Kongl. Maj:ts och Rikets Standers faststallda
REGERINGSFORM
dat. Stockholm den 6 juni 1809.
Vi CARL, med Guds nade Sveriges, Gothes och Vendes konung &c. &c., arfvinge till Norrige, hertig till Schleswig-Holstein, Stormarn och Ditmarsen, grefve till Oldenburg och Delmenhorst &c., gore veterligt: att sedan vi med oinskrankt fortroende till rikets stander ovilkorligen ofverlemnat faststallandet af en ny regeringsform, som for alltid skall grunda ett gemensamt faderneslands sallhet och sjelfstandighet, uppfylle vi en for vart hjerta dyrbar och efterlangtad pligt, da vi harmedelst allmant kungore den grundlag, som af rikets nu forsamlade stander, efter nogaste ofverlaggning, enhalligt faststald och antagen blifvit, samt till oss i dag, i forening med deras frivilliga och enstammiga anbud af Sveriges krona och regering, uppa rikssalen ofverlemnad. Da vi med lifligaste rorelse och med omt deltagande i det folks oden, som lemnat oss ett sa oforgatligt prof af fortrostan och tillgifvenhet, gatt denna dess onskan till motes, hafve vi fastat ett sa mycket sakrare hopp om framgang i vare oafbrutne bemodanden att bereda faderneslandets framtida val, som vare och vare undersatares omsesidiga rattigheter och skyldigheter uti den nya regeringsformen blifvit sa tydeligen utstakade, att de med bibehallande af konungamagtens helgd och verkningsformaga forena svenska folkets lagbundna frihet. Vi vele saledes denna af riksens stander samtyckta regeringsform harmed antaga, gilla och bekrafta, alldeles sasom den ord for ord harefter foljer:
Vi efterskrifne Svea rikes stander, grefvar, friherrar, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, borgerskap och menige allmoge, som nu, a egne och vare hemmavarande medbroders vagnar, till allmant riksmote forsamlade aro, gore veterligt: att, som genom den nyligen timade regementsforandringen, at hvilken vi var enhalliga stadfastelse gifvit, vi svenska folkets fullmaktige intradt i rattigheten, att sjelfve genom upprattande af en forandrad statsforfattning for framtiden forbattra faderneslandets belagenhet; alltsa hafve vi, med upphafvande af de intill denna dag mer och mindre gallande grundlagar, nemligen regeringsformen af den 21 augusti 1772, forenings- och sakerhetsakten af den 21 februari och 3 april 1789, riksdagsordningen af den 24 januari 1617, saval som af alla andra sadana aldre och nyare lagar, akter, ordningar, stadganden och beslut, hvilka under namn af grundlagar inbegripne varit, ofverenskommit och belefvat att for Svea rike och ty underliggande lander stadga foljande regeringsform, hvilken ifran denna dag skall sasom rikets framsta grundlag gallande vara: forbehallandes oss derjemte, att de ofriga grundlagar, hvilka i 85§ af denna regeringsform uppnamnda aro, pa der foreskrifna satt innan detta riksmotes slut stadga.
Sveriges rike skall styras af en konung och vara ett arfrike med den
successionsordning
for en afliden konungs manliga efterkommande, som af riksens stander faststalld varder.
Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska laran, sadan som den uti den oforandrade Augsburgiska bekannelsen samt Upsala motes beslut af ar 1593 antagen och forklarad ar.
Konungens Majestat skall hallas i helgd och vordnad; hans gerningar vare emot allt atal fredade.
Konungen ager att allena styra riket pa det satt denna regeringsform foreskrifver; tage dock underrattelser och rad i de fall, har nedanfore stadgas, af ett statsrad. Konungen utvalje dertill kunnige, erfarne, redlige och allmant aktade infodde svenske fralse eller ofralse man af den rena evangeliska laran.
Statsradet skall besta af 9 ledamoter, hvilke aga ratt att alla der forekommande mal ofvervara, nemligen:
- en justitiestatsminister, som tillika alltid skall vara ledamot af konungens hogsta domstol;
- en statsminister for utrikes arenderne;
- sex statsrad, hvaraf minst tre bora hafva tjent uti civila bestallningar, samt
- hofkansleren.
Hvarje statssekreterare, eller den hans embete forestar, age sate och stamma i statsradet, da han der foredrager, eller da konungen later der eljes forekomma mal, som till hans befattning hora. Ej ma fader och son eller tva broder pa en gang vara standige ledamoter af statsradet.
Statssekreterare skola vara fyra, nemligen:
- en for krigsarender;
- en for kameral-, landthushallnings-, bergshandterings- samt andra dermed gemenskap agande inrikes civila arender;
- en for mal rorande dratselverket, in- och utrikes handeln och slojderne samt
- en for arender, som anga religionen, ecklesiastikverket, allmanna uppfostran och den offentliga fattigvarden.
Konungen late uti statsradet sig foredragas och afgore der alla regeringsarender, utom de ministeriella eller dem, som anga rikets forhallanden till frammande magter, samt kommandomal, hvarmed forstas sadana, som konungen i egenskap af hogste befalhafvare ofver krigsmagten till lands och sjos omedelbarligen besorjer.
Ej ma konungen fatta nagot beslut i de mal, hvarofver statsradet horas bor, derest icke tre af statsraden jemte vederborande statssekreterare eller den hans tjenst forrattar, tillstades aro. Statsradets samtlige ledamoter, der de icke laga forfall aga, skola ofvervara alla mal af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem forut meddelade foredragningslistor, i statsradet forekomma och rikets allmanna styrelse rora. Sadana aro: fragor och forslag om nya allmanna forfattningars vidtagande; om upphafvande och forandring af de forut gallande; om nya allmanna inrattningar uti sarskilda styrelsens grenar, med flere af dylik beskaffenhet.
Uti alla mal, som hos konungen i statsradet forekomma, skall protokoll foras. De tillstades varande statsministrar, statsrad, hofkansleren och statssekreterare eller de, som desse sistnamndes tjenster forratta, vare ovilkorligen forbundne att sina meningar yttra och forklara; konungen dock forbehallet att allena besluta. Skulle nagonsin den oformodade handelse intraffa, att konungens beslut vore uppenbarligen stridande emot denna regeringsform eller rikets allmanna lag, aligge det da statsradets ledamoter att kraftiga forestallningar deremot gora. Der nagon sarskild mening icke blifvit till protokollet anford, anses de narvarande hafva styrkt konungen till det beslut han fattat. For radslagen skola statsradets ledamoter vara ansvarige, sasom i
106 §
derom vidare stadgas.
Till foredragning hos konungen uti statsradet skola arenderne, sedan nodiga upplysningar derofver ifran vederborande kollegier och embetsman blifvit infordrade och inkommit, beredas af den foredragande statssekreteraren eller den hans tjenst forrattar, samt atta skicklige och ovaldige man, fyra af fralse och fyra af ofralse stand. Dem forordne konungen att utgora rikets allmanna arenders beredning; bibehallande dervid de, som i tjenst aro, sina innehafvande embeten och bestallningar. Till det protokoll, som uti denna allmanna beredning fores, afgifve uti alla der forekommande mal den foredragande och de ofrige ledamoterne sina yttranden, hvilka sedermera hos konungen uti statsradet komma att anmalas.
