Uno
von Troil
, fodd
24 februari
1746
i
Stockholm
, dod
27 juli
1803
vid
Satra brunn
, var en svensk
kyrkoman
,
arkebiskop
1786?1803.
Uno von Troil foddes som Uno Troilius och var tredje barnet till davarande hovpredikanten
Samuel Troilius
, senare biskop i Vasteras stift och sist arkebiskop, och faderns forsta hustru, brukspatrondottern fran
Vikmanshyttan
Anna Elisabeth Angerstein. Han fick fyra helsyskon innan modern avled 1750. Fadern gifte om sig aret darpa med den adliga Brita
Silfverstolpe
, och Uno fick ytterligare sex syskon i det aktenskapet. Han och hans syskon adlades den 9 november 1756 for faderns fortjanster med namnet von Troil, men Uno och hans broder introducerades forst ar 1776.
Uno von Troil blev student vid
Uppsala universitet
1757, filosofie magister primus 1770, prastvigdes i
Vasteras
1773 och blev regementspastor samma ar. von Troil blev ordinarie
hovpredikant
1775,
overhovpredikant
1777, pastor primarius 1778,
biskop
i
Linkoping
1780 och slutligen
arkebiskop
1786. Han utnamndes till teologie doktor 1779.
Under sin studietid i
Uppsala
synes von Troil ha tagit starkast intryck av
Johan Ihre
, som han disputerade for 1769. von Troil hade emellertid, dessutom i narvaro av hela hovet, redan 1767 disputerat pa amnet: "om menniskorne kunnat vara lycklige utan konster och vetenskaper" for professor
Carl Fredrik Georgii
i historia. Dar framlade han sa starka uttryck for liberala tankesatt, att drottningen retade upp sig, men han ansags redan da vara en av sin generations kunnigaste och lardaste man.
[
1
]
Omedelbart efter sin examen 1770 foretog han en vidstrackt utlandsk resa, under vilken han besokte en stor mangd hogskolor och stiftade bekantskap med datidens larda man. Sarskilt drojde han i
Gottingen
, dar han studerade under
Michaelis
,
Kohler
,
Walch
och
Hamberger
. Fran
Tyskland
fortsatte han till
Frankrike
, dar han tradde i forbindelse med upplysningstidens framsta man,
Rousseau
,
Denis Diderot
och
Jean d'Alembert
.
Under sin vistelse i
London
beslot han att i sallskap med sir
Joseph Banks
och sin beromde landsman
Solander
att foreta en resa till
Island
. Denna skildrade han sedan masterligt i
Bref rorande en resa till Island
(1777, ocksa utgiven i tyska, engelska och franska upplagor). Den utforliga journal som von Troil forde under sin utrikes resa forvaras i
Uppsala universitetsbibliotek
.
Vid hemkomsten valde han den prasterliga banan, och gjorde dar en sallsynt snabb karriar. Forklaringen till det ar att soka i att
Gustav III
hade en forkarlek for upplysta prelater med starkt intresse for andlig odling och att han gynnade adliga vid befordran inom kyrkan.
Man gor dock von Troil oratt om man anser honom vara en servil lycksokare utan intresse for de kyrkliga uppgifterna. Han hade tagit starka intryck av tidsandan men saknade ingalunda personlig
religion
. Dock var hans intressen ursprungligen mera larda och allmant
humanistiska
.
Pa grund av sin ambetsstallning deltog Troil i det politiska livet som en man i framsta ledet. Han borjade som varm anhangare till Gustav III, och kungen hade i honom en skicklig foresprakare vid 1786 ars
riksdag
, da han i
arkebiskop Mennanders
franvaro fungerade som prastestandets
talman
, en omstandighet som utan tvivel bidrog till hans utnamning till
arkebiskop
samma ar. Han var 1781 preses i
Samfundet Pro Fide et Christianismo
. Den 20 mars 1786 blev Troil
hedersledamot
av
Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
.
[
2
]
Rojalist var han 1789, men som
adelsman
delade han dock de adliga farhagorna och sympatierna och agde ej heller sitt stands fulla fortroende. Forgaves sokte kungen overtala honom att stodja genomforandet av den sa kallade
Forenings- och sakerhetsakten
. Han begarde dock, och fick kungens tillstand, att vid det avgorande ogonblicket anmala sig sjuk, och
J.A. Lindblom
tradde i hans stalle. Sa skedde ocksa vid aktens undertecknande. Efterat gjorde han fafanga forsok att aterfa den forna kungliga gunsten. Han var emellertid narvarande vid Gustav III:s dodsbadd och holl sedermera
likpredikan
over honom. I egenskap av arkebiskop
vigde
han och
kronte
Gustav IV Adolf
och
Fredrika av Baden
, samt dopte deras tre forsta barn, kronprins
Gustav
, prinsessan
Sofia
och storfursten av
Finland
Karl Gustav.
