"Vasterlandsk marxism" syftar vanligen till en marxistisk stromning i vastvarlden som pagick mellan 1920-talet och 1970. Framtradande personer inom denna rorelse var Georg Lukacs , Karl Korsch , Antonio Gramsci , Max Horkheimer , Theodor Adorno , Herbert Marcuse och Jean-Paul Sartre . Vasterlandska marxister var i regel kritiska till ortodox marxism , Sovjetunionen och Andra internationalen . ^{[ 1 ]} Vasterlandska marxister har framforallt varit akademiker snarare an aktivister och politiker. Detta har medfort att vasterlandska marxister skrivit mer om filosofi , epistemologi , metodologi och estetik an politik och ekonomi. ^{[ 2 ]} Enligt Stuart Sim har vasterlandska marxister framforallt varit intresserade av att tolka varlden snarare an att forandra den. ^{[ 3 ]}

Vasterlandska marxister har betonat marxismens "vetenskaplighet", nagot som harstammar fran Lukacs ide om att marxismen ar en metod snarare an en samling doktriner. Lukacs menar att eftersom marxismen ar en metod, ar sanningshalten i Marx pastaenden irrelevanta. Detta och flera andra av Lukacs skrivelser vackte stor kritik fran datidens kommunistrorelse, vilket sedermera ledde till att Lukacs "angrade" sina uttalanden. Detta till trots har Lukacs texter fatt en stor betydelse saval for vasterlandsk marxism som for senare utvecklingar i marxistisk teori, sasom postmarxism . ^{[ 3 ]}

Frankfurtskolan [ redigera | redigera wikitext ]

Frankfurtskolan , bildad under 1920-talet i Frankfurt , Tyskland, var en lost sammansatt grupp tyska akademiker som utvecklade vad de benamnde som " kritisk teori ". ^{[ 4 ]} Gruppen bestod av bland annat Max Horkheimer , Herbert Marcuse , Theodor Adorno , Erich Fromm , Jurgen Habermas och Walter Benjamin . Personerna i gruppen samverkade i viss man, men var samtidigt sjalvstandiga och oeniga om manga filosofiska och politiska fragor. Gruppen har framforallt haft en akademisk paverkan, men har aven influerat den politiska rorelsen " Nya vanstern ". ^{[ 5 ]}

Adorno och Horkheimer [ redigera | redigera wikitext ]

Theodor Adorno och Max Horkheimers verk Upplysningens dialektik kritiserar bland annat den klassiska marxismens stravan efter kontroll over varlden och den manskliga naturen . Adorno och Horkheimer menar att detta "kontrollbehov" ar nagot typiskt for upplysningstiden , och att klassisk marxism innefattar ett sadant kontrollbehov just for att klassisk marxism ar en produkt av upplysningen. Adorno menar att det ar omojligt att se "helheten" och darmed anser Adorno att det ocksa ar omojligt att kontrollera denna "helhet". Adorno betonar olikhet och oforutsagbarhet, och staller sig kritisk till den klassiska marxismens stravan efter konformitet. Adorno menar att marxistiska koncept sasom klassmedvetande , hegemoni , totalitet och dialektisk resolution forsokt utrota skillnader genom att forsoka forma individen till att inta sarskilda roller. I boken Negativ dialektik kritiserar Adorno den typ av dialektik som anvandes av Marx, som han beskriver som en stravan efter "losningar" (positiva resultat) pa motsagelser. Adornos "negativa dialektik" syftar istallet till en stravan efter att visa brackligheten och osanningen i identiteter, samt hur koncept ar vasensskilda fran de ting eller fenomen som koncepten syftar till. ^{[ 3 ]}

Marcuse [ redigera | redigera wikitext ]

En annan teoretiker inom Frankfurtskolan ar Herbert Marcuse . Marcuse menade att marxismen behovde forandras for att kunna mota kapitalismens problem. Marcuse var bland annat kritisk till den klassiska marxismens syn pa klassmedvetande. Enligt Marcuse ar inte endast arbetare fortryckta av kapitalismen, utan ocksa medelklassen. Vidare menar Marcuse att varlden ar betydligt mer komplex och foranderlig an Marx traditionella klasskoncept antyder. Marcuse ar aven kritisk till den ortodoxa marxismens "kontrollbehov", som han menar fornekar existensen av mansklig frihet . ^{[ 3 ]}

