Internetleverantor
eller
ISP
(
Internet service provider
) ar en leverantor som tillhandahaller
Internetuppkoppling
. Leverantoren kan forutom denna
tjanst
aven tillhandahalla
innehallstjanster
sa som
webbhotell
,
e-post
,
IP-TV
eller
IP-telefoni
.
I de flesta fall ar en Internetleverantor ett privat, statligt eller kommunalt agt foretag, men kan ibland aven vara en
ekonomisk forening
, exempelvis en lokal intresseorganisation for ett omrade dar ovriga Internetleverantorer finner kundunderlaget for daligt for att etablera sig.
Vanligen betalar kunden en fast manadsavgift (sa kallad
flat rate
) till Internetleverantoren for sitt Internetabonnemang. Kostnadsfria reklamfinansierade abonnemangsformer och rorliga minut- eller megabyteavgifter forekommer ocksa.
Om kunden har flera datorer brukar dessa kopplas samman i kundens privata fastighetsnatverk, som utgor ett lokalt datornatverk (
LAN
). Detta ansluts till Internet via internetleverantorens anslutningspunkt i fastigheten. Ofta ansluts kundens natverk via en
brandvagg
for okad sakerhet.
Internetleverantoren anvander ett
accessnat
som ar uppbyggt med olika accesstekniker for att forbinda anslutningspunkten i kundens fastighet med den av internetleverantorens natverksnoder (
POP
) som utgors av till exempel vaxlar, routrar och modempooler och som finns sa nara kundens fastighet som mojligt. Leverantorens natverksnoder kopplas samman av omradesnat,
stadsnat
, regionala natverk och/eller nationella
stamnat
. Leverantorens natverk ar anslutet till en eller flera andra Internetleverantorers natverk, ofta via en nationell
knutpunkt
i Stockholm. Nationella natverk kan vara anslutna till en eller flera internationella Internetleverantorers natverk. Det finns Internetleverantorer som inte ansluter slutkunder utan endast arbetar med att knyta ihop riktigt stora natverk i det som bildar Internets stomme.
Pa Internet anvands
protokollet IP
for att transportera data mellan olika natverksnoder eller varddatorer. Varje enhet, ocksa kallad
varddator
eller
natverksnod
, som skall utnyttja Internet maste ha tilldelats en
IP-adress
for att kunna kommunicera med andra enheter.
I vissa internetabonnemang ingar en eller flera fasta IP-adresser, medan man i andra fall utnyttjar
DHCP
for att dynamiskt tilldela kunden en adress som kan bytas vid omstart av datorn. Om kunden enbart far en IP-adress av internetleverantoren behover kunden en egen
router
med
NAT
-funktion for att mojliggora ett fastighetsnat med flera datorer. Datorerna har da var sin privat adress inom fastighetsnatet, men delar pa en publik IP-adress vid kommunikation mot Internet.
Storre
foretag
och organisationer kan erhalla ett storre IP-adressblock benamnt
subnat
.
Da de olika natverken kopplas ihop maste de utbyta information med varandra om vilka IP-adresser som finns var i natverket sa att trafiken skickas till ratt destination. Detta skots av speciella natverksnoder som kallas
routrar
med en teknik som kallas
dirigering
. Eftersom detta ar alltfor komplext for att hanteras manuellt skots det automatiskt genom att utrustning utbyter information med varandra via ett
routingprotokoll
. Pa Internet anvands det mest komplexa routingprotokollet
BGP
for att utbyta information mellan Internetleverantorer. Internt inom en leverantors natverk anvands ofta
OSPF
eller nagot annat ”enklare” protokoll.
Vid hoga krav pa tillganglighet forekommer att kunden ansluter sig till flera Internetleverantorer. Kundens router maste da kunna hantera BGP for att utnyttja det automatiskt och for att fa optimala vagval.
Foljande tekniker ar vanligt forekommande for internetaccess:
- Ethernet
via
oskarmad partvinnad kopparkabel
(hogst 100 meter lang 8-tradig
kategori 5
eller
6
UTP-kabel), vanligen mellan varje lagenhet i ett flerfamiljshus och en vaxel i kallaren. Mojliggor 10, 100 eller 1000 Mbit/s anslutningshastighet. Vaxeln star sedan i forbindelse med ett omradesnat via fiberoptiska kablar.