De ministeriella malen ma konungen lata bereda och handhafva pa det satt honom lampligast synes. Statsminstern for utrikes arenderne tillhor att dessa mal infor konungen foredraga och anmala i narvaro af hofkansleren eller, om han icke kan tillstades vara, nagon annan statsradets ledamot. Ar statsministern franvarande, foredrage hofkansleren eller den statsradets ledamot, som konungen afven i detta fall tillkalle. Sedan konungen af dessa embetsman inhemtat till protokoll anforda rad, for hvilka de blifva ansvarige, fatte konungen i deras narvaro besluten; aliggande det hofkansleren eller den konungen forordnar att protokollet fora. Af sadana beslut ma konungen lata till statsradets kunskap komma, hvad honom nyttigt synes, sa att afven nagon kannedom af denna riksstyrelsens gren matte hos statsradet finnas.
Konungen ager att i afhandlingar och forbund med frammande magter inga, sedan han, enligt foregaende §, derofver hort statsministern for utrikes arenderne och hofkansleren.
Vill konungen borja krig eller sluta fred, kalle da till ett utomordentligt statsrad statsministrarne, statsraden, hofkansleren och samtlige statssekreterarne, framstalle for dem de skal och omstandigheter, som harvid till ofvervagande forekomma, samt aske derofver deras yttranden, hvilka de skola hvar for sig, med den ansvarighet
107 §
bestammer, till protokollet afgifva. Konungen age derefter magt att fatta och utfora det beslut, som han for riket nyttigast finner.
Ofver rikets krigsmagt till lands och sjos ager konungen hogsta befalet.
Kommandomal ma konungen afgora i narvaro af den embetsman, at hvilken konungen allman befattning dermed uppdragit. Honom aligge vid ansvar att, da dessa mal beredas, sin mening yttra ofver de foretag konungen besluter, samt att, da hans mening icke med konungens beslut ofverensstammer, fora sina yttrade betankligheter och rad till ett protokoll, hvars riktighet konungen medelst sin hoga paskrift besanne. Finner namnde embetsman dessa foretag vara af en vadlig rigtning eller omfattning eller grundade pa ovissa eller otillrackliga medel att dem utfora, tillstyrke han jemval, att konungen ville kalla till ett krigsrad derofver, tvenne eller flere af de narvarande hogre militare embetsman; konungen dock obetaget att a denna tillstyrkan och, der den bifalles, a krigsradets till protokoll anforda tankar gora det afseende honom godt synes.
Konungen bor ratt och sanning styrka och befordra, vrangvisa och oratt hindra och forbjuda, ingen forderfva eller forderfva lata till lif, ara, personlig frihet och valfard, utan han lagligen forvunnen och domd ar, och ingen afhanda eller afhanda lata nagot gods, lost eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar foreskrifva; ingens fred i dess hus stora eller stora lata; ingen ifran ort till annan forvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga lata, utan skydda hvar och en vid en fri utofning af sin religion, sa vidt han derigenom icke storer samhallets lugn eller allman forargelse astadkommer. Konungen late en hvar blifva domd af den domstol, hvarunder han ratteligen horer och lyder.
Konungens domsratt skall uppdragas tolf af honom utnamnde lagkunnige man, sex fralse och sex ofralse, hvilke fullgjort hvad forfattningarne foreskrifva dem, som uti domareembeten ma nyttjas, samt i sadana varf adagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitierad och utgora konungens hogsta domstol.
Denna hogsta domstol tillkommer det afven att upptaga och afgora alla ansokningar, att konungen ma bryta dom ater, som vunnit laga kraft, eller aterstalla laga tid, som forsuten ar.
Inkomma till konungen ifran domstolar och embetsman forfragningar om lagens ratta mening i sadana fall, som till domares atgard hora, age ock hogsta domstolen att de salunda sokta forklaringar gifva.
Uti fredstider skola de mal, som fran krigsdomstolarne dragas under konungens profning, uti hogsta domstolen foretagas och afgoras. Tvenne militare ledamoter af statsradet, hvilka konungen hartill utser och forordnar, bora sadana mal i hogsta domstolen ofvervara och derofver rosta, dock ma domarenas antal icke ofverstiga atta.
Under krig forhalles harmed efter krigsartiklarne.
Konungen ager tvenne roster i de mal, hvilkas foredragning och afgorande han for godt finner att i hogsta domstolen ofvervara. Alla fragor om forklaringar ofver lagen skola konungen anmalas och dess roster deruti inhemtas och beraknas, anskont han icke i hogsta domstolens ofverlaggningar derom deltagit.
Uti hogsta domstolen kunna ringare mal profvas och afgoras af fem ledamoter, sa ock af fyra, der alla fyra aro om slutet ense. Ofver viktigare saker skola minst sju doma. Ej ma flere an atta ledamoter, fyra fralse och fyra ofralse man, pa en gang tjenstgorande vara. I alla mal skola minst tva fralse och tva ofralse ledamoter vara narvarande.
Alla hogsta domstolens beslut utfardes i konungens namn och med dess hoga underskrift eller under dess sekret.
Uti konungens nedre justitierevision skola justitiemalen till foredragning i hogsta domstolen beredas.
Konungen ager att i brottmal gora nad, mildra lifsstraff samt atergifva ara och till kronan forverkadt gods, dock ma ofver ansokningar derom hogsta domstolen horas och konungen sina beslut uti statsradet fatta. Pa den brottslige skall sedermera ankomma att emottaga den nad, konungen honom forunnat, eller underga det straff, hvartill han blifvit domd.
Da justitiearender i statsradet foredragas, skola justitiestatsministern, minst tvenne statsrad, tvenne af hogsta domstolens ledamoter samt justitiekansleren dem ofvervara med den skyldighet att till protokollet sig yttra, som statsradets ledamoter i
9 §
i allmanhet ar foreskrifven.
Till justitiekansler ma konungen namna en lagfaren, skicklig och ovaldig man, som i domarevarf varit nyttjad. Honom sasom konungens hogste ombudsman aligge fornamligast att fora eller genom de under honom stalde fiskaler lata fora konungens talan i mal, som rora allman sakerhet och kronans ratt, samt att, a konungens vagnar, hafva tillsyn ofver rattvisans handhafvande och i sadan egenskap beifra fel, som af domare och embetsman begangna blifva.
Konungen ager att i statsradet utnamna och befordra infodde svenske man till alla de embeten och tjenster inom riket, hogre och lagre, hvilka aro af den egenskap, att konungen fullmagter dera utfardar, dock bora vederborande forut med forslag hafva inkommit, der sadana hittills agt rum. Vare likval konungen obetaget att uti militara embeten nyttja utlandske man af sallsynt skicklighet, men icke till kommendanter i fastningarne. Konungen faste, vid alla befordringar afseende endast a de sokandes fortjenst och skicklighet, men icke pa deras bord. Till statsministrar, statsrad, justitierad, statssekreterare samt alle andre civile embetsman inom riket och domare ma sadane man endast namnas, som aro af den rena evangeliska laran.
Till arkebiskop och biskopar, med hvilkas val forhalles efter forra vanligheten, utnamne konungen en af de tre, som foreslagne blifvit.
Konungen ager att, pa det satt forr ofligt varit, tillsatta kyrkoherdebestallningar i regala pastorater. De sa kallade konsistoriella gall vare vid deras valratt bibehallna.
Stadernas borgerskap atnjute framgent den rattighet, de hitintills innehaft, att till borgmastaretjenster foresla trenne behorige man, da konungen en af dem utnamne. Pa lika satt forhalles med radmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
Sandebud hos frammande magter och tjensteman vid beskickningarne namne konungen i statsministerns for utrikes arendena och hofkanslerens narvaro.