Marcuse var aven kritisk till sovjetisk marxism, som han menade var byggd pa en leninistisk feltolkning av Marx. Marcuse ar bland annat kritisk till den sovjetiska kommunismens totalitarianism , auktoritarism och maktcentralisering. Marcuse betraktade det sovjetiska systemet som en diktatur "over" arbetare/proletariatet snarare an "av" arbetare/proletariatet. ^{[ 3 ]}

Habermas [ redigera | redigera wikitext ]

Jurgen Habermas anser att mycket av Marx verk ar anvandbart, men att det anda finns betydande svagheter i klassisk marxism. Habermas menar att manga av de problem som finns i Marx verk harstammar fran en "besatthet med totalitet" som Habermas menar att Marx arvt fran Friedrich Hegel . Habermas anser aven att klassisk marxism ar otillracklig for att analysera utvecklingar i kapitalismen som skett langt efter Marx dod. Till exempel menar Habermas att alienation inte endast upplevs av arbetaren, utan ocksa av konsumenter. Sadan alienation menar Habermas att den klassiska marxismen ar oformogen till att analysera. Vidare menar Habermas att valfardsstater effektivt mildrat klassantagonism och darmed klasskamp, vilket gjort att den marxistiska teorin om klassmedvetenhet forlorat sin betydelse. Darfor menar Habermas att den marxistiska teorin behover justeras och uppdateras for att kunna ha fortsatt relevans. ^{[ 6 ]}

Existentiell marxism [ redigera | redigera wikitext ]

Jean-Paul Sartre utgjorde genom sitt forsok att kombinera marxism med existentialism en viktig kritiker av den klassiska marxismen. Sartres tidiga existentialistiska verk behandlar till viss del subjektet , som Sartre menar har en fri vilja och handlingskapacitet. Det finns i Sartres varldsbild inget "klassmedvetande" som dikterar hur personen ska agera eller i vilken riktning historien ar pa vag. Subjektet/individen ar i saledes i Sartres varldbild betydligt mer fri an vad klassiska marxister havdar. Oforutsagbarhet och instabilitet tar aven en storre plats i Sartres varldsbild an i den klassisk eller ortodoxt marxistiska. I boken Critique of Dialectical Reason argumenterar Sartre for att marxismen befinner sig i en kris. Skalet till denna kris menar Sartre ligger i marxismens "dialektiska fornuft", som enligt Sartre reducerar manniskan till en pjas i ett redan forutbestamt metafysiskt spel. Sartre menar att detta fornekar manniskans frihet och manniskans roll i historien. Sartre menar aven att detta "dialektiska fornuft" inom marxismen blivit en form av dogmatism. ^{[ 7 ]}

Sartre menar aven att det ar individer som styr kollektivets riktning, snarare an tvart om. Detta introducerar en aspekt av oforutsagbarhet och osakerhet i den marxistiska klasskampen . Sartre menar att individer kan fritt valja att delta eller att inte delta i klasskamp. Detta ar i stark kontrast till ortodox marxism, som betraktar handlingen "att inte delta i klasskamp" som ett uttryck for "falskt medvetande" (att inte vara medveten om sin klasstillhorighet). Ortodoxa marxister betraktar klasskamp som nagot nodvandigt, och att en del i klasskampen ar att individer ansluter sig till detta och att deras vilja dikteras av kollektivets stravan. ^{[ 7 ]}

Kritik [ redigera | redigera wikitext ]

Vasterlandsk marxism har av Perry Andersson kritiserats for att vara alltfor akademisk. Enligt Andersson har den vasterlandska marxismens akademiska lutning underminerat socialismens potential i vastvarlden. ^{[ 3 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Frihetlig marxism
• Postmarxism

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• McLellan, D. (1998) Marxism After Marx . Palgrave Macmillan, ISBN 0333722086
• Sim, S (2001) Post-Marxism: An Intellectual History . Routledge, ISBN 978-0415218146
• Walker, D. & Gray, D. (2007) Historical Dictionary of Marxism . The Scarecrow Press, ISBN 08108-54589