Stig Jarrel
Stig Jarrel 1968.
Fodd	Stig Karl Olof Ohlson 8 februari 1910 Malmberget , Sverige
Dod	1 juli 1998 (88 ar) Monte Carlo , Monaco
Aktiva ar	1931?1979
Maka	Karin Juel (1937?1948) Ingrid Backlin (1948?1960) Aase Kjær (1960?1998)
Betydande roller
Caligula i Hets Maktmastare Gorm i Trolltider
IMDb SFDb

Stig Karl Olof Jarrel , ursprungligen Ohlson , fodd 8 februari 1910 i Malmberget i Gallivare forsamling i Norrbottens lan , dod 1 juli 1998 ^{[ 1 ]} i Monte Carlo , var en svensk skadespelare och revyartist .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Stig Jarrel var en av 1900-talets mest valkanda svenska skadespelare . Han hade ett brett register och beharskade allt fran revy till dramatik . Som trearing flyttade han med familjen till Stockholm och redan som fyraaring deklamerade han dikter. I Sodra Latin kom han med i en teateraktiv gymnasieforening som hade Alf Sjoberg som regissor och som bland annat satte upp Strindbergs pjas I Rom . Sjoberg yrkade pa att Jarrel skulle sluta skolan och soka in vid Dramaten . Men hans mor sade ifran, han skulle ta studenten forst. Han kom in pa Dramatens elevskola 1929 efter uppspelning av utdrag ur I Rom och Othello . I samma arskurs gick Georg Rydeberg , Gunnar Olsson , Olof Widgren , Bror Bugler , Marta Dorff , Hjordis Petterson , Sten Hedlund , Solveig Hedengran , Sven Magnusson , Stina Stahle och Sonja Sjostrand .

I samband med detta bytte han efternamn fran Ohlson till Jarrel, inspirerad av Sven Jerrings namn. Han fick smaroller pa Dramaten och 1931 turnerade han med Hjalmar Lundholm i folkparkerna i en repertoar som pendlade mellan tragedi och fars. Han blev aldrig premiarelev pa Dramaten. I borjan av 1930-talet arbetade han hos Gosta Ekman d.a. i fyra sasonger och lade dar grunden till sitt yrke. Han var Gyldenstern i Hamlet och Karenin i Det levande liket av Tolstoj .

Ar 1934 horde Valdemar Dalquist Jarrel imitera kollegor i en kamratkrets och han engagerades till Blancheteatern dar han gjorde atta imitationer. Pa Blanche fick han sitt genombrott som den patologiske mordaren i Emlyn Williams thriller Maste 1936 och senare som uraldrig statsminister i En dotter av Kina . Han gav lyrikaftnar tillsammans med Karin Kavli och framtradde i tva Taggenrevyer 1941?42. Till Nya Teatern kom Jarrel redan 1938 varvid Sandro Malmquist lat honom annu inte fyllda 30 spela Tartuffe. Han spelade Charleys tant pa Sodran 1940, en forstudie till Lilla Marta-filmerna 1945 och 1948. Under Per-Axel Branner pa Nya Teatern utvecklades Stig Jarrel pa sa satt att inga roller tycktes honom frammande. Han spelade i Strindbergs Kamraterna 1941, var en Jean mot Karin Kavli i Froken Julie 1942, gjorde den gamle gubben i Tobaksvagen och spelade Tjechov och Moliere . Jarrel kom tillbaka till Dramaten under 1940-talet. Hans revykarriar upptog dock sa stor plats att det blev langt mellan teaterrollerna. Han brukade resa over till Lilla Teatern i Helsingfors for att spela nagra kvallar hos Vivica Bandler . Han gjorde 131 filmroller och stod framfor kameran som mest under 1940- och 50-talen da han holl ett snitt pa sex filmer om aret. Det fanns ar nar ingen kunde undga att hora Jarrel i radio. Han blev en flitig upplasare av Dagens Dikt, han sketchade i Lilla Varieten och Dagens Revy .

Han filmdebuterade 1935 i Edvard Persson -filmen Larsson i andra giftet . En av hans mest minnesvarda roller ar som den sadistiske lararen Caligula i Alf Sjobergs Hets (1944); det var ocksa en av fa filmroller som Jarrel sjalv var nojd med. Han spelade Carmencitas argentinske pappa i Evert Taube -filmen Sjosalavar , gestaltade en luffare i Vagen till Klockrike , han var silvertjuven Alfredo i Astrid Lindgren -filmen Rasmus, Pontus och Toker , och i komedin Fram for lilla Marta upptradde han forkladd till kvinna. Sjalv framholl Stig Jarrel i efterhand tre av sina filmer som mer lyckade an de andra: Forsta divisionen , Hets och Fram for lilla Marta . Hasse Ekman anvande honom i 18 av sina filmer.