Enar sadana sysslor, hvartill forslag blifvit upprattade, skola af konungen bortgifvas, bora statsradets ledamoter yttra sig ofver de sokandes skicklighet och fortjenster. Age de afven ratt att emot konungens utnamningar till andra tjenster och embeten underdaniga paminnelser gora.
De uti denna regeringsform bestamda nya embeten, statsministrarnes, statsradens och justitieradens, skola uppforas i rikets stat och ma icke af nagon tillika med andra civila embeten bekladas. De tvenne statsministrarne innehafve rikets hogsta vardigheter. Statsraden age lika anseende med generaler och justitieraden med generallojtnanter.
- Statsministern for utrikes arenderna,
- statsraden,
- presidenterne i kollegierne,
- ofverstathallaren,
- understathallaren och politiemastaren i hufvudstaden,
- hofkansleren,
- justitiekansleren,
- statssekreterare,
- landshofdingar och stathallare i landet,
- faltmarskalkar,
- generaler och amiraler af alla grader,
- generaladjutanter,
- ofveradjutanter,
- stabsadjutanter,
- kommendanter uti fastningarne,
- kaptenlojtnanter och officerare vid lifdrabanterna,
- ofverstar for regementerne,
- sekundcheferne vid gardesregementerne till hast och fot samt ofverstelojnanter vid lifregementsbrigaden,
- cheferne for artilleriet, fortifikations-, faltmatnings- och sjomatningsvasendet,
- ministrar och sandebud till frammande magter,
- samt de embets- och tjensteman, som uti konungens kabinett for utrikes brefvaxlingen och vid beskickningarne nyttjas,
hafva fortroendesysslor, hvarifran konungen ma dem entlediga, nar han profvar rikets tjenst det fordra. Konungen kungore dock sadana beslut i statsradet, hvars ledamoter vare skyldige att deremot gora underdaniga forestallningar, om de finna sig dertill skal aga.
De som beklada domareembeten, sa hogre som lagre, samt alla andra embets- och tjensteman, an de i foregaende § namnda, kunna icke, utan medelst ransakning och dom, ifran sina innehafvande sysslor af konungen avsattas, ej heller, utan efter egna ansokningar, till andra tjenster befordras eller flyttas.
Konungen ager att upphoja till adeligt stand och varde man, som genom trohet, tapperhet och dygd, lardom och nitiska tjenster gjort sig af konungen och riket synnerligen fortjente. Konungen ma med grefligt och friherrligt stand benada man, som genom stora och utmarkta fortjenster dertill vardiga anses. Ej ma adelskap eller greflig eller friherrlig vardighet, som hadanefter forlanas, tillfalla flere an den, hvilken adlad eller upphojd blifvit, samt efter honom hans aldste manlige brostarfving i ratt nedstigande led efter led, samt efter denna grens utgang stamfaderns narmaste manliga afkomling, och sa vidare.
Alla ifran konungen utgaende expeditioner och befallningar, utom i kommandomal, skola, for att blifva gallande, kontrasigneras af den foredragande, som vare ansvarig, att de instamma med derofver forda protokoll. Skulle den foredragande finna nagot konungens beslut vare stridande emot denna regeringsform, gore han i statsradet derom forestallningar; yrkar konungen andock, att ett sadant beslut skall utfardas, vare det da den foredragandes rattighet och pligt att sin kontrasignation dera vagra, samt nedlagge han i foljd deraf sitt embete, hvilket han icke ma atertaga forr, an riksens stander hans forhallande profvat och gillat. Emellertid vare han vid sin lon och ofriga tjensten atfoljande inkomster bibehallen.
Vill konungen utrikes resa, meddele han statsradet in pleno denna sin foresats och inhemte dess tankar derofver, pa satt
9 §
omtalar. Besluter konungen derefter sadan resa och den verkstaller, befatte sig ej med rikets styrelse eller utofve den konungsliga magten, sa lange han utrikes vistas, utan fore statsradet under sadan konungens franvaro regeringen i hans namn med all den ratt, som denna regeringsform konungen tillagger; dock ma ej statsradet nagonsin adeligt stand och vardighet forlana eller till grefligt och friherrligt stand upphoja, eller riddarevardighet utdela; afvensom alla lediga sysslor endast tills vidare kunna forvaltas af dem, som statsradet dertill forordnar. Huru forhallas skall, derest konungen langre tid an tolf manader ur riket blifver, derom varder i
91 §
stadgadt.
Blifver konungen sa sjuk, att han icke regeringsarenderne vardar, forvalte statsradet styrelsen pa det satt som i foregaende § bestammes.
Konungen vare myndig, da han tjugoett ar fylt. Dor konung, innan tronfoljaren denna alder uppnatt, fores styrelsen af statsradet med konungslig magt och myndighet i konungens namn, intill dess riksens stander sammankomma, stallande sig statsradet denna regeringsform till ovillkorlig efterlefnad.
Skulle den olycka tima, att hela konungahuset, inom hvilket arfsratten till riket raknas, pa manliga sidan utginge, da forvalte afven statsradet regeringen med konungslig magt och myndighet, intill dess riksens stander hinna sammankomma.
Uti alla de fall, hvarom foregaende fyra §§ handla, skola samtlige statssekreterarne i statsradet vara narvarande och rosta.
Gar konungen i falt, eller till aflagsnare inrikes orter reser, forordne han fyra af statsradets ledamoter och ibland dem justitiestatsministern att fora regeringen i de mal, konungen foreskrifver. Med de mal, konungen da sjelf afgor, forhalles pa det satt, som 8 § stadgar.
Ingen prins af det konungsliga huset, det vare sig kronprins, arffurste eller furste, ma gifta sig utan konungens vetskap och samtycke. Sker det andock, hafve han forverkat arfsratt till riket bade for sig, barn och efterkommande.
Hvarken Svea rikes kronprins eller arffurste eller prinsar af det konungsliga huset skola hafva nagot lifgeding eller civilt embete; dock kunna efter gammalt bruk titlar af hertigdomen och furstendomen dem tillaggas, utan rattighet till de landskap, hvilkas namn de bara.
Landet skall forblifva indelat i hofdingdomen under den vanliga landtregeringen. Ingen generalguvernor inom riket ma hadanefter forordnas.
Rikets hofratter och alla andra domstolar skola efter lag och laga stadgar doma; rikets kollegier, landtregeringen tillika med alla andra verk samt hogre och lagre embetsman, skola forvalta de dem aliggande sysslor och varf enligt de instruktioner, reglementen och foreskrifter, som redan gifna aro eller framdeles kunna gifvas, lyda konungens bud och befallningar och racka hvarandra handen till fullgorande deraf och af allt hvad rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande de konungen i laga ordning ansvarige, om nagot utaf dem underlates och forsummas eller olagligen behandlas.
Konungens hof star under dess enskilda styrelse; kunnande han haruti forordna som honom godt synes. Alla bestallningar vid sitt hof ma konungen efter behag tillsatta och derifran afsatta.
Riksens stander skola i kraft af denna grundlag sammankomma, enar fem ar ifran den sist hallna riksdagens slut forfluttit. Uti hvarje riksdagsbeslut skola riksens stander bestamma dagen, da de tillfolje haraf ater sammantrada, samt uttrycklig riksdagskallelse, med nodiga foreskrifter i afseende pa riksdagsmannavalen, deruti intaga. Konungen vare dock obetaget att riksens stander derforrinan till urtima riksdag kalla.
