Engelska
(
English
) ar ett
vastgermanskt
sprak
, dock starkt paverkat av bland annat
franska
och
latin
. Det ar
varldens
mest spridda sprak och fungerar i manga delar av varlden som
lingua franca
.
[
2
]
Engelskan ar ett vastgermanskt sprak. Det nu talade vastgermanska sprak som raknas som narmast beslaktat med engelskan ar
lagskotskan
(
Scots
) och darefter
frisiskan
.
[
3
]
Uppemot 7 500 ord i engelskans aktiva ordforrad ar franska
lanord
som en foljd av den
normandiska
invasionen av
England
ar 1066 efter
slaget vid Hastings
.
[
4
]
Germanska sprakvarieteter kom aven tidigare till de
brittiska oarna
pa 400-talet med olika
germanska
stammar. Dessa har traditionellt beskrivits som framst
saxare
(talande saxiska dialekter) och
angler
(talande
angliska
dialekter) som tillsammans fatt beteckningen
anglosaxare
, samt aven
jutar
,
friser
och
franker
.
[
4
]
Britannien hade tidigare varit bebott framst av
kelter
, som talade
keltiska sprak
, men dessa trangdes undan av germanerna. De keltiska folken fortsatte lange att vara dominerande i
Skottland
och
Wales
samt pa
Irland
. De keltiska spraken aterfinns aven i modern tid som
iriska
,
skotsk gaeliska
och
kymriska
, och fanns t.o.m. ar 1777 i
Cornwall
.
Det
fornengelska
sprak, som etablerades i England kom sedan att paverkas av senare inflyttningar. Under 800-talet utgjorde
danska
,
norska
och
svenska
vikingar
en maktfaktor i England och manga
fornnordiska
ord upptogs i engelskan, ex. knife/kniv.
[
5
]
Aven
pronomen
som ”they” (de), ”their” (deras) och ”them” (dem) togs upp i det engelska spraket vilket ar anmarkningsvart i sprakutbytessammanhang och tyder pa stort skandinaviskt inflytande over det davarande engelska spraket.
[
6
]
Under samma tid skrevs hjalteeposet
Beowulf
, det mest kanda litterara verket pa fornengelska.
[
7
]
Engelskan, som fran denna tid (ca 1100) benamns
medelengelska
, blandades nu med betydande
romanska
influenser fran
franskan
. Man ska dock akta sig fran att tro att det engelska spraket andrades snabbt, som stavningen indikerar. Det var framst just bara stavningen som andrades i och med ovana normander som skulle skriva engelska med franska stavningsregler. Det
fornengelska
spraket forandrades gradvis under
medeltidens
gang. Folket talade engelska medan hovet och den administrativa klassen som foljde i sparen av normandernas invasion (praster, skatteuppbarare med flera) talade franska. Denna franska paverkan kom att besta i drygt tre hundra ar tills Englands band med Frankrike definitivt brots i och med
hundraarskriget
(1337?1453). Manga hogrestandsord lanades in fran franskan. Sparen av denna paverkan marks bland annat i ord for mat. En levande hjort heter ”deer” (gammalt germanskt ord, beslaktat med ”djur”), medan hjortkott heter ”venison” (inlanat ord fran franskan). Lanorden fran denna tid ar aven ord som anvands i administrationen inom till exempel militaren (till exempel
lieutenant
av franska
lieu tenant
, ”stallforetradare”), skattevasendet och det juridiska systemet.
[
8
]
Under 1400-talet skedde ett omfattande
vokalskifte
, vilket ar en anledning till att engelskans stavning skiljer sig mycket fran uttalet. Det ar fran denna tid den nuvarande engelskan raknas som ”modern” engelska.
[
9
]
Det
brittiska imperiets
vaxande makt fran 1600-talet gjorde engelskan till ett
varldssprak
och
USA
:s okande inflytande under 1900-talet forstarkte denna stallning ytterligare.
