Slaget vid Gallipoli
var ett
faltslag
under
forsta varldskriget
som agde rum mellan 25 april 1915 och 9 januari 1916 pa den turkiska halvon
Gallipoli
, dar
brittiska
,
franska
,
vastafrikanska
,
indiska
,
newfoundlandska
,
nyzeelandska
samt
australiska
styrkor genomforde en operation vars mal var att inta Istanbul.
Slaget pagick fran april 1915 till januari 1916, da de sista
ententestyrkorna
evakuerades for att fa slut pa stallningskriget och blodbadet. Marinminister
Winston Churchill
, som var en av initiativtagarna till hela operationen, tvingades efter misslyckandet vid Gallipoli att avga. Gallipolifalttaget blev ocksa den forsta operation dar
ANZAC
, de australiska och nyzeelandska styrkorna, sattes in i storre skala. De stred dock under brittiskt befal i samvaldesstyrkorna. Det misslyckade och blodiga ockupationsforsoket av Gallipolihalvon fick den centrala konsekvensen att kontakt mellan den brittiska medelhavsflottan och den tsarryska svartahavsflottan inte kunde etableras.
Antalet skadade och doda ar svara att satta en exakt siffra pa. Detta fiasko for den allierade sidan med ungefar 250 000, varav katastrofala 53 000 doda, manga i helt onodiga framrusningar pa strander med hoga klippor dar de defensiva turkarna stod redo. Pa den turkiska sidan var nog forlusterna annu varre med en styrka pa 253 000 man. Dodstalen ar har ocksa svara att saga men ungefar 56 000 till 68 000. De turkiska forlusterna utgjorde uppskattningsvis tva tredjedelar av det totala antalet offer.
I slutet av 1914 hade kriget pa vastfronten helt stannat av och armeerna hade gravt ned sig i skyttegravar. Kostsamma anfall ledde ingen vart och bade Storbritannien och Frankrike hade intresse av att oppna en ny front. Redan i november 1914 hade den franske justitieministern
Aristide Briand
foreslagit att en brittisk-fransk expeditionskar pa 400 000 man skulle skickas till
Saloniki
i
Grekland
for att pa sa satt forma
Rumanien
och
Bulgarien
att ansluta sig till ententen och ga till attack mot Osterrike-Ungern. Den franske overbefalhavaren
Joffre
motsatte sig forslaget eftersom han inte ville avsta fran trupper.
Den 2 januari 1915 skickade den ryske overbefalhavaren ett telegram till London dar han bad om en diversion for att forsvara for den osmanska offensiven mot
Ryssland
i
Kaukasus
. Den brittiske krigsministern
Kitchener
foreslog for marinministern
Churchill
att en offensiv operation skulle igangsattas mot
Dardanellerna
. Fran Gallipolihalvon hade osmanerna kontroll over inloppet till
Svarta havet
med hjalp av artilleri. Sundet var ocksa minerat.
Men britterna underskattade turkarnas formaga att halla stand, och Turkiet hade aven en ytterst kapabel tysk general till hjalp.
Otto Liman von Sanders
, som var val bekant med Turkiet sedan tidigare, hade redan da Turkiet gick med pa
centralmakternas
sida forutsett saval ev. ryska attacker kring
Bosporen
som brittiska attacker kring
Dardanellerna
. Turkarna var darfor mycket val forberedda pa saval orlogsanfall som landstigningar. Under hela landstigningen lyckades man fran
ententens
sida aldrig ens uppna fysisk kontakt mellan sina bada brohuvuden.
Den 18 mars forsokte en brittisk-fransk fartygsstyrka, tolv brittiska
slagskepp
och fyra franska slagskepp, tvinga sig igenom sundet samtidigt som de beskot artilleristallningarna.
Fartygsminan
var dock ett alltfor svart vapen; tre fartyg sjonk, tre fartyg sattes ur stridbart skick och fyra blev svart skadade.
Det stod klart att ett forsok att ta sig igenom sundet endast skulle lyckas om man med hjalp av landstigning skulle kunna sla ut de rorliga artilleripjaser som osmanerna beskot farleden med.
Den 25 april landsteg brittiska, australiska och nyzeelandska trupper pa halvon. Motstandarna var fa men val placerade i bergen vid landstigningsplatserna och kunde tillfoga inkraktarna stora forluster.
Den 27 april gick osmanerna till motanfall men lyckades inte kora bort sina fiender fran stranderna. De fortsatta offensiverna ifran maj till augusti kan kannetecknas av enorma forluster och ingen eller sa gott som ingen erovrad terrang.
Situationen forsvarades ytterligare nar Bulgarien anslot sig till centralmakterna, vilket innebar att centralmakterna kunde skicka hjalp till Osmanska riket obehindrat. Britterna oppnade ocksa en front vid
Saloniki
vilket konkurrerade om tillgangliga resurser.
Till slut beslot Kitchener att evakuera trupperna. Evakueringen genomfordes fran den 28 december till den 8 januari 1916.
Da hade uppskattningsvis 53 000 allierade soldater omkommit medan den osmanska armen forlorat minst 56 000 vid slagets slut.
Balladen
"The band played waltzing Matilda", av
Eric Bogle
, tillagnades ursprungligen de australiensiska soldater som stupade vid Gallipoli. (Texten innehaller raden "And of how in that hell that they called Suvla Bay, we were butchered like lambs at the slaughter"
[
6
]
, men det var brittiska trupper och inte
ANZAC
-trupper som angrep vid Suvla Bay. ANZAC-trupperna angrep soder om den udde som avgransar Suvla Bay.)
Det svenska power metalbandet
Sabatons
lat "Cliffs of Gallipoli" pa skivan
Art of war
handlar om slaget. Skivan slapptes 2008.
"Battleship Hill" av
PJ Harvey
fran albumet
Let England Shake
handlar om slaget.
2014 kom filmen
The Water Diviner
av och med
Russell Crowe
. Den handlar om en australiensisk bonde som fyra ar efter slaget reser till Turkiet for att leta efter sina tre soner som alla forsvann under kriget.
[
7
]
2015 slapptes en TV-serie vid namn
Gallipoli
i 7 delar dar man far folja 4 australiensiska soldater.
I
Battlefield 1
finns en "War Story" dar man spelar som en australiensk soldat under landstigningen i Gallipoli.
Filmen
Gallipoli
(1981), som blev en stor succe i Australien, ar den tragiska berattelsen om tva oskuldsfulla australiensiska ungdomar som tar varvning i armen och efter utbildning skickas till Dardanellerna. Val pa plats drojer det inte lange innan de inser skyttegravskrigets fasansfulla realiteter.
- ^
Enligt historikern Peter Mansfield fick det brittiska imperiets trupper stod av en "egyptisk arbetskraftskar" pa 3000 man som utforde arbetsuppgifter sasom dikesgravning
[
1
]
- Eberhardt, Jakob (2010). ”Gallipoli 1915 : flykten fran dodens halvo”.
Varldens historia
(nr. 9): sid. 14-21.
ISSN
0806-4709
.
- Moorehead, Alan.
Gallipoli - Forsta varldskrigets storsta misstag
.
ISBN 91-37-12667-9