- Telenatets
ledningar och vaxlar, via analogt
modem
.
- DSL
-teknik via
Telenatets
accessnat, till exempel
ADSL
,
VDSL
eller
ADSL2
.
- Kabel-TV-natet
, via
kabelmodem
. 0,2 till 100 Mbit/s
- Fiberoptik
anda fram till fastigheten, vanligen anslutet till
stadsnat
, forekommer till foretag samt till fristaende villor i bostadsomraden, dar avstandet ar for langt for Ethernet via kopparkabel. Mojliggor 2 till 100 Mbit/s eller 1000 Mbit/s pa flera km avstand
- Elnatet
- Satellituppkoppling
- Radiolank.
- Publikt
tradlost natverk
, sa kallat
WLAN
. 11 Mbit/s till 108 Mbit/s.
- Mobil datatekommunikation
[
fortydliga
]
, till exempel via
GSM
-natens
GPRS
-tjanst eller via
3G
- Tradlosa stadsnat/fast tradlos bredbandsaccess, till exempel
WiMAX
/
IEEE 802.16
.
For en privatperson eller ett mindre foretag innebar en anslutning till Internet oftast en
bredbandsanslutning
via telenatet baserad pa
DSL-teknik
. Genom att utnyttja befintliga koppartradar for
telefoni
kan DSL-tekniken na ut till i princip alla som har en telefon i hemmet eller pa foretaget vilket ger ett brett kundunderlag. Vid det forsta telejacket i kundens fastighet placeras en splitter, dvs ett filter, som delar upp signalen sa att hoga ohorbara frekvenser gar till ett bredbandsmodem samt laga horbara frekvenser till fastighetens telefonjack for analog telefoni. Bredbandsmodemet omvandlar signalen for att ga ut via telenatet tillsammans med eventuella samtal. Beroende pa koppartradarnas langd till
telestationen
och kvalitet kan kunden fa olika hastigheter pa anslutningen, idag saljs tjanster med maximalt 60
Mbit
/sekund.
[
uppdatering behovs
]
Tidigare da inte DSL-tekniken fanns tillganglig var istallet uppringd forbindelse mot Internet via modem en utbredd tjanst. Kunden anslot ett modem till en dator som ringde ett ”samtal” till Internetleverantoren. Samtalet kostade pengar och under tiden det pagick kunde inte telefonlinjen utnyttjas till annat. Kapaciteten pa forbindelsen varierade valdigt mycket beroende pa kvalitet och langd pa kopparledningen till telestation men var maximalt 56
kbit
/sekund.
Storre foretag med hogre krav pa overforingshastighet, och i allt hogre grad aven fristaende villor i bostadsomraden, anvander istallet
fiberoptik
for att na Internetleverantorens natverk. Fiberoptiken ar betydligt snabbare och paverkas inte av storningar pa samma satt som DSL-tekniken. Fibertekniken gar inte heller att avlyssna. Nackdelen med denna teknik ar att kunden maste ha en egen fiberledning framdragen till sin fastighet, nagot som oftast inte finns.
Ett alternativ till fast anslutning ar olika tradlosa och mobila losningar. Det kan exempelvis vara anslutningar via
satellit
, till
tradlosa natverk
som erbjuds pa hotell och liknande eller mobiltelefon. For ett antal ar sedan
[
nar?
]
lanserades
GPRS
i
GSM-naten
dar kunden ansluter sin mobiltelefon eller barbara dator till Internet via mobiloperatorens natverk. Denna typ av anslutning ger dock maximalt 384
kbit
/sekund. Pa senare tid har mobiloperatorerna marknadsfort
3G-natet
som barare av Internet, vanligen kallad mobilt bredband. Detta gor att kunden kan ansluta sin utrustning till Internet sa lange man har anslutning till mobilnatet med en maximal hastighet av 7,2
Mbit
/sekund. Idag, 2015, ar 4G-natet utbrett i Sverige vilket kan erbjuda hastigheter pa ungefar 100 Megabit per sekund till mobila anvandare och 1 Gbit/sekund till stationara anvandare.
[
uppdatering behovs
]
5G ar i utvecklingsfas och kommer formodligen lanseras nagon gang mellan 2018 och 2022 i Sverige.
[
uppdatering behovs
]
Internet
|
---|
| Allmant
| | | | Administration
| | | Protokoll
| | | Tjanster
| | | Historia
| |
|