Diana, prinsessa av Wales
Diana (1997)
Prinsessa av Wales
Gemal	Charles III (da Prins av Wales ) (g. 1981?1996, skilda) (separerade 1992)
Barn	Prins William (f. 1982) Prins Harry (f. 1984)
Personnamn	Diana Frances
Far	John Spencer, 8:e earl Spencer
Mor	Frances Ruth Roche (Frances Shand Kydd)
Fodd	1 juli 1961 Sandringham , Norfolk , Storbritannien
Namnteckning
Dod	31 augusti 1997 (36 ar) La Salpetriere , Paris , Frankrike
Begravd	Althorp , Northamptonshire
Heraldiskt vapen
Monogram

Diana, prinsessa av Wales , Diana Frances , fodd Spencer den 1 juli 1961 i Park House, Sandringham , Norfolk , dod 31 augusti 1997 i Paris , var forsta hustru till Charles III . De gifte sig den 29 juli 1981 i Sankt Pauls-katedralen i London (skilda den 28 augusti 1996). Hon ar mor till prins William och prins Harry .

Diana var attling till flera engelska regenter sasom Karl I , Karl II och Jakob II . Hennes far var Edward John Spencer, 8:e earl Spencer (1924?1992) och hennes mor var Frances Ruth Roche (senare gift Frances Shand Kydd ; 1936?2004). Diana vaxte upp pa slaktgodset Althorp House i Northamptonshire i England . Som prinsessa av Wales vackte Diana mycket stor medial uppmarksamhet och hon blev snabbt en stilikon. Den uppslitande skilsmassan kom att skildras ingaende av media vilket vackte etiska fragor om mediabevakningen av offentliga personer. Diana var beskyddare av flera valgorenhetsorganisationer och har ihagkommits bland annat for sitt engagemang for aidssjuka och mot landminor .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Barndom och uppvaxt [ redigera | redigera wikitext ]

Diana var yngsta dotter till John Spencer, 8:e earl Spencer och hans hustru Frances , fodd Burke Roche. Diana var darmed attling till flera engelska regenter sasom Karl I , Karl II och Jakob II . ^{[ 1 ]} Hon foddes i Park House, Sandringham, Norfolk , England den 1 juli 1961, och doptes den 30 augusti 1961 i St. Mary Magdalene av biskopen av Norwich. Hon var foraldrarnas fjarde barn. Hennes aldre systrar Sarah och Jane hade fotts 1955 respektive 1957, och hon hade aven haft en aldre bror som foddes och dog ar 1960. Den nuvarande Earl Spencer, Dianas yngre bror Charles , foddes tre ar efter henne den 20 maj 1964. ^{[ 2 ]}

Efter foraldrarnas skilsmassa 1969, som var en foljd av lady Althorps utomaktenskapliga affar med Peter Shand Kydd, arvinge till en storre tapetindustri, tog Dianas mor med henne och den yngre brodern Charles till London, dar de bosatte sig i en vaning i Knightsbridge . ^{[ 3 ]} Pa julen atervande barnen till Norfolk med sin mor och lord Althorp vagrade sedan att lata dem atervanda till London. Istallet ansokte han om ensam vardnad om barnen. Nar Frances egen mor vittnat mot henne i vardnadsrattegangen beslutade domstolen att tillerkanna Dianas far ensam vardnad om barnen. ^{[ 4 ]} Den 14 juli 1976 gifte lord Althorp om sig med Raine, grevinna av Dartmouth, som var enda dotter till den beromda forfattarinnan Barbara Cartland . Under denna period bodde Diana omsom hos sin far, omsom hos sin mor. Hennes far arvde titeln earl Spencer och familjesatet Althorp den 9 juni 1975, och hennes mor flyttade till Skottland. I likhet med sina ovriga syskon kom Diana inte overens med sin styvmor. ^{[ 5 ]}

Utbildning [ redigera | redigera wikitext ]

Diana gick i ett flertal skolor under motsvarigheten till grundskoletiden; bland annat Silfield School, Kings Lynn, Riddlesworth Hall i Norfolk , och West Heath Girls' School i Sevenoaks , Kent . Hon ansags vara en svag elev. Hon misslyckades tva ganger med att klara sin grundskoleexamen O-levels . ^{[ 6 ]} Dock hade hon fatt motta pris for sitt engagemang i lokal valgorenhet. Ar 1977, nar hon var 16 ar, lamnade Diana West Heath och var istallet en tid elev vid Institut Alpin Videmanette , en skola pa gymnasieniva i Schweiz . Det var vid denna tid hon for forsta gangen traffade sin blivande man som hade ett kort forhallande med Dianas aldre syster, lady Sarah. Diana var en mycket duktig simmare och dromde om att bli ballerina. Hon tog balettlektioner, men blev sedan med sina 178 cm alldeles for lang for att kunna bli yrkesdansare. ^{[ 7 ]}