Vissa teorier gor gallande att engelskan ursprungligen ar ett
kreolsprak
,
[
10
]
det vill saga sprak som ursprungligen varit
pidginsprak
, men som anvands som modersmal. Ett pidginsprak anvands som kontaktsprak for manniskor med olika modersmal. De har enkel och osofistikerad grammatik. Med tanke pa det enorma antalet ord med franskt ursprung sa skulle man kunna se den moderna engelskan som ett
anglosaxiskt
-
franskt
kreolsprak. Fornengelskan hade tre
genus
,
maskulinum
,
femininum
och
neutrum
, till skillnad fran den moderna engelskan som inte delar upp ord i genus. Fornengelskans rika bojningssystem har forsvunnit i den moderna engelskan.
[
11
]
- Huvudartikel:
Engelsk grammatik
Engelskans grammatik ar baserad pa dess germanska rotter. Engelskan har relativt fa
bojningar
jamfort med de flesta andra
indoeuropeiska sprak
. I stallet anvands funktionsord och ordfoljd i storre utstrackning for att ge grammatisk information. Engelskan ar darmed i ganska hog grad ett
analytiskt sprak
. Engelskans
verbsystem
ar ganska omfattande och komplicerat och manga verb bojs oregelbundet.
Engelskan ar ett tamligen strikt
SVO
-sprak, det vill saga ett sprak dar i deklarativa
satser
(
pastaendesatser
)
subjektet
placeras fore
predikatet
, och dar
objektet
foljer efter detta predikat. Den strikta
ordfoljden
nodvandiggors av det faktum att subjekt och objekt ej markeras
morfologiskt
med hjalp av till exempel andelser, det vill saga att ett
substantiv
ser likadant ut oavsett om det anvands som subjekt eller objekt.
I interrogativa satser (
fragesatser
) placeras visserligen ett hjalpverb forst i satsen, men den inbordes ordningen pa subjekt och objekt forandras vanligen inte, det vill saga, subjektet kommer fore objektet.
Is
|
the
|
dog
|
biting
|
the
|
cat
|
|
Is
|
the
|
cat
|
biting
|
the
|
dog
|
hjalpverb
|
best. art.
|
hund
|
bitande
|
best. art.
|
katt
|
hjalpverb
|
best. art.
|
katt
|
bitande
|
best. art.
|
hund
|
predikat
|
subjekt
|
predikat
|
objekt
|
predikat
|
subjekt
|
predikat
|
objekt
|
Biter hunden katten?
|
Biter katten hunden?
|
Imperativa
satser (befallningar) ar subjektslosa, och predikatet placeras forst i satsen.
Bite
|
the
|
cat
|
|
Bite
|
the
|
dog
|
bit
|
best. art.
|
katt
|
bit
|
best. art.
|
hund
|
predikat
|
objekt
|
predikat
|
objekt
|
Bit katten
|
Bit hunden
|
Till skillnad fran de flesta andra indoeuropeiska sprak anvander sig modern engelska inte av grammatiskt
genus
. Man skiljer visserligen pa naturligt genus (ibland kallat
sexus
) i
pronominalsystemet
, men substantiven ar inte indelade i genuskategorier som
svenskans
n-genus
och
t-genus
.
I engelskan bildas
plural
regelmassigt genom att
andelsen
-s
fogas till substantivet:
cat
--
cats
,
dog
--
dogs
. Denna pluralandelse kan dock upptrada i ett par olika former, varav nagra redovisas har. Om substantivet slutar pa -s, -ch, -sh, -x, eller -z sa upptrader formen
-es
:
bus
--
buses
,
church
--
churches
; men om substantivet ar av grekiskt ursprung slutar pa -arch, anvands dock den vanliga formen:
monarch
--
monarchs
. Vissa substantiv som slutar pa
-o
anvander sig av denna
allomorf
:
tomato
--
tomatoes
. Aven substantiv som slutar pa -y direkt efter en
konsonant
anvander sig av
-es
, och i dessa fall andras dessutom -y till -i-:
country
--
countries
. Om -y foregas av en
vokal
anvands dock den vanliga formen:
day
--
days
.
Det finns ocksa ett vasentligt antal oregelbundna pluralbildningar, till exempel
ox
--
oxen
,
foot
--
feet
(
omljud
),
sheep
--
sheep
.
