Solformorkelse

Solformorkelse 1 augusti 2008. Den svarta flacken markerar omraden med total solformorkelse, den graa skuggan omraden med partiell solformorkelse.

Solformorkelse intraffar da manen passerar mellan jorden och solen , och dessa ligger i en rat linje, varvid solen helt eller delvis blir skymd for betraktare fran jorden.

Solens diameter ar cirka 400 ganger storre an manen men solen ligger 400 ganger langre bort vilket gor att de tva himlakropparna ar nastan identiskt stora sett fran jorden. Nar manen ror sig i sin elliptiska bana runt jorden, vaxlar avstandet mellan jorden och manen - fran ca 6 % under till ca 6 % over det genomsnittliga avstandet (384 400 km), vilket gor att manskivan varierar i storlek. Aven jordens bana runt solen ar elliptisk, men i mindre grad. Solskivans storlek varierar alltsa ocksa nagot, men ar i de flesta fall lite storre an manskivan.

Den forsta solformorkelse som dokumenterats intraffade den 5 maj 1375 f Kr. i staden Ugarit .

Eftersom manens bana lutar i forhallande till jordens bana (med cirka fem grader), blir det solformorkelse endast nar banplanen skar varandra samtidigt som manen passerar. Detta sker med ett knappt halvars mellanrum och resulterar i att manens skugga faller over delar av jorden. En solformorkelse kan vara partiell eller total beroende var pa jorden man befinner sig.

Partiell solformorkelse [ redigera | redigera wikitext ]

Den typ av solformorkelse som de flesta manniskor har chansen att se, ar den "partiella". Manen tacker da en del av solen, och lamnar kvar en lysande del med en form som ibland kan tyckas likna en manskara (likheten ar dock inte sa stor nar endast en mindre del av solskivan ar tackt). En partiell solformorkelse ar en foljd av att manens mittpunkt inte riktigt passerar genom den ovan namnda linjen mellan jorden och solen, sett fran betraktarens position. Oftast finns det dock i sadana fall andra platser pa jordytan dar formorkelsen ar antingen total eller ringformig. Det hander ocksa att manens karnskugga faller helt utanfor jorden, som da endast traffas av halvskugga

Ringformig solformorkelse [ redigera | redigera wikitext ]

En ringformig solformorkelse upptrader da manen befinner sig lite langre fran jorden och inte formar tacka hela solytan. Solen syns da som en rund, lysande ring runt den nagot mindre, svarta manskivan. Nar manen ar i ett lage i sin bana dar den natt och jamnt tacker solen, kan det handa att formorkelsen blir bade ringformig och total, det vill saga total endast langs en del av formorkelsens vag pa jordytan, och ringformig i ovrigt. Denna speciella typ kallas hybrid solformorkelse .

Total solformorkelse [ redigera | redigera wikitext ]

Det ar en lycklig slump att manens storlek pa himlen, sedd fran jordytan, kan vara en aning storre an solens storlek pa himlen. Tack vare detta faktum kan vi da och da fa se en total solformorkelse nagonstans pa jorden. Den totala formorkelsen ar en helt annan upplevelse an den partiella, eftersom det blir morkt som i skymningen bara minuter efter att solen fortfarande lyste. En partiell formorkelse kan mycket val ga de flesta helt forbi, eftersom ljuset fran halften eller t.o.m. en annu mindre del av solskivan, fortfarande forefaller starkt nog att erbjuda normalt dagsljus.

Nar manen star tillrackligt nara jorden for att skymma bort hela solskivan intraffar en total solformorkelse langs en smal bana pa jordytan, och man ser dar, under nagra minuter, solens korona som ett lysande band runt den svarta manen. Samtidigt kan man se flera av de ljusstarkare planeterna och stjarnorna pa den morka himlen. Teoretiskt sett kan en solformorkelses totala fas betraktad fran jorden vara upp till 7 minuter och 32 sekunder.

Totala formorkelser ar nagot mer sallsynta an ringformiga, med ungefarligt forhallande 40-60. Detta beror pa att manen sedd fran jordytan i genomsnitt ar nagot mindre an solskivan.

Solformorkelser i Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: Totala solformorkelser over Sverige

I Goteborg intraffade totala solformorkelser den 13 maj 1733 , da Birger Wassenius blev den forste att beskriva protuberanser , ^[
1
] och den 28 juli 1851 . ^[
2
]^[
3
]^[
4
]

Under forsta delen av 1900-talet intraffade fyra solformorkelser (1914, 1927, 1945 och 1954) som kunde ses som totala fran olika delar av Sverige, vilket var ett sammantraffande som uppmarksammades av internationella media. Sedan den 30 juni 1954 ^[
5
] har ingen total solformorkelse kunnat ses fran Sverige; nasta gang det ar mojligt att fran det som idag ar Sverige se en total solformorkelse blir den 16 oktober 2126 och darefter 3 juni 2133. Ringformiga solformorkelser intraffar daremot redan 21 juni 2039 och 11 juni 2048. Partiella solformorkelser sker betydligt oftare ? i genomsnitt kan man i Sverige se en vart tredje ar.

