O
(gemenform:
o
)
[øː]
(
info
)
ar en
bokstav
i det
svenska alfabetet
, och i flera sprak en tillaggsbokstav till, eller modifiering av bokstaven
o
i, det
latinska alfabetet
.
Bokstaven
O
harstammar fran
digrafen
oe. Bokstaven o uppkom av att man under
1500-talet
satte ett litet e over o, vilket harstammar fran tyska. Under medeltiden pa svenska och fortfarande pa danska, faroiska och norska anvands
ø
som harstammar fran o och e skrivna bredvid varandra som
œ
.
[
1
]
(Ligaturen
œ
anvands i franska.) I
frakturstil
anvandes ett litet e ovanfor ett o som beteckning for o anda in pa 1900-talet. I tysk skrivstil skrivs ett litet e med en n-liknande bokstav som nagot forenklad liknar tva streck.
O
anvands i
estniska
,
finska
,
islandska
,
svenska
,
azerbajdzjanska
,
turkiska
,
tyska
och
ungerska
(men har i tyskan inte status som en sjalvstandig bokstav). Bokstaven kan ocksa dyka upp i exempelvis (aldre)
engelska
texter, da
trema
markerar
dieresis
, dvs. prickar satts ut over en bokstav for att markera att den ska uttalas separat fran bokstaven innan (ex. eng.
cooperation
).
Den motsvarande bokstaven i norska och danska ar
ø
. Bokstaven
ø
skrivs fore
a
i alfabetet i bada spraken.
[
1
]
I latin och franska anvands stundom
œ
.
I handskrift kan
o
ibland se ut som
?
eller
o
.
I svenska representerar
o
en
mellansluten framre rundad vokal
(
IPA
: [ø], som ett vanligt langt
o
) eller en
mellanoppen dito
([œ], som ett kort
o
, eller
o
framfor
r
). Vid nedteckning av dialektala uttal anvands ibland
o
.
I datorer lagras O med kodpunkten U+00D6 och o med kodpunkten U+00F6. Vilka varden, eller rattare oktettsekvenser, som anvands for att representera dessa kodpunkter varierar beroende pa vilken kodning som anvands, om O alls kan representeras.
I aldre (fram till sent 1980-tal) svenska dataprogram anvandes ofta
ISO/IEC 646
, svensk variant, och dar anvandes 92 (decimalt) for O och 124 (decimalt) for o.
De nationella varianterna av ISO/IEC 646, ar dock mycket foraldrade och anvands knappast alls langre.
De har ersatts av nyare kodningar, till exempel
Latin-1
,
Latin-9
, och numera allt oftare
UTF-8
och
UTF-16
.