Vad galler placeringen av olika sorter av
bestamningar
till ett substantiv foljer engelskan i allt vasentligt samma regler som svenskan.
Adjektivattribut
placeras fore substantivet. Observera ocksa att
adjektiven
inte bojs efter substantivets
numerus
.
black
|
dog
|
|
black
|
dogs
|
svart
|
hund
|
svarta
|
hundar
|
adjektivattribut
|
huvudord
|
adjektivattribut
|
huvudord
|
svart hund
|
svarta hundar
|
Genitivattribut
upptrader i tva former, varav den ena placeras fore substantivet, medan den andra fogas efter substantivet med hjalp av
prepositionen
of
. Vilken typ av genitivattribut som anvands bestams huvudsakligen av
semantiska
och
pragmatiska
avgoranden.
Relativsatser
placeras efter huvudordet, och fogas vanligen till detta med hjalp av
that
,
who
eller
which
.
[
9
]
[
12
]
Nastan utan undantag ar de germanska orden (som innefattar alla de grundlaggande sasom
pronomen
och
konjunktioner
) kortare och mer informella an de av latinskt och romanskt ursprung. En engelsktalande kan ofta valja mellan germanska och romanska
synonymer
: "come" eller "arrive" (att komma), "sight" eller "vision" (syn), "freedom" eller "liberty" (frihet). Ibland kan den talande ocksa valja mellan ett ord som arvts via franskan och ett som inlanats direkt fran latinet: "oversee", "survey" eller "supervise" (overvaka). Sadana synonymer har nagot olika betydelser, varfor spraket kan anvandas pa ett flexibelt satt for att uttrycka fina nyanser.
I vardagssprak ar huvuddelen av orden normalt germanska. Om en talare vill uttrycka sig kraftfullt och tvart anvands vanligen germanska ord. Huvuddelen av orden med latinskt ursprung anvands vanligtvis i mer formellt tal- och skriftsprak, som i en domstol eller en encyklopedisk artikel.
Kannetecknande for engelska ar att dess aktiva ordforrad ar sa stort och foranderligt. Engelskan tar latt upp tekniska termer i vardagssprak och lanar in nya ord som ofta blir allmant anvanda. Dessutom ger
slang
nya betydelser till gamla ord.
[
5
]
Engelskans ordforrad ar utan tvivel mycket stort, men att satta en specifik siffra for dess storlek ar mer en fraga om definition an om berakning. Till skillnad fran vissa andra sprak har engelskan ingen
sprakakademi
som kan definiera officiellt accepterade ord. Ord nybildas regelbundet inom medicin, naturvetenskap och teknik. Vissa av dessa far vidare spridning medan andra forblir hos en mindre grupp. Frammande ord som anvands i invandrargemenskaper tas ofta upp i den storre sprakgemenskapen. Alderdomliga, dialektala och regionala ord kan betraktas som "engelska" eller inte.
Oxford English Dictionary
(andra upplagan) inkluderar over 500 000 uppslagsord med en ganska inkluderande hallning:
- den tar inte bara in standardspraket i litteratur och tal, nuvarande, foraldrat eller alderdomligt, utan aven det huvudsakliga tekniska ordforradet och ett stort inslag av dialektalt sprak och slang (enligt OED:s supplement 1933).
[
13
]
Svarigheten att faststalla antalet ord okas av att nya varianter av engelska framtrader.
[
14
]
En datorstodd genomsokning av omkring 80 000 ord i den gamla
Shorter Oxford Dictionary
(tredje upplagan) som publicerades i
Ordered Profusion
av Thomas Finkenstaedt och Dieter Wolff (1973) uppskattade ordens ursprung som foljer:
- franska
, inklusive fornfranska och anglofranska: 28,3 %
- latin
, inklusive modernt vetenskapligt och tekniskt latin: 28,24 %
- forn- och medelengelska,
fornnordiska
och
nederlandska
: 25 %
- grekiska
: 5,32 %
- ingen angiven etymologi: 4,03 %
- avledda fran egennamn: 3,28 %
- alla andra sprak: mindre an 1 %
[
15
]
I engelskan finns det cirka ett tusental ord av fornnordiskt ursprung, men de skandinaviska spraken har i modern tid inte lanat ut sarskilt manga ord till engelskan. Ett litet antal sadana aterfinns andock i engelskan. Av svenskt ursprung ar
ombudsman
(”ombudsman”),
lingonberry
("lingon") och
smorgasbord
(”smorgasbord”). Av nordiskt ursprung ar aven
orienteering
(”orientering”). Svenska uppfinnare har lanat ut sina namn till vissa begrepp, till exempel
Anders Celsius
for temperaturskalan
Celsius
och
Anders Jonas Angstrom
for vaglangdsenheten
angstrom
, ofta skriven som
angstrom
. Begreppen
sloyd
(”slojd”) och
glogg
(”glogg”) anvands ibland ocksa.
