Arianism ar teologisk lara som fornekar Kristi gudom. ^{[ 1 ]} Den harror fran presbytern Arius fran Alexandria (cirka 260?336). Arianismen utgar fran kristendom , men ses av de stora kristna samfunden som kattersk .

Teologi [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt arianismen ar Sonen ( Jesus Kristus ) ett skapat vasen, den forsta och hogsta av alla skapade varelser, men inte Gud . Det har enligt arianismen funnits en tid nar Guds Son annu inte skapats. Fadern (Gud) har skapat Sonen ur intet, senare an vid tidens borjan . Aven om Sonen ar Faderns fullkomligaste verk ar de vasensskilda och Guds Son kallas Son endast i samma mening som manniskorna kallas Guds folk . Pa samma satt ar Den Helige Ande Faderns nast fullkomligaste verk. Fadern anses alltsa ensam vara storst. Treenighetsbegreppet ar saledes, inom arianismen, ett falskt och hadiskt satt att beskriva Gud. Bibelverser sasom Joh. 14:28 och Joh. 17:20-26, dar Jesus ber "Jag ber att de alla skall vara ett, och att sasom du, Fader, ar i mig och jag i dig, ocksa de skall vara i oss," menade Arius demonstrerar att enheten hanvisar till tanke och vilja, och inte en fysisk treenighet.

Den teologiska striden [ redigera | redigera wikitext ]

Nufortiden betraktas arianismen av de dominerande kyrkorna som katteri . Att sa skulle bli fallet var dock inte givet pa den tid da dessa larostrider rasade intensivt. Arianismen hade tidvis stora framgangar men fordomdes av biskop Alexander av Alexandria ar 319 och darefter vid kyrkomotet i Nicaea ar 325 , dar man fastslog att Guds son har samma gudomlighet som Fadern . Arianerna forvisades och uteslots inledningsvis, men kejsar Konstantin den store upphavde fordomandet redan 327 . Kejsar Constantius II gjorde pa 340-talet arianismen till en dogm i imperiets statsreligion. Men biskop Alexander och hans eftertradare Athanasius vagrade att ateruppta Arius i kyrkan. Efter artionden av forbittrade uppgorelser mellan Arius och Athanasius anhangare, "den arianska striden", fordomdes arianismen vid Forsta konciliet i Konstantinopel 381 .

Det nastan helt och hallet arianskt sinnade Konstantinopel tvingades nu i en handvandning bli katolskt, och den arianske biskopen blev tvungen att lamna staden. Arianerna och andra kattare frantogs sina kyrkor och genom svara straff, sasom landsflykt och konfiskation , omojliggjorde man all gemensam gudstjanst for sekterna. ^{[ 2 ]} De fordrivna arianerna fann dock en tillflyktsort hos goterna , som under det foregaende arianska kejsarvaldet delvis blivit arianer, och pa detta satt fick arianismen okad spridning bland goterna och indirekt genom dem till stammar boende bortom dem. Detta sakforhallande kom att i hog grad skarpa det fientliga forhallandet mellan de katolska romarna och de arianska germanerna . ^{[ 2 ]}

Senare inflytande [ redigera | redigera wikitext ]

Eftersom Wulfila , goternas forste biskop, var arian fick arianismen stor spridning bland germanfolken, som lange holl fast vid laran. Vid synoden i Toledo 589 bekande sig visigoterna till den romersk-katolska laran, men bland langobarderna kvarlevde arianismen till ar 728 .

Fysikern Isaac Newton (som bland annat utvecklade teori och matematik for gravitationen ) var ursprungligen anglikan , men forkastade senare treenighetslaran och sag Jesus och Den Helige ande som skapelser av en overlagsen Gud. Formellt fastnade han for den arianism som existerade som en gren i kristendomens tidigaste historia. ^{[ 3 ]}

Nutida arianska rorelser ar bland andra Jehovas vittnen och Antroposofiska Sallskapet . Den unitariska rorelsen star daremot for en lara som inte ska forvaxlas med arianism, aven om bagge ar antitrinitariska .

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Anomoeanism
• Theoderik den store
• Asterius Sofisten
• Aetius av Antiochia
• Akakios av Caesarea
• Auxentius av Milano
• Ostrogoter

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]