Regeringsformen
(RF) ar en
grundlag i Sverige
och den av grundlagarna som framst formar
statsskicket
.
[
1
]
1974 ars regeringsform
, som ar den nu gallande, antogs av
riksdagen
1973
och
1974
och borjade galla 1 januari
1975
, samtidigt med
riksdagsordningen
.
2010
genomfordes en total
revision
av regeringsformen; enbart den forsta
paragrafen
aterstar helt oforandrad fran 1974.
Efter
parlamentarismens
genombrott i
Sverige
efter
forsta varldskriget
tedde sig
1809 ars regeringsform
som alderdomlig i flera avseenden. Bland annat var den forlegad genom att bestammelserna om maktdelning och andra bestammelser var
obsoleta
da de i praktiken inte langre tillampades. Sa utsags och entledigades
regeringen
genom
kungens
beslut. Efter parlamentarismens genombrott fattades dock det reella beslutet om
regeringsbildning
av riksdagens
partier
efter forhandlingar. Kungen fattade ocksa fortfarande alla beslut i regeringsarenden i statsradet (
konselj
), till exempel
propositioner
, utnamningar med mera. I teorin fanns alltsa mojligheten att aterga till en stark personlig kungamakt, dock inte kungligt
envalde
. Forslag pa grundlagsandringar forekom genom aren och belystes grundligt av
statliga utredningar
under
1950-talet
. Den huvudsakliga anledningen till att dessa utredningar kom till var for att modernisera statsskicket, sarskilt med hansyn till att parlamentarismen i Sverige da ocksa byggde pa forsta
kammarens
sammansattning, vilket i sig kunde vara diskutabelt, vilket utreds narmare i artiklarna om
tvakammarriksdag
och om
parlamentarism
.
Riksdagen antog den 6 juni 1973 forslag till ny regeringsform och riksdagsordning. Detta var samma datum som 1809 ars regeringsform hade antagits 164 ar tidigare. Den 6 juni kom senare att bli
Sveriges nationaldag
. Eftersom andring av grundlag fordrar tva likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande val, bekraftade riksdagen antagandet den 27 februari 1974 (efter
1973 ars val
). Dagen efter, den 28 februari, blev forslagen gillade och antagna av Kungl. Maj:t (regeringen). Samtidigt utfardade Kungl. Maj:t
kungorelser
om beslutad ny regeringsform och beslutad ny riksdagsordning, som trycktes i
Svensk forfattningssamling
(SFS 1974:152 och 153).
Oppna brev
om kungorelserna lastes upp i riksdagens kammare den 6 mars 1974. Den nya regeringsformen (och den nya riksdagsordningen) tradde i kraft den 1 januari 1975.
[
2
]
Borgerlig regering skrev in fri- och rattigheter under sitt regeringsinnehav mellan 1976 och 1982
[
3
]
Viss makt har overflyttats till
Europeiska unionen
(EU). En ny paragraf om detta har inforts i 10 kapitlet.
Regeringsformen praglas framst av:
- Lag stiftas av riksdagen (1 kap. § 3). Det som framst enligt regeringsformen skall meddelas genom lag ar "foreskrifter som galler enskildas inbordes forhallanden", och "foreskrifter om forhallandet mellan enskilda och det allmanna som galler aligganden for enskilda" (8 kap. 2 och 3 §§). Hari inkluderas be
skattningsmakten
(9 kap. § 1),
- Riksdagen bestammer hur statens medel (till exempel skattemedel och statens ovriga tillgangar) skall anvandas (1 kap. 3 § och 9 kap.),
- Riksdagen kontrollerar regering och statsforvaltning i
konstitutionsutskottet
och genom att valja
justitieombudsman
(riksdagens ombudsman) och
revisorer
i
Riksrevisionen
(12 kap.),
- Regeringen har ratt att meddela foreskrifter om "verkstallighet av lag" och om sadant som "inte enligt grundlag skall meddelas genom lag" (8 kap. 13 §),
- Regeringen kan ocksa meddela foreskrifter inom bestamda omraden med stod av bemyndigande i lag som beslutas av riksdagen (8 kap. 7?12 §§), jamfor garna artikeln om
forordning
,
- Regeringen har sarskilda mojligheter att meddela foreskrifter i krig och vid krigsfara genom sarskilt forutsatt bemyndigande i lag, och ocksa om riksdagen eller dess krigsdelegation inte fungerar,
- Regeringen har den storre delen av
makten
over
utrikespolitik
och forsvar (10 kap.),
- Regeringen utnamner ambetsman och domare och styr statsforvaltningen (11 kap.).