Islandskan
har tillhandahallit
saga
(”saga”) och
geyser
(”gejser”),
norskan
fjord
,
slalom
och aven
ski
(”skida”) och
finskan
, som dock inte ar ett nordiskt sprak i lingvistisk mening,
sauna
(”bastu”).
[
5
]
Det ar vokalerna som skiljer sig mest fran omrade till omrade.
Dar tecken forekommer i par motsvarar det forsta ljudet det som anvands i nordamerikansk engelska och den engelska som talas pa andra stallen.
Vokalen
U
kan sta for antingen /u/ eller /ju/.
Detta ar engelskans konsonantsystem med tecken fran
internationella fonetiska alfabetet
(IPA).
[
16
]
- Den
velara nasalen
[ŋ]
ar i vissa dialekter i norra Storbritannien en icke-fonemisk allofon av /n/, som bara forekommer framfor /g/. I alla andra dialekter ar den ett separat fonem, som dock bara forekommer i
stavelsekoda
.
- Den
alveolara flappen
[?]
ar en allofon av /t/ och /d/ i obetonade stavelser i nordamerikansk engelska och i okande utstrackning i
australisk engelska
. Detta ar ljudet av "tt" eller "dd" i orden
latter
och
ladder
, vilka ar homofoner i nordamerikansk engelska. Det ar samma ljud som representeras av enkelt "r" i vissa varieteter av
spanska
.
- I vissa dialekter, sasom
cockney
, sammansmalter
interdentalerna
/θ/ och /ð/ vanligen med /f/ och /v/, och i andra, som
afrikansk-amerikansk talad engelska
sammanfaller /ð/ med /d/. I vissa irlandska varieteter blir /θ/ och /ð/ de motsvarande dentala klusilerna, vilka da kontrasterar med de vanliga alveolara klusilerna.
- Ljuden
/?/, /?/ och /?/
ar labialiserade i vissa dialekter. Labialisering ar aldrig kontrastiv i initial stallning och transkriberas darfor inte alltid.
- Den
tonlosa velara frikativan
/x/ anvands endast av skotska och walesiska engelsktalare for
skotska
eller
gaeliska
ord sasom
loch
/l?x/
eller av vissa talare for lanord fran
tyska
och hebreiska som
Bach
/bax/
och
Chanukah
/xanuka/, eller i vissa dialekter som Scouse (i
Liverpool
) dar
affrikatan
[kx] anvands istallet for /k/ i ord som
docker
/d?kx?/
. De flesta som har engelska som modersmal har svart att uttala detta ljud korrekt nar de lar sig frammande sprak, och anvander ljuden [k] och [h] i stallet.
- Tonlost w
[?]
aterfinns i skotska, irlandska, vissa overklassbrittiska, vissa ostamerikanska och nyzeelandska accenter. I alla andra dialekter sammanfaller det med /w/.
Om
klusiler
uttalas
tonande
och
aspirerade
i engelska beror pa dialekt och kontext, men nagra allmanna regler kan ges:
- Tonlosa
klusiler och
affrikator
(/
p
/, /
t
/, /
k
/ och /
t?
/) blir aspirerade nar de forekommer initialt i ord eller i borjan av en betonad stavelse och inte ingar i en konsonantgrupp ? jamfor
pin
[
p??n
] och
spin
[
sp?n
].
- I vissa dialekter sker aspirationen aven i obetonade stavelser.