Att betrakta solformorkelser [ redigera | redigera wikitext ]

Att betrakta en solformorkelse med blotta ogat innebar risker for synskador, aven under den totala fasen. Det ar bade varmestralning och ultraviolett stralning som skadar nathinnan. Kliniska studier i borjan av 2000-talet har dock visat att faran overdrivits. De som drabbas av sa kallad formorkelse retinopati aterhamtar sig inom sex manader. Det hindrar dock inte att faran for skador ska tas pa allvar. ^[
6
]

Svetsglasogon eller annat mycket morkt glas fungerar, men inte vanliga solglasogon. Speciella engangsglasogon brukar tillhandahallas nar en storre solformorkelse ar vantad.

Ett annat satt ar att projicera en bild av solen med en vanlig kikare. Kikaren halls nagon halvmeter fran en plan, garna vit, yta och riktas mot solen (att titta pa solen direkt genom kikaren ar naturligtvis skadligt). Med hjalp av fokusskruven kan en skarp bild erhallas pa ytan.

Ett tredje satt ar att projicera en bild av solen genom ett litet hal, pa samma satt som i en halkamera . Detta fenomen kan till exempel forekomma under trad, dar ljuset silar genom lovverket och man kan se ljusflackar av samma form som solen.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Kallhanvisningar [ redigera | redigera wikitext ]

^ ”Solformorkelse pa fredag” . esa.int . ESA . 28 juli 2008 . https://www.esa.int/Space_in_Member_States/Sweden/Solfoermoerkelse_paa_fredag . Last 15 augusti 2020 .
^ I krinolinens tidevarv - en kulturkronika i Goteborgs-perspektiv , Claes Krantz, N J Gumperts Bokhandel, Oscar Isacsons Boktryckeri, Goteborg 1937 s. 269
^ Kronologiska anteckningar om viktigare handelser i Goteborg 1619-1982 , Agne Rundqvist, Ralf Scander, Anders Bothen, Elof Lindalv, utgiven av Goteborgs hembygdsforbund 1982 s. 49
^ Det gamla Goteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i soder, oster och norr , Tredje delen, C R A Fredberg (1922), Faksimil med omfattande kommentarer och tillagg, Sven Schanberg , Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokforlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s. 780
^ "Solformorkelsen 1954". Sverigesradio.se. Last 15 juni 2013.
^ M Michaelides, R Rajendram, J Marshall, S Keightley (2001). ”Eclipse retinopathy” (pa engelska). Eye (Department of Ophthalmology, Queen Mary's Hospital) (15): sid. 148?151. doi : 10.1038/eye.2001.49 . http://www.nature.com/eye/journal/v15/n2/abs/eye200149a.html . Last 16 mars 2015 .

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

[ESA-1] ”Solformorkelse pa fredag” . esa.int . ESA . 28 juli 2008 . https://www.esa.int/Space_in_Member_States/Sweden/Solfoermoerkelse_paa_fredag . Last 15 augusti 2020 .

[2] I krinolinens tidevarv - en kulturkronika i Goteborgs-perspektiv , Claes Krantz, N J Gumperts Bokhandel, Oscar Isacsons Boktryckeri, Goteborg 1937 s. 269

[3] Kronologiska anteckningar om viktigare handelser i Goteborg 1619-1982 , Agne Rundqvist, Ralf Scander, Anders Bothen, Elof Lindalv, utgiven av Goteborgs hembygdsforbund 1982 s. 49

[4] Det gamla Goteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i soder, oster och norr , Tredje delen, C R A Fredberg (1922), Faksimil med omfattande kommentarer och tillagg, Sven Schanberg , Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokforlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s. 780

[5] "Solformorkelsen 1954". Sverigesradio.se. Last 15 juni 2013.

[Förmörkelseretinopati-6] M Michaelides, R Rajendram, J Marshall, S Keightley (2001). ”Eclipse retinopathy” (pa engelska). Eye (Department of Ophthalmology, Queen Mary's Hospital) (15): sid. 148?151. doi : 10.1038/eye.2001.49 . http://www.nature.com/eye/journal/v15/n2/abs/eye200149a.html . Last 16 mars 2015 .

[ 1 ]

[ 2 ]

[ 3 ]

[ 4 ]

[ 5 ]

[ 6 ]