T-62

	T-62
Generella egenskaper
Typ	Medeltung stridsvagn
Besattning	4 (vagnchef, forare, skytt, laddare)
Langd	6,63 meter
Bredd	3,30 meter
Hojd	2,40 meter
Vikt	40,0 ton
Antal tillverkade	22 700+ (ar 1962-1977)
Skydd och bevapning
Skydd	153 mm stalpansar
Primar bevapning	115 mm slatborrad kanon
Sekundar bevapning	1 × 7,62 mm PKMT (koaxial) ; 1 × 12,7 mm DSjK
Mobilitet
Motor	diesel model V-55 ; 463 kW (620 hk)
Upphangning	Torsionsstavar
Hastighet pa vag	50 km/h
Kraft/vikt	11,6 kW/ton
Rackvidd	450 km, ; 650 km med utvandiga reservtankar

T-62 :an ar en stridsvagn som introducerades 1961 i Sovjetunionen . Den ar en uppgradering av T-54 / T-55 -serien. Den kom att bli standardstridsvagnen i de sovjetiska styrkorna och var den forsta stridsvagnen i varlden som hade en slatborrad kanon. ^[
1
] Varianten T-62A borjade byggas 1962. Flera andra varianter byggdes ocksa, de forsta hade en V-12 dieselmotor med 580 hk. Pa 1980-talet byttes T-62 ut mot de nyare stridsvagnsserierna T-64 , T-72 och T-80 , aven om manga T-62-vagnar fortfarande anvands i den ryska armen. ^[
1
]

Huvudbevapningen ar en 115 mm slatborrad manuellt laddad kanon av typ U5TS och en parallellkopplad 7,62 mm ksp. Besattningen bestar av fyra personer. For morkerstrid ar vagnen utrustad med en infrarod stralkastare ovanfor kanonen och en mindre infrarod stralkastare pa vagnchefens observationshuv pa vanster sida av tornet. Produktionen skedde i Sovjetunionen och modifierade varianter i Nordkorea . Kina byggde ocksa T-54:or med viss teknik fran T-62:an under namnet Type-69 . I Sovjet tillverkades T-62:or i tre stora fabriker som ligger i Nizhny Tagil, Omsk och Kharkov. I jamforelse med T-54/55-serien exporterades inte T-62 i lika stor omfattning.

Produktionshistoria [ redigera | redigera wikitext ]

I Sovjetunionen 1952 borjade man experimentera med den nya D-54-T 100 mm slatborrade kanonen. Kartzevs designkontor vid Uralvagonzavod-fabriken i Nizjny Tagil monterade kanonen pa en ny prototyp av en T-54 i oktober 1954. Den nya stridsvagnen fick namnet Objekt 139 eller T-54M (det bor noteras att det har inte ar den vanliga T-54M fran mitten av 1960-talet). Den nya stridsvagnen var utrustad med 50 projektiler, 14,5 mm lv-ksp, V-54-6 motor, Raduga kanonstabilisator och en ny typ av barhjul. Flera andra prototyper foljde som Objekt 140 i september 1955 som var utrustad med Molnija kanonstabilisator till den nya D-54TS-kanonen, Objekt 165 och Objekt 166 som ar uppgraderingar fran T-55 gjordes ocksa.

I januari 1961 deserterade en iransk officer med den nya amerikanska stridsvagnen M60A1 Patton over gransen till Sovjetunionen. Shahen av Iran var allierad med USA och USA salde darfor amerikanska stridsfordon (som M60 Patton -stridsvagnar) till Iran. Det nya pansaret och den brittiska 105 mm L7-kanonen gjorde att de ryska ingenjorerna okade kalibern pa de nya ryska stridsvagnskanonerna till 115 mm. Den nya och storre kanonen kravde ett storre torn med en tornkrans med storre diameter an pa T-54/55-vagnarna och detta innebar ett langre och bredare chassi . Resultatet blev T-62 som introducerades 1961 och godkandes av den ryska militaren. Produktionen startade den forsta juli 1962.

T-62 var den forsta stridsvagnen i varlden som hade en slatborrad kanon. Detta medfor manga fordelar som hogre utgangshastighet och pa senare ar mojligheten att avfyra pv-robot genom kanonen. Kanonen anvander fenstabiliserad ammunition, bade fenstabiliserad projektil - och pansarspranggranat -ammunition for att bekampa fientligt pansar. Den slatborrade kanonen gjorde att man fick battre prestanda med pansarspranggranat . Till kanonen finns aven fenstabiliserade spranggranater. Kanonen pa T-62:an laddas manuellt men tomhylsor kastas ut ur tornet automatiskt genom en liten lucka i bakre torntaket.

Produktionen av T-62 ersatte T-55:an i bland annat Uralvagonzavod-fabriken och Malysjev-fabriken i Charkiv , Ukraina . T-62:an ersattes senare av T-72:an i UVZ 1971 och i Malysjev av T-64:an 1967 men produktionen fortsatte i Omsk anda till 1977.

Tillsammans med T-54/55-serien var T-62:an de vanligaste stridsvagnarna i den sovjetiska armen, de utgjorde tillsammans cirka 85% av de ryska pansarstyrkorna, men idag ar de betydligt farre. De anvands idag som reservenheter for en mojlig sekundar mobilisering. De ryska styrkorna anvander idag mest T-72 och T-80 med nagra T-90 -stridsvagnar.

