Slaget vid Brunkeberg
utkampades den 10 oktober
1471
pa
Brunkebergsasen
pa nuvarande
Norrmalm
i
Stockholm
mellan unionsforesprakare av
Kalmarunionen
ledda av
danske
kung
Kristian I
, och det
separatistiska
Sturepartiets
anhangare, som ville losgora
Sverige
fran unionen, under
svenske
riksforestandare
Sten Sture den aldres
befal.
Slaget utkampades huvudsakligen av svenskar pa bada sidor men har i aldre nationalistisk historieskrivning framstallts som en del av ett svenskt befrielsekrig dar
Danmark
utmalades som huvudmotstandaren. Den huvudsakliga motsattningen var dock inte nationell utom mojligen i
propagandan
, utan gallde snarare en kombination av maktpolitiska och ekonomiska intressen.
Den danske kungen belagrade Stockholm med sin flotta och en har bestaende av danskar, tyskar och svenskar, huvudsakligen svensk adel och bonder fran Uppland. Forhandlingar om en fredlig uppgorelse pagick, men avbrots pa Sten Stures initiativ, troligen da han med sin storre har av bondeuppbad fran storre delen av centrala Sverige ansag sig ha storre chans att vinna framgang genom en militar losning.
[
1
]
Torsdagen den 10 oktober 1471 omkring klockan 11 pa formiddagen kom Sten och
Nils Bosson Sture
med ryttare och fotfolk fram till trakten av nuvarande
Hotorget
i Stockholm. Sten Sture planerade att fanga de kungatrogna (anhangarna till Kristian I) i ett kniptangsliknande anfall. Han skulle anfalla fran vaster, Nils fran oster, och
Knut Jonsson Posse
fran
Stadsholmen
som vi i dag kallar
Gamla stan
.
Skottlossningen blev livlig. Bland annat traffades Kristian I i ansiktet av en kula fran en
hakebossa
. Han forlorade flera tander
[
2
]
och maste dra sig tillbaka. Slutstriden inleddes nar Nils stora trupp brot fram ur skogen norr om asen och
Knut Posse
samtidigt anfoll fran Stadsholmen. Anfallet kom sa plotsligt att de kungatrogna trupperna vid
Sankta Klara kloster
skars av fran sin huvudstyrka och kunde oskadliggoras. Kung Kristian flydde med resterna av sin har mot skeppen pa
Kapplingen
(idag
Blasieholmen
). Manga kungatrogna drunknade nar bron rasade. Sten hade darvid vunnit slaget. Pa slagfaltet lag mangder av stupade och sarade.
En foljd av slaget pa Brunkeberg blev en viktig forandring i de svenska stadernas styrelse, dar tyskarna helt hade kommit att dominera.
[
3
]
Tre dagar efter segern "kom" ? heter det i en berattelse av svenska riksradet ? "menigheten har i Stockholm och fran flere andra stader och allmoge av alla landskap har i riket for oss och beklagade sig over det stora forfang och forsmadelse, som meniga Sveriges rike haver langliga haft av det, att alle kopstaderne i Sverige skulle vara forpliktige till att hava halvdelen i stadens rad tyska borgmastare och radman, av vilket stor tvedrakt, ovilja och fordarv langliga och ofta uppkommit." Darfor kravde de att utlanningar inte langre skulle fa styra i de svenska stadernas rad. "Eljest sade de sig aldrig vilja komma Sveriges herrar och rad till hjalp och undsattning, om dem nagon tid titrangde. Och sade de sedermera, att ville vi icke strax satta de tyske radmannen av, da ville de vaga darover liv och gods, att de ville det sjalve ratta."
[
4
]
Riksradet gjorde allmogen till viljes och lat stryka den forhatliga bestammelsen i stadslagen som gav makten at tyskarna. I stallet foreskrevs: "Ej ma eller skall nagonsin nagon utlandsk man borgmastare eller radman vara." Denna atgard var en signal om att Sverige nu skulle vara svenskt och varken danskt eller tyskt.
[
4
]
Sten Sture kom att utnyttja slaget i sin propaganda och lat sprida berattelser om slaget dar han framhavdes som den store hjalten. Aven under lang tid framover kom segern i slaget vid Brunkeberg att anvandas i den svensknationella propagandan.
[
1
]
Sten Sture dog ar 1503 och begravdes i
Strangnas domkyrka
. Sten Sture lat till minne av segern, som han tillskrev Sankt Gorans hjalp uppfora skulpturen
Sankt Goran och draken
i
Storkyrkan
. Sten symboliseras har av riddaren S:t Goran som raddar jungfrun
Sverige
fran den danska draken Kristian. En kopia i brons finns pa Kopmanbrinken i Stockholm. Ytterligare en version av motivet finns pa taket till
Stockholms stadshus
. Pa
Brunkebergstorg
, i trottoaren utanfor Riksbankens lokaler, finns fem brunnslocksliknande medaljer som paminner om slaget utforda av skulptoren
Bo Andersson
, fodd 1946 (med signaturen KGBA).