Diana flyttade till London strax innan hon fyllde 17 ar. Hon slog sig ner i moderns lagenhet, som var ledig da Frances tillbringade det mesta av aret i Skottland. Nar hon fyllde 18 ar fick hon en egen lagenhet i Kensington i fodelsedagspresent. Till ar 1981 bodde hon sedan dar tillsammans med tre vaninnor. ^{[ 8 ]}

I London gick hon en kurs i gourmetmatlagning, men nagon duktig kock blev hon aldrig. ^{[ 9 ]} Hon arbetade som barndansledare, men var tvungen att sluta med detta da en skidolycka gjorde att hon var tvungen att vara borta fran arbetet i tre manader. Hon fick sedan jobb som assistent pa en forskola samtidigt som hon jobbade extra som staderska at sin syster Sarah och nagra andra personer i familjens bekantskapskrets, och pa kvallarna hande det att hon tog jobb som fest- och konferensvardinna. ^{[ 10 ]}

Forhallandet med prinsen av Wales [ redigera | redigera wikitext ]

Det hade ofta spekulerats kring prins Charles karleksliv i den engelska pressen. Han hade kopplats samman med flera beromda, glamorosa kvinnor, till exempel Dianas aldre syster Sarah och den blivande hertiginnan av Cornwall, Camilla Shand . ^{[ 11 ]} Nar han var i trettioarsaldern var pressen stor pa honom att stadga sig och fa en arvinge. ^{[ 12 ]} For att allmanheten, drottning Elizabeth II och parlamentet skulle godkanna hans blivande brud gallde det att hitta nagon som var medlem i engelska kyrkan . ^{[ 13 ]}

Prins Charles hade kant Diana i manga ar genom sin familj. Dianas pappa hade tidigare varit en av drottningens narmaste man och Dianas mormor, lady Ruth Fermoy , var mycket god van till drottningmodern . Det var forst sommaren 1980 han borjade visa nagot intresse for henne under en helg da de bada var gaster hos gemensamma bekanta och Diana kom senare och tittade pa nar han spelade hastpolo pa Guards Polo Club i Windsor . Han bjod med henne pa en seglingstur en annan helg, och forhallandet utvecklades. ^{[ 14 ]} Hon bjods sedan in till Balmoral Castle dar hon presenterades for hans familj och det var aven dar som kandisfotografer for forsta gangen sag paret ihop. Efter att paret fortsatt att umgas i London bjod Charles in Diana till Windsor Castle dar han friade till henne den 6 februari 1981, och Diana svarade ja. Forlovningen holls dock hemlig ytterligare nagra veckor, men den offentliggjordes den 24 februari 1981 fran Buckingham Palace . ^{[ 15 ]}

Forlovning och brollop [ redigera | redigera wikitext ]

Parets forlovning eklaterades den 24 februari 1981, efter att Diana fatt valja sig en forlovningsring med 14 diamanter till ett varde av 30 000 pund. Ringen var mycket lik hennes mors forlovningsring. ^{[ 16 ]}

Precis fyllda 20 ar blev Diana prinsessa av Wales nar hon gifte sig med Charles den 29 juli 1981 i Sankt Paulskatedralen . Westminster Abbey , som vanligtvis anvants for kungliga brollop, hade valts bort da den har betydligt farre sittplatser. "Sagobrollopet" hade en global tv-publik pa over 750 miljoner tittare. ^{[ 16 ] [ 17 ]} Nar de skulle avlagga loftena rakade Diana kasta om Charles namn sa att hon felaktigt sa Philip Charles Arthur George , vilket ar Charles pappas, prins Philips namn. ^{[ 17 ]} Hon hade aven ur loftena uteslutit ordet lyda, vilket orsakade en hel del uppstandelse. ^{[ 18 ]} Ceremonin inleddes klockan 11.20, och Diana bar en klanning med ett drygt 7,62 meter langt slap, som varderats till 9 000 pund. ^{[ 19 ]}

