William Dwight Whitney
Fodd	9 februari 1827 [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ] Northampton [ 4 ] , USA
Dod	7 juni 1894 [ 1 ] [ 3 ] [ 5 ]  (67 ar) New Haven [ 4 ] , USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Tubingens universitet Williams College Humboldt-Universitat zu Berlin
Sysselsattning	Lexikograf , oversattare , forfattare [ 6 ] , bibliotekarie , sprakvetare , universitetslarare
Befattning
Ordforande for Society for Classical Studies (1869?1870)
Arbetsgivare	Yale University
Barn	Edward Baldwin Whitney (f. 1857) Marian Parker Whitney (f. 1861) [ 7 ] Emily Henrietta Whitney (f. 1864) [ 8 ]
Foraldrar	Josiah Dwight Whitney Sarah Williston
Slaktingar	Josiah Whitney (syskon)
Utmarkelser
Pour le Merite for vetenskap och konst Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Namnteckning
Redigera Wikidata

William Dwight Whitney , fodd 9 februari 1827 i Northampton , Massachusetts , dod 7 juni 1894 i New Haven , Connecticut , var en amerikansk sprakvetenskapsman och universitetslarare , bror till geologen Josiah Dwight Whitney .

Whitney studerade sanskrit vid Yale College i New Haven samt 1850-1853 i Tyskland , fornamligast i Berlin (for Albrecht Weber ) och Tubingen (for Rudolph Roth ). Ar 1854 blev han professor i sanskrit och 1870 tillika i jamforande sprakvetenskap vid Yale College. Han var en tid bibliotekarie och " corresponding secretary " i American Oriental Society och blev 1884 dess president. Darjamte var han president i American Philological Association och ledamot av flera europeiska vetenskapsakademier och andra larda samfund (bland andra Vetenskapssocieteten i Uppsala , sedan 1878).

Whitney utovade stort inflytande pa indologins och (speciellt den allmanna) sprakvetenskapens utveckling ej blott i Amerika , utan aven i Europa. Han kan sagas vara upphovsmannen till den sa kallade amerikanska skolan inom sprakvetenskapen, vars kanske mest utmarkande egenskap ar den exakt statistiska metoden inom grammatiken .

Inom den allmanna sprakvetenskapen ( sprakfilosofin ) var Whitney bland de inflytelserikaste forkamparna for den asikt, som (emot den naturvetenskapliga , representerad genom Schleicher och andra) i likhet med dansken Madvig havdar sprakets karaktar av att i framsta rummet vara en av den manskliga intelligensen framkallad och utbildad konstprodukt, sprakvetenskapen salunda en historisk vetenskap. En annan sak - nagot, som val ej heller Whitney fornekar och som torde vara den yttersta och riktiga grundtanken i Schleichers och Friedrich Max Mullers asikter - ar, att denna konstprodukt, sedd i samband med den manskliga utvecklingen i det hela, icke vasentligt, utan endast till graden skiljer sig fran den i hela naturen gallande utvecklingsprincipen.

Whitneys fornamsta arbeten pa det indologiska omradet ar sardeles omfattande. Tillsammans med Roth utgav han Atharvaveda-samhita (I, Berlin, 1855; del II hann aldrig utkomma; jamfor den av Lanman utgivna oversattningen av Atharvaveda , nedan). Hartill sluter sig narmast Alphabetisches verzeichniss der versanfange der Atharva samhita (i Webers " Indische studien ", band 4) samt hans edition med oversattning och kommentar av Atharva-veda-pr?tic?khya i band 7 och Index verborum to the published text of the Atharva-veda i band 12 av " Journal of the American oriental society ". I denna tidskrift finns dessutom av honom flera storre och mindre arbeten, bland vilka ma namnas On the history of the vedic texts (band 4, 1854), On the Avesta , or the sacred scriptures of the zoroastrian religion (bd 5, 1856), viktiga noter och tillagg till samt slutlig redaktion av Ebenezer Burgess Translation of the S?rya-siddh?nta (ett indiskt astronomiskt verk, band 6, 1860) och The T?ittiriya-pr?tic?khya, with its commentary etc., text, translation and notes (bd 9, 1871).

Flera uppsatser saval av indiskt filologiskt som av mera allmant sprakvetenskapligt innehall har han offentliggjort i " Transactions of the American philological association " (1869-90) samt lamnat bidrag till den sa kallade Petersburgsordboken av Bohtlingk och Roth . Hans kanske fornamsta arbete pa sanskritomradet ar Sanskrit Grammar ( Leipzig , 1879; 3:e upplagan 1896), vartill sluter sig (som bihang) The Roots, Verb Forms and Primary Derivatives of the Sanskrit Language (Leipzig, 1885).

Av allmant sprakvetenskapligt innehall ar Language and Study of Language (1867) samt en kortare sammanfattning darav: Life and Growth of Language (1875; "Spraket, dess lif och utveckling", oversattning av C.G. Stjernstrom 1880). Flera av Whitneys tidigare smarre, ursprungligen i ovannamnda tidskrifter eller annanstades offentliggjorda avhandlingar ar samlade (delvis omarbetade) i 2 band: Oriental and linguistic studies (1875 -77), vari de bekanta, for M. Muller hogst besvarande kritikerna av nagra av hans arbeten forekommer.

Efter Whitneys dod utgav Lanman - med tillagg - en oversattning av Atharvaveda med kritisk och exegetisk kommentar i 2 band av Harvard Oriental Series (vol. VII-VIII, 1905). Aven pa det sprakpedagogiska omradet inom de moderna spraken var Whitney verksam- Bland hans arbeten inom detta omrade kan namnas German Grammar (1869), German Reader with Notes and Vocabulary (1870), Essentials of English Grammar (1877) och French Grammar (1886). Whitney var huvudredaktor for det monumentala (till en del encyklopediska ) lexikaliska verket The Century Dictionary of the English Language (6 band).

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Whitney 2. William Dwight i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Noter [ redigera | redigera wikitext ]