Öarna
Finland är ett enastående skärgårds- och vattendragsrike sett i ett europeiskt perspektiv. Förutom öarna i havsområdet finns det i Finland en betydande insjöskärgård. Allt som allt finns det 179 584 öar. Pratet om de tusen sjöarnas land är alltså inte gripet ur luften, det finns 187 888 insjöar.
Det bor året runt 54 000 invånare i den finländska skärgården; av dem är 8 769 året-runtbor på 455 öar utan vägförbindelse med fastlandet. Dessutom finns det 26 000 ålänningar.
Båtliv och fritidsfiske är ytterst populära, och mängden av fritidsbor i skärgårdsregioner överstiger 1,8 miljoner människor. Fritidsborna, naturälskarna, fritidsfiskarna, båtfolket och turisterna blir hela tiden mer och mer betydande konsumenter av servicen och därmed viktiga för utvecklandet av skärgårdsnäringarna.
Statistik
Finland:
5,3 miljoner invånare
- yta 338 419,31 km²
- befolkningstäthet 17,4 / km² (2007)
Vattendragen:
- insjöar 34 518,65 km²
- havsyta 52 760 km²
- 179 584 öar
- av dessa 76 000 med en yta över 0,5 ha
- 187 888 insjöar med en yta över 500 m²
- deras vattenvolym 230 km³
- 647 åar
I skärgårdsområdena:
- 54 000 invånare
- av vilka 8 769 utan fast förbindelse med fastlandet
- 26 000 invånare på Åland
- 1,8 miljoner fritidsbor
- 461 000 fritidsbostäder
- 700 000 båtar
- 1,2 miljoner fritidsfiskare
Kartan till höger:
Finlands skärgårdskommuner och kommuner med skärgårdsdel.
Angående landskapet Åland gäller speciallagstiftning.
Källorna:
Wikipedia
,
Skärgårdsdelegationen
,
Skärgårdsprogrammet 2007-2010
Finska och svenska
Finland är ett tvåspråkigt land. I skärgården märks detta genom att insjöskärgårdarna är huvudsakligen finskspråkiga, medan majoriteten på många av öarna ute i havet talar svenska. Förutom nationalspråken finska och svenska garanterar lagstiftningen rätten för samerna, romerna och andra grupper att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur.
Helt svenskspråkiga
Åland
har självstyre. Skärgårdslandskapet som är en del av Finland har sina egna förvaltningsorgan och en riksdagsledamot. Åland har också sin egen flagga, frimärken samt ett public service radio- och televisionsbolag.
Regionala skillnader beträffande skärgårdsidentitet
Levnadsförhållandena för människor bosatta antingen på havsöar eller insjööar skiljer sig i någon mån, även om bosättningsmiljön för bägge två är omgärdad av vattnet. Särskild i den yttre skärgården i havsbandet finns det relativt många små öar på vilka det stadigvarande bor bara en eller ett par familjer.
Skärgårdsbornas identitet har undersökts i ett flertal doktorsavhandlingar och forskningen fortgår. Till exempel befolkningen i den kustnära inre havsskärgården har mentalt närmare kontakt med fastlandet och dess service, medan invånarna i den yttre skärgården är av tradition vana att livnära sig mera självständigt. Skärgårdens svenskspråkiga invånare tycks även äga en starkare skärgårdsidentitet än sina finskspråkiga grannar.
Som en kuriositet kan poängteras, att enligt akademiska undersökningar lever finländarna som friskast och längst i den svenskösterbottniska skärgården. Det har pekats på att den starka tillförsikten, det sociala kapitalet och de ömsesidiga trygghetsnäten för med sig hälsa och lång livstid. Så vitt man vet så finns de mest långlivade människorna även de på en ö, på Okinawa i Japan!
Naturen som skyddsobjekt och kulturarv
Skärgårdsnaturen är vår gemensamma rikedom. Arbetet som befrämjar välbefinnandet av Östersjön är av särskild vikt för skärgårdsborna.
Nationalparkerna
med anknytning till havsområden, d.v.s.
Bottenvikens
,
Ekenäs skärgårds
och
Östra Finska vikens
nationalparker, har en central position vad gäller mångfalden. Det finns ytterligare nationalparker grundade av staten i insjöar.
År 1994 grundade FN-organet
UNESCO
ett biosfärområde vid
Skärgårdshavets nationalpark
. Biosfärområdena bildar ett globalt nätverk av modellområden som strävar till att främja en hållbar utveckling kring värdefulla naturområden. Bland närmaste grannländer finns vid Estlands västliga skärgård ett annat biosfärområde som representerar skärgårdsmiljö.
Skärgårdshavets biosfärområde
finns till för att med gemensamma krafter, med forskare, beslutsfattare och skärgårdsbor, både värna om och utveckla området kring Skärgårdshavet. UNESCO:s första världsnaturarv i Finland omfattar delar av
Kvarkens skärgård
.
Skärgårdslagen som trygghet
En från europeisk synvinkel ovanlig
skärgårdslag
har varit i kraft i Finland sedan 1981 (Åland har sin lagstiftning). Skärgårdslagen förpliktar staten och kommunerna att arbeta för att trygga skärgårdens näringar, trafikförbindelser, service och miljö.