Barn [ redigera | redigera wikitext ]

Den 5 november 1981 offentliggjordes det att prinsessan Diana var gravid, ett faktum som prinsessan aven frisprakigt diskuterade med pressen. ^{[ 20 ]} Den 21 juni 1982 fodde Diana sitt forsta barn, sonen och tronarvingen prins William. ^{[ 21 ]} Nar hon sedan beslutade sig for att ta med William pa sitt forsta langre statsbesok i Australien och Nya Zeeland vackte detta sensation i pressen, men den breda allmanheten sag positivt pa att hon inte ville vara skild fran sin son. Diana talade senare om att hon uppmuntrats i detta beslut av den australiensiska premiarministern. ^{[ 22 ]}

Drygt tva ar senare foddes parets andra son, Harry, den 15 september 1984. ^{[ 23 ]}

Aven om Diana redan under sin livstid ofta kritiserades for sitt val av arbetsuppgifter, sitt forhallande till pressen och sin lattillgangliga attityd saval som for hur hon betedde sig mot sin man och hans familj, har det alltid papekats att Diana var en tillgiven och god mor som alltid overoste sina barn med karlek och omsorg. ^{[ 24 ]} Diana tillat valdigt lite inblandning fran resten av familjen nar det gallde pojkarna, hon valde deras namn, motsatte sig familjetraditionen att omskara pojkar, hon avskedade en nanny som drottningen utsett, men som hon sjalv inte litade pa, och hon valde aven vilka skolor de skulle ga i. Ofta korde hon dem sjalv till skolan pa morgnarna nar tiden sa tillat. Hon lat aven forma sitt eget arbetsschema efter deras behov. ^{[ 24 ]}

Valgorenhet [ redigera | redigera wikitext ]

Under andra halften av 1980-talet utokade prinsessan av Wales sitt engagemang i olika valgorenhetsorganisationer . Detta var en forvantad del av hennes roll som prinsessa, hon hade till exempel alltid besokt sjukhus och skolor. Diana kom dock att utveckla ett intresse for omraden som inte traditionellt betraktats som lampliga for en kunglighet, till exempel svara sjukdomar som spetalska och aids . Dessutom stallde hon upp for organisationer som forsokte forbattra de hemlosas och drogmissbrukares situation. Fran ar 1989 stodde hon Great Ormond Street Hospital for Children . ^{[ 25 ]}

Mest beromt blev Dianas engagemang i organisationen International Campaign to Ban Landmines , dar man drev en kampanj mot landminor som kom att leda till att organisationen belonades med ett nobelpris 1997. Da detta kom snart efter prinsessans dod, sag manga priset som en postum hyllning till hennes insatser. ^{[ 26 ]}

Aktenskapsproblem [ redigera | redigera wikitext ]

De forsta aren pa 1990-talet borjade Charles och Dianas aktenskap att knaka. Forst holls detta hemligt, men osamjan mellan de bada kom snart att bli offentlig. Bade prinsen och prinsessan av Wales kommunicerade med media genom vanner, och de skyllde bada aktenskapets misslyckande pa varandra. Charles aterupptog sin gamla forbindelse med Camilla Shand som hade gift sig och nu hette Camilla Parker-Bowles . Diana havdade att Charles inledde en affar med Camilla redan ar 1984, bara tre ar efter brollopet med Diana, medan Charles senare har erkant att affaren inleddes ar 1986. Nar Diana i en intervju for programmet Panorama av BBC fick fragan vilken roll Camilla hade spelat for prinsparets misslyckade aktenskap svarade Diana att Vi var tre stycken i det har aktenskapet, sa det var lite trangt . ^{[ 27 ]}

I Panorama-intervjun, som sandes den 20 november 1995, erkande Diana ocksa att hon hade haft en affar med sin ridlarare, James Hewitt . ^{[ 28 ]} Charles hade erkant sin affar over ett ar tidigare i en tv-sand intervju av Jonathan Dimbleby. ^{[ 29 ]} Uttalandet att prinsen och prinsessan av Wales separerade tillkannagavs 9 december 1992 av Storbritanniens premiarminister John Major i underhuset . ^{[ 30 ] [ 31 ]} Aven om affaren med Hewitt var den av Dianas utomaktenskapliga relationer som varade langst, hade Diana aven andra forhallanden efter att det tog slut med Hewitt i samband med att han kommenderades till Tyskland. Vissa kallor har menat, trots att Diana alltid havdade motsatsen, att Diana ocksa fore affaren med Hewitt hade relationer, bland annat med en av sina livvakter som senare omkom i en motorcykelolycka. ^{[ 32 ]}