Riksdagarne skola hallas i rikets hufvudstad, utom i de fall, da fiendens framtrangande eller pest eller andra lika viktiga hinder gora det omojligt eller for riksens standers frihet och sakerhet vadligt. Konungen utsatte da, i samrad med riksens standers fullmaktige uti banken och riksgaldskontoret, en annan ort, der riksens stander bora samlas, och kalle dem dit till den tid de sjelfve forut bestamt.
I de fall, da konungen eller statsradet sammankalla riksens stander, faststalles tiden till riksdagens begynnelse efter tretionde och inom femtionde dagen fran den, da kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor kungjord.
Landtmarskalk och taleman for borgare- och bondestanden samt sekreterare for bondestandet utnamne konungen. Arkebiskop vare alltid taleman for prestestandet.
Riksens stander valje genast, sedan riksdagen blifvit oppnad, de utskott, hvilka skola arenderne bereda. Sadana vid hvarje riksdag nodiga utskott aro:
- ett konstitutionsutskott, att vacka och upptaga fragor rorande forandringar i grundlagarna och yttranden derofver till riksens stander afgiva, samt att granska de i statsradet forda protokoll;
- ett statsutskott, att utreda och for riksens stander uppgifva statsverkets och riksgaldsverkets tillstand, forvaltning och behof;
- ett bevillningsutskott, att foresla bevillningens fordelning;
- ett bankoutskott, att ofverse bankens styrelse och tillstand samt foreskrifter om bankoforvaltningen gifva;
- ett lagutskott, att utarbeta forslag till civil-, kriminal- och kyrkolagarnes forbattring, samt
- ett allmant besvars- och ekonomiskt utskott, att anmarka brister i de allmanna hushallningsanstalterna och forandringar deruti foresla.
Askar konungen af riksens stander ett sarskildt utskott, att med honom ofverlagga om arender, hvilka icke till andra utskotts befattning hora och han profvar bora hemliga hallas, utvalje riksens stander ett sadant; dock age det icke magt att fatta beslut, utan endast att till konungen afgifva yttranden ofver de mal, konungen detsamma meddelar.
Ej ma riksens stander i konungens ofvervaro ofver nagot amne besluta. Andra riksens standers utskott, an det i foregaende § omnamnda, kunna icke infor konungen nagra ofverlaggningar halla.
Allmanna fragor, som uti riksens standers plena vackas, ma ej till omedelbarligt afgorande der upptagas, utan skola ofverlemnas till behorigt utskott, som age att dem utreda och derofver sig yttra. Utskottens forslag skola forst i standens plena framstallas till antagande eller forkastande, utan forandringar eller tillsatser. Goras dervid i standens plena sadana anmarkningar, som hindra antagandet, erhalle utskottet del af dessa anmarkningar, for att derefter forslagen ytterligare granska och jemka, Nar ett salunda beredt forslag till standen aterkommer, da age de magt, att detsamma oforandradt eller med forandringar antaga eller ock alldeles forkasta.
Svenska folkets urgamla ratt att sig beskatta utofvas af riksens stander allena vid allman riksdag.
Vid hvarje riksdag late konungen uppvisa statsverkets tillstand i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder, for det statsutskott, som riksens stander utvalja. Skulle genom traktater med frammande magter nagra medel riket tillflyta, skall for dem pa lika satt redovisas.
Efter rikets och statsverkets tillstand och behof late konungen till utskottets ofverlaggning framstalla hvad staten kan tarfva utofver de ordinarie inkomster, och hvilka behof genom bevillningar bora fyllas.
Till dessa sednare raknas sjo- och landttulls- samt accisafgifterna, postmedlen, chartæ-sigillatæ-afgiften, husbehofsbrannerimedlen samt hvad riksens stander dessutom sarskildt hvarje riksdag sasom bevillning sig ataga. Ej ma nagra allmanna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan riksens standers samtycke kunna forhojas, stora sjotullen a inkommande och utgaende spannemal allena undantagen. Ej heller ma konungen statens inkomster forpakta eller, till vinning for sig och kronan eller enskilde personer och korporationer, nagra monopolier faststalla.
Alla afgifter, som riksens stander under de i foregaende § namnda titlar beviljat, skola utga i fem ar, raknade ifran och med det arets borjan, som infaller efter det, da bevillningen faststald blifvit. Varda riksens stander derforinnan af konungen eller statsradet sammankallade, upphore bevillningen, hvartill alla ofvannamnda afgifter raknas, med det arets utgang, da en sadan riksdag borjat.
Sedan statsverkets behof blifvit af statsutskottet uppgifna och af riksens stander profvade, ankommer det pa riksens stander att en deremot svarande bevillning sig ataga samt att tillika faststalla, huru sarkilda summor deraf skola till sarskilda andamal anvandas, och dessa summor under bestamda hufvudtitlar uti riksstaten ansla.
Dessutom bora for oforutsedda handelser tvenne sarskilda tillrackliga summor afsattas och anslas, den ena att vara tillganglig, da konungen, till rikets forsvar eller andra hogst vigtiga och angelagna andamal, sedan hela statsradets tankar derofver blifvit inhamtade, finner den vara oundvikligen nodig; den andra att ur riksens standers bank, vid infallande krig, af konungen lyftas, sedan han statsradet in pleno hort och riksens stander sammankallat. Riksens standers forseglade anordning a sistnamnda summa ma ej forr brytas eller summan af bankofullmagtige utbetalas, an sedan riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederborligen kungjord.
Sa val rikets ordinarie statsmedel och inkomster som hvad, pa satt omformaldt ar, under namn af extraordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket af riksens stander anslas, vare under konungens disposition, att till de af riksens stander profvade behof och efter den upprattade staten anordnas.
Dessa medel ma icke annorlunda anvandas, an faststaldt blifvit; varande statsradets ledamoter ansvarige, om de lata afvikelse derifran aga rum, utan att till protokollet forestallning deremot gora, samt anfora hvad riksens stander i denna del forordnat.
Riksens standers riksgaldskontor forblifver, sasom hittills, under riksens standers styrelse, inseende och forvaltning, och da riksens stander atagit sig ansvar for den rikets gald, kontoret ombesorjer, sa komma riksens stander, sedan statsutskottet ofver kontorets tillstand och behof sig utlatit, att genom sarskild bevillning tillskjuta de medel, som for betalande af denna gald, till ranta och kapital, oumbarliga finnas, sa att rikets kredit varder bibehallen och vardad.
Konungens ombud i riksgaldskontoret biviste ej fullmagtiges sammankomster oftare, an da fullmagtige astunda att med honom ofverlagga.
De till riksgaldsverket horande och dit anslagna medel ma icke under nagon forevandning, eller med hvad vilkor som helst, derifran ryckas eller anvandas till andra behof an dem, riksens stander bestamt. Allt forordnande, som deremot strider, vare kraftlost.
Uppsta, antingen hos riksens standers plena gemensamt eller uti nagot af riksstanden, betankligheter att antaga hvad statsutskottet tillstyrkt uti det, som rorer antingen statens reglerande eller bevillningens derefter lampade hela belopp, eller hvad till riksgaldskontorets utgifter och inkomster horer, eller grunderna for riksgaldskontorets styrelse och forvaltning, da bora de skal anforas, pa hvilka sadana betankligheter sig stodja samt meddelas statsutskottet, som derefter tage arendet under ytterligare ofvervagande. Anser statsutskottet sig icke kunna afvika ifran dess redan afgifna yttrande eller instamma uti riksens standers eller ett sarskildt stands tankar, utnamne da utskottet deputerade, som uti det eller de stand, der betankligheter uppkommit, foretrada och narmare upplysa forhallandet. Forblifver nagot stand andock vid den mening, det forut fattat, afgores saken efter tre stands beslut. Stanna tva stand emot tva, da skall statsutskottet forokas med sa manga ledamoter utaf riksstanden, i vanlig ordning valde, att de blifva trettio af hvarje stand. Sedan en af detta sarskilda utskotts samtelige ledamoter blifvit utlottad, roste de ofriga samfalldt och icke efter stand med slutna sedlar till ovillkorligt antagande eller forkastande af hvad statsutskottet tillstyrkt blott i de fragor, hvarom riksstanden varit af skiljaktiga tankar; kommande de flesta salunda rostandes mening att galla sasom riksens standers beslut.