Arkebiskopinnan
Magdalena von Troil
(1753?1794). Malning av
Lorens Pasch d.y.
.
von Troil gifte sig 1776 med Magdalena ("Lona") Elisabet
Tersmeden
(1753?1794), dotter till assessorn
Jacob Tersmeden d.y.
och
Magdalena Elisabet "Lona Lisa"
, fodd
Soderhielm
. De fick tio barn.
Minnessten for Uno von Troil pa Satra brunn (kurort), belagen bakom Nybygget, med texten "Till denna park gransar den boning der arkebiskopen Uno von Troil upphorde att skada dagen. Wandringsman, lat ej minnet av hans forgangelse stora ditt sinnes fred ty hans sista stund war lugn och hans sista blickar woro hoppets"
Han ligger begravd pa
Uppsala gamla kyrkogard
.
Som stiftschef visade Troil stor duglighet. Vid prastmotet i
Linkoping
1784 genomfordes
konfirmationen
. Vid visitationerna i arkestiftet agnade han stor och valbehovlig uppmarksamhet at de ekonomiska angelagenheterna och lyckades infora ordning och reda. Fattigvarden och undervisningsvasendet lag honom ocksa om hjartat.
For formyndarregeringens och
Gustav IV Adolfs
reaktionara kyrkopolitik betraffande prasterskapets ortodoxi foll han i nagon man undan. For losningen av tidens allmankyrkliga fragor var von Troil livligt verksam. Han ledde som preses forhandlingarna vid jubileumsfesten 1793, utfardade program vid dess oppnande samt framstallde egna och andras onskemal rorande ny bibeloversattning och nya forsamlingsbocker. Bibeloversattningen i sig sjalv synes dock inte ha intresserat honom. Sa mycket mera arbete nedlade han emellertid pa
psalmbokens
och
kyrkohandbokens
forbattring.
1793 utkom
Forslag till kyrkosanger for Svenska forsamlingen
, vanligen kallad
Uppsala profana psalmbok
, eftersom Uppsala domkapitel enligt uppdrag utgett densamma, eller
Troilska profana psalmboken
, darfor att Troil hade storsta fortjansten av att den blev fardigstalld.
Behandlingen av de gamla psalmerna var anmarkningsvart pietetsfull. Dock rensades spraket fran "orientaliska" (bibliska) uttryck och fick en mer abstrakt
filosofisk
pragel. I en del av de nya psalmerna framtradde den neologiska tendensen mera patagligt, en moderat neologi i Gellerts och Spaldings anda. Psalmboksfragan fordes dock ej genom det Troilska forslaget namnvart fram mot sin losning.
Storre insats gjorde Troil genom
Forslag till en ny kyrkohandbok
(1793). Ganska skonsamt hade Troil har gatt fram. De gamla ritualen var i huvudsak bibehallen. Men han hade "sokt mildra ordasatten och lampa spraket efter som tiden nu krafver". Alla frammande ord, sasom
halleluja
,
hosianna
, var uteslutna. Nytt var kapitlet om skriftermal. Nytt var ocksa konfirmationsritualen.
Det ar Troils fortjanst att den liturgiska traditionen i Sverige blev mera obruten an i andra kyrkor under upplysningstiden.
- ^
Oxenstierna, s.74
- ^
Matrikel over ledamoter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien
, Bengt Hildebrand (1753?1953), Margit Engstrom och Ake Lilliestam (1954?1990), Stockholm 1992
ISBN 91-7402-227-X
s. 19f
- ^
Samtliga hedersledamoter
pa Vastmanlands-Dala nations webbplats
- ^
Okular bedomning av portratt
- Gabriel Anrep
,
Svenska adelns Attar-taflor
- Oxenstierna, Johan Gabriel
,
Ljuva ungdomstid : Dagbok 1766?1768
, overs. fran franska av Inga Estrabaut, Uppsala : Bokgillets forlag, 1965
- Troil, 1. Uno von
i
Nordisk familjebok
(andra upplagan, 1919)
- Gunnar Granberg, "Uno von Troil (1746?1803), lard naturvetenskapsman och arkebiskop."
Stiftshistoria och prasthistoria. Kyrkohistoriska studier till minnet av Ragnar Norrman.
(Skrifter utgivna av Svenska kyrkohistoriska foreningen II:78.) 2021, s. 80?89.