Vindsurfning

Vindsurfning ^[
1
], vindsurfing ^[
2
]^[
3
] ( engelska : windsurfing ) eller bradsegling ^[
4
] ar en form av segling med surfbrada . Till tavlingsgrenarna inom sporten vindsurfing hor slalom, bansegling, speed, formula, wave och freestyle.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Vindsurfing blev ett begrepp i och med lanseringen av bradmarket Windsurfer, som baserades pa ett patent fran 1970 av amerikanerna Jim Drake och Hoyle Schweitzer . De tidigaste bradorna var av glasfiberarmerad plast . Snart borjade dock tillverkning ske av brador formblasta i polyeten . Tidigt skiljdes rundbottnande (Lechner, Davidsson) och flatbottnade ( Mistral One Design ) brador at, dar de rundbottnade i hogre grad anvandes for tavling i lattare vind. Flatbottnade brador delades in i tre klasser: allroundbrador , course racers (for M-bana, med kryss och slorar) och funboards . Funboarden skilde sig fran de ovriga tva i det att den inte hade nagot centerbord , och till volymen var mindre. En funboard styrs framst med fotterna och viktfordelning medan en brada med centerbord nastan uteslutande styrs med seglet. Helt infallbara centerbord utvecklades, vilket mojliggjorde liknande egenskaper som hos en funboard i planingsfart. Idag ar det tveksamt om det tillverkas nagra rundbottnade brador och benamningen funboard anvands inte langre.

De forsta seglen var underskurna, det vill saga med negativt akterlik och utan lattor. Dessa segel var svara att segla i stark vind, eftersom buken i seglen vandrade bakat med stor sidkraft och liten framatdrivande kraft som foljd. Pa 1980-talet hade seglen konventionella lattor, men en 3,7 meter lang allroundbrada med centerbord vagde fortfarande 25 kg utan segel. Pa mitten av 80-talet var 6,3 m² ett normalt segel for vindar pa 6?10 meter per sekund.

I dag vager en standardbrada cirka 6 till 9 kilo och vanliga segelstorlekar vid samma vindar ar mellan 5 och 10 m². Seglen har forspanda lattor, och har blivit lattare att kontrollera i harda vindar. Fenor, som fran borjan var stora som en rejal brodkniv, ar idag mellan 15 cm och 80 cm beroende pa disciplin. En formulabrada ar typisk 2,3 meter lang, 1m bred och seglas med 3 segel mellan 9 och 12,5 m². Som jamforelse kan sagas att en 7 meter lang kolbat pa 2 ton har ett storsegel som ar ungefar 14 m².

Bradsegling blev olympisk disciplin vid OS 1984 i Los Angeles . Klassen hette Windglider . Till OS 1988 i Seoul hade Windglider blivit utbytt till Lechner A-390. Efter OS 1992 i Barcelona beslutade sig IYRU for att istallet valja raceboarden Mistral One-design som olympisk klass. Infor OS i Peking ersattes den med en hybridbrada, Neil Pryde RSX , som designmassigt liknar formulabradorna men aven har ett centerbord.

Idag tavlas det foljande internationella klasser; Freestyle (trick pa plattvatten), Wave (hopp och vagridning), Slalom (halvvinds-bansegling) ^[
5
], Speed (hastighetssegling pa 250 eller 500 meters bana) med farter over 50 knop, Formula, RSX, Kona, Windsurfer enligt IWCA:s regler samt Mistral One Design (bansegling pa framst olympiska banor av triangeltyp). Dessutom ordnas aven langdistanstavlingar, dar Defi Wind, Grussian i Frankrike och Lancelin Ocean Classic i Australien ar det storsta och mest kanda.

Personligheter inom vindsurfing [ redigera | redigera wikitext ]

Vindsurfingens mest kanda person genom tiderna ar Robby Naish fran Hawaii , som vunnit en mangd varldscuptitlar mellan 1983 och 1991. Naish tavlar fortfarande ibland och kom pa 11:e plats 2015 nar varldscupen hade tavling i vagor pa Maui, Hawaii. ^[
6
]

Sveriges storsta namn genom tiderna inom sporten ar Anders Bringdal . Han borjade tavlade i den professionella varldscupen 1986 och har vunnit varldscupen i speed ett par ganger. 2012 blev han den forste vindsurfaren som registrerade en snittfart over 50 knop. ^[
7
]

Vindsurfing i Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

Till Sverige importerades de forsta vindsurfingbradorna 1971. De introducerades pa en batutstallning 1972. Det var forsta gangen som vindsurfning visades i Europa. Samma ar hade det redan bildats fyra vindsurfningsklubbar i Sverige, och viss tavlingsverksamhet startade.

I Sverige finns flera bra vindsurfningstallen. Vanliga orter for Sverigemasterskap ar Apelviken i Varberg , Habo Ljung i Lomma kommun , Torkelstorp, Klagshamn, Kungsbacka och Haga Park pa Oland . I Varberg anordnas den arliga tavlingen Wave Classic, som brukar hallas i manadsskiftet augusti/september, och innehaller SM i Wave. I Stockholm finns Toro och Fituna som nagra av de basta vindsurfningsstallena. Tvarskogsudde , Roxen ar en bra insjospot dar klubben Linsurf har ett fint omrade med parkering och bra riggytor.

Peder Skrivares skola i Varberg ar den enda skolan som erbjuder vindsurfningsutbildning pa schemat. Flera av Sveriges duktigaste vindsurfare har studerat vid skolan, dar manga larare tavlar eller har tavlat i sporten.

Lomma Vindsurfingklubb ar en av de storsta vindsurfingklubbarna i Sverige och grundades 1980. Klubben har bland annat juniortraningar, klubbseglingar och en vindsurfingskola med 200-300 personer som gar nyborjarkurs varje ar. ^[
2
]