Tuiskon Ziller , fodd den 22 december 1817 i Wasungen ( Sachsen-Meiningen ), dod den 20 april 1882 i Leipzig , var en tysk filosof och pedagog . Han ar som stiftare av Verein fur wissenschaftliche Padagogik ( 1868 ) den egentlige grundlaggaren av den Herbartska skolan inom den tyska pedagogiken.

Ziller verkade forst en kortare tid som gymnasielarare i Meiningen , forvarvade sig genom en rattsfilosofisk avhandling docentur i filosofi vid Leipzigs universitet 1853 , stiftade vid detta larosate ett pedagogiskt seminarium med ovningsskola 1862 och blev e.o. professor i pedagogik 1864 .

Ziller bidrog vasentligt till att utbreda Herbarts pedagogiska ideer genom det klara, bestamda satt, pa vilket han framstallde dem, men lar inte kunna fritagas fran att ha infort stridbar ensidighet och stel formalism i sin skola, vilket inte framjat den sunda pedagogiska utvecklingen.

Hans huvudarbeten ar Einleitung in die allgemeine Padagogik (1856; 2:a upplagan 1901), Grundlegung zur Lehre vom erziehenden Unterricht (1865; 2:a upplagan 1884), Allgemeine Padagogik (1886; 3:e uppl. 1892) och Allgemeine philosophische Ethik (1880; 2:a upplagan 1886). Sedan 1869 redigerade han "Jahrbuch des Vereins fur wissenschaftliche Padagogik".

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran Nordisk familjebok , Ziller, Tuiskon , 1904?1926.