Aven om Diana skyllde de stora problemen i sitt aktenskap huvudsakligen pa Camilla sa kom hon aven att tro att prins Charles hade ytterligare kvinnoaffarer. I oktober 1993 skrev Diana till en van att hon trodde att Charles var kar i en annan kvinna vid namn Tiggy Legge-Bourke, och att han ville gifta om sig med henne. ^{[ 33 ]} Legge-Bourke hade anstallts av prins Charles for att hjalpa till med sonerna nar de vistades hos honom, och Diana var mycket negativt installd till Legge-Bourkes relation till prinsarna. Den 3 december 1993 tillkannagav Diana att hon drog sig tillbaka fran offentligheten. ^{[ 34 ]}

I december 2007 framkom uppgifter om att Diana hyste misstankar om att prins Charles ville skada henne, bland annat hade hon i ett brev till en van skrivit att hon trodde att Charles ville skaffa henne ur vagen. ^{[ 35 ]}

Skilsmassa [ redigera | redigera wikitext ]

I december 1995 bad drottningen Charles och Diana brevledes att de skulle komma overens om skilsmassa. Detta var en direkt foljd av intervjun Diana givit i programmet Panorama . ^{[ 36 ]} Precis innan hade Diana oppet havdat att Tiggy Legge-Bourke hade varit med barn med Charles, men genomgatt en abort, pa vilket Legge-Bourke hade svarat med att krava en offentlig ursakt. ^{[ 36 ]} Handelsen ledde till att Dianas privatsekreterare avgick. ^{[ 37 ]}

Den 20 december offentliggjorde Buckingham Palace att drottningen hade skickat breven angaende en skilsmassa till Diana och Charles. Premiarministern och medlemmarna av drottningens Privy Council lat forklara att de stodde atgarden. ^{[ 38 ]} Prins Charles forklarade sig omedelbart vara positiv till en skilsmassa. I februari lat Diana meddela att hon gick med pa skilsmassan, och hon lyckades aven irritera hovet genom att ga ut med ett eget pressmeddelande dar hon redogjorde for detta. ^{[ 39 ]}

Skilsmassan vann laga kraft den 28 augusti 1996. ^{[ 40 ]}

Diana erholl ett belopp om 17 miljoner pund mot att hon lovade att aldrig uttala sig offentligt om skilsmassouppgorelsen. ^{[ 41 ]}

Nagra dagar innan skilsmassan vann laga kraft antogs forordningar som fastslog hur titelfragor skulle hanteras efter kungliga skilsmassor. Enligt dessa forlorade Diana i samband med skilsmassan titeln kunglig hoghet och skulle istallet kallas Diana, prinsessa av Wales. Denna forandring i titulering bekraftades i en pressrelease fran Buckingham Palace samma dag som skilsmassan gick igenom. ^{[ 42 ] [ 43 ]}

Buckingham Palace meddelade ocksa att Diana aven fortsattningsvis, som mor till de tva prinsarna William och Harry, skulle betraktas som en medlem av kungafamiljen, detta bekraftades av medlemmar av drottningens personliga stab. ^{[ 42 ]}

Dianas liv efter skilsmassan [ redigera | redigera wikitext ]

Efter skilsmassan bodde Diana kvar i Kensington Palace fram till sin dod. ^{[ 42 ]}

Diana forsokte hitta karleken pa nytt, bland annat med hjartkirurgen Hasnat Khan , som flera av Dianas narmaste vanner har kallat "hennes livs karlek". Relationen med Khan upphorde dock efter tva ar i juni 1997. ^{[ 44 ] [ 45 ]}

Inom en manad hade Diana istallet borjat traffa Dodi Fayed , son till mannen som hon gastade den sommaren, Mohamed Al-Fayed , agare till varuhuset Harrods . Diana hade tackat ja till att gasta Fayeds familj i sodra Frankrike. ^{[ 46 ]}

Dianas dod [ redigera | redigera wikitext ]

Omstandigheter [ redigera | redigera wikitext ]

Den 31 augusti 1997 var Diana involverad i en bilolycka vid Pont de L'Alma - tunneln i centrala Paris tillsammans med den man som utpekats som hennes pojkvan, Dodi Fayed , deras chauffor Henri Paul, och Dodis livvakt Trevor Rees-Jones. ^{[ 47 ]}