- I andra dialekter, sasom
indisk engelska
, kan de flesta eller alla tonlosa klusiler forbli oaspirerade.
- Ord-initiala tonande klusiler kan forlora stambandston i vissa dialekter.
- I ordslut kan tonlosa klusiler bli outlosta eller atfoljas av en glottal klusil i vissa dialekter (till exempel manga varieteter av
amerikansk engelska
) ? exempel:
tap
[
t?æp?
],
sack
[
sæk?
].
- I ordslut kan tonande klusiler forlora stambandston i vissa dialekter (till exempel vissa varieteter av amerikansk engelska) ? exempel:
sad
[
sæd?
],
bag
[
bæ??
]. I andra dialekter ar de fullt tonande i final stallning, men endast delvis tonande i initial stallning.
Engelskan skrivs med det
latinska alfabetets
26 grundbokstaver. Inga
diakritiska tecken
anvands och sadana undviks i allmanhet aven vid direkta
citatord
fran frammande sprak.
Apostrof
(vilket ibland raknas som diakritiskt tecken) anvands regelbundet och forutom att markera utelamnade bokstaver vid sammansmaltning av ord, har den vissa grammatiska funktioner.
Engelskan har en "djupare"
ortografi
an de flesta andra europeiska sprak. Det innebar att det ar valdigt vanligt att ett visst ljud kan stavas pa manga olika satt och att en viss bokstav kan uttalas pa manga olika satt, oftast beroende pa omgivande bokstaver, pa det morfem i vilket den ingar, samt pa ordens ursprung. Det ar framst vokalerna som kan ha mycket skiftande stavningar. I konsonantsystemet framtrader sambanden mellan bokstav/bokstavskombination och ljud nagot mer direkt och regelbundet. Det ortografiska "djupet" har sin forklaring i att skriftspraket inte foljt forandringar som agt rum i det talade spraket samt pa en tendens under langa perioder att lata inlanade ord fran exempelvis
franskan
och
latinet
behalla originalsprakets stavning. Till de mest inkonsekvent stavade
fonemen
hor det langa /i:/-ljudet, som kan stavas pa minst atta olika satt (
b
ea
t
,
b
e
,
f
ee
l
,
k
ey
,
sk
i
,
q
uay
,
n
ie
ce
,
s
ei
zure
), av vilka fler an halften ocksa kan sta for helt andra
fonem
. Vokalernas uttal paverkas ofta av andra vokaler i samma ord, vilka i manga fall i sig ar stumma. Att engelskan har en sa djup ortografi framhalls garna av dem som ar skeptiska till engelskan som internationellt kontaktsprak. Ocksa lingvister brukar papeka detta som en nackdel med spraket. En fordel kan den konservativa stavningen emellertid ha i att det (i skrift) ar latt for manga som talar andra europeiska sprak att
kanna igen
ord eller deras bestandsdelar fran ord i sitt eget sprak, trots att spraken har olika uttal for dem.
Engelskan talas som huvud-, minoritets- eller bisprak i:
Engelskan ar ocksa ett av de officiella spraken i
FN
, och ett av de tva huvudspraken i
EU
. Inom
Nato
ar engelska det sprak som anvands i de sammanhang dar medlemslander med tva eller flera olika sprak deltar.
The Queen's English
(fore
Elizabeth II
The King's English
) eller oxfordengelska (kallas aven pa engelska for
Recieved pronounciation
, RP, se
brittisk engelska
) ar standardsprak i
Storbritannien
, och baserar sig pa de dialekter som talades i grevskapen kring
London
pa
1600-talet
. Faktum ar att endast cirka 3% av den brittiska befolkningen talar RP trots att den formen fram tills de senaste aren favoriserades i till exempel BBC:s radio- och tv-utsandningar samt inom det hogre utbildningssystemet.
[
17
]
Omkring halften av alla britter anses tala nordengelska som har ett helt annat uttal och en annan intonation an syd(ost)engelska.
