Skred , eller jordskred , uppkommer nar hallfastheten i marken forsamras sapass att marken inte langre ar i jamvikt utan borjar att rora pa sig. Jorden ror sig da snabbt over en eller flera glidytor. Jordskred forekommer i finkorniga jordarter sasom silt och lera . Det finns aven det som kallas "ras" som sker i jordarter som sand och/eller grus .
Jordskred delas in i tva skilda huvudtyper, rotationsskred, (vanliga i okonsoliderade, leriga jordar) samt flak- eller slantskred. Rotationsskred utloses ofta genom att strander undergravs av vagor. Dessa skred ar tillbakagripande; med det menas att da ett ”block” glidit ivag, blir omradet bakom detta instabilt - och risken for ett skred till ar stort. Man delar in rotationsskreden i tva grupper: skalskred respektive flaskskred. Dessa benamningar harleder till skredets form: Skalskred bildar skredarr med en rundad form, och om marken ar uppblott kan den tryckas ut genom en smal oppning och kan da bilda ett skredarr, med formen av en flaska.
Oftast ar ett intraffat skred eller ras en kombination av flera orsaker.
Okat marktryck (dvs. manniskans paverkan genom bebyggelse eller djurhallning etc.). Detta okar de krafter som vill trycka ner marken. Ett exempel pa detta ar vid oversvamningar. Da kommer ett langvarigt regnande och hoga vattennivaer i sjoar och alvar oka vattenmattnaden i marken. Sa lange som vattennivaerna i sjoar och vattendrag ar hoga sa kommer detta skapa ett mothall. Problemen blir nar vattnet drar sig tillbaka. Da forsvinner mothallet samtidigt som vattenmattnaden i tata jordarter som lera fortfarande ar hog.
Vanligt ar aven att glidytorna skapas av (massiv) nederbord . Da blir den oversta delen av jordlagret genomdrankt av vatten och darfor tyngre, och kan da glida bort fran den torra jorden.