Sent pa kvallen lordagen 30 augusti lamnade Diana och Fayed Hotel Ritz vid Place Vendome i Paris och fardades langs floden Seines norra bank. Kort efter midnatt den 31 augusti korde deras Mercedes-Benz S280 in i tunneln under Place de l'Alma (i dag : Place Diana ), samtidigt som de forfoljdes av nio franska paparazzi - fotografer i olika fordon och en motorcykelburen kurir . ^{[ 48 ]}

Vid tunnelns borjan slog deras bil i den hogra sidan av tunneln och flog over den tvafiliga vagen over till vanstra sidan av tunneln och frontalkrockade med den trettonde pelaren som haller uppe taket. Medan prinsessan och hennes medpassagerare lag svart skadade i bilvraket fortsatte fotograferna att ta bilder. ^{[ 48 ]}

Dodi Fayed och chaufforen dodforklarades bada direkt pa platsen. Fayeds livvakt Trevor Rees-Jones var allvarligt skadad, men overlevde. Diana raddades, vid liv, fran bilvraket och efter forsok att stabilisera henne pa platsen fordes hon med ambulans till Hospitalier Pitie-Salpetriere, dit hon anlande strax efter klockan 02 pa natten. Trots upprepade forsok att radda hennes liv, var hennes inre skador for omfattande. Tva timmar senare, klockan 04 den morgonen, forklarade lakarna henne dod. ^{[ 48 ]} Klockan 05.30 meddelades pressen vid en presskonferens som holls av Jean-Pierre Chevenement (Frankrikes inrikesminister ), Michael Jay (Storbritanniens ambassador i Frankrike) och lakaren. ^{[ 49 ]}

Senare samma morgon besokte Frankrikes premiarminister Lionel Jospin , tillsammans med presidentfrun Bernadette Chirac och Frankrikes halsominister Bernard Kouchner rummet dar Dianas kropp lag for att visa sin sista vordnad for prinsessan. ^{[ 50 ]} Darefter besoktes Diana aven av Frankrikes anglikanske arkediakon , fader Martin Draper. ^{[ 51 ]}

Samma eftermiddag anlande Charles, prins av Wales och Dianas tva systrar, Lady Sarah McCorquodale och Lady Jane Fellowes till Paris for att hamta Dianas kvarlevor. De tog sedan med sig Diana pa hennes sista resa hem till England. ^{[ 52 ]}

Efterfoljande handelser [ redigera | redigera wikitext ]

Ett flertal rapporter i media har gjort gallande att bilen, som Diana fardades i, kolliderade med pelaren i en hastighet av 190 km/h, och att visaren pa bilens hastighetsmatare hade fastnat i den positionen. Det utannonserades senare att bilens verkliga hastighet vid kollisionstillfallet hade varit omkring 95?110 km/h. Bilen fardades i en avsevart hogre hastighet an tillatna 50 km/h, avsevart snabbare an vad som var lampligt i Alma-tunneln. Ar 1999 kom en fransk utredning fram till att bilen hade kommit i kontakt med ett annat fordon (en vit Fiat Uno ) i tunneln. Foraren till den bilen har, liksom bilen, aldrig aterfunnits. ^{[ 53 ]}

Utredarna kom fram till att kraschen var en olycka orsakad av den paverkade chaufforen, nar denne forsokte undkomma forfoljande paparazzi-fotografer i hog hastighet. ^{[ 54 ]}

I november 2003 befanns fotograferna Christian Martinez och Fabrice Chassery, de som tog bilderna pa Diana nar hon lag skadad i bilvraket, och fotografen Jacques Langevin, som tog bilder pa paret nar de lamnade Hotel Ritz, skyldiga till att ha brutit mot lagar om integritet i Frankrike. ^{[ 55 ]}

I januari 2004 paborjades en statlig utredning i London av Michael Burgess, en anstalld vid det brittiska hovet . ^{[ 54 ]} Ar 2006 kom en film ut som handlar om brittiska hovets agerande efter Dianas dod, kallad The Queen . ^{[ 56 ]}

Veckan mellan dodsdagen och begravningen [ redigera | redigera wikitext ]

