Vadstena artiklar kallas en overenskommelse av 13 februari 1587 mellan Johan III och hertig Karl av Sodermanland angaende de kungliga och furstliga rattigheterna i Karls hertigdome.

Till foljd av den liturgiska striden onskade Johan III inskranka Karls makt i enlighet med Arboga artiklar , och utfardade, med stod av radet och adeln, en "stadga om kunglig och furstlig rattighet", pa en riksdag i Stockholm, den 27 januari 1582 .

Enligt denna stadga skulle de "kyrkoseder", som av prasterskapet samtycktes for riket, iakttagas aven inom furstendomet. "Kyrkosederna" innebar att:

• biskopar skulle tillsattas med kungens samtycke.
• lagman skulle tillsattas av kungen, enligt landslagens foreskrift.
• vad ifran furstarnas dom skulle fa ske till kungen, och denne skulle aven lata halla rafsteting inom hertigdomena .
• endast kungen skulle aga att utdela fralseratt och doma fralseman for forraderi.
• livsstraff pa en fralseman endast med kungens samtycke skulle fa verkstallas.
• fredloshet inom riket aven skulle galla inom hertigdomena.
• alla inforselforbud, utforselforbud och skattebevillningar, som kungen antagit, skulle vara bindande ocksa i hertigdomena.
• arftliga forlaningar inom ett hertigdome endast skulle fa ges for den tid detta var avsondrat.
• hertigarna inte skulle fa sla mynt utan kungens samtycke.
• adeln inom hertigdomena skulle gora rusttjanst omedelbart till kungen.

Hertig Karl, som forst i juli samma ar fick kannedom om denna stadga, godkande den emellertid inte. Slutligen, da radet foreslog att tvisten i enlighet med Gustav Vasas testamente skulle slitas genom en rattegang infor standerna, inlat han sig dock pa underhandlingar.

Resultatet av dem blev de "artiklar" eller den "konstitution om de kungliga och furstliga rattigheterna", som utfardades pa en riksdag i Vadstena .

Genom dem modifierades Stockholmsstadgan pa foljande satt:

• Vid tillsattande av biskop i hertigdomet skulle kungen vara bunden inom ett tremannaforslag, upprattat av arkebiskopen , Uppsala domkapitel och Strangnas stifts prasterskap, pa vilket dock for honom misshagliga personer inte skulle fa plats.
• vid upprattandet av lagmansforslaget skulle aven hertigen ha en rost.
• kungsrafst skulle fa hallas inom hertigdomet endast nar "det for allmogens tarvor och klagomal synnerligen behoves".
• nagon annan inskrankning i hertigens domsratt over adeln inom furstendomet an den allmanna vadratten och kungens samtycke till livsstraffs verkstallande omtalas inte.
• hertigen fick ratt att ge dem, som flytt undan kungens onad, tre manaders lejd.
• hertigen skulle fa delta i besluten om in- och utforselforbud och allmanna garder, men ocksa att underhandla med sina undersatar om sarskild skatt.

Fragan om hans ratt att sla mynt uppskots, och fragorna om liturgin och rusttjansten av adeln inom hertigdomet hanskots, den forra till ett kyrkomote for hela riket, den senare till adeln i dess helhet, vilken i ett (dock inte undertecknat) betankande uttalade sig for rusttjanstens utgorande omedelbart till kungen.

Da Johan med anledning av sin brytning med radet behovde hertigens stod blev han villig att till dennes forman andra artiklarna, som ses av forslag fran 1590, men nagon slutgiltig ny uppgorelse synes inte ha kommit till stand under hans livstid. I den bekraftelse pa Karls furstendome som Sigismund avgav i samband med sin kroning (antedaterad 23 februari 1594 ) blev emellertid alla stadgar fran och med "kung Eriks tid", som stred mot Gustav Vasas testamente, forklarade ogiltiga och kraftlosa. Darmed var "Vadstena artiklar" definitivt avskaffade.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran Nordisk familjebok , Vadstena artiklar , 1904?1926.