Stridshistoria [ redigera | redigera wikitext ]

T-62:an anvandes forsta gangen i strid under Oktoberkriget 1973 av Egypten och Syrien , dar kanonen visade sig vara effektiv, men bade Syrien och Egypten led stora forluster. Israel erovrade flera hundra T-62-vagnar. Efter kriget anvandes en del T-62 av israelerna under namnet Tiran-6, men detta var kortvarigt.

1982 invaderade Libyen Tchad med bland annat T-62:or som Muammar Kaddafi kopt av Sovjet. Manga av dem var Pan-African legionen som blev besegrad av Tchads arme. Manga av T-62:orna hade forstorts av militanter pa omgjorda Toyota -lastbilar som var forsedda med pansarvarnsvapen. Den libyska armen retirerade oorganiserat och lamnade manga brinnande T-62:or kvar.

Under kriget i Afghanistan var T-62 den ryska armens huvudstridsvagn och under de sista aren utrustades manga vagnar med tillaggspansar av typ BDD bestaende av kompositpansar pa fronten och extrapansar pa framre tornsidorna. Den ryska armen har ocksa anvant T-62 i strid i Tjetjenien.

Da T-62:an kom var den en av de basta i varlden. Dess nya 115 mm slatborrade kanon revolutionerade stridsvagnstillverkningen. 40 ar senare var den inte lika bra jamfort med de senaste stridsvagnarna fran vastvarlden. En av nackdelarna med T-62 ar dess pansarskydd som i originalutforandet bestar av enbart stalpansar, utan nagot kompositpansar . Detta gor den sarskilt kanslig for traffar med RSV-ammunition, som i pansarvarnsrobotar. Den har ocksa brister i formagan till strid i morker da den ar utrustad med enbart aktiv IR. De nyare T-62:orna som T-62MV och Tiran-6 ar mer utrustade for modern krigforing, bland annat med moderna sikten, reaktivt pansar och aktiva skyddssystem mot pansarvarnsrobotar.

T-62 anvands fortfarande i manga lander som i Afghanistan 200 st, Albanien , Algeriet 332 st, Angola 150 st, Belarus 400 st, Kuba 400 st, Egypten 500 st, Etiopien 50 st, Irak 200 st, Iran 75 st, Israel 70 st, Jemen 250 st, Nordkorea 500 st, Libyen 350 st, Mongoliet 200 st, Syrien 1000 st, Ukraina 1 st, Uzbekistan 40 st, Vietnam 70 st. Totalt ar cirka 8800 stycken T-62:or i tjanst idag. ^[
nar?
]

Under Rysslands invasion av Ukraina 2022 skickade Ryssland i maj 2022 ett antal av de uppgraderade varianterna T-62M och T-62MV till ostra Ukraina. ^[
2
]^[
1
]

Varianter [ redigera | redigera wikitext ]

T-62 : forsta produktionsmodellen som hade en 14,5 mm KPVT parallellkopplad ksp istallet for den vanliga 7,62 mm SGMT ksp.
T-62A : En forbattrad version av den ursprungliga T-62, utrustad med en 12,7 mm DSjK lv-ksp pa laddarens lucka, en 7,62 PKMT parallellkopplad kulspruta och en stabiliserad kanon, vilket gor att skytten kan skjuta under gang med battre traffsakerhet. Alla T-62:or var utrustade med stabiliserad kanon omkring 1970.
T-62K : Version avsedd for framst kompani- och bataljonschefer med navigationssystem for lagesbestamning och forbattrad radioutrustning.
T-62M : Version forsedd med forbattrat skydd (BDD) och forbattrat eldledningssystem. Borjade produceras 1983. Den ar aven forsedd med rokgranatkastare, skydd mot radioaktiv stralning, aktiva skyddssystemet Drozd APS, 203 mm pansar pa tornet, KTD-2 laseravstandsmatare , eldledningssystemet 1K13 BOM som mojliggor avfyring av robotar, M1-Meteor 2-plansstabilisator for kanonen och 2A20/ Sjeksna 115 mm slatborrad kanon.
T-62M1 : Version utrustad med ett nytt Volna eldledningssystem.
T-62D : Version utrustad med Drozd APS skyddssystem, reaktivt pansar och 9K118 Sjeksna laserstyrd pansarvarnsrobot (kallas av NATO for AT-12 Swinger ). Missilen skjuts genom kanonens eldror.
T-62MK : Andra generationens chefsvagn forsedd med avancerad radioutrustning.
T-62MV : Version med Kontakt och Kontakt-5 reaktivt pansar. Exporterades till Nordkorea och Syrien.
Tiran-6 : Israelisk variant av T-62A som de tog fran Syrien under Oktoberkriget 1973. Den ar utrustad med en starkare dieselmotor fran General Motors , en laseravstandsmatare och ett termiskt sikte for skytten. Tiran-6 vagnarna i Israel ar aven forsedda med "Blazer" reaktivt pansar.
Ch'onma-Ho : Nordkoreansk modifierad version som borjade byggas i borjan av 1970-talet. Bestyckad med en modifierad variant av den ursprungliga 115 mm kanonen. Manga fotografier visar att nordkoreanska militaren har gjort stora forandringar jamfort med de ryska varianterna.
IT-1 : Pansarvarnsrobotvagn baserad pa T-62-chassi. Huvudbevapningen ar 3M7 Drakon-robotar som skjuts fran tornet. Forsta experimentvarianten gjordes pa tidigt 1960-tal. Tva prototyper testades i april 1964 och under resten av aret gjordes det 94 test totalt. Produktionen borjade 1968, men stoppades 1970. Tillverkades samtidigt med Taifun 9M15 .