Premiarminister Tony Blair hade precis tilltratt sin nya post nar Diana omkom. Prinsessan Diana var en ikon for britterna och chockverkan av hennes dod utloste en vag av upprordhet och sorg samt starkt intresse fran press och allmanhet. Hogarna med blommor vaxte for varje timme utanfor Buckingham Palace och framfor allt vid Dianas officiella residens Kensington Palace i London. I ett tal kallade Blair Diana for "folkets prinsessa", vilket kom att bli mycket uppmarksammat. ^{[ 52 ]} Drottningen och hennes familj och hov var samtidigt bortresta till Balmoral Castle , dar Dianas soner sysselsattes med bland annat jakt for att inte behova konfronteras med de offentliga reaktionerna pa Dianas plotsliga dod. Kungafamiljen intog under de forsta dagarna utat en avvaktande hallning. Eftersom Diana hade skilt sig fran tronfoljaren prins Charles nagot ar tidigare efter en mycket offentlig kris i aktenskapet var hennes stallning inom kungahuset nagot svarbestambar och kungaparets tystnad uppfattades av manga som kylig.

Drottningen atervande efter nagra dagar till London. Hon holl ett TV-tal och besokte ocksa platsen framfor Kensington Palace, dar mangderna av blommor och ljus blockerade den ordinarie infarten. Diana jordfastes en vecka efter dodsfallet vid en hogtidlig begravningsmassa i Westminster Abbey , vilken direktsandes via tv till stora delar av varlden. Hennes stoft gravsattes pa en o i en oval damm vid familjen Spencers gods Althorp . ^{[ 57 ]}

Aven Dianas begravning omgardades av stor uppmarksamhet. Vid begravningen spelade Elton John en specialversion av hans egen " Candle in the Wind ". Ursprungsversionens hyllning av Marilyn Monroe hade har bytts ut mot Diana. Singeln som gavs ut med den nya versionen har darefter salts i 33 miljoner exemplar. ^{[ 58 ]}

Tioarsminnet av Dianas dod [ redigera | redigera wikitext ]

Tio ar efter Dianas dod samlades ca 500 personer for att hedra hennes minne i kapellet inne pa Wellington Barracks i centrala London. Vardar for ceremonin var hennes soner William och Harry. Kanda gaster var bland andra drottning Elizabeth II , prins Charles , Gordon Brown , Tony Blair , Elton John samt familjen Spencer. ^{[ 59 ]}

Noteras kan att Mohamed Al-Fayed inte var med vid ceremonin. Han hedrade offren genom en tyst minut pa sina varuhus i stallet. Al-Fayed har efter Dodis och Dianas dod utpekat medlemmar av kungafamiljen som medskyldiga till den intraffade tragedin. I den rattsprovning av parets dod som agde rum 2007 i Storbritannien pekade Al-Fayed, genom sina advokater, ut prins Philip , hertig av Edinburgh, som lejd mordare. Man havdade att denne fatt order av sakerhetstjansten att roja Diana och Dodi ur vagen. ^{[ 54 ]} Denna anklagelse avvisades bestamt av ratten, med hanvisning till att inga som helst bevis for denna tes forelag. ^{[ 54 ]}

Det anordnades aven en stor konsert till hennes ara, Concert for Diana , som direktsandes i tv i 140 lander.

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran engelsksprakiga Wikipedia , Diana, Princess of Wales , 26 november 2009 .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Bradford, Sarah (2006). Diana . London: Penguin Group. ISBN 9780670916788  
• Brown, Tina (2007). The Diana Chronicles . New York: Doubleday. ISBN 9780385517089  
• Dimbleby, Jonathan (1994). The Prince of Wales: A Biography . New York: William Morrow and Company Inc  
• Frum, David (2000). How We Got Here: The '70s . New York,: Basic Books. ISBN 0465041957  
• Junor, Penny (2005). ”The Duty of an Heir” . The Firm: the troubled life of the House of Windsor . New York: Thomas Dunne Books. sid. 72. ISBN 9780312352745 . OCLC 59360110 . http://books.google.com/?id=e_f6-ZPQuKAC&pg=PA72&lpg=PA72&dq=%22sow+his+wild+oats+and+have+as+many+affairs+as+he+can%22 . Last 13 maj 2007  
• Morton, Andrew (1997). Diana Her True Story (Com Ed) . United States: Simon & Schuster. ISBN 9781843170846  
• Morton, Andrew (1992). Diana Her True Story . United States: Simon & Schuster. ISBN 9780671793630  
• O'Shei, Tim (2008). Diana, Princess of Wales . United States: Capstone Press. ISBN 1429619546  