I radio framtradde han under flera ar i radioserien Enslingen Johannes med Gosta Bernhard . Stig Jarrel har beskrivits som ett komiskt geni. ^{[ 2 ]} Han var snabbtankt och kvick i repliken. Sin improvisationsformaga fick han utlopp for i radioserier som Tjugo fragor och Pa minuten .

Han var den ledande komikern i Kar de Mumma-revyn pa Blancheteatern och Folkan i 34 ar. Pa revyscenen blev han kand som den koleriske och sanningssagande figuren Fibban Karlsson som hacklade makthavare och politiker i vassa monologer. Ar 1965 tilldelades han Karl Gerhards hederspris . I slutet av 1970-talet spelade han hos Per Gerhard pa Vasateatern ; Min fru gar igen (1978) och Sangkammarfars (1980). Sin sista roll framfor filmkameran gjorde han i julkalendern Trolltider (1979) dar han spelade maktmastaren Gorm.

Pa 1980-talet drog han sig tillbaka och bosatte sig i Roquebrune pa Franska rivieran .

Povel Ramel refererar till Jarrel i visan " Grasankling Blues " dar textraden "vart hembitrade Anna […] forlorade jag i poker till Stig Jarrel i forrgar natt" forekommer. Detta kommer sig av Jarrels sketch (monolog) "Poker-Joel", dar han av misstag dras in i ett nattligt pokerspel i Humletradgarden och mot slutet satsar "farbror och faster i Linkoping" varvid motstandaren "Knolen" ger sig. Han skrev ocksa sangtexter . ^{[ kalla behovs ]}

Familj [ redigera | redigera wikitext ]

Stig Jarrel var mellan 1937 och 1948 gift med Karin Juel och mellan 1948 och 1960 med Ingrid Backlin . Han blev far till Henrik S. Jarrel och Helen Aberg, fodd Jarrel, i aktenskapet med Backlin.

I aktenskapet med Karin Juel adopterade han hennes son Bengt, senare regissor Bengt Jarrel .

Stig Jarrel gifte sig for tredje gangen den 19 mars 1960 i Roms stadshus Campidoglio med Aase Kjær (1912?2006) fran Odense . ^{[ 3 ]}

Priser och utmarkelser [ redigera | redigera wikitext ]

• 1965 ? Karl Gerhards hederspris
• 1971 ? Litteraturframjandets stipendium
• 1977 ? Hedersledamot vid Norrlands nation i Uppsala
• 1982 ? Litteris et Artibus
• 1987 ? Sallskapet Stallbrodernas pris Revyraven

Filmografi (i urval) [ redigera | redigera wikitext ]

Regi [ redigera | redigera wikitext ]

• 1947 ? Sjatte budet
• 1947 ? Onda ogon

Filmmanus [ redigera | redigera wikitext ]

• 1951 ? Poker
• 1952 ? Oppat med Grona Hissen

Teater [ redigera | redigera wikitext ]

Roller (ej komplett) [ redigera | redigera wikitext ]

Radioteater [ redigera | redigera wikitext ]

Roller [ redigera | redigera wikitext ]

Bibliografi [ redigera | redigera wikitext ]

• Det rinner sa morka floder: dikter, 1940
• Lapp pa luckan, 1957
• Froknarna pa Tuna, 1959
• Vers, 1962
• Svar pa tal, 1968
• Jag ? en gycklare, 1969
• Fran mun till mun: teaterhistorier samlade av Stig Jarrel, 1970
• Vara basta vanner, 1971 (med Aase Jarrel)
• Sicilien ? on i vara hjartan (med Aase Jarrel)
• I rampljuset: en vanbok, 1985
• Limerickar och annat pa vers, 1990

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Jarrel, Stig K O i Vem ar det , sidan 573, 1993
• Stig Jarrel pa Svensk Filmdatabas
• Stockholms stadsarkiv

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Stig Jarrel .
  Bilder & media
• Stig Jarrel i Libris
• Stig Jarrel i Svensk mediedatabas
• SR Minnen: Stig Jarrel - en dramatisk underhallare
• Stig Jarrel pa Internet Movie Database (engelska)