Statsrådet
utser en särskild
skärgårdsdelegation
. Det är frågan om en bestående, lagstadgat organ, som främjar utvecklandet av skärgårdsområdena, tillsammans med kommunerna, de statliga myndigheterna och andra intressenter. Enligt
statsrådets skärgårdsprogram 2007-2010
är utvecklingsfaktorerna i tillägg till öarna havet, insjöarna, åarna och strandzonen.
Trafikförbindelser en utmaning
Den främsta förutsättningen för öboendet heter trygga trafikförbindelser, dels mellan öarna och dels mellan öarna och fastlandet. Det är staten i Finland som finansierar en avgiftsfri förbindelsebåtstrafik till största delen av den året runt-bosatta skärgården. Färjorna, vajerfärjorna och förbindelsebåtarna är också betydelsefulla för turism och fritidsboende.
Förbindelserna i skärgården är jämförbara med fastlandets vägförbindelser och därför är utgångspunkten för skärgårdsborna att staten ansvarar för dem på samma sätt som för landsvägarna. Servicen av
förbindelsetrafikens vita båtar
står tillsvidare inte i beskydd av en särskild lagstiftning, utan den är beroende av statsbudgeten.
De gula landsvägsfärjorna och vajerfärjorna
däremot har sin vedertagna roll, jämförbar med landsvägstrafiken.
Livet för öbor är på många vis annorlunda jämfört med livet på landsbygden. Naturförhållandena har en mera konkret betydelse beträffande öbornas vardagsliv. Vintertrafikförhållandena i form av växlande isförhållanden och menförestider för sedan med sig extra utmaningar.
Det kan bli svårt att upprätthålla trafikförbindelser på grund av t.ex. stormar. Då båtturerna är glesa är det omöjligt att utföra arbetsresor från alla öar. Förbindelserna präglar även barnens skolresor. Service och leverans av varor till öar är både tidskrävande och dyrt.
Svårigheter med kommunikationer
Oberoende av väderlek så brukar posten komma fram på fastlandet, den saken är för de flesta en självklarhet. Dock råkar postgången fortfarande i svårigheter på små öar, man kan bli tvungen att vänta en längre tid för postförarens framkomst.
På ett flertal öar går postförsändelserna fram endast i det fall det finns passagerare dit. Postförsändelser till en mottagare på en ö får alltså eventuellt segla fram och tillbaka ombord på en förbindelsebåt under en längre tid.
Telekommunikationerna, vilka i dagens samhälle ha fått en central roll, är särdeles viktiga i skärgården där det inte är utan vidare möjligt att sköta om ärenden i butiker och ämbetsverk. Det är många som också distansarbetar ifrån hemön eller fritidsbostaden i skärgården.
De trådlösa näten kan vara belagda med störningar och det existerar skuggområden. Inte heller är pris-/kvalitetsförhållandet av dem i de flesta fall jämförbart med fasta nät. Vidare blir man ofta tvungen att betala mera för en långsammare förbindelse.
Dessa fakta placerar näringsidkarna i skärgården i ett ogynnsamt läge och försvagar deras konkurrenskraft. TeliaSonera, som delvis ägs av staten, har planer på att nedmontera det fasta telenätet i glesbygden och att ersätta det med trådlösa lösningar, vilket gör det svårare för näringsidkare i skärgården att överleva.
Kommunstrukturen i förvandling
Den
kommun- och servicestrukturreform
som har initierats av statsrådet har förändrat de tidigare kommunindelningarna.
I början av år 2009 skedde ett flertal kommunsammanslagningar. T.ex. Hitis skärgård, som redan tidigare hade inkorporerats som en del av Dragsfjärd, blev en del av
Kimitoöns kommun
. De väståboländska självständiga kommunerna, ända från Iniö till Nagu bildade tillsammans med Pargas en stor skärgårdsstad
Pargas
. Merimasku, Rimito och Velkua å sin sida gick ihop med staden
Nådendal
.
Alla kommuner har dock inte planer på en kommunsammanslagning.
Karlö
i Bottenviken, invid Uleåborg, med sina 1 000 invånare har beslutat fortsätta som en självständig kommun.
Attityderna är reserverade i skärgården beträffande de förändringar som kommunsammanslagningarna fört med sig. Man är rädd för att beslutsfattandet kommer att glida ännu längre bort ifrån skärgårdsborna, vilka i de nya storkommunerna lätt kan bli lämnade i minoritet. Stora förväntningar riktas därmed mot byaaktivitet.
Mångfalden som en framgångsfaktor
Det centrala för utvecklandet av skärgården är dels den lokala kulturen, dels gemenskapen. Man bör ta till vara skärgårdsbornas levnadssätt, hantverkarkunskap och byggnadstradition.
Skärgårdsbornas försörjning har alltid stått på flera ben. Förutom de traditionella näringsgrenarna jordbruket och fisket är det turism som fortsättningsvis växer mest av näringsgrenarna, men också betydelsen av välfärdsservicen blir kontinuerligt mer betydelsefull. Mångfalden är sålunda den bästa garantin för morgondagens levande skärgård, liksom att där bor människor i alla åldrar, alltifrån spädbarn till åldringar.