[
18
]
I nordengelska (vilket anses vara den engelska som talas ungefar norr om en linje fran Coventry och uppat) uttalas "love" [l?:v] som [lov], laspljudet θ ersatts med f (thinner [θinne(r)] uttalas [finner]),
[
kalla behovs
]
R uttalas i alla stallningar till skillnad fran RP m.fl
[
kalla behovs
]
. skillnader. Uttalen skiljer sig sa kraftigt at att manga
engelsman
fran sodra
England
och manga
amerikaner
knappt forstar vad manniskor med nordengelskt uttal sager.
[
18
]
I London var det tidigare vanligt att tala
cockney
bland de lagre socialgrupperna, men detta har numera i stor utstrackning ersatts med en form som kallas
Estuary English
(
flodmynningsengelska
, syftar pa floden Themsens mynning nara London) som anses vara ett mellanting mellan cockney och RP.
[
19
]
En annan form som uppstatt pa senare ar i framforallt London ar "
mid-Atlantic
" som ar ett slags blandsprak mellan RP och amerikansk engelska.
[
20
]
Forutom ovan namnda dialekter finns aven skotsk engelska, som huvudsakligen talas i
Skottland
, med tungspets-r och ett annorlunda ordforrad dar ett storre antal ord harstammar fran
Skandinavien
. En person som talar en bra engelska men som har
svenska
som modersmal kan av infodda engelsman pa grund av brytningen tros vara
skotte
.
Den i
Wales
talade engelskan, med en intonation som paminner om
svenska
, har ofta en annan ordfoljd, till exempel
Goin' down the mine he is
istallet for den engelska varianten
He is going down the mine.
Den
irlandska engelskan
ar ett resultat av koloniseringen samt immigration. Spraket
norn
som tidigare talades pa
Shetlandsoarna
och
Orkneyoarna
paminde om fornnorska, da
Norge
styrde oarna fram till
1400-talet
. Det marks pa omradets ortnamn.
En annan huvudvariant pa engelskan med en stavning och ett uttal som skiljer sig fran brittisk engelska ar
amerikansk engelska
. Till skillnad fran de brittiska oarnas uppsplittring ar den amerikanska engelskan forvanansvart enhetligt i uttal trots den enorma ytan som den tacker. De enda dialektala skillnaderna finns i huvudsak i amerikanska sydstaterna (nedsattande kallat "the Southern drawl"), i New England dar spraket paminner mycket om RP (
John F Kennedy
fran
Boston
uttalade till exempel inte 'r' i alla stallningar, vilket ar typiskt for new englanddialekten) samt General American som ar det sprak de flesta amerikaner talar. "
Black English
", eller "Ebonics", ar beteckningen for dialekten som talas av manga
afro-amerikaner
. "Valley Girl" English ar ett uttal och visst ordforrad som harstammar fran
tonaringar
i
Kalifornien
.
R
uttalas i alla stallningar; ord som
bath
uttalas [bæθ] (jamfor RP: b?:θ med lang vokal) och stavningen skiljer sig fran brittisk engelska genom manga olika sorters forkortningar och neddragande pa "onodiga vokaler" (GA: behavior; RP: behaviour). Det finns aven ett litet annorlunda ordforrad som skiljer sig fran brittisk engelska och vissa ord har andra betydelser i amerikansk engelska an i den brittiska varianten.
Exempel:
- "Tunnelbana" heter
underground
i brittisk engelska, men
subway
i amerikanskan (fler varianter finns, bland annat
rapid transit
). Daremot ar
subway
i brittisk engelska beteckning for ett underjordiskt overgangsstalle for fotgangare, som ska ta sig till andra sidan gatan.
- "Jarnvag" heter
railway
i brittisk engelska,
railroad
i amerikansk engelska.
- "Hiss" heter
lift
i brittisk engelska,
elevator
i amerikansk engelska; icke att forvaxla med
escalator
, rulltrappa.
Manga tekniska ord fran 1800-talet, sasom de ovanstaende, ar olika, da landerna inte samarbetade pa 1800-talet.
Skillnaderna mellan amerikansk och brittisk engelska ar dock inte sa stora att det i allmanhet blir risk for allvarligare missforstand eller att det inte gar for en amerikan att lasa en bok skriven pa brittisk engelska och vice versa.
