Spiegelaffaren
var en
politisk affar
i
Vasttyskland
1962
dar medarbetare vid tidskriften
Der Spiegel
efter en kritisk artikel om en misslyckad
Nato
-ovning anklagades for
landsforraderi
och
atalades
men senare friades.
Franz Josef Strauss
tvangs avga fran sin post som
forsvarsminister
sedan polisen med hans vetskap olagligt latit stanga tidskriften
Der Spiegels
kontor under en manads tid och latit gripa journalisten
Conrad Ahlers
. Stora delar av allmanheten stodde
Der Spiegel
och handelsen ses i efterhand som ett starkande av
pressfriheten
.
Der Spiegels
nummer 41 for aret 1962 kom ut den 10 oktober. Under rubriken "Bedingt abwehrbereit" ifragasattes i en artikel av Conrad Ahlers det tyska forsvarets forsvarskoncept. Artikeln utgick bland annat fran resultaten fran Nato-manovern Fallex 62 och menade att
Vasttyskland
inte var forsvarsdugligt vid ett anfall. Generalen
Friedrich von der Heydte
anmalde
Der Spiegel
for
landsforraderi
. Aklagarmyndigheten agerade och polisen genomforde
husrannsakningar
och
chefredaktoren
Rudolf Augstein
och Conrad Ahlers haktades. Den 26 oktober genomfordes
husrannsakan
vid
Der Spiegels
redaktion i Pressehaus i Hamburg och pa
Der Spiegels
redaktion i Bonn. Ahlers greps av polis i Spanien pa order av forsvarsminister
Franz Josef Strauss
.
Fran allmanheten och sarskilt fran studenter kom protester for angrepp mot pressfriheten.
Der Spiegels
redaktion var avsparrad men magasinet kunde ges ut da lokaler utlanades av grannarna i Pressehaus:
Die Zeit
,
Stern
och
Hamburger Morgenpost
och
Axel Springer
. Demonstrationer, insandare och ledarartiklar kritiserade aktionen fran politikens sida. Under november 1962 ledde Spiegelaffaren till en regeringskris da fem
FDP
-regeringsmedlemmar avgick och sedan Strauss varpa regeringen under
Konrad Adenauer
ombildades.
Redaktorerna vid
Der Spiegel
som satt i
hakte
slapptes efterhand; den siste av dem chefredaktoren Rudolf Augstein efter 103 dagar. Spiegelaffaren fick sitt officiella slut 1965 da
Bundesgerichtshof
lade ner atalet om landsforraderi mot Ahlers och Augstein.