Da summan, som genom bevillning utgoras bor, blifvit af riksens stander bestamd, skola de uttryckligen uppdraga at deras valda bevillningsutskott att forfatta forslag till berorda summas fordelande och utgorande, att uppgifva grunderna dertill och att utreda satten, huru desamma bora i hvarje sarskildt fall tillampas; hvilket allt bevillningsutskottet skall riksens standers plena understalla.
Yppar sig skiljaktighet emellan flere af riksstanden om dessa grunder, satten af deras tillampning och bevillingens fordelning till utgorande, eller skulle, hvad icke vantas bor, nagot riksstand allena soka undandraga sig det deltagande uti den faststalda bevillningssumman, som bevillningsutskottet foreslagit, da skall hvarje riksstand, som andring uti bevillningsutskottets forslag astundar, meddela de ofrige sina skal dertill, samt uppgifva det satt, pa hvilket en sadan andring ma vinnas, utan att andamalet forfelas. Harofver hores bevillningsutskottet, hvarefter riksens stander skola till afgorande foretaga den eller de fragor, om hvilka skiljaktighet dem emellan uppstatt. Bifalla tre stand hvad emot bevillningsutskottets forslag i en eller annan del anmarkt blifvit, varde forslaget i dessa delar forkastadt. Afsla tre stand hvad ett sarskildt stand harutinnan yrkat, men detta andock vid sin mening forblifver, eller stanna tva stand emot tva, da skall saken ofverlamnas till afgorande, pa det satt 69 § foreskrifver, at statsutskottet, forokadt till ett sadant antal af ledamoter, som der bestammes. Bifalla detta utskotts fleste ledamoter bevillningsutskottets forslag i en eller flere af de delar, hvaruti riksens stander icke forut detsamma enhalligt antagit, blifve detta forslag harutinnan med all kraft af riksens standers beslut gallande; forkasta de detsamma i nagon sadan del, da, afvensom nar det af trenne riksstand blifvit forkastadt, skall det aligga bevillningsutskottet att foresla en annan fordelning eller andra grunder och satt for utgorandet blott af den andel i bevillningssumman, hvaruppa den forkastade delen i utskottets forra forslag har afseende.
Riksens standers bank forblifver hadanefter, som den hittills varit, under riksens standers egen garanti och vard, sa att den ostord ma forvaltas af de fullmagtige, hvarje stand dertill forordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda aro eller vidare af riksens stander goras kunna; agande riksens stander allena ratt att genom banken utgifva sedlar, som for mynt i riket ma erkannas.
Inga nya palagor, utskrifningar af manskap, eller af penningar och varor, ma hadanefter, utan riksens standers fria vilja och samtycke, i den ordning, forut namndt ar, pabjudas, uppbaras eller fordras.
Konungen age ej magt att fordra nagon annan gard till utforande af ett uppkommet krig an det sammanskott af fodande varor, som uti en landsort kan blifva erforderligt till krigsfolks underhallande under tag eller marsch, nar de sarskilda orter, der detta tag sker, icke forma trupperna med nodigt uppehalle forse. Denna gard skall dock genast med penningar af statsmedlen de levererande betalas, efter de faststallda markegangspris och med forhojning deruti till halften af deras belopp. Den ma icke askas for trupper, som a nagon ort blifva forlagda eller under krigsrorelser nyttjas, da trupperna bora utur dertill samlade magasiner eller forrad med deras behof varda forsedda.
De arliga markegangstaxorne skola upprattas genom deputerade af alla riksstand, namnde pa det satt hvarje stand sarskildt for sig foreskrifter; hvad dessa faststalla, tjene till efterlefnad, savida ej andring deruti i behorig ordning sokes och vinnes.
Utan riksens standers samtycke kan konungen icke lan in- eller utrikes gora eller riket med ny gald belasta.
Kungsgardar och kungsladugardar med dertill lydande hemman och lagenheter, kronoskogar, parker och djurgardar, krono- och stallangar samt laxfisken och andra kronans fisken samt kronans ofriga lagenheter ma konungen icke utan riksens standers samtycke genom forsaljning, forpantning eller gafva, eller pa nagot annat satt, kronan afhanda. De skola forvaltas efter de grunder, riksens stander derom foreskrifva; dock att de personer och meningheter, som, efter hittills gallande forfattningar, sadana kronans tillhorigheter nu innehafva eller nyttja, ma njuta laglig ratt dera till godo, samt att odlingar eller odlingsbar mark a kronoskogarne ma i vanlig ordning efter nuvarande eller framdeles blifvande forfattningar, kunna till skatte forsaljas.
Ej ma nagon del av riket kunna derifran sondras genom forsaljning, forpantning, gafva eller a annat dylikt satt.
Ingen forandring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till forhojning eller afslag, ma aga rum utan riksens standers bifall; konungens rattighet att lata sla mynt dock oforkrankt.
Krigsmagten till hast och fot saval som batsmanshallet af rotering och indelning forblifver vid de med landet och staderne upprattade kontrakter och indelningsverk, hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intill dess konungen och riksens stander finna nodigt nagon andring deruti samfaldt att gora; kunnande ingen ny eller tillokad rotering, utan genom konungs och standers sammanstammande beslut, tillkomma.
Denna regeringsform samt rikets ofriga grundlagar kunna icke andras eller upphafvas, utan genom konungens och alla riksstandens sammanstammande beslut. Ej ma fragor derom uti standens plena vackas, utan anmales de hos riksens standers vid hvarje riksdag valda konstitutionsutskott. Detta utskott, hvars pligt det vara skall att grundlagarne granska, ager ratt att hos riksens stander foresla de andringar deruti, som det anser hogst nodiga eller nyttiga och mojliga att verkstalla. Riksens stander ma icke a den riksdag, da utskottet nagon sadan andring foreslar, utan forst a den nastfoljande derom besluta. Blifva da alla riksstanden om andringen ense, ofverlemne de forslaget derom till konungen genom deras taleman, med begaran, att konungen ville sitt bifall dertill gifva. Konungen inhemte hela statsradets tankar derofver, tage sedan sitt beslut och meddele riksens stander a rikssalen sitt samtycke eller ock de orsaker, for hvilka kan icke samtycker till deras astundan.
Vill konungen hos riksens stander foresla nagon andring i grundlagarna, hore han statsradet och ofverlemne sedan sin proposition, jemte statsradets tankar derofver, till riksens stander, som genast, utan att om denna proposition forut ofverlagga, uppdrage konstitutionsutskottet att sitt utlatande derom till riksens stander afgifva. Tillstyrker utskottet hvad konungen forslagit, hvile fragan till nasta riksdag, da riksens stander skola sitt beslut derom fatta. Afstyrker utskottet konungens proposition, da ma riksens stander genast kunna antingen denna proposition afsla eller ock afgora, att de vilja ofver densamma a nastfoljande riksdag besluta; gallande i detta fall tre stands mening och, om tva stand stanna emot tva, deras som beslutet uppskjutit. Men icke ma under nagon forevandning riksens stander forr an a nasta riksdag propositionen till bifall upptaga. Samtycka da alla riksstanden till konungens forslag, begare de dag att pa rikssalen fa riksens standers bifall dertill afgifva. Antaga icke riksstanden samfalldt konungens proposition, vare den afslagen, och aflamne riksens stander sitt afslag med skalen dertill skrifteligen till konungen genom deras taleman.
