Vardagsspraksfilosofin ar en gren av analytisk filosofi vars fokus ligger mindre pa logisk analys av sprak och vetenskap och mer pa analys av det levande vardagsspraket . Teori for talakter och spraklig fenomenologi hos J.L. Austin , medvetandefilosofi hos Gilbert Ryle och sprakspel och familjelikhet hos Ludwig Wittgenstein ar de kanske mer bestaende frukterna av en filosofisk riktning som idag inte ar sa i ropet som den en gang var. H Paul Grice och hans studier av menande och implikatur studeras annu flitigt, och en anledning till att vardagsspraksfilosofin inte idag ar nagon betydande filosofisk riktning ar att manga av dess framsteg och upptackter natt vetenskapens sakra gang och istallet idag studeras och utvecklas inom amnet lingvistik .

Vardagsspraksfilosofins genealogi [ redigera | redigera wikitext ]

Den analytiska filosofins ursprung star att finna hos Bertrand Russell och G.E. Moore (se aven Gottlob Frege ). Typiskt for skillnaden mellan Russell och Moore var att medan Russell var skolad matematiker var Moore en mer typisk humanist, som till exempel var han bade okunnig i, och ovillig att lara sig, differentialkalkyl . Medan Russells gren av filosofin kom att anvanda mycket symbolisk logik och ha stort intresse for naturvetenskapen och dess problem kom Moores efterfoljare att analysera det vardagliga spraket och dess funktion i det dagliga livet, med kunskaper i sprak och humanistisk bildning som verktyg.

Om Austin eller Wittgenstein var upphovet till vardagsspraksfilosofins uppsving efter andra varldskriget har diskuterats. Det finns ocksa en icke mansklig utmanare, tidsandan.

Austin ar pa manga satt sjalvstandig i forhallande till Wittgenstein och bor ses som en sjalvstandig kraft i utvecklingen av vardagsspraksfilosofin. Pa samma gang ar Wittgensteins inflytande pa manga andra i den sa kallade oxfordfilosofin val belagt. Efter kriget fanns det manga humanistiskt skolade filosofer som vagrade fortsatta med hegelsk idealism och annan filosofi som var vand fran vetenskap och framstegstro. Dessa filosofer hade varken intresse for, eller nodvandiga forkunskaper for, att arbeta med den filosofiska logiken eller problem i vetenskapen. Inte heller lockade den kontinentala filosofin, till exempel Martin Heideggers och Jean-Paul Sartres , som lag sa langt fran den tidens brittiska anda. Moore hade visat hur man kunde bedriva humanistiskt inriktad varldstillvand filosofi med respekt for vetenskap och fornuft utan att blanda in formell logik och utan direkt arbete med vetenskapens fragor. Nar Wittgenstein och Austin framtradde som nyskapande filosofer i Moores tradition fanns det manga som var redo att ta vid och utveckla den i samma riktning.

Austin: Talakter [ redigera | redigera wikitext ]

Austin lagger fram sin teori for talakter mest utvecklat i boken How to do things with words 1962.

Yttranden ar inte bara deskriptiva eller evalutiva. Ett uttalanden kan ocksa vara en handling. I att saga till exempel "jag lovar att ..." ar sjalva uttalandet en handling.

Begrepp som Austin anvander i sina analyser ar:

• Lokutionar akt - vad som sags, en meningsfull sekvens av ord, oberoende av ahoraren
• Illokutionar akt - vad som avses, ge ett lofte, uppmuntra, inte vilken effekt det ger, oberoende av ahoraren
• Perlokutinar akt - vilken effekt, skramma, overtala, upptrader nar effekten genereras hos ahoraren

Austins teori for talakter har senare utvecklats av amerikanen John Searle , sarskilt i boken Speech Acts 1969.

Det hopp om talaktens betydelse for olika filosofiska problems losning som Austin och andra hade pa femtiotalet kom aldrig att fullt infrias. Den skordetid som man raknat med, till exempel pa moralfilosofins omrade, intradde aldrig.

Ytterligare vardagsspraksfilosofier [ redigera | redigera wikitext ]

• H Paul Grice , Menande och implikatur
• Ryle, Concept of Mind
• J.L. Austin , Spraklig fenomenologi