Slaget vid Menorca
Del av Sjuarskriget
Agde rum 20 maj 1756 Plats Medelhavet , nara Menorca , dagens Spanien Resultat Strategisk fransk seger
Stridande
Frankrike	Storbritannien
Befalhavare och ledare
Marquis de la Galissonniere	John Byng
Styrka
12 linjeskepp 5 fregatter	12 linjeskepp 7 fregatter
Forluster
38 doda 184 sarade	45 doda 162 sarade

Slaget vid Menorca den 20 maj 1756 , var ett sjoslag som Frankrike vann over Storbritannien. Slaget markerade borjan pa sjuarskriget i Europa. Kort tid efter att Storbritannien forklarat krig mot Huset Bourbon mottes deras orlogsflottor i Medelhavet utanfor on Menorca .

Den brittiska forlusten ledde till att den brittiske befalhavaren amiral John Byng stalldes infor militardomstol och avrattades for "oformaga att gora sitt yttersta" for att hava belagringen av den brittiska garnisonen pa Menorca.

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Fransmannen hade hotat den brittiska garnisonen pa Menorca, som hade hamnat under brittisk kontroll under spanska tronfoljdskriget ar 1708 . Storbritannien och Frankrike hade tidigare krigat i kolonierna i Nya varlden 1754 ( fransk-indianska kriget ) med mindre bra resultat for Storbritannien som nu ville fokusera pa forsvaret narmare hemlandet. Man var orolig over att fransmannen mojligtvis planerade en invasion av Storbritannien (som de tidigare gjort under osterrikiska tronfoljdskriget nagra ar tidigare genom att stotta den jakobitiske pretendenten).

Ett franskt angrepp pa Menorca var vantat och de brittiska myndigheterna skickade tio linjeskepp fran Gibraltar for att forsvara on under befal av John Byng (da viceamiral, men han blev snabbt upphojd till amiral for denna uppgift). Trots det faktum att man kande till att franska flottans styrka lag i Toulon och vantade pa invasionen av Menorca, var samtliga av Byngs skepp i daligt skick och underbemannade.

Upptakt [ redigera | redigera wikitext ]

Byngs flotta forstarktes av skepp som lyckades ta sig fran Menorca, men efter att ha kommit fram till on den 19 maj upptackte han att de franska trupperna redan hade invaderat on och att endast den brittiska garnisonen i Fort St. Philip (Port Mahon) stod emot fransmannen. Byngs order var att undsatta garnisonen, men en fransk eskader pa tolv linjeskepp och fem fregatter kom emellan dem pa eftermiddagen. De tva flottorna positionerade sig for slaget som foljde morgonen darpa.

Slaget [ redigera | redigera wikitext ]

Byng motte tolv franska linjeskepp och satte sina tolv storsta skepp langs en enkel stridslinje och gick mot de sista skeppen i den franska linjen pa lovartsidan parallellt med den franska linjen. Han beordrade sedan att ga runt och ga upp langs den franska flottan. Det daliga signalsystemet ledde daremot till forvirring och forseningar. Den brittiska fronten tog emot manga skott fran de battre utrustade franska skeppen, medan de bakre skeppen i linjen, inklusive Byngs flaggskepp, inte lyckades komma inom rackvidd for att utnyttja kanonerna pa ett effektivt satt. Under slaget var Byng mycket forsiktig och foljde de vanliga stridssatten. Flera av hans skepp skadades allvarligt, aven om inga skepp gick forlorade. Vid krigsrad med sina officerare kom Byng fram till att deras flotta inte skulle kunna sla fienden och darmed inte heller kunna undsatta garnisonen. Han gav darfor order om att atervanda till Gibraltar .

Efterverkningar [ redigera | redigera wikitext ]

Slaget hade kunnat raknas som oavgjort, men eftersom Byngs sida inte hade klarat av att pressa pa for att undsatta garnisonen eller folja efter den franske flottan blev han hart kritiserad. Brittiska amiralitetet, som troligen ville skyla over sin daliga forberedelser infor slaget, atalade Byng for att ha brutit mot krigsartiklarna genom att inte ha gjort allt han kunnat for att utfora sina order att undsatta garnisonen. Byng stalldes infor krigsratt , befanns skyldig och domdes till doden genom arkebusering . Avrattningen agde rum den 14 mars 1757 pa flaggskeppet Monarch vid hamnen i Portsmouth .

Avrattningen av Byng beskrivs i romanen Candide av Voltaire .

Trots det faktum att William Pitt hade en stark onskan om att ta tillbaka on, skickades anda ingen ny flotta for att atererovra on under krigets gang. Den gavs till slut tillbaka till Storbritannien efter Parisfreden i byte mot Havanna och Manila .

Skepp under slaget [ redigera | redigera wikitext ]

Storbritannien

Sorterat efter order under slaglinjen:

1. Defiance 60
2. Portland 50
3. Lancaster 66
4. Buckingham 68/70 (flagg 2, RAdm Temple West)
5. Captain 64
6. Intrepid ≫ 64
7. Revenge 64
8. Princess Louisa 60
9. Trident 64
10. Ramillies 90 (flagg 1)
11. Culloden 74
12. Kingston 60

och sex andra skepp, bland annat ≪Deptford≫ 48/50 och ≪ Dolphin ≫ 22

HMS ≪Dolphin≫ blev senare det forsta skeppet som seglade runt jorden tva ganger.

Frankrike

1. Orphee 64
2. Hippopotame 50
3. Redoutable 74
4. Sage 64 (Durevest)
5. Guerrier 74
6. Fier 50 (d'Herville)
7. Foudroyant 80 (flagg)
8. Temeraire 74
9. Content 64
10. Lion 64
11. Couronne 74
12. Triton 64 (Mercier)

och fem fregatter

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Detta ar en oversattning fran norska wikipedeia

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikisource har originalverk relaterade till Slaget vid Menorca .
  Slaget vid Menorca