Hvad till andring och forbattring af grundlagarna, uti nu foreskrifven ordning, riksens stander enhalligt beslutit och konungen gillat, eller konungen foreslagit och riksens stander enhalligt antagit, age kraft af grundlag.
Ej ma nagon for framtiden gallande forklaring af grundlagarna stadgas, utan pa det satt, som enligt foregaende tvenne §§ vid andringar i dem iakttagas bor. Efter deras ordalydelse skola de i hvarje sarskildt fall tillampas.
Da konstitutionsutskottet icke funnit skal att gilla och till riksens standers profning ofverlemna nagot forslag till forandring eller forklaring af grundlagarne, som utskottet af en riksdagsman emottagit, vare utskottet skyldigt, om forslagets forfattare det yrkar, att meddela honom sitt yttrande derofver, med tillstand att detsamma jemte forslaget genom tryck allmant gora, da han for det sistnamndas innehall sjelf i egenskap af forfattare ma lagligen ansvara.
Sasom grundlagar skola anses:
- denna regeringsform samt
- den riksdagsordning,
- den successionsordning och
- den forordning om en allman tryckfrihet,
hvilka i ofverensstammelse med de grundsatser, som i denna regeringsform bestammas, riksens stander och konungen gemensamt vid denna riksdag komma att faststalla.
Med tryckfrihet forstas hvarje svensk mans rattighet att, utan nagra af den offentliga magten i forvag lagda hinder, utgifva skrifter; att sedermera endast infor laglig domstol kunna tilltalas for deras innehall, och att icke i annat fall kunna derfore straffas, an om detta innehall strider emot tydlig lag, given att bevara allmant lugn, utan att aterhalla allman upplysning. Alla handlingar och protokoll i hvad mal som helst, de protokoll undantagne, som uti statsradet och hos konungen i ministeriella arenden och kommandomal foras, ma ovillkorligen genom trycket kunna utgifvas. Ej ma tryckas banko- och riksgaldsverkens protokoll och handlingar rorande arenden, hvilka bora hemliga hallas.
Riksens stander aga gemensamt med konungen magt att stifta allman civil- och kriminal- samt kyrkolag och att sadan forut stiftad lag forandra och upphafva. Ej ma konungen utan riksens standers samtycke, och icke standerna utan konungens, nagon ny lag gora eller gammal afskaffa. Fragor harom ma i standens plena kunna vackas och skola, sedan lagutskottet derofver, efter den ordning
56 §
i allmanhet stadgar, blifvit hordt, af riksens stander afgoras. Ofverenskomma riksens stander om nagon ny lag eller om gammal lags upphafvande eller forandring, aflemna de forslag derom genom talemannen till konungen, som inhemte statsradets och hogsta domstolens tanka derofver, och, sedan han sitt beslut fattat, kalle riksens stander pa rikssalen att antingen emottaga dess samtycke till deras astundan eller afhora dess skal att det vagra. Finner konungen godt nagon lagfraga for riksens stander framstalla, aske han statsradets och hogsta domstolens yttranden derofver, samt meddele riksens stander sin proposition tillika med berorda yttranden. Riksens stander infordre lagutskottets utlatande harofver, beslute sedan och ofverlamne konungen deras svar uppa rikssalen, om de bifallit konungens proposition, och skrifteligen genom talemannen, om de densamma afslagit. I alla dylika lagfragor skall tre stands mening utgora riksens standers beslut. Stanna tva stand emot tva, forfaller fragan och forblifve vid det, som forut stadgadt varit.
Med forklaring ofver civil- och kriminal- samt kyrkolag forhalles som med sadan lags stiftande. De forklaringar, som, till svar pa inkomna forfragningar om lagens ratta mening, konungen genom dess hogsta domstol emellan riksdagarna gifver, kunna af riksens stander ogillas, hvarefter de icke langre vare gallande eller af domstolarna iakttagas eller aberopas ma.
Uti riksens standers plena ma fragor vackas om forandring, forklaring och upphafvande af lagar och forfattningar, som rikets allmanna hushallning rora; om sadana nya lagars stiftande samt om grunderna for allmanna inrattningar af alla slag, hvilka fragor skola till utredning af allmanna besvars- och ekonomieutskottet forvisas. Riksens stander age dock icke magt att i dessa mal annat eller mera besluta, an forestallningar och onskningar, att hos konungen anmalas, och hvara konungen, sedan statsradet derofver blifvit hordt, gore det afseende han for riket nyttigt finner. Vill konungen at riksens stander ofverlamna att gemensamt med honom nagot afgora, som rikets allmanna styrelse rorer, da forfares dermed, pa det satt, som angaende lagfragor ar stadgadt.
Under riksens standers eller deras utskotts ofverlaggningar och profning ma icke uti nagot annat fall eller pa nagot annat satt an denna grundlag bokstafligen foreskriver, komma fragor om embets- och tjenstemans till- och afsattande, regerings- och domaremagternas beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares och korporationers forhallanden, eller verkstalligheten af nagon lag, forfattning eller inrattning.
I den handelse
39 §
omtalar, att konungen efter foretagen resa utofver tolf manader ur riket blifver, sammankalle statsradet, genom oppet pabud, riksens stander till allman riksdag och late kallelsen inom femton dagar efter berorda tids forlopp uti hufvudstadens kyrkor samt skyndsamligen i de ofriga delar af riket kungora. Sedan konungen derom underrattad blifvit, men han andock icke till riket aterkommit, tage riksens stander den forfattning om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna.
Lag samma vare, om en konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att han langre tid an tolf manader med regeringsarendene sig icke befattat.
Da konung dor och tronfoljaren annu omyndig ar, utfarde statsradet kallelse a riksens stander, hvilken kallelse inom femton dagar efter konungens dod skall hufvudstadens kyrkor och vidare i riket kungoras. Riksens stander age, utan afseende pa nagot den aflidne konungens testamente angaende riksstyrelsen, att forordna en eller flere formyndare, som, intill dess konungen myndig blifver, regeringen i dess namn, efter denna grundlag, ma utofva. Sedan konungen aderton ar fyllt, age han att uti statsradet, hogsta domstolen, hofratter och kollegier intrada, dock utan att i nagra beslut deltaga.
Skulle den olyckliga handelse intraffa, att den konungaatt, hvilken arfsratten till riket uppdragen vore, pa manliga sidan utginge, kalle statsradet, inom den i foregaende § stadgade tid efter den siste konungens dod, riksens stander till allman riksdag. Riksens stander skola da ett nytt konungahus utkora, med bibehallande af denna regeringsform och forordna huru styrelsen foras ma, intill dess den valde konungen kan den samma emottaga.
Om emot formodan, statsradet underlate att i de fall, foregaende 91, 93 och 94 §§ omformala, riksens stander genast sammakalla, da aligge det ovillkorligen riddarehusdirektionen, domkapitlen i riket, magistraten i hufvudstaden, samt landshofdingarna i lanen att, genom offentliga kungorelser underattelse harom meddela, pa det val af riksdagsman, der sadana val aga rum, genast ma kunna anstallas och riksens stander sammankomma att deras och rikets ratt iakttaga och skydda. Sadan riksdag oppnes a femtionde dagen efter den, da statsradet sist bort kallelse dertill i hufvudstadens kyrkor lata kungora.
