Ordet journalist ar fran 1690-talet, "den vars arbete ar att skriva eller redigera offentliga tidskrifter eller tidningar", fran journal + -ist. Inneborden "den som haller journal" ar kant fran 1712. Det har kommit in i svenskan fran franska
journaliste
.
Ordet journal ar fran mitten 1300-talet, "bok med kyrkans tjanster", fran engelsk-franska
jurnal
, '"en dag", ursprungligen fran fornfranska
jornel
, "dag, tid, dagens arbete". Det fanns ocksa som adjektiv/adverb i betydelsen "dagligen, varje dag", vilket hamtats fran sena
latinets
diurnalis
, "daglig" (se
diurnal
och latinets
dies
, "dag"). Betydelsen "bok for inventeringar och dagliga rakenskaper" ar fran sent 1400-tal. Betydelsen "personlig dagbok" finns i 1300-talets franska. Inneborden "daglig
publikation
" finns
dokumenterad
fran 1728.
-ist
ar ett
agentadverbial
-
substantiverat
suffix
for att indikera
efterlevnad av en viss
doktrin
eller
sedvanja
; det kommer fran franska
-iste
och direkt fran latinets
-ista
, fran grekiska
-istes
ursprungligen
agentadverbiala
suffixet
-tes
.
[
1
]
En av de tidigaste kvinnliga journalisterna var
Anne-Marguerite Petit Dunoyer
. Hon gjorde reportage om
freden i Utrecht
1713.
[
2
]
Manga tidiga grundare av
dagstidningar
, inklusive
New York Heralds
James Gordon Bennett
och
Aftonbladets
Lars Johan Hierta
, var bade tidningsagare och redaktorer.
[
3
]
Journalistyrket hade tidigt en lag status,
[
3
]
och man ansag ibland att foretradare ofta gick maktens arenden och
gick att kopa
(darav begreppet
murvel
).
[
3
]
Under 1800-talets andra halft organiserades journalistkaren i Sverige och andra lander. I Sveriges holls 1868 ett forsta "tidningsmannamote", och sex ar senare bildades
Publicistklubben
. Man stallde krav pa att "tidningsreferenter" ('manniskor som refererade, atergav, nagot i en tidning') skulle atnjuta en battre respekt. Parallellt vaxte tidningar fram som en "allmanhetens ombud", vid sidan om kommersiella och politiska intressen.
[
3
]
Brittiska
Institute of Journalists
grundades 1883, och dess definitiva efterfoljare
National Union of Journalists
kom till 1907. Den svenska motsvarigheten,
Svenska Journalistforbundet
, hade bildats redan 1901.
[
3
]
Framvaxten av en stor journalistkar i Sverige och andra lander kom dock forst efter
andra varldskriget
.
En stor del av journalistkaren arbetar for etermedier (likt bildens TV-journalist).
Fordelningen av svenska journalister
redigera
Ar 2005 var cirka 50 procent av svenska journalister anstallda inom
dagspressen
och drygt 25 procent inom radio/TV. Ovriga arbetade pa vecko- och facktidningar, pa nyhetsbyraer eller var frilansare. Bland journalisterna verkar drygt 40 procent som reportrar, medan en tiondel ar redigerare och en femtedel har nagon arbetsledande befattning.
[
3
]
Bland svenska journalister verkar over 40 procent i och kring
Stockholm
, med vardera knappt 15 procent i
Goteborg
respektive
Malmo
. Journalistkaren ar darmed mer koncentrerad till landets storstadsregioner an befolkningen i stort.
[
3
]
Andelen kvinnor bland svenska journalister har okat kraftigt, fran 1/3 ar 1989 till halften ar 2005. Sarskilt stor okningen av kvinnliga journalister varit inom etermedierna.
[
3
]
En journalist ar en redaktionell medarbetare hos ett foretag som agnar sig at att sprida nyheter och annan journalistisk information. Journalisten samlar in, valjer ut och redigerar materialet pa ett oftast sjalvstandigt satt, och det finns en glidande skala mot andra typer av skribenter (
forfattare
) och massmedieaktorer (
reklamare
,
informatorer
). En journalist arbetar enligt
yrkesetiska regler
, vilket i teorin garanterar journalistens och materialets oberoende fran diverse patryckningar och politisk/kommersiell paverkan. Dock arbetar journalister for olika malgrupper, och exempelvis har en journalist for en interntidning pa ett foretag ofta mindre oberoende (pa grund av att journalistiken handlar om arbetskamrater och ens arbetsgivare).
Det finns manga olika typer av journalister. Har listas nagra av de vanligaste:
Journalister agnar sig bland annat at att formedla sportnyheter. Bild:
Sven Jerring
intervjuar
Gunder Hagg
1942.
Journalister anvander inte sallan
tidningsartiklar
i sitt
researcharbete
infor nya journalistiska jobb.
- Ledarskribent
? har tidningens agares uppdrag att (ofta osignerat) fora fram kommentarer utifran tidningens/ledarsidans politiska linje
- Debattredaktor
? administrerar tidningen debattsida, dar inbjudna debatterar aktuella amnen i texter som ar storre an (
insandare
)
- Kronikor
? skriver ofta personligt hallna texter, vilka ar aterkommande och pa fast plats i tidningen (fast
kolumn
). Gransen ar flytande mot
kasorens
texter.