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Anderson, Christopher (2001). Diana's Boys: William and Harry and the Mother they loved . United States: William Morrow; 1st ed edition. ISBN 9780688172046  
• Brennan, Kristine (1998). Diana, princess of Wales . Philadelphia: Chelsea House. ISBN 0791047148  
• Burrell, Paul (2003). A Royal Duty . United States: HarperCollins Entertainment. ISBN 9780007252633  
• Burrell, Paul (2007). The Way We Were: Remembering Diana . United States: HarperCollins Entertainment. ISBN 9780061138959  
• Caradec'h, Jean-Michel (2006). Diana. L'enquete criminelle . France: Michel Lafon. ISBN 978-2749904795  
• Corby, Tom (1997). Diana, Princess of Wales: A Tribute . United States: Benford Books. ISBN 9781566495998  
• Davies, Jude (2001). Diana, A Cultural History: Gender, Race, Nation, and the People's Princess . Houndmills, Hampshire; New York, NY: Palgrave. ISBN 0333736885 . OCLC 46565010  
• Denney, Colleen (2005). Representing Diana, Princess of Wales: Cultural Memory and Fairy Tales Revisited . Madison, NJ: Fairleigh Dickinson University Press. ISBN 0838640230 . OCLC 56490960  
• Edwards, Anne (2001). Ever After: Diana and the Life She Led . United States: St. Martins Press. ISBN 9780312253141 . OCLC 43867312  
• Hagen, Cecilia (2006). Mina resor med Diana . Stockholm: Albert Bonniers forlag. ISBN 9100111546  
• Rees-Jones, Trevor (2000). The Bodyguard's Story: Diana, the Crash, and the Sole Survivor . United States: Little, Brown. ISBN 9780316855082  
• Taylor, John A. (2000). Diana, Self-Interest, and British National Identity . Westport, CN: Praeger. ISBN 027596826X . OCLC 42935749  
• Thomas, James (2002). Diana's Mourning: A People's History . Cardiff: University of Wales Press. ISBN 0708317537 . OCLC 50099981  
• Turnock, Robert (2000). Interpreting Diana: Television Audiences and the Death of a Princess . London, UK: British Film Institute. ISBN 0851707882 . OCLC 43819614  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Diana, prinsessa av Wales .
  Bilder & media
• Satellitkarta av Althorp Park, dar Diana ligger begravd

v   ?   r Storbritanniens kungliga familj   Huset Windsor Kungaparet H.M. Kung Charles III g. (2:a ggn) m. H.M. Drottning Camilla Tronfoljarparet ( 1:a aktenskapet ) H.K.H. Prins William, prins av Wales , g.m. H.K.H. Catherine, prinsessa av Wales     Barn: H.K.H. Prins George av Wales  · H.K.H. Prinsessan Charlotte av Wales  · H.K.H. Prins Louis av Wales Kungens yngre son ( 1:a aktenskapet ) Prins Harry, hertig av Sussex , g.m. Meghan, hertiginna av Sussex     Barn: Prins Archie av Sussex  · Prinsessan Lilibet av Sussex Kungens yngre bror Prins Andrew, hertig av York     Barn (i tidigare aktenskap) : H.K.H. Prinsessan Beatrice, fru Mapelli Mozzi  · H.K.H. Prinsessan Eugenie, fru Brooksbank Kungens yngste bror H.K.H. Prins Edward, hertig av Edinburgh , g.m. H.K.H. Sophie, hertiginna av Edinburgh     Barn: James, earl av Wessex  · Lady Louise Windsor Kungens syster H.K.H. Prinsessan Anne, princess royal , g. (2:a ggn) m. viceamiral Timothy Laurence Kungens moders kusin (son till framlidna drottningens 2:e farbror ) H.K.H. Prins Richard, hertig av Gloucester , g.m. H.K.H. Birgitte, hertiginna av Gloucester Kungens moders kusiner (barn till framlidna drottningens 3:e farbror ) H.K.H. Prins Edward, hertig av Kent , g.m. H.K.H. Katharine, hertiginna av Kent  · H.K.H. Prinsessan Alexandra, Lady Ogilvy  · H.K.H. Prins Michael av Kent , g.m. H.K.H. Prinsessan Michael av Kent Storbritanniens monarki – Lista over Storbritanniens regenter