Riksens stander skola vid hvarje riksdag forordna en for lagkunskap och utmarkt redlighet kand man att sasom deras ombud efter den instruktion, de for honom komma att utfarda, hafva tillsyn ofver lagarnes efterlefnad af domare och embetsman samt att vid vederborliga domstolar i laga ordning tilltalla dem, som uti sina embetens utofning af vald, mannaman eller annan orsak nagon olaglighet bega eller underlata att sina ambetsplikter behorigen fullgora. Vare dock han i all matto underkastad samma ansvar och pligt, som allman lag och rattegangsordning for aktorer utstaka.
Denne riksens standers justitieombudsman valjes af riksens stander genom elektorer, till ett lika antal af hvarje stand namnde. Sedan ibland dessa elektorer en genom lottning utgatt, skola de ofrige samfaldt och icke efter stand forst medelst slutne sedlar hvar for sig uppgifva den man, som de finna bora komma under omrostning. Falla dervid rosterne till mera an halften af de rostande elektorernas antal pa en man, vare han behorigen vald. Aro ater rosterne sa delade emellan flere, att en sadan full pluralitet for nagon icke ager rum, anstalles ny votering med slutna sedlar till antagande af den, som de flesta rosterne erhallit, eller om han icke antages, af den, som nast efter honom utaf de flesta elektorerna blifvit kallad, och sa vidare. Enar nagon af de i denna ordning under omrostning stalde blifvit af elektorernas pluralitet antagen, upphore valforrattningen och varde han af riksens stander till embetet forordnad. Den, at hvilken detta embete blifvit anfortrodt, kan vid pafoljande riksdagar i den nu foreskrifna ordning dertill ater valjas.
Elektorerna bora vid samma tillfalle, da de justitieombudsmannen utse, och pa enahanda satt valja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras, att honom eftertrada, i fall han innan nastfoljande riksdagen skulle med doden afga.
Riksens standers justitieombudsman ma, nar han det nodigt anser, kunna ofvervara hogsta domstolens, rikets allmanna arenders berednings, nedre justitierevisionens, hofratternes, kollegiernes och alla lagre domstolars ofverlaggningar och beslut, dock utan rattighet att sin mening dervid yttra, samt aga tillgang till alla domstolars, kollegiers och embetsverks protokoll och handlingar. Konungens embetsman i allmanhet vare skyldige att lamna justitieombudsmannen laglig handrackning, samt alla fiskaler, att medelst aktioners utforande honom bitrada, da han det askar.
Justitieombudsmannen aligge att vid hvarje riksdag till riksens stander aflamna en allman redogorelse for sin forvaltning af det honom fortrodda embete samt deruti utreda lagskipningens tillstand i riket, anmarka lagarnes och forfattningarnes brister och uppgifva forslag till deras forbattring. Vare han ock skyldig att emellan riksdagarna arligen ett utlatande ofver dessa amnen genom trycket kungora.
Skulle den oformodade handelse intraffa, att antingen hela konungens hogsta domstol eller af dess ledamoter en eller flere funnes hafva af egennytta, vrangvisa eller forsumlighet sa oratt domt, att derigenom nagon emot tydlig lag och sakens utredda och behorigen styrkta forhallande mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet, ara och egendom, vare riksens standers justitieombudsman pliktig, afvensom konungens justitiekansler berattigad att vid den rikets domstol, som har nedanfore bestammes, den felaktige under tilltal stalla samt till ansvar efter rikets lag befordra.
Denna domstol, som riksratt kallas, skall i sadant fall besta af
- presidenten uti konungens och rikets Svea hofratt, hvilken deruti fore ordet,
- presidenterne uti alla rikets kollegier,
- fyra de aldste statsrad,
- hogste befalhafvaren ofver de i hufvudstaden tjenstgorande trupper,
- hogste narvarande befalhafvaren for den vid hufvudstaden forlagda eskadern af armens flotta,
- tvenne de aldsta rad i Svea hofratt och
- det aldsta rad i hvarje af rikets kollegier.
Da antingen justitiekansleren eller justitieombudsmannen finner sig befogad att hogsta domstolen samfaldt eller sarskilde dess ledamoter infor riksratten tilltala, aske han hos presidenten i konungens och rikets Svea hofratt, sasom riksrattens ordforande, laglig kallelse a den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i hofratten foge derefter anstalt om riksrattens sammantrade for att kallelsen utfarda och malet vidare i laglig ordning behandla. Skulle emot formodan han detta underlata eller nagon af de ofrige forenamnde embetsman undandraga sig att uti riksratten deltaga, stande de, for en sadan uppsatlig forsummelse af deras embetsplikt till lagligt ansvar. Hafva en eller flere af riksrattens ledamoter laga forfall, eller finnes emot nagon af dem laga jaf, vare andock ratten domfor, om tolf deruti sitta. Ar presidenten i hofratten af laga forfall eller jaf hindrad, foretrade dess stalle den aldste i tjenst varande presidenten. Denna domstol age, sedan ransakningen fullandad ar, och domen efter lag falld, att densamma for oppna dorrar afkunna. Ingen hafve magt att sadan dom andra, konungen dock obetaget att gora nad, hvilken likval icke ma stracka sig till den domdes aterinsattande i rikets tjenst.
Vid hvarje riksdag skola riksens stander valja tolf ledamoter af hvardera standet till en namnd, som age att doma, huruvida hogsta domstolens samtlige ledamoter gjort sig fortjenta att i deras viktiga kall bibehallas, eller om visse af dem, utan bevisligen begagna fel och brott, hvarom foregaende § handlar, likval adragit sig den misstanka for vald eller oskicklighet, att de kunde anses hafva forverkat det allmanna fortroendet och borde forty ifran utofningen af konungens domsratt skiljas. Denna namnd trade samma dag den blifvit vald tillsamman. En af samtliga ledamoterna deruti utlottes forst, hvarefter de ofrige roste, man for man och icke standsvis, med slutna sedlar ofver den fragan: Om alle hogsta domstolens ledamoter aga riksens standers fortroende och bora vid deras sysslor bibehallas? Besvaras denna fraga enhalligt eller af de flesta rostande med Ja, blifve da hogsta domstolens samtlige ledamoter bibehallna. Besvaras den ater med Nej, sa uppgore hvar och en af namnden en sluten lista pa dem af hogsta domstolens ledamoter, flere eller farre, som han anser bora entledigas. De trenne ibland dessa, som da fatt det storsta antal af roster emot sig, stallas hvar efter annan under en ny omrostning, hvarvid tva tredjedelar af rosterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara fran riksens standers fortroende uteslutne. Blifve han eller de derefter af konungen, hos hvilken riksens stander harom anmalan skola gora anmalan, ifran embetet genom nadigt afsked skilde. Dock tillagge konungen honom eller dem hvardera en arlig pension till lonens halfva belopp.
Ej ma riksens stander inga i nagon sarskild profning af hogsta domstolens beslut, eller nagon allman ofverlaggning derom uti namnden forefalla.
Riksens standers konstitutionsutskott age att aska de protokoll, som uti statsradet blifvit forde, utom dem, som anga ministeriella arenden och kommandomal, hvilka endast i det, som rorer allmant kanda och af utskottet uppgifna handelser, ma kunna fordras.
