel sina gravkor. Under 1800-talet byggde man fristaende gravkor. I Bjornlunda kyrka ar gravkor till och med hogkor .

Inne i kyrkor hanger ofta begravningsvapen som blivit burna i begravningsprocessioner . Det kan vara epitafier (minnestavlor) med den dodes vapen som huvudmotiv, med rotter i renassansen, eller malade skoldar av tra som in pa 1600-talet fick en mer skulptural utformning. Sadana forekom aven vid lantkyrkor i Sverige, sarskilt dar adeln var framtradande.

Efter kung Karl XII :s dod sokte riksdagen komma adelns pompa funebris till livs. Redan 1779 togs fragan om gravsattnig inne i kyrkorna upp i praststandet . Vidare ville man fylla igen gravarna (inne i kyrkorna). Ar 1815 forbjods gravsattningar inne i kyrkorna. Adeln och prasterskapet fick istallet en framtradande plats pa kyrkogarden, ofta gravar omgardade av smidda jarnstaket eller stenramar.

Begravningsplatsens helgd [ redigera | redigera wikitext ]

Mot slutet av 1700-talet borjade man inhagna kyrkogardarna. En skrivelse i Sverige 1776 att stenmurar skulle uppforas. De gamla kyrkobalkarna, som delvis var timrade, kom darmed att ersattas av mera varaktiga och stabila konstruktioner. Aven marknadsstanden borjade avhysas. Under 1700-talet borjade man plantera trad pa kyrkogardarna. Herrnhutiska forsamlingar i Tyskland var foregangare. Traden skulle forbattra den forpestade lukten pa storstadernas overbefolkade kyrkogardar.

Pa grund av befolkningsokningen pa 1800-talet, i Sverige orsakade av faktorer, som Esaias Tegner poetiskt formulerade som ”freden, vaccinet och potaterna”, ledde till att man tvingades anlagga helt nya kyrkogardar. Framst i staderna var behovet helt oundvikligt pa grund av den sanitara olagenheten. I Sverige utfardades 1810 en forordning som kungjorde att nya begravningsplatser skulle anlaggas utanfor staderna. Det forsta omradet av nuvarande Norra begravningsplatsen invigdes 1827 av Johan Olof Wallin .

I samband med epidemier ordnades sarskilda kyrkogardar, kolerakyrkogardar runtom i landet ar mycket vanliga. De nya begravningsplatserna fick en mera modern stil med planteringar, regelbundna kvarter med markerade individuella gravplatser. Inskriptioner pa gravvarden skulle upplysa om vem som ligger begravd dar och nar vederborande fotts och avlidit. Inte sallan tillfogades aven citat eller psalmnummer. Gravskicket varierade efter samhallsklass fran det anonyma till det pampiga. Manga familjer har egna familjegravar dar avlidna slaktingar successivt nedsatts.

Manniskor med annan religios bakgrund har i Sverige fatt egna begravningsplatser. Den forsta judiska begravningsplatsen tillkom pa Kungsholmen 1776, och den forsta katolska pa Norra begravningsplatsen 1847. Invandringen efter andra varldskriget resulterade i behov for begravningsplatser for muslimer och ortodoxt kristna . I bade Stockholm och Goteborg aterfinns idag gravplatser med stora gravmonument, inte sallan med ett inetsat fotografi pa den avlidne.

I Stockholm kremeras huvuddelen av de avlidna. Pa Norra begravningsplatsen agde den forsta likbranningen rum 1909 pa Norra krematoriet. Darfor har kyrkogardarna kompletterats med urnlundar , kolumbarier och minneslundar . Urnlundar kannetecknas av begravning dar den dodes aska placeras i en urna och gravsatts. Kolumbarier ar urnlundar som ar byggda i anslutning till eller under kyrkorna. I minneslundar placeras urnan med aska utan markering av platsen. I enstaka fall sprids askan ut pa platser utanfor griftegardarna.

Sveriges storsta begravningsplats [ redigera | redigera wikitext ]

Sveriges storsta begravningsplats ar sett till ytan Kvibergs kyrkogard i Goteborg (130 hektar och 24 167 gravplatser) och sett till antalet gravplatser Skogskyrkogarden i Stockholm (102 hektar och 100 000 gravplatser). ^{[ 4 ]}

Kanda begravningsplatser [ redigera | redigera wikitext ]

Argentina [ redigera | redigera wikitext ]

• Cementerio de La Recoleta , Buenos Aires
• Cementerio de la Chacarita, Buenos Aires

Danmark [ redigera | redigera wikitext ]

• Assistens Kirkegard , Kopenhamn

Finland [ redigera | redigera wikitext ]

• Sandudds begravningsplats , Helsingfors

Frankrike [ redigera | redigera wikitext ]

• Pere-Lachaise , Paris

Iran [ redigera | redigera wikitext ]

• Behesht-e Zahra

Kroatien [ redigera | redigera wikitext ]

• Mirogojkyrkogarden

Norge [ redigera | redigera wikitext ]

• Var Frelsers gravlund

Polen [ redigera | redigera wikitext ]

• Centralbegravningsplats (Cmentarz Centralny), Szczecin
• Pow?zki-Cmentarz , Warszawa

Storbritannien [ redigera | redigera wikitext ]

• Highgate Cemetery , Highgate , London

Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

• Fardhem kyrkogard , Gotland
• Galarvarvskyrkogarden , Stockholm
• Katarina kyrkogard , Stockholm
• Kungliga begravningsplatsen , Solna kommun
• Kvibergs kyrkogard , Goteborg
• Maria Magdalena kyrkogard , Stockholm
• Norra begravningsplatsen , Stockholm
• Ravlunda kyrkogard
• Riddarholmskyrkan
• Sandsborgskyrkogarden , Stockholm
• Sankt Pauli kyrkogardar , Malmo
• Skogskyrkogarden , Stockholm
• Sodra kyrkogarden, Nacka
• Tornehamns kyrkogard , Bjorkliden
• Uppsala gamla kyrkogard
• Vaskinde kyrkogard , Gotland
• Vastra kyrkogarden , Goteborg
• Ostra kyrkogarden , Goteborg

USA [ redigera | redigera wikitext ]

• Arlington National Cemetery
• Stonewall Jackson Memorial Cemetery

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

• Edvard Lehmann , ”Begravning”, Svensk uppslagsbok , 3. Malmo 1930
• Goran Malmstedt , Bondetro och kyrkoro. Religios mentalitet i stormaktstidens Sverige . Lund 2002
• Ewert Wrangel , ”Gravkonst”, Svensk uppslagsbok , 11. Malmo 1932
• Ewert Wrangel, ”Kyrkogard”, Svensk uppslagsbok , 16. Malmo 1933
• Goran Astrand , Kant och okant pa Stockholms kyrkogardar . Stockholm 1998

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Betydelsefulla begravningsplatser i Europa av ASCE (engelska)