Anton Rolandsson Martin

Fran Wikipedia
Anton Rolandsson Martin
Fodd 3 augusti 1729 [ 1 ]
Reval , Estland
Dod 30 januari 1785 [ 1 ]  (55 ar)
Abo
Begravd Abo
Medborgare i Sverige
Utbildad vid Uppsala universitet , kandidatexamen ,
Kungliga Akademien i Abo
Sysselsattning Botaniker , ornitolog , lakare , naturvetare
Redigera Wikidata

Anton Rolandsson Martin , fodd 3 augusti 1729 i Reval i nuvarande Estland , dod 30 januari 1785 i Abo i nuvarande Finland , var en svensk botaniker , en av Carl von Linnes larjungar.

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Anton Rolandsson Martin var son till Roland Martin och Ulrika Charlotta Rotkirch; farfadern Anton Martin var en vallonsk radman i Gavle och gift med en dotter till Petrus Fontelius och Katarina Bure fran Bureatten . Anton Rolandsson var kusin till Roland Martin .

Anton Rolandson Martin blev student vid Kungliga Akademien i Abo 1743. Under Mennander , Browallius och Leche kom han att resa i den linneanska andan och inventera den finska faunan . Nar han 1753 anlande till Stockholm upprattades kontakt med Kungliga Vetenskapsakademiens sekreterare Pehr Wilhelm Wargentin . Darefter inleddes studier vid Uppsala universitet .

Hans studier resulterade i en disputation under Linnes presidium 1757 om mosslaktet Buxbaumia , "Dess beskrifvning och naturaliehistorie". Foljande ar kom Linne, som beromde honom som "flitig och kvick", att sanda honom med valfangaren De Visser till Spetsbergen . Fartyget agdes av Peter S. Bagge, handelsman i Goteborg. Den sistnamnde han redan 1755 tillfragat Linne om denne hade nagon lamplig discipel att sanda till Arktis , allt pa Bagges bekostnad.

Martin reste i den merkantilistiska andan till Arktis. Uppdraget var att noggrant undersoka naturalier och djur/fiskelivet vid Spetsbergen. Resultatet av resan har tidigare beskrivits som fruktlost, men sa var egentligen inte fallet. Martin lyckades spara sillens vandring och dess foda. Foljande ar reste Martin till Norge , uppmuntrad av Vetenskapsakademien som givit honom biskopen Pontoppidans naturaliehistorie. I Norge undersoktes fisket och jordbruket mycket noggrant, och pa hemvagen utfordes undersokningar i Skane.

Martin insjuknade 1761 i kallbrand , vilket ledde till amputation av ett ben och han flyttade darefter tillbaka till Finland. Dar agnade han sig at medicinska experiment och publicerade flera uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar. Dartill uppbar han ett livslangt stipendium av akademien. Kontakten med Linne och Wargentin uppeholl han livet ut. Hans dagbok, Dagbok vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen 1758 , utgavs forst 1881 i tidskriften Ymer , utgiven av Svenska sallskapet for Antropologi och Geografi.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]