Finner utskottet af dessa protokoll, att nagon statsminister, statsrad, hofkansler, statssekreterare eller annan ledamot af statsradet eller den embetsman, som i kommandomal konungen rad gifvit, uppenbarligen handlat emot denna regeringsforms tydliga foreskrift eller tillstyrkt nagon ofvertradelse deraf och af andra rikets gallande lagar eller underlatit att gora forestallningar emot sadana ofvertradelser eller dem vallat och beframjat genom uppsatligt fordoljande af nagon upplysning, da age konstitutionsutskottet att stalla en sadan under tilltal af justitieombudsmannen infor riksratten, hvaruti i stallet for statsrad fyra de aldste justitierad, tvenne af fralse och tvenne af ofralse stand, i dessa fall komma att sate taga, och gange harmed som i 101 och 102 §§ om tilltal emot hogsta domstolen foreskrifves. Da statsradets ledamoter eller konungens radgifvare i kommandomal finnas hafva, pa satt ofvanberordt ar, gjort sig till ansvar skyldige, dome dem riksratten efter allman lag och den sarskilda forfattning, som till bestammande af sadant ansvar utaf konungen och riksens stander faststalld varder.
Skulle konstitutionsutskottet anmarka, att statsradets ledamoter samfaldt eller en eller flere af dem, uti deras radslag om allmanna matt och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att nagon statssekreterare icke med ovald, nit, skicklighet och drift sitt fortroendeembete utofvat, age da utskottet att sadant tillkannagifva for riksens stander, hvilka, om de finna rikets val det krafva, kunna hos konungen skriftligen anmala deras onskan, att han ville ur statsradet och ifran embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmarkning blifvit gjord.
Fragor uti detta amne kunna i riksens standers plena vackas och af andra riksens standers utskott an konstitutionsutskottet hos standen andragas, men icke af riksens stander afgoras forr, an sistnamnda utskott derofver blifvit hordt. Under riksens standers ofverlaggningar derom skola icke konungens beslut uti mal, som rora enskilde personers eller korporationers rattigheter och angelagenheter kunna ens namnas, annu mindre nagon riksens standers profning understallas.
Till tryckfrihetens vard skola riksens stander vid hvarje riksdag forordna sex for kunskaper och lardom kande man jemte justitieombudsmannen, som bland dem fore ordet. Desse kommitterade, af hvilka tva, utom justitieombudsmannen, skola vara lagfarne, age sadan befattning att, i handelse nagon forfattare eller boktryckare innan tryckningen, sjelf ofverlamnar dem en skrift och begar deras yttrande, huruvida atal dera efter tryckfrihetslagen, kan aga rum, skola justitieombudsmannen och minst trenne kommitterade, hvaraf en lagfaren, ett sadant yttrande skriftligen afgifva. Forklara de deruti, att skriften ma tryckas, vare da bade forfattare och boktryckare fran allt ansvar frie, och ligge det a kommiterade. Desse kommiterade skola valjas af riksens stander genom sex af hvarje stand utsedde elektorer, som roste samfalt och icke standsvis. Afgar emellan riksdagarne nagon af de kommiterade, valje de ofrige en behorig man att det lediga rummet intaga.
Ej ma riksdag langre racka an trenne manader fran den dag, da konungen latit om statsverkets tillstand och behof riksens stander eller deras statsutskott underratta. Skulle likval vid namnda tids forlopp riksens stander annu icke hafva riksdagsarendene afgjort, anmale det det hos konungen och aske att riksdagen matte fortfara nagon viss tid af hogst en manad derefter, hvilket konungen ej age magt att vagra eller forhindra. Der sa oformodadt handa skulle, att vid den salunda forlangda tidens utgang riksens stander icke hade staten reglerat eller nagon ny bevillning till bestamdt belopp sig atagit, da skall konungen kunna riksens stander atskilja, och fortfare den forra bevillningen intill nasta riksdag. Ar ater bevillningens hela belopp bestamdt, men riksens stander icke om fordelningen deraf ense, da skola, efter den faststallda bevillningssummans forhallande till den, som vid foregaende riksdag blifvit fordelad, de i den sista bevillningsforordningen stagade artiklar jamlikt okas eller minskas, och uppdrage riksens stander deras fullmaktige i banken och riksgaldskontoret att en ny bevillningsforordning pa sadan grund uppgora och utfarda.
Ingen riksdagsman ma kunna under tilltal stallas eller sin frihet berofvas for dess garningar och yttranden uti riksstanden eller nagot riksens standers utskott, utan att det stand, till hvilket han horer, sadant tillatit genom ett uttryckligt beslut, deruti fem sjattedelar af standets vid omrostningen in pleno tillstadesvarande ledamoter instamt. Ej heller skall nagon riksdagsman kunna forvisas fran den ort, der riksdag halles. Skulle nagon enskild man eller nagon kar, militar eller civil, eller ock nagon menighet, af hvad namn den vara ma, antingen af egen drift eller med anledning af befallning, forsoka att valdfora riksens stander eller deras utskott eller nagon enskild riksdagsman, eller stora friheten i deras ofverlaggningar och beslut, vare sadant ansedt som forraderi, och ankomme pa riksens stander att slika forbrytelser i laga ordning beifra lata.
Blifver nagon riksdagsman under pastaende riksdag eller under resor till och ifran riksdagen med ord eller gerningar ofredad, sedan han tillkannagifvit, att han i sadant arende stadd ar, da skall sadant sasom edsoresbrott anses och straffas.
Uti riksdagsmannavalen ma icke nagon embets- och tjensteman med sin embetsmyndighet obehorigen verka. Gor nagon det, miste sysslan.
Taxeringsman, som riksens stander bevillnings foreskrifter a deras vagnar tillampa, skola ej for debitering eller taxering kunna till nagot ansvar stallas.
Konungen late samtlige riksens stander deras priviligier, formaner, rattigheter och friheter atnjuta; beroende det pa samteliga riksstandens ofverenskommelse och konungens bifall att lata dem underga de forandringar och jemkningar, som rikets behof kunna fordra. Inga nya privilegier, ett riksstand rorande, kunna utan konungens och alla riksstandens vetskap och samtycke utgifvas och meddelas.
Till yttermera visso hafve vi detta med vara namns underskrifvande och vara insegels undertryckande velat bestyrka, stadfasta och bekrafta, som skedde i Stockholm den sjatte dagen i junii manad ar efter Kristi bord ett tusende atta hundrade och pa det nionde.
Pa ridderskapets och adelns vagnar:
M. ANKARSVARD
h.t. landtmarskalk
(L.S.)
|
Pa prastestandets vagnar:
JAC. AX. LINDBLOM
Taleman
(L.S.)
|
Pa borgarestandets vagnar:
H. N. SCHWAN
h.t. taleman
(L.S.)
|
Pa bondestandets vagnar:
LARS OLSSON
n.v. taleman
(L.S.)
|
Detta allt, som foreskrivet star, vele vi ej allenast sjelfve for orygglig grundlag antaga: utan bjude och befalle jamval i nader, att alla de, som oss och vare eftertradare, samt riket med huldhet, lydno och horsamhet forbundne aro, bora denna regeringsform erkanna, iakttaga, efterlefva och horsamma. Till yttermera visso hafve vi detta med egen hand underskrifvit och bekraftat, samt vart kongl. insegel latit veterligen hanga har nedan fore, som skedde, i var residensstad Stockholm, den sjatte dagen i junii manad, aret efter var Herres och Fralsare Jesu Christi bord det ett tusende atta hundrade och pa det nionde.