En snorpvad , aven kallad ringnot , ar det storsta av fiskeredskapen . Termen ringnot anvands oftast om de storsta snorpvadarna.

Snorpvaden bestar av ett nat som kan vara upp till 2000 meter langt och upp till 200 meter djupt. Dess overteln (overkant) ar forsedd med floten av kork eller liknande material, medan dess underteln (underkant) ar forsedd med tyngder, som kan besta av bly . Snorpvaden laggs ut i en ring kring ett omrade, dar man med ekolod eller sonar registrerat, att fiskstim befinner sig. Snorpvaden laggs ut i en ring varefter besattningen drar ihop den undre delen av vaden (snorps) med hjalp av en vajer (snorplina) som gar genom ringar langs vadens underteln.

Snorpvaden introducerades i Amerika pa 1800-talet, och togs forsta gangen in till Sverige darifran 1881 av en ockerofiskare . Det drojde dock till borjan av 1900-talet innan snorpvaden blev vanlig, och under borjan av 1900-talet var den ett av de viktigaste fiskeredskapen, innan tralarna pa 1950-talet borjade ersatta dem. ^{[ 1 ]}

Fore mitten av 1900-talet hanterades snorpvadarna huvudsakligen med handkraft. Snorpwiren kunde eventuellt dras at med hjalp av motordriven winsch. De storre ringnotarna blev mojliga att hantera bland annat genom att sa kallade kraftblock utvecklades. Kraftblocket bestar av en v-formad gummirulle i vilken natet laggs efter att vaden korts ut runt fiskstimmet och hopsnorpningen av bottnen ar klar. Vaden dras in i fartyget igen med hjalp av en i kraftblocket inbyggd hydraulisk motor som driver gummirullen.

Nar snorplinan ar ihopdragen och vaden ar indragen vid fartygets sida varvid de fangade fiskarna trangts ihop uppe vid ytan kan fangsten som kan vara upp till 1000 ton havas upp. I det moderna mekaniserade fisket kan aven en sa kallad fiskpump anvandas for att suga upp den ihoptrangda fisken pa fartyget.

Snorpvaden anvands i Nordostatlanten och i angransande hav framst for fangst av mindre fiskarter, som gar i stora stim , till exempel sill och makrill . I andra havsomraden fangas exempelvis tonfisk med snorpvad. I svenska fiskevatten har vadar med en langd av 700 till 800 meter och ett djup av 200 meter kommit till anvandning. Framst har har fiske bedrivits efter sill och skarpsill samt makrill.

Med modern teknik ar det mojligt att intensifiera vadfisket och beskatta fiskbestanden hart, ibland sa hart att hela bestandet hotas. Inforandet av ringnoten i stor skala bidrog till den kraftiga nergangen av bestanden av bland annat sill och makrill i Nordsjon under 1970- och 1980-talen.

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Fiskeriverket ^{[ dod lank ]}
• Ringnotfiske i Nordsjon