Regeringsformen beskriver invanarnas
demokratiska
rattigheter
, till exempel att det ar forbjudet med dodsstraff i Sverige.
Regeringsformens inledande stycke, statsskickets grunder, innehaller en inledande paragraf som slar fast att Sverige ar en demokrati och en rattsstat. Det ar en passage som ofta citeras:
”
|
1 § All offentlig makt i Sverige utgar fran folket. Den svenska folkstyrelsen bygger pa fri asiktsbildning och pa allman och lika rostratt. Den forverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal sjalvstyrelse.
Den offentliga makten utovas under lagarna.
|
?
|
– Regeringsformen, Lag (1974:152)
|
Darefter foljer en upprakning av rattigheter och skydd mot diskriminering:
”
|
2 § Den offentliga makten ska utovas med respekt for alla manniskors lika varde och for den enskilda manniskans frihet och vardighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella valfard ska vara grundlaggande mal for den offentliga verksamheten. Sarskilt ska det allmanna trygga ratten till arbete, bostad och utbildning samt verka for social omsorg och trygghet och for goda forutsattningar for halsa.
Det allmanna ska framja en hallbar utveckling som leder till en god miljo for nuvarande och kommande generationer.
Det allmanna ska verka for att demokratins ideer blir vagledande inom samhallets alla omraden samt varna den enskildes privatliv och familjeliv.
Det allmanna ska verka for att alla manniskor ska kunna uppna delaktighet och jamlikhet i samhallet och for att barns ratt tas till vara. Det allmanna ska motverka diskriminering av manniskor pa grund av kon, hudfarg, nationellt eller etniskt ursprung, spraklig eller religios tillhorighet, funktionshinder, sexuell laggning, alder eller andra omstandigheter som galler den enskilde som person.
Samiska folkets och etniska, sprakliga och religiosa minoriteters mojligheter att behalla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska framjas.
|
?
|
– Regeringsformen, Lag (2010:1408)
|
I slutet av 1960-talet intensifierades arbetet, och under ett par sommarveckor i
Torekov
1971
kom de svenska riksdagspartierna overens om hur det skulle se ut, den sa kallade
Torekovskompromissen
.
Successionsordningen
fran
1810
bibeholls dock och galler fortfarande (med andringar fran bland annat ar 1979). Samtidigt forlorade
monarken
manga av sina uppgifter. Bland annat overtogs hans roll sasom aktor vid
regeringsbildningen
av
Riksdagens talman
. Andra uppgifter som forsvann var att fatta beslut i regeringsarenden, bortsett fran forhallandet med andra
stater
. Privilegiet att
adla
personer stroks ur regeringsformen. Daremot tilldelar han framstaende personer i Sverige och utomlands (framst for insatser for Sverige) kungliga
riddarordnar
och
medaljer
. Han fick bland annat
rostratt
(tidigare undantag i vallagen) i likhet med andra
myndiga
medborgare
. Enligt
folkratten
och regeringsformens
forarbeten
, innehar
statschefen
representativt och
ceremoniellt
rollen som "rikets framsta foretradare i forhallande till andra lander" (proposition 1973:90, s. 173). Detta innebar att
kungen
ger svenska
ambassadorer
deras sa kallade
kreditivbrev
, aven om ambassadorerna valjs ut av
regeringen
. Likaledes
ackrediterar
statschefen utlandska ambassadorer, samt ar Sveriges vard vid statsbesok och avlagger sjalv statsbesok.
Den nya regeringsformens paragraf om
negativ parlamentarism
innebar att det kravs att en
absolut majoritet
av riksdagens ledamoter rostar nej (det vill saga minst 175 ledamoter), for att en regering skall tvingas avga eller for att forkasta ett forslag om statsminister som talmannen har framfort. Det innebar att aven om inte en absolut majoritet rostar for, men inte en absolut majoritet (175 ledamoter) emot, blir den foreslagne personen vald till statsminister.
Regeringen maste darmed enbart
tolereras
av riksdagen, den behover inte ha stod hos en majoritet av ledamoterna.
Historiskt har detta anvants flitigt under de borgerliga regeringsaren 1976?1982. Sarskilt
Ola Ullstens
rena folkpartiregering kom fram pa detta satt genom att socialdemokraterna lade ned sina roster, vilket mojliggjorde att Ola Ullsten kunde bilda regering, trots att det var fler som hade rostat emot an for den nya regeringen. Aven
Falldin III
1981?1982 saknade majoritet i omrostningarna, men kunde sitta kvar i och med att det inte fanns 175 roster mot regeringen (aven om moderaterna inte deltog i den).
Stefan Lofvens
forsta regering
anvande sig av denna princip efter
riksdagsvalet 2014
.