Nagra viktiga undantag dock:
- Sattet att skriva
datum
. Exempel:
05/04/03
. Amerikanen tolkar det som maj den fjarde dagen ar 2003. Britten satter emellertid alltid dagen fore manaden och artalet och tolkar det som den 5 april 2003. Datum skrivs ocksa i officiella sammanhang som 5 april 2003.
- Sattet att ange vaningsplan i byggnader: Amerikanen raknar nedifran och upp:
First story
,
second story
,
third story
…, medan britten raknar
Ground floor
(alternativt
bottom floor
),
first floor
,
second floor
etcetera. Salunda blir
third story
=
second floor
.
Grammatiskt sett ar det mycket fa skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. I de flesta fall ror det sig enbart om att vissa typer av grammatiska konstruktioner, som ar godtagbara i bada varianterna, har olika frekvens i respektive dialekt. Det finns dock ett par saker som skiljer sig at. En sadan sak ar hur man betraktar
kollektiva substantiv
. I brittisk engelska vacklar bruket mellan att betrakta dessa som
singulara
och
plurala
, medan amerikansk engelska nastan uteslutande betraktar dem som singulara. Detta innebar att i brittisk engelska tillats bade
The team want to win
och
The team wants to win
, medan i amerikansk engelska enbart den senare formen ar acceptabel. Det finns ocksa exempel dar amerikansk engelska och brittisk engelska skiljer sig at vad galler foredragen
preposition
, till exempel
different from
och
different to?/?than
.
Ibland ar det sammanhanget som styr numerus av ett kollektiv. Exempel:
staff
. Om man avser en organisatorisk enhet galler singular:
The staff is closed for today
, men om man avser de personer som utgor staben galler plural:
The staff have gone home
.
Forutom
USA
och
Storbritannien
och deras dialekter finns aven
australisk engelska
med omisskannlig intonation och uttal,
sydafrikansk engelska
,
kanadensisk engelska
,
irlandsk engelska
,
nyzeelandsk engelska
och manga andra. Till detta kommer flera andra sorters engelska uttal som sydostasiatisk engelska som talas i Hongkong, Malaysia och Singapore, indisk engelska med flera olika sorters regionalt fargade engelskuttal. Till detta kommer ett okant antal miljoner som talar engelska som
pidgin
vilket ar vanligt pa Filippinerna.
Med engelska som bas har det uppstatt ett antal
pidgin-
och
kreolsprak
. Haribland kan namnas
pidginengelska
,
jamaicansk kreol
,
srana
,
tok pisin
och
pitcairnesiska
. Aven
ebonics
, den engelska som talas av manga afroamerikaner, betraktas ibland som ett kreolsprak.
Det finns manga olika varianter av engelskan som forenklats for att gora spraket lattare att lasa for nyborjare. En av dem ar
Basic English
, som utarbetades pa
1920-talet
av
C. K. Ogden
. En annan variant ar
Simplified English
, som ursprungligen var avsett att anvandas i flyg- och rymdindustrins underhallsmanualer.
De har inte fatt sarskilt stort faste, eftersom vitsen med sprakundervisning ar att kunna kommunicera med personer som anvander det spraket. Det ar mindre meningsfullt att lara sig forsta ett sprak fa talar.
I svensk
grundskola
ar engelska obligatoriskt och godkant betyg kravs for gymnasiestudier forutom
individuella programmet
. I
gymnasieskolan
ar engelska ett
gymnasiegemensamt amne
(tidigare
karnamne
) som lases av elever pa alla program.
[
21
]
[
22
]
Ar 2005 sade sig 85% av Sveriges vuxna befolkning (15+) kunna konversera pa engelska, vilket placerade Sverige pa plats tva inom
EU
bland lander dar engelska inte var officiellt sprak (forstaplatsen innehades av Nederlanderna).
[
23
]
Engelskundervisning i Sverige
har anor sedan 1800-talet och blev forsta frammande sprak pa 1940-talet.
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
engelsksprakiga Wikipedia
,
English Language
,
28 juni 2009
.