- Redigerare
? redigerar och formger texterna infor tryck
- Programledare
? leder ett program med programinslag och/eller inbjudna gaster. I nyhetsprogram anvands ofta begreppet "nyhetsankare".
Den viktigaste
lagen
for svenska journalister inom tryckta
medier
ar
tryckfrihetsforordningen
(TF) ? inte minst dess forsta
paragraf
som ger ratt till
meddelarfrihet
? en viss ratt for till exempel
offentligt anstallda
att
anonymt
och utan straffansvar lamna uppgifter for publicering. TF ar en av Sveriges
grundlagar
, och har tillkommit for att varna en langtgaende informationsfrihet i samhallet.
Det storsta fackforbundet for journalister i Sverige ar
Svenska Journalistforbundet
, som har cirka 17?500 medlemmar. Av dessa ar tio procent
frilansar
, det vill saga sjalvstandiga uppdragstagare. Av forbundets medlemmar ar kvinnorna nagot fler an mannen.
Journalistforbundet utfardar presslegitimation till medlemmar.
[
4
]
Tidningsbranschen har frivilligt utarbetat en
pressetik
och instiftat en
pressombudsman
(PO), som hanterar fall dar journalister brutit mot de pressetiska reglerna. Pa journalistforbundets webbplats finns aven yrkesregler och riktlinjer mot textreklam.
[
5
]
Journalister ar ofta politiskt intresserade men ska sta oberoende fran politiska intressen. Bild: Finansminister
Magdalena Andersson
omgiven av journalister under
budgetpromenaden
till riksdagen 23 oktober 2014.
Synen pa journalistens yrkesroll har forandrats sedan mitten av 1900-talet. Under 1960-talet (en tid med starka liberala och vansterpolitiska stromningar) borjade man ifragasatta bade nyhetsformedlingens rapporterande karaktar och dagspressens partipolitiska nyhetsurval. Medan 3/4 av (de svenska) journalisterna pa 1950-talet sympatiserade med den partipolitiska linjen hos arbetsgivaren, finns i borjan av 2000-talet narmast ingen koppling mellan partipolitisk linje och journalistens egna politiska sympatier.
[
3
]
Under samma tid har de politiska partierna minskat sitt engagemang i dagspressen, medan opinionsbildningen i stor utstrackning flyttat fran ledarsidorna.
Avdelningen for mediastudier vid
Goteborgs universitet
har genomfort arliga studier rorande partisympatier hos medlemmar i journalistforbundet. Den senaste genomgangen, fran 2005 visade hogre stod for mitten-vansterpartier (i huvudsak Socialdemokraterna och Miljopartiet) an i befolkningen i gemen. Det rodgrona blocket foredrogs av 67 procent av journalisterna (MP 23?%, S 30?%, V 14?%), och det borgerliga blocket av 33 procent (KD 2?%, M 13?%, FP 14?%, C 4?%), att jamfora med befolkningen i stort, dar blocksympatierna vid samma tidpunkt fordelade sig ungefar 50 - 50. Bland journalister som sysslar med politisk bevakning ligger dock sympatierna narmare hela befolkningens, och bland ansvariga chefer ligger sympatierna nagot till hoger om befolkningens.
[
6
]
Den storsta skillnaden sedan matningarna startade 1999 ar att stodet for Vansterpartiet minskat kraftigt, och bland andra Miljopartiet gatt framat.
Bade Moderaterna och Socialdemokraterna ar underrepresenterade bland journalistkaren. Det ligger i linje med internationella undersokningar, dar journalister oftare sympatiserar med mindre partier.
I Goteborgs universitets studier visar det sig att journalisternas partisympatier ar betydligt svagare an de i befolkningen i stort. Journalister anser sig i mindre utstrackning vara anhangare till ett sarskilt parti. De mest overtygande anhangarna finns bland Moderaterna. Undersokningen har inte tagit hansyn till demografin i journalistkaren, dar ju inga pensionarer ingar, och dar fler bor i storstad an bland befolkningen i stort.
Demokratiradet skrev i en rapport 2006 att partisympatierna spelade en mindre roll an de journalistiska varderingarna:
”
|
I regel rader [...] ganska stor samstammighet i hur olika medier varderar partierna och regeringsalternativen, oberoende av journalisternas privata partisympatier, fargen pa tidningarnas ledarsidor och agarnas intressen. Nar ett parti gynnas eller missgynnas sa beror det framst pa journalistiska, inte partipolitiska varderingar. Fragan om mediernas tendens handlar darfor inte primart om vanster- eller hogervridning, utan om medievridning.
|
?
|
? Demokratiradet, Rapporten
Mediernas valmakt
, 2006
[
7
]
|
Svenska journalister har ofta medelklass- eller ovre medelklassbakgrund, och knappt 80 procent har genomgatt
hogskoleutbildning
(inklusive
journalisthogskola
). Andelen hogskoleutbildade ar hogre bland kvinnliga an manliga journalister, medan andelen journalister utan formellt hogre utbildning ar markant hogre inom landsortspressen.
[
3
]