- Olsson, Stig,
Handbok i engelskt uttal
, 1982,
ISBN 91-44-18621-5
- Jan Svartvik
,
Engelska - osprak, varldssprak, trendsprak
, 1999,
ISBN 91-7227-021-7
- Svartvik, Jan och Sager, Olof,
Modern engelsk grammatik
, 2000,
ISBN 91-21-18368-6
- ^
”Engelska distans”
.
http://www.kurser.se/engelska_distans___393_350_.html
. Last 27 juni 2009
.
- ^
Engelska spraket
i
Nordisk familjebok
(andra upplagan, 1907)
- ^ [
a
b
]
”Engelska sprakets historia”
. Arkiverad fran
originalet
den 24 november 2010
.
https://web.archive.org/web/20101124173340/http://skolarbete.nu/skolarbeten/engelska-sprakets-historia/
. Last 27 juni 2009
.
- ^ [
a
b
c
]
Svartvik, Jan (1999).
Engelska: Osprak, varldsprak, trendsprak
. Norstedts ordbok AB.
ISBN 91-7227-021-7
- ^
”Frey-Pronoun History”
(pa engelska). sid. 3
.
http://terpconnect.umd.edu/~israel/Frey-PronounHistory.pdf
. Last 27 juni 2009
.
- ^
”Beowulf, en fornengelsk hjaltedikt”
.
http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/
. Last 27 juni 2009
.
- ^
Svartvik, Jan (1999).
Engelska: Osprak, varldsprak, trendsprak
. Norstedts ordbok AB. sid. 47-51.
ISBN 91-7227-021-7
- ^ [
a
b
]
Svartvik, Jan (1999).
Engelska: Osprak, varldsprak, trendsprak
. Norstedts ordbok AB. sid. 51-61.
ISBN 91-7227-021-7
- ^
Wikander, Ola (2007).
I doda spraks sallskap
. sid. 234-235
- ^
Wikander, Ola (2007).
I doda spraks sallskap
. sid. 234-235
- ^
Sager, Olof; Svartvik Jan (2007).
Engelsk universitetetsgrammatik
. Liber AB.
ISBN 91-21-16418-5
- ^
”
|
Hence we exclude all words that had become obsolete by 1150 [the end of the
Old English
era] . . . Dialectal words and forms which occur since 1500 are not admitted, except when they continue the history of the word or sense once in general use, illustrate the history of a word, or have themselves a certain literary currency.
|
?
|
- ^
Kister, Ken. "Dictionaries defined."
Library Journal,
6/15/92, Vol. 117 Issue 11, p43, 4p, 2bw
- ^
Finkenstaedt, Thomas; Dieter Wolff (1973).
Ordered profusion; studies in dictionaries and the English lexicon
. C. Winter.
ISBN 3-533-02253-6
- ^
Olsson, Stig,
Handbok i engelskt uttal
, 1982, sid 1- 50
- ^
”Received Pronunciation”
.
The British Library
. Arkiverad fran
originalet
den 26 februari 2021
.
https://web.archive.org/web/20210226203030/https://www.bl.uk/british-accents-and-dialects/articles/received-pronunciation
. Last 11 september 2020
.
- ^ [
a
b
]
Svartvik, Jan (1999).
Engelska ? osprak, varldssprak, trendsprak.
. Norstedts ordbok. sid. 186.
ISBN 91-7227-021-7
- ^
Svartvik, Jan (1999).
Engelska ? osprak, varldssprak, trendsprak.
. Norstedts ordbok. sid. 182.
ISBN 91-7227-021-7
- ^
Svartvik, Jan (1999).
Engelska ? osprak, varldssprak, trendsprak.
. Norstedts ordbok. sid. 171.
ISBN 91-7227-021-7
- ^
Hult, F.M. (2012). English as a transcultural language in Swedish policy and practice.
TESOL Quarterly, 46
, 230-257.
- ^
Hult, F.M. (2017). More than a lingua franca: Functions of English in a globalised educational language policy.
Language, Culture and Curriculum, 30
(3), 265-282.
- ^
”SPECIAL NOTE Europeans and languages”
(pa engelska).
European Commission
. 2005. Arkiverad fran
originalet
den 28 januari 2007
.
https://web.archive.org/web/20070128095746/http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_237.en.pdf
. Last 8 november 2015
.